BLINDERING blinde⁴riŋ, i Sveal. äfv. ⁰³², sbst.¹, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. vbalsbst. till BLINDERA, v.¹ – särsk. konkret. [BLINDERING.sbst1 1]
1) bef. (inom fästningsområde I. fältbefästning osv. af timmer o. jord l. faskiner o. jord o. d. uppfördt) skydd (för manskap, kanoner osv.) mot fiendens eld; särsk. om bombsäkert skydd för batteri: täckt batteri; jfr BLINDAGE, BLINDNING, sbst.² II a, BLINDVERK, sbst.³ För muskötskott från fästingen skyddades .. (bron) genom en blindering af plankor och fasciner. H. HAMILTON i VittAH 17: 312 (
1839,
1848)
Kanonerna (stå), då de under fiendtliga artillerielden icke användas, i skydd bakom tvärvallar eller under blinderingar. HAZELIUS Bef. 164 (
1857,
1864)
Lutande blinderingar .. till skydd för manskap eller laboratorie-arbeten. KLINGENSTIERNA Fältarb. 16 (
1858,
1869).
Hvad som (i en fästning) fattas af bombfasta kaserner, ersättes med provisoriska blinderingar bakom vallarne. BUSCH Fästn. 126 (
1880;
1888).
K. A. H. JUNGSTEDT i Ill. mil.-revy 1903,
s. 57 – jfr
TIMMER-BLINDERING.
[BLINDERING.sbst1 2]
2) å skjutbana: skydd som är anordnadt för markörerna strax framför taflorna. Tidn. f. lev. 1900, nr 26; s. 2. 2 NF (1905).
Ssgr (till
2):
–
BLINDERINGS-GRAF ⁰³⁰~². å skjutbana: graf som (i förening med vall osv.) tjänar till skydd för markörerna. Tidn. f. lex. 1910,
nr 15;
s. 2.
–
BLINDERINGS-TAK ~². Tidn. f. lex. 1901,
nr 48, s. 4.
2 NF 3: 688 (
1905).
–
BLINDERINGS-VALL ~². Tidn. f. lex. 1900;
nr 26, s. 2.
Därs. 1909,
nr 14, s. 2.