BLAST blas⁴t, r. l. m., sällan n. (WETTERBERGH Penning. o. arb. 171 (1847)); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. b) -er (Eksjötidn. 1912, nr 102, s. 3; Därs.: blasten, sg. best.); äfv. BLASTER blas⁴ter, r. l. m. (SvT 1852, nr 176, s. 2, NDA 1912, nr 239, s. 8, m. fl.), sällan n. (STRINDBERG Tr. o. otr. 4: 140 (1897)); best. -n, ss. n. blastret. (blast C. F. DAHLGREN 5: 132 (1833) osv. blaster SvT 1852, nr 176, s. 2, NDA 1912, nr 239, s. 8, m. fl.) V. CEDERSCHIÖLD i Xen. Liden. 80 (1912) vara en afl. af det verb som i fsv. har formen blädhia, bläda, afl. af BLAD; annorlunda hos TAMM o. E. HELLQUIST i Arkiv f. nord. filol. 7: 170 (1891). Med afs. på de dubbla formerna jfr BLOMSTER n.: BLOMST, n. o. r. l. m.] – Anm. Ordet tyckes först under 1800-talets förra hälft hafva upptagits i riksspr. ur bygdemålen. a) sammanfattning af bladen (o. stjälkarna) på rotfruktsstånd o. d., bladstånd. Den yfviga blasten af en välbehållen kålrot. C. F. DAHLGREN 5: 132 (1833). Potatis som såtts i mindre qvantitet, är ännu frisk, men blastern flerestädes afvissnad. SvT 1852, nr 176, s. 2. Svinafveln .. möjliggöres till ej ringa del af riklig och billig tillgång på rensningsaffall, blast o. d. FEILITZEN Tjenare 3: 8 (1892). På fälten, der betornas nyss så kraftigt gröna blast nu börjat skifta i gult. VL 1894, nr 230, s. 3. Sedan man afslitit blasten, hvilken de torka och använda i stället för kål, gömmas rofvorna i underjordiska förvaringsställen. GROTENFELT Jordbr. met. 45 (1899). De outvecklade sidoskotten eller "groddarne" (på potatis) .. uppväxa till bladbärande stjälkar eller s. k. blast. Landtbr. bok 2: 464 (1901). b) (föga br.) om bladstånd på rotfrukter betraktade som enheter hvart för sig. Hvart enda "blast, som grisarne fått, hade pastorskan sjelf tagit i trädgården ..". WETTERBERGH Penning. o. arb. 171 (1847). (De nämnda potatissorterna) ha blasterna helt och hållet kålgröna. Eksjötidn. 1912, nr 102 s. 3. Jfr BET-, HVITBETS-, KÅL-, KÅLROTS-, LÖK-, MOROTS-, POTATIS-, ROF-, ROTFRUKTS-BLAST m. fl.