BLÖTA blø³ta², v. -er, blötte blöt³e², blött blöt⁴, blött; i södra Sv. äfv., i sht i bet. 2, -ar, -ade, -at, -ad (pr. -ar WETTERBERGH Hyra sign. 258 (1843); ipf. -ade CAVALLIN Stevenson Fr. Söderhafsöarne 10 (1897); sup. -at O. MARTINI Läk. 46 (c. 1600), LÖWEGREN Hippokr. skr. 1:3 (1909); p. pf. -ad RETZIUS Flora Virg. 44 (1809), SDS 1915, nr 303 s. 1. – sup. -it AHB 54:37 (1871: blötits)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (nästan bl. ss. senare ssgsled), -ERSKA (nästan bl. ss. seanre ssgsled). (blötta SALÉ Kocken 55 (1664: blöttas)) 1) (†) motsv. BLÖT, adj. 1: (gm behandling med en vätska) göra mjuk l. len l. lös l. mör, uppmjuka. Ollia af Camillæ blomster ähr nyttigh .. till att blöta och nederläggia hårda kulor. O. MARTINI Läk. 48 (c. 1600). (Linfrö) Sudit i Watn och lagt på Omogne Bölder, blöter them. I. ERICI Colerus 1:198 (c. 1645). (Det är ett prof på olika slag af vatten) när man kokar ärter i dem .., om de snart blötas. och sig wäl mosa. HIÄRNE 2 Anl. 4 (1702). LINNÉ Ungd. 2:52 (1732). – jfr UPPBLÖTA – särsk. a) (i en vätska) uppmjuka (en fast kropp) till flytande konsistens, upplösa, smälta (jfr 2. gummi skal blötas eller weekas vthi skrapp rödh ätickio. B. OLAVI 119 b (1578). Blött i dest)illeradt) vatten, gaf detta pulver en uplösning som til alla delar liknade klakvatten. BERZELIUS i FKM 1:61 (1806). b) göra (magen) lös, verka lösande l. afförande l. laxerande. Nätzlor ... Sudna i Wijn och thet druckit blöter Buken, stillar Tarmarnas Wreed. I. ERICI Colerus 1:192 (c. 1645). I Maji Månad Sal man .. förtära sådana drycker som blöta. ROBERG Beynon 248 (1727). c) mer l. mindre bildl. α) uppmjuka l. beveka l. röra l. mildra l. ödmjuka (en person l. hans hjärta o. d.). Så hård är ingen skön / Somblötes ey af en rätt älskars trägne bön. SKOGEKIÅR BÄRGBO Ven. 10 (c. 1650). Blöta derass ilskefulla modh medh torn och hächtelse. växiö domk. akt. 1653, nr 284Thet röda hafwet moste öpna sig .. at effter förtiensten blöta och straffa .. (Faraos o. hans härs) förherdada hierta. SWEDBERG Sabb.-ro 2: f 2 b (1712).n[warning:farras rdr.] 2) lägga l. ligga i blöt. a) tr.: nedlägga (ngt) i l. begjuta (ngt) med en vätska l. tillsätta en vätska till (ngt) i syfte att uppmjuka l. upplösa l. genomdränka (det), lägga i blöt. Brödh må blötas j kalt watn. B. OLAVI 10 a (1578). Färgorna .. blötas (icke) med annat än Gummi-vatten (vid miniatyrmålning). Miniaturskolan 9 (1784); jfr 1. Allt ylle bör, innan man syr utaf det, blötas först i kallt och sedan i hett vatten för att krympas. HAGDAHL Fråga mig 210 (1883). Kiviniemi-leran .. (är) så plastisk, att den efter en stunds blötning kan formas till små kulor. W. RAMSAY i Fennia XIX. 3:2 (1903). – jfr FÄRDIG-, GENOM-, IN-, UPP-, UT-, ÖFVER-BLÖTA m. fl. – särsk. α) med afs. på sädeskorn l. frön o. d., särsk. för att befordra deras groning; stöpa. Stöpning eller blötning är väl ett godt medel, hvarigenom man kan sig förskaffa sådant sädesfrö, som öfrmerar sig til många strån af ett kron. STRIDSBERG Åkerbr. 47 (1727). då fröna läggas till groning utna föregående blötning. Skogsv.-fören. tidskr. 1911, Fackupps. s. 427. β) med afs. på torr fisk: gm blötläggning uppmjuka. Sedan (stock-)fisken är väl blötter i vatn. Oec. 3 (1730). bordet stod dukat med blötta gäddor. HEIDENSTAM karol. 2:143 (1898). (Till salu) Till Mårtensafton. Väl blötad lutfisk SDS 1915, nr 303 s. 1. jfr FISK-BLÖTARE, -BLÖTERSKA. – särsk (†) bildl. i uttr. få sina fiskar blötta få sina fiskar varma, få bannor l. snubbor, se FISK. slutet). α')

[uttr. utgår från den bekanta ramsan, med hvilken barns lystnad efter sagor afvisas: Det var en gång en gumma som hade en skinnpäls, den blötte hon, å den stötte hon. å den hängde hon upp på en dörr; har du hört den förr? Ramsan upprepas, tills barnet afstår från sin begäran]

i uttr. blöta och stöta (ngn gg. bl. blöta), ideligen upprepa l. omtugga l. vända o. vrida på ngt; ofta med bibet. af att det blir blottadt på innehåll l. originalitet: omtröska, utslita. FORSSLUND Arbet. 77 (1902), Det är kalrt, att typen (argbigga) till slut, efter att hafva blötts och stötts under tidernas lopp, blef allt mer och mer manierad. BJÖRKMAN Chaucer 197 (1906). Det allbekanta ledmotivet om att den musikaliska utvecklingskedjan icke går genom det' Mendelshonska namnet har "blötts och stötts" i allehanda variationer. PT 1909, nr 39 A, s. 3. β') (†) i uttr. blöta sitt hufvud l. sin hjärna (i l. med ngt), bry sin hjärna (med ngt); jfr BLÖT sbst. e. Med frotification mång hiärnan sin blöter och bryter. DECKER hos OXE Vitt. 48 (c. 1700). Det tienar Qvinnan bäst sitt hus-bekymmer sköta, / Och i de gipromål sitt hufvud intet blöta, / Som höra Mannen til. KOLMIDIN Qv-sp. 2:378 (1750). (De) blöta sina hjernor att .. (i tryck) förklena alla som växka deras afund. Polyfem I. 20:2 (1810). γ') (hvard. o. skämts., föga br.) i uttr. blöta sin näsa l. näsan (i l. med ngt) lägga sig i, bry sig om. Den välsignade menniskan, som skall blöta sin näsa i allt! CRUSENSTOLPE Tessin 5:216 (1849). HEDENSTIERNA Kaleid. 99 (1884). b) (föga br.) intr.: ligga i en vätska för att uppmjukas l. upplösas l. genomdränkas, ligga i blöt. Klappa först Kiötet wäl, .. och lät dhet blöta en halff Dagh på ett diupt Faat medh Wijnättickia. SALÉ Kocken 14 (1664). (Getskinnen) blötas .. 12 timmar i friskt vatten och uttryckas sedan i samma vatten, i hvilket ett annat parti (skinn) får blöta. AHB 52:41 (1871); jfr a. 3) göra l. blifva våt, väta. a) gm neddoppning l. begjutning l. bestänkning l. beröring o. d. göra våt l. väta l. fukta; dels med personsubj., dels med dne vätande vätskan som subj. Emot stoor Hufwudwärck blöt Lijnklutar i Safften (af groblad) .., och lägg them på Hufwudet. I. ERICI Colerus 1:197 (c. 1645). Först tog han sig en sup at sina lungor blöta. LIVIN Kyrk. 13 (1781); jfr ζ. Jag blöter stoftet med mina tårar. HAGBERG Shaksp. 2:158 (1847). Om seglen blötas, bör det ske jemnt och väl. OXENSTIERNA Vanderdecken 133 (1865). Hon gick .. ut i vattenkanten och blötte tygkängorna. HALLSTRÖM N. nov. 169 (1912). abs. Snön blötte; det var ett ruskigt väder. JOLIN Smålands-Petter 3 (1878). – jfr AF-, GENOM-, PÅ-, UPP-BLÖTA m. fl. --särsk. α) refl.: väta (ner) sig, bli våt l. fuktig, genomdränkas af väta, få väta på sig. Man blöter sig ock / På landet, i regn, så det dryper af rock / Och hängande lock. C. F. DAHLGREN 1: 57 (1826). Han (hade) varit till stranden hemmavid och blött sig i hastigheten nrä han skulle ta en fisk. BERG Sjöfallsb. 14 (1910). – (hvard) om bad: doppa sig, bada (jfr γ). Ska du inte i och blöta dej? Ridn. f. idr. 1896, s. 460. bildl.: Det är .. sant, at flera blöta sigh uti denne Odygdens (dvs. dryckenskapens) Lyäiske(dvs. backiska)-Badstufwa, än Fiskar simma uti det stora Medelhafwet. FERNANDER Theatr. trag. ebrios. 28 (1695). β) med objektsväxling: hälla l. slå l. badda (en vätska på ngt). Detta rosenvatten är ..särdeles angenämt att blöta på ansigtet, när det svider i den heta luften. LUNDGREN Mål. ant. 2:99 (1858, 1872); jfr BLÖTA PÅ. – (†) Allahanda wärck som af Köld kommin ähr föredrifwer .. (enbärsolja) nrä hon warder blötatt uthi en linnenkluth och uppålagdt ther wärcken står. O. MARTINI Läk. 46 (c. 1600). γ) (hvard.) vid badning doppa ned (ngn) under vattnet; doppa. Ska vi ta och blöta'n? Tidn. f. idr. 1896, s. 460. δ) (†9 i uttr. blöta sitt öga l. sina ögon l. sina kinder, fälla tårar, gråta. Marcus var allena den, / Som sitt öga intet blötte. DALIN Vitt. 4:38 (c. 1735). så gack då sälla fru, vi våra kinder blöta, / Dig skall i himlens dörr din lilla Hedvig möta. J. WALLENBERG 56 (1766). ε) (hvard). låta sin urin gå (i sina kläder o. d.), väta. Pojken har blött i sängen i natt.

[BLÖTA.v 3.a.ζ]

ζ) (hvard. o. skämts.) mer l. mindre bildl. i fråga om förtaärande af starka drycker. α') (†) i uttr. blöta sitt skägg, dricka, supa, fukta strupen. Mitt gambla skägg iagh dagligh blöter, / Om min käring får maat iagh ey sköter. CHRONANDER Surge B 1 a (1647). β') (mindre br.) i uttr. blöta sorgen, söka glömma sorgen gm drickande, dränka sorgen i glaset. WIDEGREN (1788). BJÖRKMAN (1889). γ') fira gm polulerande. "Ditt gymnasiibetyg måste blötas", förklarade Hök. BLANCHE Flick. i Stadsg. 176 (1847). Att man i glädjen (öfver ett lån) kan äta en risp tillsammans med ett par vänner, och blöta lånet litet utanpå, förstås af sig sjelf. ALMQVIST Törnr. b. 3:144 (1850); jfr δ. Det mesta af dagen sutto vi .. nere i kajutan och blötade vår nya bekantskap. CAVALLIN Stevenson Fr. Söderhafsöarne 10 (1897). δ') (mindre br.) (till ngn del l. helt o. hållet) omsätta (penningar, lön o. d.) i dryckesvaror. At the icke blöte theras hyra och daghalön strax vthi Ööl och Brennewijn. L. PAULINUS GOTHUS Mon. pac. 768 (1628). (Sjömannen) beslöt sig för att blöta några riksdaler af hyran på källaren Svea. ENGSTRÖM Guldbåg. galsög. 27 (1911). En afton skulle de inhöstade tusenlapparna blötas ordentligt. AB(N) 1916, nr 98, s. 6. b) sjöt. om båt l. fartyg: taga in vatten öfver relingen, öfverstänkas l. öfverspolas af sjön. I allmänhet bör man refva så snart båten börjar "blöta". EKELÖF Skeppsm. 249 (1881). Låg på vattnet, som den var, plöjde båten genom sjön – "han blötte" för mycket, som det heter. Handtv.-o. landtm.-bl. 1905, s. 124.