BLINDA , sbst.⁴, r. l. f.; best. -an; pl. -or (-er WÄRNSKIÖLD, RICHARDSON).
[sannol. närmast efter holl. blind(e), bildadt till blinden, v. (se BLINDA, v.), o. blind, adj. (jfr BLIND 12); jfr äfv. fr. blinde (lånadt af holl. blind(e) l. af t. blende i samma bet.) o. ä. eng. blind]
(†) == BLINDERING sbst.¹, ¹.WÄRNSKIÖLDFortif.D 1 a (1673). Blinda (läs: Blindor) .. giöras aff allehanda Greenar och bindes tillsammans, äre goda at betäckia dem som gräfwa. RÅLAMB8: 58 (1691). A. CRONHIORT (1701) i Handl. Finl. öden1: 8. RICHARDSONKrigsvet.3: 260 (1749).