BLÖD blø⁴d, adj. -are; n. -t blöt⁴. adv. -T; jfr BLÖDLIGA. [fsv.
blödher; jfr sv. dial.
blöir, d.
blød, nor. dial.
blaud, isl.
blauðr. ,mt-
böpde. '- jpöö-
böppde. jpöö- böpp. fros-
böäke. böäo böä. fjt
böädo. t-
böäde. femg-
böĕaþ; jfr äfv.
BLÖT, hvarmed ordet delvis sammanblandats, o.
BLÖDIG]
[BLÖD 1]
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t.]
(
†)
svag, bristfällig, bläcklig, ofullkomlig; jfr BLÖDIG 1, BLÖT, adj. 2. Effter Kraffter tijn .. äre blöd' och swagha. PALMCRON sund. sp. 404 (
1642). De blöde Rjmen stärk.
FRESE Verldsl. dikt. M 3 b (
1715,
1726) I dom den blödas brist förlåt.
DENS Andel. dikt. 63 (
1726). – särsk.
om syn l. ögon: svag, klen. Min blöda Syyn wardt aff ett Liuus för-blända. WEXIONIUS Sinn. 2:B 2 a (
1684).
Past: Oseens ögon (äro) mycket blöde och förmörkade, så at ock glasögon göra nu föga .. tjenst. Växiö domk. akt. 1797, nr 400. Täubel Boktr. 1:176 (
1823).
[BLÖD 2]
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., fris. o. t.; i de yngre språkprofven torde anv. bero på d. inflytande]
(
numera mindre br.)
vek, känslig, känslosam, blödig (se d. o. 3; jfr BLÖT adj. 3. Qwinnros art är at wara blödh. PRYTZ OS H
3 b (
1620); jfr
3. Lär, hög och modig, trampa / De änderliga, veka, / De blöda känslors skara.
THORILD 1:
137 (c. 1780).
Fadren. dom annars ej hade något blödt sinne, måste många gånger .. borttorka tårarna. PALMBLAD Nov. 4:55 (
1851).
Småningom kom han in i en blöd, elegisk stämning. KRUSE B. Funcke 56 (
1885).
En kärlek fri från tidens modesjukdom, den blöda känslosamheten AHRENBERG Roj. 28 (
1901).
[BLÖD 3]
3) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., nor. dial., isl., mnt., holl., fris., t. o. feng.]
(
†)
försagd, klenmodig, ängslig, rädd; jfr BLÖDIG 4. Aff straff warda blödh. P. ERICI Musæus 4: 22 b (
1582).
Weekllige blöde gemöter, i hwilka ingen manligheet är, til at emotstå Cupidos blåsz och brännande wapn. STIERNHIELM Lycks. Cart. (
1650).
Sälskap i nödan, hugnar en blödan. GRUBB 784 (
1665); jfr
2. Blif som ett barn, .. / Tu blöda siäl! Gud vil tig ju alt godt.
ÖSTERLING Lärops. 325 (11727); jfr
2.
[BLÖD 4]
4) [sannol. efter t. blöde]
(
†)
svag till förståndet. (Han) war af anturen blödh och meenlös, snarast sagdt, han hade intet all sine fem sinne. PETREIUS Ber. om Muskow B 1 a (1608). [BLÖD 5]
5) [efter d. blöd, hvilket i denna anv. torde vara identiskt med BLÖT, adj.]
(föga br,) som ger efter för lätt beröring, mjuk, lös. slapp, böjlig; jfr BLÖT adj. 1. Det blöda hullet gaf efter för tryckningen (af en hand). KRUSE B. Funcke 14 (
1885).
På silkeskuddar skall du blödt / som en gudinna trona. LEVERTIN Dikt. 53 (
1896). – mer l. mindre bildl. Håret .. smäg sig utefter hufvudskålen i blöda, vågiga linier.
LEVERTIN Fr. Rivieran 165 (
1883). En blöd, accentlös pariserfranska.
KRUSE B. Funcke 48 (
1885).
Lossnade kronblad ner sig strö, / hvitt och dalande blödt som snö- HANSSON Notturno 58 (
1885).
Hexamertern .. sådan den fanns i några af Theokritos' idyller, blöd, musikalisk och fördelad i strofer med refräng. SÖDERHJELM Runeberg 1:386 (
1904).
Ssgr:(
2)
–
BLÖD-AKTIG.
[jfr d. blødagtig]
(
†)
Lex.Linc. (
1640).
Fasciculus (
1690).
–
BLÖD-HJÄRTAD.
[jfr d. blØdhjætet, -hjærtig, mnt. blodehertich, holl. bloohartig, -hertig, ä. t. blödherzig]
Anm. I Journ. f. sv. litt. 1799,
s. 296 betecknas ordet ss. osvenskt.
[BLÖD-HJÄRTAD.ssg 1]
1) [jfr liknande bet. i dan.]
(
numera mindre br.)
till 2: känslig, vekhjärtad, ömsint, blödig, gråtmild, klenmodig. SKYTTE Or. B 8 a (
1604).
Om .. (barnen) äre blödhiertada, så förtags them (gm hård behandling) Hierta, sinne och modh. BOTVIDI Brudpr. 21 (
1619,
1622)
Pehr Ribbing var än mera dristig (än brodern Konrad) och .. ej heller nogräknad på medlen; ty blödhjertade voro ingendera. HSH 7:217 (c. 1750).
ANDERSSON Gr. dram. 97 (
1890,
1910)
[BLÖD-HJÄRTAD.ssg 2]
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.]
(
†)
till 3: veklig, omanlig, rädd. Tå Barcillas .. til sitt Hwsz, medh någhra blödhiertadhe Männ .. gå skulle, wardt han .. angrippin och dräpin. SCHRODERUS Liv. 461 (
1626).
–
BLÖD-HJÄRTIGHET. (
†)
till -HJÄRTAD 1: känslighet, ömsinthet. (min hustrus) blödhjärtighet är mig nog mekant. Hon billar sig väl in, att där går stor nöd åt mig. G. W. COYET (1709) i Karol. krig. dagb. 10:XVIII.
– (
3)
BLÖD-HUGAD (
†)
rädd, feg, modlös. Kongen svarade: nu finner jag gjörliga dig vara blödhugad, och månde väl rädsla intagit dig, BJÖRNER Sorle 27 1737;
isl. nu vinn ek giorla bleyþi hug meþ þer).
– (
5)
BLÖD-KOKA,
anträffadt bl. i p. pf. -kokt. [jfr d. blØdkogt]
(†) i uttr. blödkokt ägg, löskokt ägg; jfr BLÖTKOKA, -SJUDA. MÖLLER (
1745;
under apprête).
– (
3)
BLÖD-MODIGHET (
†)
feghet, rädsla, klenmodighet. Blöd-modighet för Nöd å' tappra dygdens Bahn, / Har mången slutit ut, från ährans hga Plahn. COLUMBUS Bibl. v. K 2 b (1676). – (
1)
BLÖD-SIKTIG.
[sannol. efter t. blödsichtig]
(
†)
svagsynt, skumögd. SCHULTZE Ordb. 4031 (
c. 1755).
– (
2)
BLÖD-SINNAD (
föga br.)
blödig. Det varma modershjertat känke ej blödsinnadt smek. NYBOM S. dikt. 2:296 (
1880).
–
BLÖD-SINNE.
[BLÖD-SINNE.ssg 1]
1) [torl. bildadt till -SINT 1]
(
föga br.)
blödighet. ANDERSSON Verldsomsegl. 3:128 (
1854).
Det förekom honom grymt att taga denna tyllfjäril (dvs. en ung flicka) i vingarna just nu, och när han efteråt log åt sitt poetiska blödsinne, var fjärilen flugen honom ur händerna. TA VASTSTJERNA Hårda tider 243 (
1891).
[BLÖD-SINNE.ssg 1.slutet]
särsk. närmande sig
2: tungsinne, svårmod, melankoli.
A. F. SOLDAN (
1841) hor
BLOFELDT Soldan 50.
[BLÖD-SINNE.ssg 2]
2) [efter t. blödsinn]
i sht
psykiatr. förståndssvaghet, själsslöhet; numera särsk. om en ringare grad af förståndssvaghet: imbesillitet (i motsats till fånighet, idioti); jfr -SINTHET 3. I den utbildade formen af svagsinthet, s. k. apatiskt blödsinne, är det psykiska lifvet reduceradt till ett minium.
Minnet är nästan fullkomligt utslocknadt, äfven talförmågan i det närmaste försvunnen. HALLIN Hels. 2:298 (
1885).
Blödsinne eller demens, till hvars mest karaktärisktiska drag en allmän omdömeslöshet ju hör. A. PETRÉN i Ups. läk.-fören. förh. 1904–05,
s. 44.
–
BLÖD-SINNIG.
[trol. efter t. blödsinnig med anslutning till -SINT]
[BLÖD-SINNIG.ssg 1]
1) (
föga br.)
== BLÖD 2. Den blödsinniga vekhet, som icke lofvade någon kraft och manlighet i handling. STRINNHOLM Hist. 2:518 (
1836).
Sv. o. t. handlex. (
1851).
[BLÖD-SINNIG.ssg 2]
2) (
†)
== BLÖD 3. Detta får är af goda ullen; men alt för blödsinnigt. Så gåde grundsatser, som han har i närvarande tilstånd, så tröstlös är han af det minsta lappri. DALIN Arg. 2:307 1754;
om en räddhågad person).
STRINNHOLM Hist. 5:306 (
1854).
[BLÖD-SINNIG.ssg 3]
3) [efter t. blödsinnig]
psykiatr. till -SINNE 2, == -SINT 3. Har ni sett huru den blödsinniges djuriskt slöa anletsdrag för'dlas, förmenskligas uti dödsminuten? TOPELIUS Vint. II. 2:243 (
1862,
1882)
HALLIN Hels. 2:301 (
1885).
–
BLÖD-SINNIGHET ~⁰⁰~² l. ~²⁰⁰. [BLÖD-SINNIGHET.ssg 1]
1) (
föga br.)
till -SINNIG 1: blödighet. Sv. o. t. handlex. (
1851).
[BLÖD-SINNIGHET.ssg 2]
2) (
†)
till -SINNIG 2: feghet, rädsla. SCHRODERUS Liv. 205 (
1626).
Medelvägen emellan en allt för grym blodtörstighet och en feg blödsinnighet. JÄRTA V. skr. 1:34 (
1799).
–
BLÖD-SINT.
[BLÖD-SINT.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
== BLÖD 2. SCHENBERG (
1739).
J. WALLENBERG 150 (
1771).
Den blödsinte Melanchthon som knappast kunde motstå en bön. THOMANDER 1:415 (
1830).
BERG Sjöfallsb. 4 (
1910).
[BLÖD-SINT.ssg 2]
2) (
†)
till 3: rädd, ängslig, modfälld, klenmodig, misströstande. Såsom en blödsint qwinna, sökte (Sardanapalus) efter skrubbor, ther vthi han sigh vndstinga kunde. ISOGÆUS Segerskiöld 630 (c.
1700).
WINGÅRD Minnen 12:85 (
1850).
[BLÖD-SINT.ssg 3]
3) [efter t. blödsinnig]
i sht
psykiatr. förståndssvag, imbecill, MINDRE BETANDE; JFR -sinne 2. N. A. URSIN i Acta soc. sc. fenn. 2:379 (
1843,
1847)
Gamle Kristian, som icke var fullt tillräknelig, ty han var tidtals blödsint, hade svårt att reda sig med sjöfolket. AHRENBERG hemma 165 (
1887).
SVENSON (Sinnesjukv. 108 (
1907).
–
BLÖD-SINTHET ~⁰² l. ~²⁰. [BLÖD-SINTHET.ssg 1]
1) (
mindre br.)
till -SINT 1: blödighet. Denna tid var visserligen icke besvärad af någon öfverdrifven filantropi eller af blödsinthet i afseende på straffbestämningar. B. E. MALMSTRÖM 4:
13 (c. 1860).
BERG Sjöfallsb. 31 (
1910).
[BLÖD-SINTHET.ssg 2]
2) (
†)
till -SINT 2:feghet, rädsla. BÅÅTH Saxo 16 (
1902).
[BLÖD-SINTHET.ssg 3]
3) till -SINT 3, == -SINNE 2. TOPELIUS Fält. 5:333 (
1866).
Rättast använder man .. (ordet fånighet), då slöheten är medfödd (idioti..); utgör slöheten slutstadiet af en sinnessjukdom, är termen blödsinthet att föredraga framför beteckningen fånighet. 2 NF 9:197 (
1908).