BLOD- [efter det t.
blut-,, som med anslutning till
blut, blod, bildats af t. dial.
blutt, rotbesläktadt med
BLOTT, adj.; jfr
BLOTT-FATTIG]
[BLOD- 0]
förstärkande led i ssgr.
Ssgr –
BLOD-SUR.
[efter t.
blutsauer, liksom
blutjung (se
-UNG) sannol. bildadt efter
blutnackt, blutarm, sedan första ssgsleden i dessa ord för språkmedvetandet öfvergått till att beteckna en blott förstärkning af den senare]
(
†)
synnerligen mödosam o. tung; jfr -SVÅR.
Een wällförskyllt siälenherde som uthi herrans wingårdh bloodhsurt i 20 åhr arbetat haf(ve)r. Växiö domk. akt. 1665,
nr 312.
Wälfångne och blodhsuurt förwärfwadhe Adelige privilegier. Därs. , nr 319. –
BLOD-SVÅR.
[utan uppvisad motsvarighet i t., kanske bildadt efter -SUR]
(
†)
== -SUR. The .. bemödde och giorde sigh blodswårt, att the måtte salige warda och frome.
P. J. GOTHUS Luther Scrift. sent. N
4 b (
1597).
–
BLOD-UNG.
[efter t. blutjung; jfr -SUR]
(i Finl., mindre br.) mycket ung. J. J. TENGSTRÖM (1845) i Förh. o. upps. 20: 172. En blodung och synbarligen oerfaren jurist.
SvD 1903,
nr 207, s. 4 (i bref från Finl.). Luerezia och hennes svägerska Sancia voro .. blodunga, vackra, praktlystna och nöjesgiriga båda två.
SÖDERHJELM Upps. 210 (
1907).