BLÄSTER bläs⁴ter, stundom blä⁴ster, r. l. m.; best. bläster, ngn gg blästren (LINNÉ Ungd. 2O326 (1734)); pl. blästrar. (blåster Var rer. 4 (1538), Förn. masmästareordn. 1766, s. A 3 b) [jfr sv. dial.
bläster, blåst, bläster (Bohuslän, västergötl., Dalsl., värml., västmanl., Uppl., Dalarna, Jämtl.),
blåster, blåst (Bohuslän, Närke), isl.
bláistr, blåst, gen
blástrar, dat.
blǽstri, Ordet är sannol. medelst suffixet ieur. -
tro (jfr
BLISTER sbst.¹,) bildadt till den stam som föreligger i
BLÅSA, sbst. o. v.; jfr
BLÅST Stammens ä är i så fall lånadt från bläsa, biform till BLÅSA, v.² Annorlunda
i
acta soc. sc. fenn. XLV. 2:101 (
1915)]
[BLÄSTER 1]
1) tekn. gm mekanisk anordning åstadkommen ström af komprimerad luft l. gas l. ånga. TRIEWALD Förel. 2:205 (
1729,
1736) (
Masmästaren) må icke blåsa med för små bälgor, om hvilkas fullkomliga blåster han ej är försäkrad.
Förn. masmästareordn.
1766, s. A
3 b. vörmd blästers användande i manugnsprocessen medför .. bränslebesparing.
Tekn. tidn. 1871,
s. 12. jfr
KALL-,
KNALLGAS-,
SAND-,
SYRGAS-,
VARM-BLÄSTER m. fl.
[BLÄSTER 2]
2) tekn. apparat l. anordning som åstadkommer en ström af komprimerad luft; jfr BLÅST 3, BLÄSTRA 1. Blästern drifves med Vattuhjul. TILAS Ordalag 6 (
1767).
H. NELSON i
Ymer 1913,
s. 299. – jfr
HÄRD-,
MASUGNS-,
RINKE-,
VATTEN-BLÄSTER m. fl.
[BLÄSTER 3]
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial.]
(
förr)
smältugn för osmundssmide; jfr BLÄSTER-KÄRING, -UGN samt BLÄSTRA 2. Myrjärnet smeltes .. i leerbeslagna gropar .., HIÄRNE berghlychta 457 1687;
möjl. pl. af BLÄST). I skogen hafva bönderna sina blästrar.
LINNÉ Ungd. 2: 325 (
1734).
Ännu i dag träffas djupt inne i aflägsna skogar spår af dessa s. k. blästrar, hedningablästrar coh rännverk. Samtiden 1873,
s. 257. – jfr
HEDNINGA-,
NYR-,
OSMUND(S)-BLÄSTER.
[BLÄSTER 4]
4) (
†)
== BLÄSTRA 3. En flitig man (kanI om dygnet få 10 à 12 blästrar. LINNÉ Ungd. 2:325 (
1734).
[BLÄSTER 5]
5) [jfr motsv. anv. i sv. dial. o. isl.]
(
†)
blåst (se d. o. 1. Uentus blåster eller wädher. Var. rer. 4 (
1538).
(D. 9 febr.) Begyntes Cavalleriet att öfwer sättias som likwell för blästerns skull gieck tämmelig sachta. J. J. ÅBOM (1713) i Karol. krog. dagb. 6:348 (O. G. SCHILLING i VetAH 1802,
s. 334.
[BLÄSTER 6]
6) i ssgn ÄLFVABLÄSTER, namn på en hudsjukdom.
Ssgr (i allm. till
1):
–
BLÄSTER-FÄRSKNING.
metall. osmundsjärn. –
BLÄSTER-KÄRING.
== BLÄSTER 3.
–
BLÄSTER-LAMPA.
lampa hvars låga utsättes för en ström af komprimerad luft o. därigm ernår en hög värmegrad, i det att väte o. kol. samtidigt förbrinna i lågan; jfr BLÅS-LAMPA.
–
BLÄSTER-LEDNING.
metall. –
BLÄSTER-LÅDA.
metall. blästerbehållare i sht vid bessemerblåsning. –
BLÄSTER-LÅGA.
låga på en blästerlampa. –
BLÄSTER-MÄTARE.
mätare af blästertryck. RINMAN 1:276 (
1788).
–
BLÄSTER-PRESSION.
blästertryck. –
BLÄSTER-PROFVARE.
blästermätare. Jernk. annal. 1817,
1: 92.
–
BLÄSTER-RÖR.
[BLÄSTER-RÖR.ssg 1]
1) rör hvarigenom blästern strömmar från blåsapparaten till tättorna. [BLÄSTER-RÖR.ssg 2]
2) rör på lokomotiv hvarigenom afloppsångan från cylindrarna ledes ut i skorstenen för att öka draget. – (
3)
BLÄSTER-SMIDE.
osmundssmide. –
BLÄSTER-TÄTTA.
munstycke på blästerrör. –
BLÄSTER-UGN.
[BLÄSTER-UGN.ssg 1]
1) == BLÄSTER [BLÄSTER-UGN.ssg 3]
3) ENGESTRÖM Præs. i VetA 1774, s. 19.
[BLÄSTER-UGN.ssg 2]
2) i allmännare anv.: ugn med bläster (se d. o. 1) ässja.
–
BLÄSTER-VERK. (
förr)
blästerugn (se d. o. 1. TILAS Ordalag 8 (
1767).
–
BLÄSTER-VÄRME.
gm förvärmning åstadkommen värme(grad) hos blästern.