© Svenska Akademien. SAOB spalt: B3727; tryckår: 1918
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
BOK bω⁴k, sbst.², r. l. f. (m. DALIN Arg. 2: nr 25, s. 8 1734; bokhandelsannons), TOPELIUS Läsn. f. barn 2: III (1866)) (() n. Consist. eccl. Abo. prot. 388 (1660)); best. -en; pl. böcker bök⁴er (THYSELIUS Handl. lärov. 2: 26 (1612), STIERNHIELM Herc. 124 (1648, 1668) osv.) (() böker G. 1:s reg. 1: 232 (1524), Sv. synodalakter 1: 481 (1771), bööker O. PETRI Kr. 8 (c. 1540), Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 3 (1640), best. böckerna (2 Tim. 4: 13 (NT 1526: bökerna), SCHRODERUS Comenius 739 (1639: böckerne), GRUBB 541 (1665) osv.) (() bökren RUDBECK Bref 47 (1668), E. BENZELIUS D. Y. (1737) i Benz. brefv. 266; böckren COLUMBUS Ordesk. 10 (1678), DALIN Vitt. 4: 364 (1745), Växiö domk. akt. 1800, nr 284; böckeren E. BENZELIUS D. Y. (1731) i Benz. brefv. 65).
[fsv. bok, f., motsv. d. bog, isl. bók, f., fsax. bŏk, n. o. f., mnt. bok, n., holl. boek, n., i ä. holl. äfv. m., fht. buoh, n., m. o. f., t. buch, n., feng. bŏc, f., eng. book; jfr got. bŏka, f., skrift etymologiskt identiskt med BOK, sbst.¹ Ur bet. 'bokträd', 'bokträ' har utvecklats bet. 'stycke, särsk. (ss. i fsax.) tafla af bokträ'. Den ursprungliga boken torde ha bestått af flera sådana taflor; jfr att i isl., got., fsax., fht. o. feng. pluralen har användts för att beteckna en bok. Med afs. på bet.-utvecklingen jfr lat. liber, bast, bok, gr. βίβλος, papyrusbast, bok; se för öfr.
HOOPS Reallex. d. germ. altertumek. 1: 338 (1912). Beträffande pl. böcker jfr E. OLSON i Sv. stud. t. G. Cederschiöld 49 (1914)]
[BOK.sbst2 1]
1) samling af (i ena kanten) hopfästa l. sammanhängande blad (se d. o.2) af papper l. pergament l. dyl. Böcker af palmblad. – jfr ELFENBENS-, FOLIANT-, FOLIO-, FÖRSKRIFTS-, KART-, KOPIE-, KRIA-, KUPONG-, KVART-, MÄRK-, NOT-, OKTAV-, PAPPERS-, PERGAMENTS-, PRAKT-, RIT-, SKINN-, SKISS-, SKRIF-, STIL-, TEMA-BOK m. fl. – särsk.
[BOK.sbst2 1.a]
a)
[jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., holl., t. o. eng.]
tryckt l. skrifven bok, innehållande en litterär framställning l. dyl.; ibland är det bokens form, som hufvudsakligen framträder för språkmedvetandet (t. ex. en bok i oktav, en stor bok, en vacker bok, häfta och binda (in) böcker), ibland dess innehåll (t. ex. goda, dåliga,
roliga, tråkiga, djupsinniga böcker; skrifva, utgifva, distribuera, anmäla böcker; det har kommit ut en bok i tre band om trädgårdsskötsel). Tryckta, skriftna böcker. Illustrerade böcker. Defekta böcker. Förlägga en bok. Tillägna ngn en bok. Skicka böcker till påseende. Skära upp en bok. Slå upp l. öppna en bok, slå igen en bok. Läsa en bok, läsa i en bok. Bläddra i en bok. Genomögna en bok. Fördjupa sig en bok. Sluka böcker, läsa böcker mkt fort (o. massvis). Sätta upp böcker på bokhyllorna. Bladen, sidorna, kapitlen i en bok. Titeln på en bok. Företalet till boken. Bandet, pärmarna, ryggen, hörnen på en bok. J scriffue om Luthers böker At wj them schulle förbiuda at köpas. G. 1:s reg. 1: 232 (1524). (Ängeln) hadhe j sina hand en öpen book. Upp. 10: 2 (NT 1526). Bokamaal som plägar äta och gnagha böker. Var. rer. 52 (1538). Åt någhor måtte scriffua een book om mina saak. Job 31: 35 (Bib. 1541). Werlden är tull aff Böker, om allehanda Ting, som Menniskligit Förnufft hafwer kunnat uptänckia, författa och begrljpa. BRAHE Oec. 12 (1581). Ett gammalt bruk har lika som giordt en allmän Lag . ., at nästan hvar Bok, som utkommer genom trycket, skall hafva sitt Företal. NORDBERG C. XII 1: XIV (1740). En Bok eller skrift består af meningar, eller af, för ögonen målade, tankar. LIDÉN Sv. spr. 2 (1848). Så skulle det ha gått till i böckerna, men det gick icke så med Jim. NYBLOM M. Twain 1: 25 (1873). Våra äldsta böcker (trycktes) i Stockholm 1488. SCHÜCK Bokh. 2 (1900). – jfr ABC-, ADRESS-, ANDAKTS-, BARN-, BESVÄRJELSE-, BIBLIOTEKS-, BIKT-, BILDER-, BÖN-, DEBUT-, DIKT-, ELEMENTAR-, EPISTEL-, EVANGELIE-, EXPLIKATIONS-, FABEL-, FACIT-, FAVORIT-, FOLK-, GÅT-, HAND-, HISTORIE-, HÅFDE-, INDIAN-, KATEKES-, KOK-, KORAL-, KRIGS-, LAG-, LÄKAR-, LÄKE-, LÄRO-, LÄSE-, LÄX-, MISS-, MUNK-, MÄSS-, ORD-, PREDIKO-, PREMIE-, PROSA-, PSALM-, RIM-, ROMAN-, RÄKNE-, SAGO-, SANSKRIT-, SIGNAL-, SKOL-, SLÄKT-, SPEL-, SVARTKONST-, SÅNG-, TAFVEL-, TENDENS-, TEXT-, TIDE-, TJUGUFEMÖRES-, TURIST-, UNDERVISNINGS-, UNGDOMS-, UPPBYGGELSE-, UPPSLAGS-, VAPEN-, VERS-, VIRK-, VIS-, VÄF-, ÅRS-, ÄLSKLINGS-, ÖFNINGS-, ÖFVERSÄTTNINGS-, ÖRTE-BOK m. fl. – särsk.
[BOK.sbst2 1.a.α]
α) i numera obr. förb. Hans nåde lather vtgåå böker om sacramenten. G. 1:s reg. 6: 144 (1529). Ingen ende är vppå at dichta böker. Pred. 12: 12 (Bib. 1541); jfr BOK-DIKTARE.
[BOK.sbst2 1.a.β]
β) () koll.: böcker. Ganska myken bok är til. SWEDBERG Ungd. 391 (1709). Tenck hwad otahlig bok .. skrifwen är. Därs.
[BOK.sbst2 1.a.γ]
γ) i ordspr. Thet bliffuer än bettre än boken säger. Sv. ords. C 5 b (1604); jfr GRUBB 48 (1685; anses eg. afse almanackans väderleksprofetior) o. RHODIN Ordspr. 42 (1807). Booken giör ingen lärd. GRUBB 53 (1665). Fåfängt lära läsa vthan Book, och meeta vthan Krook. DENS. 226. Laster lähras vthan Book. DENS. 450 Liuga lähres vthan Book. DENS. 466. Åhren veeta mehr än böckerna. HIÄRNE 2 Handekr. 195 (c. 1716). När klockaren kommer till boken, är han så god som presten. GRANLUND Ordspr. (c. 1880); jfr ε. Den utan bok vill bli klok blir vanligen en tok. Därs. ; jfr .
[BOK.sbst2 1.a.δ]
δ)
[jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.; med afs. på bet.-specialiseringen jfr BIBEL]
om bibeln. Böckernas bok. Den helga bokens under / han (dvs. Luther) tydde för en hvar. TEGNÉR 2: 142 (1817). Både i böckernas bok och naturens, sökte (S. Ödmann) .. det sanna ljuset. WALLIN Vitt. 2: 351 (1837); jfr λα'. Herrans bok. SNOILSKY 5: 9 (1897). – särsk.
[jfr fsv. sväria a bokinne o. liknande uttr. i dan. o. isl.]
i uttr. svära med hand (p)å bok o. d., där dock i ä. tid äfv. evangelieboken l. annan andlig bok l. lagboken kan afses. (De) giorde theres eedh paa bokena, at the saadana (dvs. sådant) hördt hade aff Michels mun. O. PETRI i Sthms tänkeb. 1: 101 (1526). (De) svoro paa boken, att the ville vitna sant ther om. Vg.fornm. tidskr. I. 10: 35 (1526). (Klockaren) skal .. eedh sino giöra åå book. RUDBECKIUS Kyrkiost. 41 (c. 1635). Vitnen skola i begge delomännens . . närvaro, .. med hand å bok, svärja. RB 17: 16 (Lag 1734). Jag .. kan allt besvärja med hand på bok att ... J. PERSSON (c. 1750) i HSH 1: 270. Likväl kan jag med hand å bok försäkra, att ... NYBLOM M. Twain 2: 169 (1874).
[BOK.sbst2 1.a.ε]
ε) () om mässboken l. handboken. När thet regnar uti öpen Bok (dvs. medan gedstjänsten pågår) .. så vahrar regnet til nästa Onsdagen, om icke länger. QUENSEL Alm. (jkp) 1723, s. 31. jfr: (Prästen) vördas (i Sv. under den första kristna tiden) särskildt såsom en "boklärd" man, och "boken" d. v. s. mässboken betraktas såsom en halft magisk, öfvernaturlig tingest. SCHÜCK (o. WARBURG) 2 Litt.-h. 1: 126 (1911).
[BOK.sbst2 1.a.ζ]
ζ) oeg., om (papyrus-, pergament)rulle m. m. innehållande en skriftlig framställning. Under antiken hade boken .. utseende af en rulle, hvilken, allt efter som man läste, vecklades upp. SCHÜCK Bokens hist. 18 (1900). 2 NF (1905).
[BOK.sbst2 1.a.η]
η) oeg., om kortleken på grund af de särskilda kortens likhet med bladen i en bok. Elies är ock en Book af fyre regerande Kungar; / Ther i ta nogsam lust .. finner. STIERNHIELM Here. 150 (1648, 1668) Läsa sjn dagliga Bön i Boken Klöfwer og Rvter. WARNMARK Epigr. L 3 b (1688). Nu vishetens bok uti handen vi togo, / Med brokiga bladen. E. SIÖBERG 204 1825; uttr. afser kortlekens anv. till spådom). – särsk. (hvard., mindre br.) i uttr. sjätte Mose bok.
[BOK.sbst2 1.a.θ]
θ)
[jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.]
spelt. För att spela pharao erfordras en komplett lek till bankören och 13 kort till hvardera spelaren, nämligen från tvåan till ässet, likamycket af hvilken färg; dessa 13 kort kallas "boken". LINDSKOG Spelb. 242 (1847). Få .. sex stick (i vist) kallas att göra en bok". WILSON Spelb. 355 (1888).
[BOK.sbst2 1.a.ι]
ι)
[jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. ä. eng.]
om läsning, studier, bokliga kunskaper, vetenskaper, den lärda vägen. Gärder och annat sådant, hvilkit alt drager presten ifrå boken och hans rätta embetis värk. RA 3: 108 (1593); jfr ε. Dedt är intet rådeligitt att taga dem, som nys komma ifrån booken och gjöra dem till Secretarios status (dvs. statssekreterare). RP 6: 219 (1636). Dessa Regenter värderade boken lika med värjan. HSH 9: 86 (c. 1740). (Han) Hölts ifrån barndomen til boken. WETTERSTEN Forssa o. Hög 107 (c. 1750). Karl den elfte visade föga benägenhet för boken, men så mycket mer för lekar och kroppsöfningar. FRYXELL Ber. 15: 4 (1848). Hans håg (hade) .. legat åt boken. GHT 1904, nr 273 B, s. 2. – särsk. α') (mindre br.) i uttr. kasta boken under bänken o. d., sluta med läsning, öfvergifva studierna. När the .. ("Catechismi lära") hafwa hasteligen igenom ögnat, meena the sigh hafwa all Lärdom insupit, och .. kasta Booken vnder Bäncken. RUDBECKIUS Luther Cat. 15 (1667). Den äldsta af mina läskamrater .. kastade boken åsido för att som fänrik anträda den militära banan. H. LILLJEBJÖRN Hågk. 1: 2 (1865). (K. G. Malmström hade) fått en ögonsjukdom, som tvingade honom att lägga bort boken. DE GEER Minnen 2: 222 (1892). () Allt detta (K XII:s) studerande tog ända vid 15 års ålder då Prinsen blef fullmyndig Konnung och slog boken vid örat. HSH 7: 199 (c. 1750). β') i numera obr. uttr. (jfr α slutet). (Gustaf Vasa som barn) Bleeff .. wederhaffd (dvs. tillhållen) aff sijne Föräldrar til at lära book. SVART Ähr. 50 (1560). Han hafuer myckit förfarit, wäl sijn Book lärdt, och jämwäl therföre warit brukader i höga ämbeter. WALLIUS Likpr. ö. Bielke 77 (1623). Om Barn och läriungar finnas beqwemlighe til at halla wid Boken. L. PAULINUS GOTHUS Arehom. 63 (1630). (Han var) i sin bok qwicker. O. NORDSTRÖM (1712) hos CAVALLIN Herdam. 4: 19. J huset är en ganska skickelig Informator . ., som hafver väl läsit sin bok. Växiö domk. akt. 1782, nr 352. – i uttr. hålla i boken, studera, läsa. SAHLSTEDT (1773). MÖLLER (1790).
[BOK.sbst2 1.a.κ]
κ) i vissa, ofta mer l. mindre bildliga uttr. α') () i uttr. föra till boks (jfr b
[BOK.sbst2 1.a.α]
α)
, uppteckna, anteckna.
ARVIDI 7 (1651). Effter.. ("stora herrars") dödh föres thet (som de hafva uträttat) till bookz. KUMBLÆUS Likpr. ö. Hult B 4 a (1864). β') i uttr. hänga näsan öfver (äfv. i) boken (äfv. böckerna), äfv. hänga öfver boken l. böckerna, förr äfv. hänga i böckerna, träget syssla med läsning. Han (ville) städze .. hängia uti böckerna. S, AGRELL (1710) i Karol. krig. dagb. 5: 137. Man bör intet jemt hänga öfver boken. LINNÉ Diet. 2: 24 (c. 1750). γ') (numera föga br.) i uttr. läsa i, förr äfv. af l. innan bok, läsa innantill, förr: läsa utan l. utom bok, läsa utantill, o. d. Lära läsa aff Book. M. HARALDI Likpr. ö. Kylander F 3 b (1630). Presterna skola .. drifwa med flijt ther på at Barn, Drängar och Pijgor, lära läsa i Book. Kyrkol. 2: 10 (1686). (Hon har) i kyrkian altid siunget wackert i sin book. Växiö domk. akt. 1894, nr 449. De kunna bägge sin Christendom innan och uthan book. Därs. 1710, s. 214. Ungdomen tillhålles at väl lära läsa i och utom bok. Därs. 1785, nr 443. Då svenska allmogen .. allmänt lärde läsa i bok. CARLSON Hist. 2: 41 (1856). δ') i uttr. man ekulle kunna skrifva en hel bok om ngt, berätteleen om ngt ekulle fylla en hel bok o. d. för att beteckna att det är synnerligen mycket att säga om ngt. Hvad jag har slitit i de 2 åren, det vore en hel bok till att skrifva om. HORN Lefv. 90 (c. 1657). Om jag skulle i detalj framlägga all den skymf, hvarmed jag öfverhopades ..; så skulle min berättelse fylla en hel bok. NYBLOM M. Twain 1: 109 (1873). ε') i uttr. vara öppen som en bok, vara som en öppen l. uppslagen bok o. d., vara lätt att lära känna, att genomskåda vara (som) en sluten bok o. d., vara svår l. omöjlig att lära känna, att genomskåda. För dig, (Gud) .. ligger hela mitt lif som en uppslagen bok. WALLIN 2 Pred. 2: 134 (1829). Naturen hade danat honom öppen som dagens ljus, men lifvet hade af honom gjort en sluten bok. TOPELIUS Fält. 5: 168 (1867). Han var .. som en uppslagen bok. LUNDQVIST Vid aftonl. 159 (1891). Den meddelsamme säges vara öppen som en bok. H. O. ÖSTBERG i Minn. fr. Vestergötl. 174 (1900). jfr: Kinas historia torde vara en ouppskuren bok för de flesta af mina ärade läsare. NYSTRÖM N. Kina 1: 83 (1913). ζ') i uttr. tala som en bok, tala i (pedantiskt) väl öfvervägda ordalag, tala (pedantiskt) vist; äfv.: i sitt tal använda bokspråk. (Fru Ärbarhet) satte sig så tryggt och talte som en Bok. DALIN Vitt. 5: 298 (c. 1753). Säga vi om någons samtalsspråk, att "han talar som en bok", .. då säga vi ej detta såsom ett beröm. CEDERSCHIÖLD Skriftspr. 42 (1897). Den, som har bokens .. öfvertänkta framställningssätt, talar som en bok. H. O. ÖSTBERG i Minn. fr. Vestergötl. 174 (1900). η') i uttr. smaka bok, om (innehållet i en) framställning: förefalla konstruerad, utan motsvarighet i det lefvande lifvet. Vi vilja icke bestrida skildringens sanningsenlighet, om än den på sina ställen smakar mera bok än värklighet. K. WARBURG i GHT 1896, nr 284 A, s. 3.
[BOK.sbst2 1.a.λ]
λ) (i sht i högre stil) bildl. (jfr κ) i uttr. hvilka afse ngt som på grund af sitt rika l. mångsidiga l. lärorika innehåll liknas vid en bok.Den stora boken mennishan. S. F. LIDMAN i Iduna 7: 46 (1817). Vid blixtars sken min andes bok jag läser – / En diger skrift, en mörk, en evigt ny! B. E. MALMSTRÖMS 6: 176 (1840). Lifvet är den stora bok som är dig gifven till att lära uti. THOMANDER Pred. 1: 65 (1849). För det yttre lifvet blef Cronholm alltid en främling. Det var den enda bok, som alltid för honom förblef igenslagen. WEIBULL Fr. Lund o. Lundag. 202 (1880); jfr κ ε'. Torfmossarne äro de böcker, i hvilka vi måste läsa och sida efter sida se skrifven historien om den evigt fortgående striden mellan gamle egare och nya eröfrare. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1890, s. 4. Ännu var samhället för honom en bok med sju insegel. HEDENSTIERNA Svenssons 14 (1903)
[jfr Upp. 5 (afser en bokrulle)]
. jfr SAMVETS-, SKAPELSEBOKEN. – särsk. α')
[jfr d. naturens bog, t. das buch der natur]
i uttr. naturens bok, om naturen.
Natursens book .. (bevisar) at en Gudh är til. PHRYGIUS Him. lif. 154 (1815). Den som ej förstår läsa i naturens bok, för honom äro alla böcker tillslutna. C. F. DAHLGREN 3: 94 (1819). β')
[jfr t. das buch des schicksals]
i uttr. ödets bok, om ödet. Ödets böcker. NORDENFLYCHT QT 1745, s. 119. Fast stormen bläddrade i bladen / af ödets bok, fast jorden skalf, / lugn stod han (dvs. K. XII), som ett bombfritt hvalf / står qvar i den förbrända staden. TEGNÉR 1: 155 (1822). Det stod i ödets bok, att den djerfve röfvaren denna natt skulle hafva otur i allt. BLANCHE Våln. 524 (1847). γ')
[jfr t. das buch der welt]
(numera knappast br.) i uttr. tidens l. världens bok o. d., om (världs-) historien. Heela then stoora werldennes booken, och sielfwe naturen, witnar om Gudh och om hans Kärleek. MURÆUS Arndt 1: 94 1647; kanske ssg). Jag öppnar verldens bok, jag bjuder flydda tider / Ur dunkla minnens famn, att vittnande stå opp / Till nya slägters ljus i nya åldrars lopp. WALLIN Vitt. 1: 11 (1805). Då .. / Den enkla sanningen dig (G. III) vittnesbörd får gifva, / Skall ärans gudom sjelf det skrifva / I tidens bok med gyllne skritt. Därs. 38 (1808).
[BOK.sbst2 1.b]
b)
[jfr motsv. anv. i d., isl., holl., t. o. eng.]
bok (af skritpapper) att göra anteckningar i; i sht om rskenskapsböcker. Kassören har dolt försnillningen genom radering i böckerna. Huad tu seer thet scriff vthi eno book. Upp. 1: 11 (NT 1526). Szå motte man haffue wisse register eller böker, ther vdij man alle regenskaper scriffuer och betechner. Civ. instr. 6 (1541). Sådant alt blifwer i Kyrckiones Book antecknat. Kyrkol. 23: 2 (1686). Böcker med Debet och Credit blädras med hiertans lust och ängslan. DALIN Arg. 2: 300 (1734, 1754). Hans böcker befunno sig i bästa ordning. SDS 1896, nr 15, s. 3. (Han) fick .. sig .. anförtrott att sköta böckerna. GAUFFIN Larsson 1:14 (1907). – jfr AFFÄRS-, ANMÄRKNINGS-, ANNOTATIONS-, ANTECKNINGS-, AUDIENS-, BAL-, BESTÄLLNINGS-, BESVÄRS-, BESÖKS-, BETYGS-, BREF-, CHECK-, CLEARINGS-, DAG-, DOM-, DOP-, DÖD-, EXAMENS-, FASTIGHETS-, FICK-, FRIBREFS-, FRÄMLINGS-, FÖDELSE-, FÖRHÅLLNINGS-, FÖRHÖRS-, GESÄLL-, GLOS-, GÄLD-, HANDELS-, HUFVUD-, HUSFÖRHÖRS-, HUSHÅLLS-, INKOMST-, INSKRIFNINGS-, INVENTARIE-, JORDE-, KASSA-, KLADD-, KLASS-, KOMMUNITON-, KONCEPT-, KONTO-, KONTORS-, KONTRA-, KREDITIV-, KVITTENS-, KYRKO-, LAGFARTS-, LANDS-, LAST-, LOGG-, MEDLEMS-, MINNES-, MOT-, NAMN-, NOTIS-, ORDER-, PASS-, POST-, PROST-, PROTOKOLLS-, RAPPORT-, REFERENS-, RESANDE-, RESOLUTIONS-, RÄKENSKAPS-, RÄNTE-, SJÖMANS-, SKATTE-, SKRIFTE-, SKULD-, SPARBANKS-, STADS-, STAM-, TENTAMENS-, TINGS-, TOMT-, TÄNKE-, UPPBÖRDS-, UTGIFTS-, UTLÅNINGS-BOK m. fl. – särsk.
[BOK.sbst2 1.b.α]
α)
[jfr d. holde bog, føre til bogs, t. buch führen, halten]
i uttr. föra, äfv. (i sht förr) hålla bok l. böcker (öfver inkomster och utgifter m. m.), förr äfv. föra (ngt) till boks, anteckna (inkomster osv.) i för ändamålet afsedd(a) bok (l. böcker), skrifva upp; jfr BOK-FÖRARE 2, BOKHÅLLARE 1. Affärsmän äro skyldiga att föra böcker. Hure .. Mons Jönson .. och flere skole holle theris böker. G. I:s reg. 16: 471 (1544). Ther äre mäst alle köpmän, som hålla sine richtige böcker, att man ther uhr kan see theras heela capital och förmögenheet. RARP 6: 61 (1857). Hålla Book effter Italiensk Maneer. HORTULANUS Räckneb. I 7 b (1674). En handelsman han haar .. / Hvad som tagz uth och inn til bookz med pennan föra WESTHIUS Vitt. 32 (1677). Bland Israeliterna var brukeliget, at vist folk var förordnadt til at hålla bok öfver alt märkvärdigt i Landet. LAGERBRING Hist. lit. 83 (1748). Hålla bok med någon, To keep account with one. WIDEGREN (1788). Gamle fanjunkar Vestblad förde böcker. LAGERLÖF Drottn. 279 (1899).
[BOK.sbst2 1.b.β]
β) (mindre br.) i uttr. gå till boks med ngn, eg.: göra upp räkenskaperna med ngn; bildl.: gå till rätta med ngn. Dristar du gå till boks med dig sjelf, syndare? WALLIN 1 Pred. 1: 109 (c. 1830). A. WIJKANDER i Verdandi 1888, s. 24.
[BOK.sbst2 1.b.γ]
γ) (föga br.) i uttr. komma till boks, upptagas i räkenskaperna. Du får komma till boks här .. tills .. det blir arfslikvid. S. TOPELIUS (1843) hos VASENIUS Topelius 2: 465. – bildl. Gud hjelpe den stackaren; när allt kommer till boks, är det intet så helt med någon af oss. TOPELIUS Planet. 3: 23 (1889).
[BOK.sbst2 1.b.δ]
δ) () i uttr. sluta bok, göra bokslut. 2 RARP 3: 319 (1723). PORTHAN Bref t. Calonius 82 (1794).
[BOK.sbst2 1.b.ε]
ε)
[jfr d. staa i ens bø, t. zu buch stehen, bei einem im buch stehen]
i uttr. stå till boks, i Finl. äfv. stå i bok, vara antecknad som gäldenär, stå i skuld (hos ngn); om varor o. d.: vara antecknad som skuld. PALMBLAD Norige 114 (1846). Jag står så mycket till boks hos honom, han borgar mig ej en fyrk mer. TOPELIUS Vint. I. 2: 335 (1857, 1880) Hans spelmarker voro till stor del i de andras boetter och i bet-protokollet stod han illa tillboks. H. LILLJEBJÖRN Hågk. 2: 71 (1867). De betydande summor han hos denne stod i bok för. ESTLANDER Konst. hist. 34 (1867). Kostnaden för dessa reparationer .. står vanligen till boks hos någon handlande. VL 1898, nr 274, s. 3. – bildl., särsk. i uttr. stå väl (illa) till boks, vara väl (illa) anskrifven, hafva godt (dåligt) anseende. De som sielfve stå aldravärst til boks, äro gemenligen mäst benägne at förtala andra. LAGERSTRÖM Tart. 8 (1730). Om två år blir du nog befordrad, du, som står så väl till boks. CARLÉN Köpm. 1: 127 (1860). Schröderheim står temligen illa till boks hos tidens memoireförfattare, LJUNGGREN SVH 3: 108 (1878).
[BOK.sbst2 1.b.ζ]
ζ) kontrabok; i sht i uttr. taga (äfv. köpa l. handla) på bok, köpa på kredit, taga på räkning. Hvart och ett hushåll skulle ha sin bok att taga på. CARLÉN Rosen 541 (1842). Att taga på bok går ofta på tok. Alm. 1890, s. 32.
[BOK.sbst2 1.b.η]
η)
[fsv. stadsins bok]
(förr) i uttr. stadens bok, stadens råds protokollsbok, "tänkebok", ungefär: magistratens protokollsbok. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 21 (1592). Vil någor burskap vinna,.. nämne .. then handel och näring, eller thet handtvärk, ther han i stadens bok må inskrifvas före. HB 3: 1 (Lag 1734).
[BOK.sbst2 1.b.θ]
θ)
[jfr t. schwarzes buch]
i uttr. svart bok, bok hvari sådana personer antecknas som man af ett l. annat skäl vill akta sig för l. bojkotta, ss. försumliga gäldenärer, tredskande arbetare m. m.; svart lista. Auktionsmännen i södra Skåne arbeta på att sammansluta sig för uppläggandet af en s. k. svart bok, för att skydda sig mot förluster genom dåliga betalare. SDS 1901, nr 29, s. 2.
[BOK.sbst2 1.b.ι]
ι)
[efter gr. ἡ βίβλος τῆς ζωῆς, efter hebr. sefer khajjim, de lefvandes bok]
(i bibeln o. af bibeln påverkadt språk) i uttr. lifvets (lifsens) bok, tänkt bok i hvilken namnen på dem tänkas uppskrifna som skola lefva i himmelriket. Mina medharbetare, hwilkers nampn äro vthi liffzens book. Filipp. 4: 3 (NT 1526). Gudh wille honom (dvs. Moses) gott, och hadhe jnscriffuit honom j lijffzens book. O. PETRI 1 Post. 122 b (1528). Glimmar i lifvets / Bok mitt namn? STAGNELIUS 2: 220 (1821).
[BOK.sbst2 1.c]
c) i utvidgad anv., om vissa föremål som till det yttre likna böcker utan att innehålla (l. vara afsedda att innehålla) ngn text l. dyl. Ett par böcker bättre tygprofver. HEDENSTIERNA Fideik. 199 (1895). jfr NÅL-, PLÅN-, PROF-, SEDEL-, TASK-, VISITKORTS-BOK m. fl. afdelning af ett litterärt arbete, mindre än band o. del, större än kapitel. Thetta Werck .. är författat uthi twå små Böcker. BRAHE Oec. 3 (1581). En bok i Virgilius. DALIN (1850). Min mor .. kunde tre böcker i Euklides, innan hon kunde läsa rent. DE GEER Minnen 1: 3 (1892). Arbetet (dvs. Olaus Magni historia) är indeladt i 22 böcker. H. HILDEBRAND i 3 SAH 12: 231 (1897). – särsk. om de olika skrifterna i bibeln, af hvilka hvar och en bildar ett helt för sig. Det gamla testamentete böcker. De kanoniska, apokryfiska, historiska, poetiska, profetiska böckerna. Moses scriffuar j sinne Första boock, huru Gudh skapade himmel och jordh. O. PETRI Men. skap. 5 (c. 1540). Hiobs Book. Bib. 1541, s. AA 2 a. Monge aff the helighe Fädher haffua .. framför andra böker vthi scrifftenne, elskat och berömt Psaltaren. Förspr. t. Psalt. (Bib. 1618). 22. Capitlet i 2. Mosis Bok. DALIN Arg. 1: 313 (1733, 1754) jfr BIBEL-BOK, DOMAR-, (första, andra) KONUNGA-, (första, andra) KRÖNIKE-, (första, andra) MACKABEER-, ORDSPRÅKS-, UPPENBARELSE-, VISHETS-BOKEN.
[BOK.sbst2 3]
3) ss. måttbestämning.
[BOK.sbst2 3.a]
a)
[jfr motsv. snv. i d., holl. o. t.]
antal af 25 ark papper; förr: 24 ark skrifpapper l. 25 ark tryckpapper. Det går böcker på ett ris. 2 böker paper. Bidr. t. Åbo hist. I. 1: 53 (1597). Käre broder, haffuer du rådh hielp migh en book papper. G. OXENSTIERNA (1812) i Oxenst. brefv. 3: 8 (i bref till A. Oxenstierna). Papperet .. lägges i böcker, packas i ris och buntar, bortsäljes til tusende behof. ROTHOF Hush. 126 (1782).
[BOK.sbst2 3.b]
b)
[jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.]
antal af 25 blad bladguld l. bladsilfver; förr om andra antal; jfr BOK-GULD, -SILFVER. Oxenst. brefv. 11: 704 (1637). 50 böcker guld till orgewärketz sampt predikiostolens Stofferande. Växiö domk. akt. 1705, nr 72. Bok .. 12–25 blad bladgull eller bladsilfver. NF (1877).
Ssgr
[en stor del med motsvarigheter i dan. o. t.]
(i allm. till 1 a):
A
:
BOK-AFSKRIFNING ~⁰²⁰.
REUTERDAHL Sv. kyrk. hist. II. 2: 591 (1850). Sedan det 13:e seklet hade äfven lekmän börjat syselsätta sig med bokafskrifning. Uppf. b. 1: 524 (1873).
BOK-AFSKRIFVARE ~⁰²⁰⁰. Täubel Boktr. 2: 2 (1823). I Vadstena kloster hafva vi .. lärt känna Johannes prest såsom en fiitig bokafskrifvare. REUTERDAHL Sv. kyrk. hist. II. 2: 591 (1850).
BOK-ALSTER. Små folk, närbelägna och närbeslägtade, behöfva hos hvar andra afsätta sina bokalster. RYDQVIST SSL 4: 522 (1870).
BOK-ALSTRING. Bokalstringen (befinner sig) i ständig och jämn tillväxt öfver snart sagdt hela världen. PT 1898, nr 236 A, s. 3.
BOK-ANMÄLAN ~⁰²⁰ ANMÄLNING-⁰²⁰. Bokanmälningarna i .. tidskrifter. LUNDIN N. Sthm 353 (1888).
BOK-ANNONS.
BOK-ARBETE ~⁰²⁰, äfv. ~²⁰⁰ (Codex aureus) är ett af de praktfullaste bokarbeten som någon tid har att uppvisa. LUNDIN N Sthm 345 (1888).
BOK-AUKTION.
[BOK-AUKTION.ssg 1]
1) abstr., motsv. AUKTION 1. STIERNMAN Com. 6: 107.
[BOK-AUKTION.ssg 2]
2) () konkret, motsv. AUKTION 2: institution för bortauktionering af böcker. Den för en Tid sedan här i .. Stockholm upprättade .. Bok-Auction. LAGERSTRÖM Förordn. ang. auctionsverket 17 (1703).
BOK-AUKTIONS-FÖRRÄTTARE.
BOK-AUKTIONSKAMMARE. PT 1758, nr 11 s. 4. Lörd. d. 1 kl. 3 e. m. Bokauktion å bokauktionskammaren. Lunds veckobl. 1890, nr 130, s. 1.
BOK-AUKTIONS-KATALOG. E. BENZELIUS D. Y. (1730) i Benz. brefv. 54.
BOK-AUKTIONS-KOMMISSARIE. bokauktionsförrättare. PT 1907, nr 78 A, s. 2.
BOK-AUKTIONS-MÄKLARE. () bokauktionsförrättare. SP 1779, s. 874. CALONIUS Bref t. Porthan 175 (1726).
BOK-AUKTIONS-VERK ~⁰⁰~² l. ~⁰²⁰.LAGERSTRÖM Förordn. ang. auctionsverket 34 (1712).
BOK-AUKTIONARIE. (enst.) bokauktionsförrättare. WARBURG Snoilsky 430 (1905).
BOK-AUKTIONATOR. bokauktionsförrättare. LAGERSTRÖM Förordn. ang. auctionsverket 17 (1731).
BOK-AUKTIONIST. (numera föga br.) bokauktionsförrättare. Bok-Auctionister vid Academiarne. Instr. f. hofkansl. 1802, § 6. F. W. PIPPING i Acta soc. sc. fenn. 6: 150 (1861).
BOK-BAND. sammanfattning af en boks pärmar o. rygg. LIND (1749; under bund).
BOK-BANDS-STIL. STRINDBERG Hafsb. 128 (1890). J. RUDBECK i Fataburen 1911, s. 129.
BOK-BESLAG. metallbeslag på bokband. ADLER Meyer 206 (1893).
BOK-BESTÅND, sbst.² bokförråd. I. COLLIJN i 2 Saml 25: 206 (1905).
BOK-BILDAD. som förvärfvat sig boklig bildning. RYDQVIST SSL 2: 146 (1857).
BOK-BILDNING. gm läsning förvärfvad bildning, boklig bildning. J. E. RYDQVIST i Sv. litt.fören. tidn. 1833, sp. 342.
BOK-BINDARE, se d. o.
BOK-BINDERI ¹⁰⁰⁴, stundom ⁰¹⁰⁴, sällan ³~⁰⁰².
[BOK-BINDERI.ssg 1]
1) (in-) bindning af böcker, verksamhet(en) l. yrke(t) l. konst(en) att binda böcker.
ALMQVIST (1844). Modernt bokbinderi i Frankrike och England. PT 1908, nr 263 A, s. 2.
[BOK-BINDERI.ssg 2]
2) bokbindarverkstad. ALMQVIST (1844).
BOK-BINDERI-ARBETARE ~⁰²⁰⁰.
BOK-BINDERIARBETE ~⁰²⁰, äfv. ~²⁰⁰.
BOK-BINDERI-ARBETERSKA ~⁰²⁰⁰.
BOK-BINDERI-VERKSTAD ~²⁰ l. ~⁰²
BOK-BINDERSKA. Fataburen 1910, s. 217 (cit. fr. 1754).
BOK-BINDNING. Sv. litt.-fören. tidn. 1834, sp. 484.
BOK-BLAD, sbst.² ( boka- Lex.Linc. 1640; under pagina). boke- Lex.Linc. (1640; under folium))
[fsv. boka bladh]
.
(1 b) BOK-BLANKETT. bok med kolumner, afsedda att ifyllas, o. kolumnrubriker, ss. kyrkoböcker, betygsböcker o. d.; blankett (se d. o.3) i bokform. För kyrka och skola erforderliga bok- och betygsblanketter. Vårt lands blankettkatal. dec. 1898, s. 3.
BOK-BRÄDE.
[BOK-BRÄDE.ssg 1]
1) () bräde att göra bokspån af. Bockbräder och spån. Oxenst. brefv. 11: 707 (1637). Därs. 758 (1640).
[BOK-BRÄDE.ssg 2]
2) bräde (särsk. på predikstol, i skoll. kyrkbänk o. d.) att placera böcker på. MÖLLER 1745; under pupîtré). Om (skol-)barnen med sina knän stödja sig mot bokbrädet (under bordet). A. KEY i Lärov.-kom. bet. 1884–85, III. 1: 84. Det bokbräde å predikstolen, hvarpå presten lägger sitt konsept. Läsn. f. folket 1885, s. 188. I kyrkan ligga med ansiktet mot bokbrädet. E. WIGSTRÖM i Landsm. VIII. 2: 66 (1891).
BOK-BÅL. (Erik Jansson) antände .. i Söderala ett nytt bokbål. NF 7:1051 (1883).
BOK-BÄNK -. (boka-) (i fråga om ä. förh.) bänk på hvars pulpetliknande öfverdel böcker lades. Domkyrkans (i Uppsala) .. gamla bokabänk .. med .. kvarsittande rester af de kedjor, med hvilka de medeltida folianterna en gång varit fästade vid den. Kyrkoh. årsskr. 1915, s. 383.
BOK-BÄRARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
[BOK-BÄRARE.ssg 1]
1) (enst.) föraktl.
om person som utan framgång ägnar sig åt bokliga studier. Så länge Gustaf är Sveriges Kung och Apollo, lära inga Charlataner och obetydlige Bokbärare slippa in på Parnassen. SP 1779, s. 490.
[BOK-BÄRARE.ssg 2]
2) redskap att bära böcker i. Slöydunderv.-bl. 1888, nr 6, s. 2.
BOK-CENSOR.
[efter nylat. censor librorum]
till CENSOR 3. WIKFORSS 1804; under bücherrichter). DALIN 1850.
BOK-CENSUR.
[efter nylat. censura librorum]
till CENSUR 2. PORTHAN Bref t. Calonius 416 (1797). W. LAGUS i Acta soc. sc. fenn. 11. Minnestal 1: 11 (1880).
BOK-DAMM, n.
[jfr t. bücherstaub]
Qvasten ratas ibland af den, som trifves i bok-damb. NICANDER G. sann. 93 (1787). bildl., om (följderna af) alltför trägen sysselsättning med studier. WREDE Præs. i VetA 1743, s. 29. För att .. skaka det Akademiska bokdammet af min uttröttade själ. TÖRNEROS Bref 1: 320 (1830).
BOK-DEKORATION. Lädermosaik, en utsökt art af bokdekoration. GHT 1897, nr 3 B, s. 1.
BOK-DEKORATÖR. H. LAGERSTRÖM i Nord. boktr.-konst 1905, s. 254.
BOK-DIKTARE. () författare. HELSINGIUS (1587).
BOK-DIREKTÖR () titel för vissa boktryckare. Bok-Direktören Merckel skall ständigt hålla en Präss i Borgå till Gymnasii och Stiftets tjenst. ALOPÆUS Borgå gymn. 162 (1807).
BOK-DOMARE.
[jfr d. bogdommer, t. bücherrichter]
(föga br.) kritiker, recensent. DALIN Arg. 1: 141 (1733, 1754).
BOK-DRAGARE.
[efter t. buchträger]
() kringvandrande bokförsäljare, bokkolportör. NORDFORSS (1805). ALMQVIST (1844). AHLMAN (1872).
BOK-DYNA. ( boka- Växiö domk. arkiv, 1682, s. 413) dyna att lägga böcker på; särsk.: dyna på altaret på hvilken kyrkohandboken ligger, när prästen under altartjänsten står vänd mot altaret; äfv.: dyna på predikstolens bokbräde; jfr -KUDDE.
BOK-EXEMPLAR. särsk. () om de tryckta men ännu ofalsade arken till en bok, bok i exemplar. LAGERBRING 2 Hist. 1: 63 (1784). MÖLLER (1807).
BOK-FABRIK. verkstad l. institution l. affär för fabriksmässig framställning af böcker; i sht om forntida förh. WIKFORSS 1804; under buchmacherei). (Krysanteus) egde .. en bokfabrik, som öfversvämmade verlden med skrifter. RYDBERG Ath. 34 (1859). Det humanistiska rhenförbundets bokfabrik. (CAVALLIN o.) LYSANDER Sm. skr. 222 (1875). skämts. föraktl. om en mycket produktiv författares verksamhet. Den Lafontaine'ska bokfabriken. ATTERBOM i Phosph. 1810, s. 187.
BOK-FABRIKANT, jfr -FABRIK. RYDBERG Kulturh. förel. 3: 19 (1886).
BOK-FACK. (hyll)fack för böcker. RYDBERG Ath. 67 (1859).
(1 b) BOK-FADDER. (knappast br.) person som vid dop antecknas som fadder, men ej är närvarande. HÖGBERG Vred. 1: 199 (1906).
BOK-FAREN, p. adj. () förfaren i bokliga ting, bokligt bildad, boksynt. DALIN Arg. 2: 446 (1734, 1754)
BOK-FINSKA. finskt bokspråk. Några herrar i Helsingfors, som tala en ståtlig bokfinska. TAVASTSTJERNA Kvinnoreg. 296 (1894).
BOK-FLIT. (föga br.) flitigt sysslande med böcker. Några af våra Soldater töras väl .. ansee Studier och bokflit för gammal härsk smörja. DALIN Arg. 1: nr 14, s. 5 (1733). LEVERTIN Sv. gestalt. 33 (1903).
BOK-FLOD. mängd af utkommande böcker. Bokfloden vid sistlidne jul. Nord. boktr.-konst 1905, s. 98.
BOK-FLÖDE. == -FLOD. WARBURG Rydberg 2: 212 (1900).
(1 b) BOK-FORDRAN. bokförd fordran.
(1 b) BOK-FORDRING. == -FORDRAN; nästan bl. i pl. – Samtiden 1871, s. 122.
BOK-FORM.
[BOK-FORM.ssg 1]
1) en boks form. Civ. instr. 261 (1643). Den vanligaste bokformen .. (i forntiden) var rullen. Arb. bok 317 (1887); jfr BOK sbst.² 1 a ζ. Den nu brukliga bokformen lånades från vaxtaflorna, hvilka ofta funnos sammanbundna till en bok i vår tids mening. SCHÜCK Bokens hist. 18 (1900). Så länge ännu papyren begagnades att skrifva på, var bokformen för ett skriftalster högst sällsynt. K. HULT i Läsn. f. sv. folket 1906, s. 100. särsk. i uttr. i bokform, i form af en bok. Romanen har nu utkommit i bokform efter att förut ha varit tryckt som följetong i en tidning. C. A. HAGBERG i SKN 1843, s. 273.
[BOK-FORM.ssg 2]
2) (föga br.) språkform som tillhör (det mera artificiella) bokspråket i motsats till det lefvande (organiskt utvecklade) talspråket. E. HELLQUIST i Landsm. XX. 2: 20 (1905).
BOK-FORMAT.
[BOK-FORMAT.ssg 1]
1) en boks format. Oktav (vanligt bokformat). SFS 1903, nr 56, s. 25. Bokformatet var i sin äldsta form stor kvart, d. v. s. 8 sidor i hvarje lägg. K. HULT i Läsn. f. sv. folket 1908, s. 100.
[BOK-FORMAT.ssg 2]
2) == -FORM 1. I snyggt bokformat erhålla nya prenumeranter, hvad som före den 1 Febr. utkommit af följetongen. AB 1890, nr 17, s. 4.
BOK-FORSA SP 1779, s. 462. En dylik katalog (skulle) hafva fått ett obestridligt värde för bokforskare. Sthms Fig. 1846, s. 262.
BOK-FRAS. fras som tillhör bokspråket. A. SANDSTRÖM i Verdandi 1885, s. 138.
BOK-FREJDAD. (enst., †) frejdad på grund af utgifna böcker? Konstigt vinnes ock äran utaf bokfrägdade Lärde. DALIN Arg. 1: 53 (1754).
BOK-FRODE.
[bildadt af
STIERNHIELM efter isl. bókfróði] (enst., ) lärdom. STIERNHIELM Ut. 1868; under frode).
(1 b alpha) BOK-FÖRA.
[jfr d. bogføre]
anteckna (i bok); i sht i fråga om räkenskaper; äfv. mer l. mindre bildl. D. V. SCHULZENHEIM i LBÄ 23: 59 (1797). Merändels behöfver .. (den fattige) förskott uti varor eller contant och allt bokföres til penningevärde. Ad. prot. 1800, s. 577. Det bokförda värdet af det i bankens ägo befintliga förrådet af utländska statspapper. AB(L) 1904, nr 25, s. 4. Innan skalden bokför upplefvelsen, tillhör den redan det förflutna. LEVERTIN 10: 288 (1905). En .. registrator mottager och bokför alla till verket inkommande handlingar. NDA 1913, nr 4, s. 4.
BOK-FÖRARE.
[liksom d. bogfører efter mnt. bokevorer l. t. buchführer; jfr ä. holl. boekvoerder]
( bok- Sthms mag. 1780, s. 621 (i handl. fr. 1577) osv. bokaKOF Lex.Linc. 1640; under bibliopola). bokeSthms mag. 1780, s. 620 (i handl. fr. 1577), K. bref 25 mars 1623, s. A 2 a)
[BOK-FÖRARE.ssg 1]
1)
[jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., ä. holl. o. ä. t.]
(i fråga om ä. förh.) till 1 a: (urspr. kringresande) bokhandlare (ofta tillika bokförläggare). Skall .. ingen bookaförare wpslå sina införda böker til att selia, för än Epischopus .. haffuer öffuerseedt hans Register och thet gillatt. KOF 1: 200 (1575). Mine egne editioner har våre inlandske bokförare uplagt. LINNÉ Bref I. 1: 35 (c. 1762). Böckerna såldes (i Sv. på 1500-talet) .. företrädesvis af kringresande s. k. bokförare, hvilka foro från marknad till marknad med sina, vanligen i Tyskland tryckta småskrifter. SCHÜCK Fr. vår bokh. barnd. 13 (1900).
[BOK-FÖRARE.ssg 2]
2)
[jfr motsv. anv. i dan. o. t.]
till 1 b α: person som för (affärs)böcker. Jernk. annal. 1835, s. 178.
BOK-FÖRAR(E)-BOD. () till -FÖRARE 1: boklåda, bokhandel. HELSINGIUS (1587). LIND 1749; under buch-laden).
BOK-FÖRAR(E)-GESÄLL. () till -FÖRARE 1: bokhandelsbiträde. Consist. acad. Abo. ä. prot. 2: 512 (1664).
BOK-FÖRERI ¹⁰⁰⁴, äfv. ⁰¹⁰⁴, sällan ³~⁰⁰².
[BOK-FÖRERI.ssg 1]
1) ()
till 1 a: bokhandel. ANNERSTEDT UUHist. Bih. 2: 50 (i handl. fr. 1661). RUDBECK Bref 247 (1685).
[BOK-FÖRERI.ssg 2]
2) (föga br.) till 1 b α: bokföring. TAVASTSTIERNA Barnd. 248 (1888).
(1 b α) BOK-FÖRERSKA. fem. till -FÖRARE 2. Lunds veckobl. 1888, nr 85, s. 1. Bokförerska, fullt kompetent att upplägga och afsluta böcker samt föra svensk korrespondens. DN 1892, nr 8407, s. 4.
(1 b α) BOK-FÖRING.
[jfr d. bogføring, t. buchführung]
handling(en) l. verksamhet(en) att föra böcker (på ett systematiskt sätt), bokhålleri. Enkel, dubbel bokföring (jfr BOKHÅLLERI). PT 1791, nr 3, s. 4. Bokföringen kan på sätt och vis betraktas som affärsrörelsens nervsystem, som genast gifver tillkänna, om inom någon rörelsens gren allt ej är, som det borde vara. Landtm.-bl. 1904, nr 6, s. 2. jfr BANK-, HANDELS-, LANDTBRUKS-, VERKSTADS-, ÄMBETS-BOKFÖRING m. fl.
BOK-FÖRINGS-BOK. Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 2.
BOK-FÖRINGS-KONST(EN). DALIN 1850. Att .., ej blott för sig sjelf, utan ock för andra sakkunniga personer, på ett åskådligt sätt uppteckna hvad man emottager och aflemnar eller utgifver, se der hela bokföringskonsten. SMEDMAN Kont. 1: 2 (1872).
BOK-FÖRINGS-KURS. undervisningskurs i bokföring.
BOK-FÖRINGS-PLIKTIG.
BOK-FÖRINGSSKYLDIG.
BOK-FÖRINGS-SYSTEM. Ett verkligt rationelt bokföringssystem. SMEDMAN Kont. 1: 4 (1872).
BOK-FÖRINGS-TERM.
BOK-FÖRLAG.
[jfr d. bogforlag]
[BOK-FÖRLAG.ssg 1]
1) () förläggandet af en bok (l. böcker). ALMQVIST (1844). Förtjena mycket på bokförlager. DALIN (1850). KINDBLAD (1868).
[BOK-FÖRLAG.ssg 2]
2) () förlagsartikel. Utom de vanliga Bokförlager som säljas .. på Norrbro, finnes ock nu et partie Böcker .. ifrån Boktryckeriet i Norrköping. PT 1758, nr 55, s. 4. En mängd .. (memoarer), jemte andra betydliga bokförlag, uppslukades af den härjande vådelden. BÖTTIGER 6:238 (1836).
[BOK-FÖRLAG.ssg 3]
3) firma som förlägger böcker.
[BOK-FÖRLAG.ssg 4]
4)
en bokförläggares förråd af böcker som han förlagt.
[BOK-FÖRLAG.ssg 5]
5) en bokförläggares affärslokal; särsk. om bokmagasinen i motsats till kontoret.
BOK-FÖRLAGS-EXPEDITION.
BOK-FÖRLAGS-RÖRELSE.
BOK-FÖRLÄGGARE. ( böker- SCHERPING Cober 2: 280, 282 (1737))
[jfr d. bogforlægger]
person l. firma som förlägger böcker, förlagsbokhandlare, förläggare. DA 1824, nr 115, s. 15.
BOK-FÖRLÄGGAR(E)-FÖRENING. Svenska Bokförläggareföreningen. AB 1869, nr 127, s. 1.
BOK-FÖRMEDLING. Hittills ha .. enskilda föreningar .. åtagit sig den stundom rätt besvärliga s. k. "bokförmedlingen" eller anskaffande af böcker åt folkbiblioteken för nedsatt pris, böckernas inbindning o. s. v. SD(L) 1904, nr 227 s. 1.
BOK-FÖRMEDLINGS-ANSTALT ~²⁰ l. ~⁰². PT 1912, nr 21 A, s. 2.
(1 b alpha) BOK-FÖRNING
[BOK-FÖRNING.ssg 1]
1) () bokföring. SP 1779, s. 858. HEINRICH (1814).
[BOK-FÖRNING.ssg 2]
2) vbalsbst. till, -FÖRA. Bokförningen af arbetarnes löner. KEY-ÅBERG Textilind. i Norrk. 95 (1896).
BOK-FÖRRÅD.
[BOK-FÖRRÅD.ssg 1]
1) i allm. BROWALLIUS Præs.i VetA 1747, s. 17. Nutidens bokförråd. NORDENSKIÖLD i 3 SAH 8: 14 (1893). Äfven af det äldre bokförrådet (i Kgl. biblioteket) är numera en stor del förtecknad i den nya katalogen. Stockholm 1: 458 (1897).
[BOK-FÖRRÅD.ssg 2]
2) (numera föga br.) boksamling, (mindre) bibtliotek. Iag .. beder, .. at thenna bok får ibland Ed. Kongl. Höghets libri (dvs. bibliotek) och bokförråd. SWEDBERG Sabb.-ro Dedic. § 7 (1710). Genom anläggande af läroverk och bokförråd sprida ljus och bildning. FRYXELL Ber. 14: 35 (1846). Klara församlings bokförråd hålles öppet för boklån hvarje helgfri Onsdag. SD 1892, nr 33, s. 3.
BOK-FÖRSÄLJNING. Litt.-tidn. 1798, s. 156. särsk. (föga br.): bokauktion. ÖDMANN Anv. t. skrift. 73 (1822). Ihres föreläsningar över svenska språket .. (hade) jag .. köpt å öppen bokförsäljning i Veksjö. TULLBERG Sv. rättskr. 220 (1862).
BOK-FÖRTECKNING. PORTHAN Bref t. samt. 1: 8 (1774).
BOK-FÖRVÄRF. STOCKHOLM 1: 461 (1897). Bibliotekets egentliga utvecklingstid med afseende på bokförvärfvet. SCHÜCK Rom 2: 89 (1914).
BOK-GALNING. (tillf.) biblioman. EICHHORN Stud. 3: 90 (1881).
BOK-GARDIN. (enst.) gardin framför en bokhylla. BELLMAN 6: 296 (c. 1790).
BOK-GESÄLL. () bokhandlares biträde. Bookförarens Liebzeitz bookgesell. Consist. acad. Abo. prot. 5: 445 (1684).
BOK-GRANSKARE.
[BOK-GRANSKARE.ssg 1]
1) (mindre br.) litteraturkritiker, recensent. Sv. Merc. 1: 207 (1755). LARSSON Poes. log. 61 (1899).
[BOK-GRANSKARE.ssg 2]
2) () == -CENSOR. DALIN 1850; med hänv. till bokcensor).
BOK-GRÄL.sbst1, sbst.¹, m., äfv. -GRÄLER. () lärd pedant; bokmal. DÄHNERT (1784). MÖLLER (1790). (Jag) tänkte .. bara på, huru jag i .. (min son) skulle få en bokgräl, en tillbörlig bibliograf. C. C. GJÖRWELL (1792) i Sv. mem. o. bref 2: 75. DALIN 1850; med hänv. till pedant).
BOK-GRÄL.sbst2, sbst.², n. () lärdt pedanteri. (Fritjof den ztoltes) Barn .. borde ha de Adeliga öfningar, som intet smakade Bok-Gräl. DALIN Arg. 2: 28 (1734, 1754); jfr -GRÄL, sbst.¹ BRUNKMAN Sv. gram. 72 (1767).
BOK-GRÄLARE. () == -GRÄL, sbst.¹ LINDH 1749; under bücherwurm).
BOK-GUDINNA. () musa. DALIN Arg. 2: 445 (1734, 1754) DENS. Vitt. II. 6: 51 (1736).
BOK-GULD.
[jfr d. bogguld, t. buchgold]
bladguld. Äkta, oäkta bokguld. Godt bookgull 50 böcker till orgornes och Prädikestolens beprydning. Växiö domkyrk. räk. 1704, s. 1132. Äkta Bladgull .. Förvares i större eller mindre böcker och kallas deraf Bokgull. WALLERIUS Min. 462 (1747). AHB 108:38 (1851).
BOK-HANDEL, se d. o.
BOK-HANDLANDE. (föga br.) bokhandlare. Bouppteckn. fr. Växiö 1844. PT 1892, nr 116, s. 1. N. pressen 1894, nr 3, s. 1.
BOK-HANDLARE, se d. o.
BOK-HANDLERSKA. (föga br.) kvinnlig bokhandlare. HEINRICH (1814). DA 1824, nr 80 s. 4.
BOK-HANDLING.
[efter t. buchhandlung]
() bokhandel (se d. o. 3, boklåda. Växiö domk. akt. 1789, nr 316. Tidningar från Bokhandlingen i Lund. 1792; boktitel).
BOK-HANDTVERK ~⁰² l. ~²⁰.
[efter t. buchgewerbe]
(nytt ord) sammanfattning af de yrken hvilka deltaga i det tekniska framställandet o. utsmyckandet af böcker. En förening för bokhandtverk har bildats af ett antal bokvänner och yrkesmän härstädes. Föreningens ändamål är att på flerfaldiga sätt söka höja intresset för bokhandtverk inom vårt land. PT 1900, nr 84 A, s. 2.
BOK-HANDTVERKARE ~⁰²⁰⁰. (nytt ord) jfr -HANDTVERK. På sina håll utgjordes (Lukas-) gillena företrädesvis af illuminatörer, pergamentmakare o. a. bokhandtverkare. 2 NF 16: 1337 (1912).
BOK-HANDTVERKLIG ~⁰²⁰. (nytt ord) jfr -HANDTVERK. De .. bokhantverkliga och bibliofila intressena. H. LAGERSTRÖM i Nord. boktr.-konst 1907, s. 166.
BOK-HISS. hiss för böckers förflyttning mellan olika våningar (i bibliotek o. d). Stockholm 1: 471 (1897).
BOK-HISTORIA. Bidrag till svensk: bokhistoria. SCHÜCK 1900; boktitel).
BOK-HJÄLP. () Jag är stadd uppå en ort, hvarest jag .., utan bok-hjelp, måste lita på et utnött minne. TESSIN Bref 1: 242 (1753). BERGKLINT M. sam. 1: 173 (1781).
BOK-HUS, sbst.¹ ( boka- Var. rer. 32 (1538) () bibliotek. ENEMAN Resa 1: 143 (1712).
BOK-HYLL. () bokhylla. FEHR Frihetst. vitt. 44 (cit. fr. c. 1750).
BOK-HYLLA. ( boka- Växiö domk. arkiv 1667, nr 337) Bokhylla med fasta, med lösa hyllbräden. Roterande l. vridbar bokhylla. SCHRODERUS Comenius 738 (1639). I bondehemmet eller torparstugan .. får man än i dag se den häfdvunna lilla hängande bokhyllan med bibeln, psalmboken och några uppbyggelseböcker. B. O. AURELIUS i Läsn. f. sv. folket 1907, s. 194.
BOK-HÅLLARE,
BOK-HÅLLERI, se d. o.
BOK-HÅLLERSKA.
[BOK-HÅLLERSKA.ssg 1]
1) () bokhållares fru. Consist. eccl. Abo. prot. 463 (1660).
[BOK-HÅLLERSKA.ssg 2]
2) kvinnlig bokhållare. GHT 1896, nr 6, s. 2.
BOK-HÅLLNING.
[väl efter t. buchhaltung; jfr BOKHÅLLARE 1]
(numera knappast br.) bokföring. STIERNMAN Com. 2: 809 (1658).
BOK-HÖG, r. l. m.
BOK-HÖKARE.
[jfr d. boghøker]
(i fråga om ä. förh., föga br.) (mindre) bokhandlare; antikvarie. LUNDIN Stockh. minn. 1: 280 (1904).
BOK-HÖKERI ¹⁰⁰⁴, äfv. ⁰¹⁰⁴, sällan ³~⁰⁰² (i fråga om ä. förh., föga br.) bokhandel (i mindre skala); antikvariat. (Götrek) återkom till Stockholm och idkade "bokhökeri" .. i Aspelinska huset vid Brunkebergstorg. LUNDIN Stockh. minn. 1: 299 (1904).
BOK-ILLUMINATOR. (i fråga om ä., i sht medeltida förh.) person som förser handskrifter med färglagda initialer, randornament o. belysande bilder. Universitetets (i Paris) .. bokpräntare, bokilluminatorer, bokbindare. RYDBERG Kulturh. förel. 6: 576 (1888).
BOK-ILLUSTRATION.
BOK-ILLUSTRATÖR. (Edelfelt) eröfrade .. första platsen som bokillustratör genom sina dekorativa och konstnärliga teckningar till "Kung Fjalar". H. LAGERSTRÖM i Nord. boktr.-konst 1905, s. 321.
BOK-INDUSTRI. bokhandtverk. SDS 1900, nr 332, s. 4.
BOK-INKÖP ~⁰², äfv. ~²⁰. --INTRESSERAD. (nytt ord) som intresserar sig för böcker, för bokväsen; i substantivisk anv.: bibliofil. F. VULT V. STEIJERN i Nord. tidskr. f. bok. o. bibl.-väsen 1914, s. 81.
BOK-KAMMARE. ( boka- Växiö domk. akt. 1689, nr 1173. boke- Lex.Linc. 1640; under libraria), Fataburen 1913, s. 30 (cit. fr. 1878)) (numera bl. arkaiserande) rum där böcker förvaras, bibliotek; studerkammare. I sin bokkammare lefver den vise med alla åldrar, med alla folkslag. ROSENSTEIN 1: 68 (1787). Hans rännarbana (är) / Bokkammaren. HAGBERG Shaksp. 4: 271 1848; eng. his study). (År 1915) erhöll Librariet eller Bokkammaren i Upsala domkyrka sin invigning. Kyrkoh. årsskr. 1915, s. 381.
BOK-KATALOG. större bokförteckning. LINNÉ Bref I. 2: 333 (1772).
BOK-KISTA, sbst.¹ ( boka- Var. rer. 32 (1538), Växiö domk. akt. 1677, nr 335. bokeLex. Linc. 1640; under chartophylacium), BRASK Pufendorf Inl. t. hist. 272 (1680)) (förr) för förvaring af böcker afsedd kista. KLEMMING o. NORDIN Sv. boktr.-h. 293 (i handl. fr. 1706).
BOK-KLOKHET. () lärdom. LUCIDOR Hel. Z 2 a (1672).
BOK-KLÄDE. ( boka- NORLIND Sv. allmogens lif 254 (1912)) (föga br.) duk som allmogekvinnor i vissa trakter hålla omkring psalmboken, när de gå till kyrkan. Qvinl. hemsl. 60 (1880).
BOK-KLÄMMA.
[BOK-KLÄMMA.ssg 1]
1) klämma hvarmed en bok hålles öppen.
[BOK-KLÄMMA.ssg 2]
2)
bokbärare (se d. o. 2.
BOK-KLÄMMARE. (föga br.) bokklämma (se d. o. 1. Jernk. annal. 1845, 2: 178.
BOK-KNÄPPE. (i sht förr) knäppe hvarmed bokpärmar sammanhållas framtill. ALMQVIST (1844).
BOK-KOLPORTAGE. försäljning af böcker gm kringvandrande personer. VL 1908, nr 17, s. 3.
BOK-KOLPORTÖR. kringvandrande försäljare af böcker. ZILLIACUS Hågk. 95 (1899).
BOK-KONST. ( boke- BRASK)
[BOK-KONST.ssg 1]
1) () boklig konst, vetenskap, litteraturgren. BRASK Pufendorf Inl. t. hist. 419 (1680). Han karakteriseras .. såsom en .. märkligen lärd och förfaren man i bokkonster. H. HILDEBRAND i 3 SAH 23: 135 1908; efter handl. fr. 1634).
[BOK-KONST.ssg 2]
2) konstnärlig bokutstyrsel. Nord. boktr.-konst 1905, s. 98. Den konstnärliga smaken inom bokkonstens område har i hufvudsak följt konststilarna under olika tider. 2 Uppf. b. 10: 176 (1908).
BOK-KONSTNÄR ~⁰² l. ~²⁰.
[BOK-KONSTNÄR.ssg 1]
1) konstnär som ägnar sig åt bokkonst (se d. o. 2. Gerhard Munthes största bedrift är .. teckningarne till "Snorre Sturlasons Kongesagaer" .., med hvilka teckningar han uppträder som en fulländad och förstående bokkonstnär. H. LAGERSTRÖM i Nord. boktr.-konst 1905, s. 252.
[BOK-KONSTNÄR.ssg 2]
2) (enst.) om konstnärlig författare. Bokkonstnärens rätt att vara herre på sitt ark, att skrifva ned i det närmaste hvad han vill. H. SÖDERBERG i Ord o. bild 1892, s. 374.
(1 b) BOK-KREDIT ~⁰² handel. (kredit vid) försäljning o. köp på räkning. Tekn. tidskr. 1874, s. 243.
BOK-KRIG. () litterär strid. TESSIN Bref 2: 18 (1754). Därs. 303 (1755).
BOK-KUDDE. bokdyna. Bokkuddar till altaret och predikstol. SD(L) 1897, nr 582, s. 3.
BOK-KUND. person som köper böcker. LUNDIN Stockh. minn. 1: 301 (1904).
BOK-KUNNIG.
[BOK-KUNNIG.ssg 1]
1) (numera knappast br.) som äger bokliga kunskaper. (Medelklasserna) äro redan .. temligen bokkunnige. H. REUTERDAHL i SKN 1841, s. 170. ÅGARDH Theol. skr. 1: 8 (1842, 1865)
[BOK-KUNNIG.ssg 2]
2) (mindre br.) som äger bokkännedom. DALIN 1850.
BOK-KUNSKAP ~⁰² l. ~²⁰.
[BOK-KUNSKAP.ssg 1]
1) kunskap som inhämta(t)s ur böcker. Man brukade .. (i början af 1800-talet) legitimera läkare på blott bokkunskap. HWASSER V. skr. 1: 19 (1852).
[BOK-KUNSKAP.ssg 2]
2) kunskap om böcker, bokkännedom, bibliognosi. J. H. LIDÉN i Sv. Merc. 1765, s. 161. (Snoilskys) intresse för bokkunskapen. WARBURG Snoilsky 203 (1905).
BOK-KÄNNARE. person som har bokkännedom, bibliognost. PORTHAN Bref t. samt. 1: 141 1788; om J. H. Lidén). (Snoilsky) var .. en af våra förnämsta bokälskare och bokkännare. PT 1903, nr 114 A, s. 3.
BOK-KÄNNEDOM ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. kunskap om böcker o. deras historia, bibliognosi. MÖLLER (1790). Man vill .. icke .. hålla lärdom och bokkännedom för samma sak. LEOPOLD 3: 458 (1794, 1816)
BOK-KÖP. ( boke- Växiö domk. akt. 1725, nr 525) inköp af böcker.
BOK-KÖPS-MEDEL. Högv. DomCapitlet (hade) anordnat 130 R(iksdaler) B(an)co att utgå såsom Præmii understöds och bokköpsmedel till deraf förtjenta studerande inom skolan. Växiö coll. schol. prot. 30 maj 1850.
BOK-LAGER. Bokhandlaren .. Tomassons .. Boklager. DA 1825, nr 82, s. 2.
BOK-LATIN.
[jfr fsv. bokmal, isl. bókmál, latin]
latinskt bokspråk. Alfred konung .. öfverflyttade .. (boken) från boklatin till engelska. RYDBERG Kulturh. förel. 5: 194 (1887).
BOK-LEDA. (tillf.) Han har läst sig till bokleda. LYSANDER Almqvist 252 (1878).
BOK-LEDES, adv.
[efter SJÖ-LEDES o. d.]
(nytt ord) gm böcker, på litterär väg. R. BERG i 2 NF 11: 497 (1909).
BOK-LEXIKOGRAF. utgifvare af ett boklexikon (l. boklexika) l. en bokkatalog (l. bokkataloger). K. F. WERNER i 2 Saml. 1: 96 (1880).
BOK-LEXIKON. med systematiska bibliografiska upplysningar försedd bokkatalog. C. R. NYBLOM i Sv. tidskr. 1875, s. 140. Svenskt boklexikon. Åren 1830–1865. LINNSTRÖM 1883; boktitel).
BOK-LIBRI. () bibliotek. SWEDBERG Försvar 4 (1719).
BOK-LILLE.
[jfr d. boglille]
() liten bok; jfr -UNGE. Ther som thenne Booklille icke hadhe wuxit migh för stoor vnder händerne. Ernhoffer Ench. 101 a (1591).
BOK-LIST. ( boka- LINDAL, SNOILSKY)
[fsv. boklist, boka list, motsv. isl. bóklist]
(numera bl. arkaiserande)
[BOK-LIST.ssg 2.a]
a) boklig konst, lärdom. WENNÆSIUS Vitt. 176 (1672). SNOILSKY 5: 200 (1897; inom anföringstecken).
[BOK-LIST.ssg 2.b]
b) (enst.) bokkännedom. P. J. LINDAL i Sv. bokh.-tidn. 1872, s. 159.
BOK-LISTA. bokförteckning. Sv. Merc. 1763, s. 749.
BOK-LITTERATUR. H. REUTERDAHL i SKN 1843, s. 311. Tidningslitteraturen .. spelar för flertalet av den läsande allmänheten en lika viktig roll som boklitteraturen. LUNDELL IX (1893).
BOK-LOTTERI. (i sht förr) lotteri hvars vinster utgöras af böcker. Växiö domk. akt. 1736, nr 374. F. RUNEBERG (1839) hos STRÖMBORG Runeberg IV. 1: 321.
BOK-LUNTA. ngt föraktligt om en (diger, illa medfaren) bok. TÖRNEROS Bref 1: 301 (1828).
BOK-LUS.
[jfr d. boglus, t. bücherlaus]
jfr -MAL 1. Väggsmeden eller Boklusen (Psocus pulsatorius Fabr., Termes Linné). DAHLBOM Skand. insekt. 236 (1837). Boklusen .. uppehåller sig (gärna) i herbarier och insektsamlingar samt bland gammalt papper. 1 Brehm III. 2: 137 (1876).
BOK-LUST. () kärlek till böcker. J. DILLNER i Biogr. lex. 18: 280 (1850).
BOK-LYSTEN. () som har kärlek till böcker, som har läslust. LANGE Likpr. ö. Norby 52 (1742). Sv. Merc. V. 3: 61 (1760).
BOK-LÅDA.sbst1, sbst.¹ ( boka- Lex.Linc. boke- PHRYGIUS, L. PAULINUS GOTHUS Rat. bene viv. 224 (1633))
[BOK-LÅDA.sbst1.ssg 1]
1) låda med böcker i l. afsedd att hafva böcker i. De .. hit försände boklådorna. PORTHAN Bref t. Calonius 290 (1796). särsk. == -KISTA. TERSERUS Gram. lat. App. B 2 b (1640).
[BOK-LÅDA.sbst1.ssg 2]
2) () boksamling, bibliotek. PHRYGIUS Föret. 11 (1620). Bokalådha, en hoop medh Böker, Librij. Lex.Linc. (1640; under bibliotheca). BROMAN Helsingb. 89 (c. 1730).
BOK-LÅDA.sbst2, sbst.² ( bok- SUFH osv. boke- RUDBECKIUS Kon. reg. 405 (1619))
[liksom d. boglade efter t. buchladen]
bod där böcker saluhållas, bokhandel. Jag gick in i (äfv. ) boklådan. Boken finns till salu i (förr äfv. ) alla boklådor. Han wille låta sin Sonn .. komma .. till Åboo med sitt Tryckerij .. och der bredewijd hålla der en yppen boklåda. SUFH 5: 221 (1617). På ingen boklåda i stan kan (jag) få Werther. THORILD Bref 59 (1781). (Tysken) Herman Sulken .. är den förste, som veterligen haft en fast boklåda i Sverge (näml. i Sthm fr. 1599). SCHÜCK Fr. vår bokh. barnd. 18 (1900).
BOK-LÅDSFÖNSTER. Boken finne utlagd i boklådsfönstren.
BOK-LÅDS-PRIS. pris som en bok betingar i (sortiments)bokhandeln. THORILD Bref 127 (1786). Böckerna skola säljas till det af förläggaren åsatta priset (boklådspriset). NF 19: 976 (1896).
BOK-LÅN. BRUNIUS Metr. 449 (1854). Riksbiblioteket .. (hålles) öppet för boklån alla dagar kl. 11–2. III. Sv. 1: 61 (1875).
BOK-LÅR. lår med böcker i l. afsedd att ha böcker i. SP 1780, s. 72.
BOK-LÄRA. () boklig lärdom, bokliga studier. Boklära, Eruditio. VERELIUS Ind. 1681; under bokfræde).
BOK-LÄRD.
[fsv. boklärþer]
som idkat bokliga studier, som besitter boklig bildning l. lärdom; ofta i substantivisk anv. Vlffs son war Karll, som war laghman, en booklärd mann. O. PETRI Kr. 70 (c. 1540). Then som icke är booklärdh, vthan enfaldigh i Förståndet. RUDBECKIUS Luther Cat. 223 (1667). Den endast läser, blir endast en Bokvurm, men den, som läser och hörer, stadgar sin smak, och blir en angenäm Bok-lärd. TESSIN Bref 1: 299 (1753). LARSSON Id. o. makt. 65 (1908).
särsk.
[BOK-LÄRD.ssg 2.a]
a) () om en mycket ringa grad af boklig bildning: som lärt sig "läsa i bok", läskunnig. Klockaren skal .. wara .. Booklärd, och kunna siunga och skrifwa, så at han ther uti kan underwijsa Församlingens vngdom. Kyrkol. 24: 31 (1686). WAHLFISK Katek. underv. 29 1889; om ä. förh.).
[BOK-LÄRD.ssg 2.b]
b) med nedsättande bet.: som hämtat sina kunskaper endast ur böcker med förbiseende af det lefvande lifvet o. dess kraf, kammarlärd. ALMQVIST (1844). Samhället har danat boklärde, där det åsyftades att dana män. Lärov.-kom. bet. 1884–85, III. 1: 39 (cit. fr. 1866). jfr: Boklärd oftare finns, som toklärd rättare kallas. NICANDER G. sann. 110 (1767).
BOK-LÄRDHET ~⁰~² l. ~²⁰. (föga br.) Lex.Linc. (1640; under literatura).
BOK-LÄRDOM ~²⁰, älv ~⁰². gm bokliga studier förvärfvad lärdom; ofta i direkt motsats till praktisk erfarenhet o. duglighet. MÖLLER (1790). Den store folkläraren, som går från slägte till slägte och håller skola, nämligen den lefvande traditionen, som gör så mången boklärdom onödig. TEGNÉR 4: 413 (1839). Skillnaden mellan boklärdom och bildning. M. ASPMAN i Ped. tidskr. 1904, s. 258.
BOK-LÄSANDE, n. (föga br.) läsning (i bok). SWEDBERG Schibb. e 1 a (1716). Undervisa Barnen .. uti stafvande och Bok-läsande. LEINBERG Skolv. 2: 149 (1796).
BOK-LÄSNING.
[BOK-LÄSNING.ssg 2.a]
a) (numera mindre br.) läsning i bok, innanläsning; bokliga studier. HSH 9: 115 (c. 1740). Öpna Åder, hvilken konst utom Bokläsning och Skrifkonst fordras til Klåckare Syslor. Växiö domk. akt. 1789, nr 377. Vänja Barnen först och främst .. vid en redig stafning och bokläsning, såsom hufvudgrunden för all deras öfriga upplysning. LEINBERG Skolv. 2: 20 (1802). (Skolresor) utgöra ett viktigt led i sträfvandena efter en mera åskådlig undervisning än den, hvari bokläsningen dominerar. 2 NF 25: 1110 (1917).
[BOK-LÄSNING.ssg 2.b]
b) (tillf.) läsning af böcker. Det (är) i synnerhet för tidskrifts- och bokläsning som vår läsesalong bjuder stora fördelar. LUNDIN N. Sthm 357 (1888).
BOK-LÄSNINGS-KUNSKAP. (mindre br.) till -LÄSNING a. Obligatorisk blef bokläsningsoch kristendomskunskapen genom kongl. förordningen af 1723. HOLLANDER Sv. underv. hist. 1: 571 (1884). WAHLFISK Katek. underv. 90 (1889).
BOK-LÄSNINGS-SAL. (tillf.) till -LÄSNING b. En tidningssal, en bokläsningssal (m. m. i Gbgs folkbibliotek). Tekn. tidskr. 1898, B. s. 109.
BOK-LÄXA. läxa i (läro)bok. Verdandi 1890, s. 179. F. BERG Därs. 1891, s. 179.
BOK-LÖGN. mot verkligheten stridande uppgift i böcker. En .. mycket vanlig boklögn om indianer och vilsegångna jägare, att de bruka göra upp eld genom att gnida två torra pinnar mot hvarandra. NYBLOM Hum. 193 (1874).
BOK-LÖS. (numera bl. tillf.) Thenna boklösa orten. SWEDBERG Schibb. 309 (1716). RYDELIUS Förn. 34 (1719, 1737)
BOK-MAGASIN. till ett bibliotek l. bokförlag l. dyl. hörande byggnad l. del af byggnad hvari institutionens (affärens osv.) böcker förvaras, i motsats till den (de) byggnad(er) l. lokal(er) som innehåller (innehålla) förvaltningso. expeditionsrum, läsesal(ar) o. d.; oftast sammanfattning af de till en arkitektonisk enhet förenade bokvåningarna l. boksalarna, men äfv. om hvarje särskild dyl. våning l. sal. DALIN 1850. Bokmagasinet (i Gbgs stadsbibliotek), som upptager byggnadens hela utrymme ofvanför bottenvåningen, har uppdelats i 3 bokvåningar. Tekn. tidskr. 1900, B. s. 149.
BOK-MAKARE.
[jfr d. bogmager, holl. boekmaker, t. büchermacher, eng. bookmaker]
[BOK-MAKARE.ssg 1]
1) (tillf.) person som framställer böcker. Graverade stämplar (begagnades) af medeltidens italienska bokmakare. KLEMMING o. NORDIN Sv. boktr.-h. 5 ("4") (1883).
[BOK-MAKARE.ssg 2]
2) föraktligt om författare som skrifver talrika böcker (utan synnerligt värde). DALIN Arg. 2: nr 38, s. 3 (1734). Själve Walter Scott .. blev en bokmakare, som .. fabricerade den ena boken efter den andra av den vara som stod högst i marknaden. FRÖDING E. skr. 2: 170 (1894).
BOK-MAKERI ¹⁰⁰⁴, stundom ⁰¹⁰⁴, sällan ³~⁰⁰². bokmakares verksamhet; särsk. till -MAKARE 2. Allm. journ. 1814, nr 176, s. 1.
BOK-MAKERSKA. fem. till -MAKARE 2. Den .. outtröttliga bokmakerska, som hon (dvs. George Sand) var, .. kunde hon icke låta ett sådant motiv ligga obrukadt. LEVERTIN Diktare o. dröm. 147 (1898).
BOK-MAL. ( boka- Var. rer.) (numera hufvudsakl. i bet. 2) 1) boklus. Bokamaal som plägar äta och gnagha böker. Var. rer. 52 (1538).
[BOK-MAL.ssg 2]
2)
[jfr under -VURM]
bildl.: person som hängifver sig åt läsning af böcker o. saknar sinne för lifvets verkligheter; bokvurm. Förmodeligen har denne Bokmalen bläddrat ända hittils i neddammade documenter. EURÉN Redl. 49 (1797). jfr: Magister Bokmal älskar at ingen vet så mycken Græska som han. DALIN Arg. 2: 421 (1734, 1754), äfvensom: Magister Mal. LENNGREN 215 (1796).
BOK-MALS-PEDANTERI. till -MAL 2. A. NOREEN i Pred. tidskr. 1898, s. 376.
BOK-MALSTEORI. till -MAL 2. HAGBERG Shaksp. 10: 270 (1850)).
BOK-MAN.
[BOK-MAN.ssg 2.a]
a) (numera föga br.) person som ägnar sig åt bokliga studier, läskarl, lärd. Förmante .. Archiepiscopus vnge prester .., at the fliteligen studere skulle, och ware boockmän. Sv. synodalakter 1: 25 (1611). Mig hafwer altid miszlikat; at monge slå sig til at blifwa bokmän, som intet hafwa hofwud eller näme (dvs. begåfning) ther til. SWEDBERG Schibb. 35 (1716). CEDERSCHIÖLD I väntan på segern 141 (1915).
[BOK-MAN.ssg 2.b]
b) (mindre br.) om personer som ha till yrke att syssla med böcker, ss. biblioteksmän, bokhandlare, boktryckare.
[BOK-MAN.ssg 2.c]
c)
[jfr d. bogmand]
bokkännare, bokvän. Den kände bokmannen C. Broberg. F. VULT V. STEYERN i Nord. tidskr. f. boko. bibl.-väsen 1914, s. 78.
BOK-MARKNAD.
[jfr d. bogmarked]
[BOK-MARKNAD.ssg 1]
1)
[efter t. büchermesse]
(i fråga om ä. utländska förh.) marknad för bokhandelsartiklar. DALIN 1850. (E. Benzelii resa) fortsattes .. (1698) till Leipzig, hvars förnämsta lockelse var den stora bokmarknaden. FORSSELL i SAH 58: 147 (1882).
[BOK-MARKNAD.ssg 2]
2)
[jfr t. büchermarkt]
sammanfattning af salubjudna bokhandelsartiklar; handel med dessa artiklar, bokhandel. En liten bok .. har i "fri bearbetning från engelskan" letat sig väg till svenska bokmarknaden. (CAVALLIN o.) LYSANDER Sm. skr. 316 (1876). Bokmarknaden är fortfarande rik på läseböcker. Verdandi 1890, s. 77. Vid Gustaf Adolfs tronbestigning (låg) så godt som hela vår bokmarknad .. i tyska händer. SCHÜCK Bokh. 29 (1900).
BOK-MASK. ( boke- Voc. lib. afd. 10 (c. 1580)) (föga br.) boklus. LINNÉ Bref I. 2: 311 (1768). A. QUENNERSTEDT i Karol. krig. dagb. 4: XL (1908).
BOK-METALL. () oäkta bladguld. Förordn. ang. inkom. vahror 4 juni 1728, s. C 2 a. ORRELIUS Köpm.-lex. 35 (1797). Sv. o. t. handlex. (1851).
BOK-MÅLARE (förr) konstnär som (för hand) illustrerar l. dekorerar böcker, illuminator.
BOK-MÅLAR(E)-SKOLA. (förr) skola l. riktning inom bokmåleriet. Det utbildade sig .. i (Italien, Frankrike o.) Flandern särskilda bokmålarskolor, hvilkas arbeten äro fullt ut så framstående konstvärk som de målningar, hvilka utfördes på duk eller vägg. SCHÜCK Bokens hist. 18 (1900).
BOK-MÅLERI ¹⁰⁰⁴, stundom ⁰¹⁰⁴, sällan ³~⁰⁰² (förr) böckers illustrerande l. dekorering för hand. Ur medeltidens bokmåleri utvecklade sig det moderna illustrationsväsendet. NF 7: 464 (1883). Ända från äldsta tid ha bok- och väggmåleriet varit beroende af hvarandra. RYDBECK Medelt. kalkmåln. 7 (1904).
BOK-MÅLNING.
[BOK-MÅLNING.ssg 1]
1) bokmåleri. Ofta voro .. (illuminatorerna) kunniga såväl i väggmålning som i bokmålning och andra konstarter. 2 NF 18: 589 (1912).
[BOK-MÅLNING.ssg 2]
2) konkret: (för hand utförd) illustration l. dekoration i en bok. De bysantinska kyrko- och bokmålningarna. 2 NF 19: 189 (1913).
BOK-MÅNGLARE. (föga br.) EURÉN Orth. 1: 75 (1793). Bokmånglare .. Person, som handlar med gamla böcker i mindre skala. DALIN 1850. SPRENGEL Murger VII (1904).
BOK-MÅNGLERSKA. fem. till -MÅNGLARE. DALIN 1850.
BOK-MÄNNISKA. person som sysslar med böcker. LEVERTiN 11: 43 (1888).
BOK-MÄRKE.
[BOK-MÄRKE.ssg 1]
1) märke (band, papperslapp o. d.) som lägges i en bok på ett ställe hvilket man vill kunna slå upp med minsta möjliga besvär, särsk. på det ställe där man för tillfället afbrutit läsningen. WESTE 1807.
[BOK-MÄRKE.ssg 2]
2) bokägarmärke, exlibris. Ett bokmärke, ett "exlibris", som fransmännen kalla det, tillhör .. en sann bokväns kännetecken. EICHHORN Stud. 3: 94 (1881).
BOK-MÄSSIG. De här nedan anförda orden .. skulle låta besynnerliga och bokmässiga, om de blefve använda i ett otvunget samtal mellan närmare bekanta. CEDERSCHIÖLD Skriftspr. 274 (1897).
BOK-MÄSSIGHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰ BERGQVIST Frågans formul. 88 (1898).
BOK-NARR.
[liksom d. bognar efter t. büchernarr]
(föga br.) narraktig bokälskare, bokvurm, biblioman. WIKFORSS (1804;under büchernarr). DALIN (1850; betecknadt ss. föga br.).
BOK-NIT. () af (ensidig) lärdom framkalladt (missriktadt) nit. (J. Ill) föll i samma svaghet af bok-nit och lärdoms-gräl som K. Jacob I. i Engeland. DALIN Hist. III. 2: 189 (1762).
BOK-NYHET ~⁰² l. ~²⁰ nyutkommen bok. FORSSELL i SAH 58: 189 (1882).
BOK-OMSLAG ~⁰² l. ~²⁰.
[BOK-OMSLAG.ssg 1]
1) ytterblad o. ryggbeklädnad på en häftad bok. Bokomslagen, som .. äro komponerade kanske främst .. ur reklamsynpunkt. SD(L) 1904, nr 310, s. 2.
[BOK-OMSLAG.ssg 2]
2) löst omslag hvari en (häftad) bok hålles vid läsning l. förvaras. N. journ. f. dam. 1861, s. 95. Bokomslag i läderplastik. Kulturh. fören. konstslöjdutst. 1897; s. 14.
BOK-ORD.
[BOK-ORD.ssg 1]
1) (föga br.) om trovärdigt, pålitligt uttalande. Det är icke alt bokord, som pratas. RHODIN Ordspr. 40 (1807). Hvart ord, som han säger, kan man ta för bok-ord! CARLÉN Ensl. 1: 195 (1846).
[BOK-ORD.ssg 2]
2) ord som tillhör bokspråket i motsats till talspråket. Kärlek? Är du nu framme med dine granne bokord igen? DAHLGREN Verml. 28 (1846). DALIN (1850). ÖSTERGREN (1917).
BOK-ORNAMENTIK. Bokutstyrsel och bokornamentik. 2 Uppf. b. 10: 183 (1906).
BOK-ORNERING, särsk. konkret. Motiv från en bokornering från 10:de århundradet. ADLER Meyer 272 (1894).
BOK-PACKE, äfv. -PACKA. SWEDENBORG Opera de reb. nat. 1: 300 (1720).
BOK-PAKET. V. F. PALMBLAD i Bref rör. N. skol. hist. 274 (1811).
BOK-PALL. läspulpet i form af en pall med sluttande skifva, särsk. på altare ss. underlag för kyrkohandboken under altartjänsten. "Bokpall", ett slags pulpet, från 1770. Meddel. fr. Nord. mus. 1901, s. 47. PT 1902, nr 274, s. 2.
(1 b) BOK-PAPPER. (i fackspr.) för skrifböcker (kontorsböcker o. d.) afsedt papper. Bouppteckn. fr. Växiö 1856. Tidn. f. lev. 1913, nr 27, s. 1.
BOK-PAPPERS-PENNING(AR). () penningar för anskaffning af bokpapper. Växiö domk. akt. 1685, nr 204.
BOK-PEDANT. () pedantisk boklärd. KLING Spectator E e 4 b (1735).
BOK-PENNING(AR). penningar för anskaffning af böcker. Växiö domk. räk. 1700, Verif. 237. (Det) förunnades .. (skolgossarna) att sjunga i husen för att skaffa sig bokpengar. GILLJAM Inbjudn. 1880, s. 46.
BOK-PLUNDRARE. () plagiator. DALIN (1850; betecknadt ss. föga br.).
BOK-PRESS.
[BOK-PRESS.ssg 1]
1) () bokbindarpress. LIND 1749; under buchbinder-presse). DALIN 1850.
[BOK-PRESS.ssg 2]
2) (föga br.) press hvari böcker tryckas, tryckpress. DALIN Hist. 2: 804 (1750). Ett arbete, .. hvaraf redan två band lemnat bokpressen. LEOPOLD 6: 215 (1792); jfr 3. Uppf. b. 1: 625 (1873).
[BOK-PRESS.ssg 3]
3) (föga br.) koll.: sammanfattning af ett lands (l. en tids) boktryckerier o. deras verksamhet. Det mästa af värde, som utkommer från Bokpressen. SP 1780, s. 483. Offentlig myndighets ingripande i den svenska bokpressens verksamhet. L. BYGDÉN hos BENZELSTIERNA Cens.-journ. II (1884).
[BOK-PRESS.ssg 4]
4) (föga br.) koll.: sammanfattning af ett lands (l. en tids) bokalster, bokmarknad. Detta Värk vanhedrar Bokprässen i et så uplyst Seculo. DALIN Vitt. II. 6: 138 (1749); jfr 3. Jag har talat om bokpressen, jag skall nu tala om det periodiska tryckta ordet, som företrädesvis kallas pressen. TOPELIUS Tänkeb. 138 (1895).
BOK-PRIS.
[BOK-PRIS.ssg 1]
1) till 1 a: pris på en bok l. böcker. Den tidens höga bokpriser. Uppf. b. 1: 540 (1873).
[BOK-PRIS.ssg 2]
2) handel. till 1 b: en varas bokförda pris. Årets markegångspris (på spannmål), som här på stället är verkligt bokpris. LAT 1873, s. 60.
BOK-PRODUKTION.
BOK-PRÄNT. böckers präntande l. skrifning. I. HOLCK i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1895, s. 113.
BOK-PRÄNTARE. ( boka- SCHÜCK Bokh. 15 (i handl. fr. c. 1535). boke- SCHÜCK Bokh. 17 (i handl. fr c. 1580), KLEMMING o. NORDIN Sv. boktr.-h. 155 (i handl. fr. 1584))
[BOK-PRÄNTARE.ssg 1]
1) person som präntar l. skrifver böcker; i sht i fråga om medeltida o. forntida förh. RYDBERG Varia 183 (1888, 1894) Bokpräntarnes bläck var gjordt af sot, brännkol och gummi, meddelar Plinius. 2 Uppf. b. 10: 361 (1906). Textaren och bokpräntaren A. E. i K. SD(R) 1916, nr 223, s. 7.
[BOK-PRÄNTARE.ssg 2]
2) (i fråga om förh.) boktryckare. Petrus bokaprentare. SCHÜCK Bokh. 15 (i handl. fr. c. 1535). Bookpräntare, Bokförare och andra som sällia Böker. A. J. GOTHUS Thes. ep. 3: 11 (1619). Dyalogus Creaturarum moralizatus .. trycktes i Stockholm af den kringresande bokpräntaren Gerard Leeu. SCHÜCK (o. WARBURG) Litt.-h. 1: 111 (1896).
BOK-PULPET, (föga br.) sluttande ställning att lägga en bok på vid läsning, läspulpet. SERENIUS 1734; under press, sbst.). DALIN 1850.
BOK-PÅSE. påse med böcker i l. afsedd att hafva böcker i.
BOK-PÅSE-MISSION(EN). Den s. k. bokpåsemissionen, genom hvilken fartygen förses med påsar eller små lådor, fyllda med goda böcker icke blott af kristlig-uppbyggligt, utan ock af allmänt bildande innehåll. 2 NF 25: 828 (1916).
BOK-PÄRM. SERENIUS 1734; under cover, sbst.).
BOK-RAD. rad af böcker. Bokraderna på hyllorna. WÅHLIN Gbgs stadsbibl. 37 (1900).
BOK-RARITET. sällsynt bok.
BOK-REGISTER. (numera knappast br.) bokförteckning. Sv. synodalakter 1: 345 (1738). LEOPOLD 3: 458 (1794, 1816)
BOK-REKVISITION. TEGNÉR 6: 439 (1826).
BOK-RELIGION. skriftreligion. SVENSÉN Jorden 130 (1885). Bokreligioner, d. v. s. sådana som hafva en af sina anhängare såsom oantastlig ansedd skriftkanon till ursprungskälla och rättesnöre. FRÖDING Efterskörd 2: 67 (1897, 1910)
BOK-REM.
[BOK-REM.ssg 1]
1) (i sht af skolungdom använd) rem som man spänner om en hög böcker för att lättare kunna bära dem. C. F. DAHLGREN 4: 128 (1831).
[BOK-REM.ssg 2]
2) (föga br.) rem i bokpärm hvarmed pärmarna sammanknytas. ALMQVIST (1844). KINDBLAD (1868).
BOK-REOL.
[jfr d. bogreol]
(föga br.) bokhylla. Ett bibliotek med fyllda bokreoler. VL 1905, nr 275 A, s. 4.
BOK-RESANDE, m.||ig. reseagent för bokförlag hvilken utbjuder förlagets artiklar till allmänheten. Dagen 1915, nr 264, s. 6.
BOK-RIKE. () bokvärld (se -VÄRLD 1). TESSIN Bref 2: 19 (1754).
BOK-RULLE.
[jfr lat. volumen]
kring en rund staf virad med skrift försedd remsa af papyrus, pergament l. dyl. Bok-rullar af Papyrus. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 222 (1771).
BOK-RUM. rum där böcker förvaras, (mindre) bibliotek; äfv. om de särskilda rummen i ett (större) bibliotek(s bokmagasin). ENEMAN Resa 1: 246 (1712). Det lilla bokrum, som var beläget invid hans sängkammare. RYDBERG Ath. 197 (1859). (Kungl. biblioteket i Sthm) inrymmer i nedra våningen utom bokrum, lokaler för tjenstemännen (m. m.). Ill. Sv. 1: 113 (1882).
BOK-RUNOR, pl.
[efter isl. bókrünar, eg.: i böcker använda runor, dvs. (latinska) bokstäfver; jfr BOKSTAF]
(bl. ss. öfversättning af isl. bókrünar) bokstäfver. BJÖRNER Vols. 53 (1737). BRATE Edda 165 (1913).
BOK-RYGG.
[BOK-RYGG.ssg 1]
1) vänstra smalsidan på en bok, hvilken är vänd utåt, när boken står på en bokhylla; särsk. om den del af bokbandet som betäcker nämnda sida. Schiller: ett namn, .. som Dora .. sett i guld på många .. vackra bokryggar. ALMQVIST Tre fruar 3: 231 (1843). Ett slags pressmaskin, som med ett enda tryck .. ger bokryggen den önskade rundningen. Uppf. b. 6: 517 (1874).
[BOK-RYGG.ssg 2]
2)
[anv. beror kanske på anslutning till YNKRYGG]
(enst.) skymford för bokhandlare. BLANCHE Bild. 3: 76 (1864).
BOK-RÅTTA.
[jfr fr. rat de bibliothèque]
(föga br.) eg.: råtta som gnager böcker; bildl. == -MAL 2. TOPELIUS Planet. 3: 79 (1888, 1889) LINDQVIST Student. 209 (1906).
BOK-RÄKNING. konkret: räkning på köpta böcker, bokhandelsräkning. PORTHAN Bref t. samt. 1: 261 (1801).
BOK-SAL. ( boke- O. RUDBECK D. Y. Vitt. 137 (c. 1720)) större bokrum; numera nästan bl. om dyl. rum i större bibliotek. Kloster-hus med trädgårdar, boksalar och skolor. BERGMAN Gotl. skildr. 202 (1882). (Universitets-)Biblioteket (i Uppsala) hade i bottenvåningen .. två parallella boksalar. 2 NF 3: 300 (1904).
BOK-SAMLARE. SCHULTZE Ordb. 3987 (c. 1755).
BOK-SAMLING. konkret. PT 1758, nr 5, s. 4. Bibliothecarien vid Kongl. Maj:ts Bibliothek åligger, at .. upköpa nyttige och denna Boksamling hedrande böcker. Civ. instr. 428 (1773). Från bottenvåningen (i Gbgs stadsbibliotek) leda tvänne trappor upp till de lokaler, som äro afsedda att hysa den egentliga boksamlingen. WÅHLIN Gbgs stadsbibl. 35 (1900). jfr KLOSTER-, NATIONS-, SOCKEN-BOKSAMLING m. fl. om bokförteckning: RYDELIUS Förn. 72 (1719, 1737)
BOK-SATS, sbst.¹ boktr. sättning (af böcker). Såsom vilkor (för att antagas till sättare) fordras .. försvarlig insigt i svensk och finsk vanlig boksats. Hfors dagbl. 1875, nr 4, s. 4.
BOK-SIGNUM bibliot. märke på böcker i bibliotek (på band l. försätts- l. titelblad l. snitt) hvilket angifver till hvilken afdelning i biblioteket boken hör, signum, signatur. WALDE Storhetst. litt. krigsb. 1: 7 (1916).
BOK-SILFVER. bladsilfver. Målare- eller Boksilfver. Förordn. ang. inkom. vahror 4 juni 1728, s. C 3 a.
BOK-SJUK. () substantiveradt: biblioman. TESSIN Bref 2: 18 (1754).
BOK-SKATT.
[BOK-SKATT.ssg 1]
1) värdefull boksamling l. bok. Bibliotheket i Upsala – denna vårt RIkes .. förnämsta bokskatt. C. C. GJÖRWELL i Phosph. 1811, s. 161. (Kungl.) bibliotekets bokskatter. Ill. Sv. 1: 114 (1882).
[BOK-SKATT.ssg 2]
2) (förefintlig bok)litteratur. Mellan Peder Syvs tid och vår ligger en hel litterär verld, vår bästa bokskatt. RYDQVIST SSL 4: 501 (1870). I våra dagar, då .. bokskatten är i många delar rikhaltig. Därs. 5: 233 (1874). Ingen nation äger ett grundligare, ett tillförlitligare inventarium öfver sin äldre historiska bokskatt än den svenska besitter i Warmholtz' Bibliotheca historica Sueo-Gothica. SNOILSKY i 3 SAH 17: 131 (1902).
BOK-SKORPION. DALIN (1850). Bokskorpionen (Chelifer cancroides) heter en liten brun, .. till ledspindlarne hörande röfvare, som liknar en starkt förminskad skorpion utan svans och gifttagg .. han lefver af de många smådjur, som angripa böcker, herbarier och insektsamlingar. (STUXBERG o.) FLODERUS Djurv. 1: 725 (1901).
BOK-SKRANK.
[efter t. bücherschrank]
() bokhylla, bokskåp. CELLARIUS (1729). SCHULTZE Ordb. 4386 (c. 1755).
BOK-SKRIFNING.
[BOK-SKRIFNING.ssg 1]
1) böckers (af)skrifvande.
[BOK-SKRIFNING.ssg 2]
2) (föga br.) författande af böcker, författarskap, skriftställeri. At göra bokskrifning til en födkrok. Litt.-tidn. 1796, s. 156. DALIN 1850.
BOK-SKRIFNINGSANSTALT ~²⁰ l. ~⁰². till -SKRIFNING ¹. En förläggare .. (på Augustus' tid), hvilken hade en bokskrifningsanstalt, kunde .. åstadkomma ett ungefärligen lika billigt arbete som en bokpress i våra dagar. SCHÜCK Världslitt. hist. 1: 440 (1899).
BOK-SKRIFT. Lex.Linc. (1640).
[BOK-SKRIFT.ssg 1]
1) vid medeltida bokskrifning använd skrifstil i motsats till den som användes vid brefskrifning o. d., präntad skrift. De stora skiljaktigheterna mellan tysk bokskrift och skrifstil på 1400-talet. 2 Uppf. b. 10: 130 (1906).
[BOK-SKRIFT.ssg 2]
2) i medeltida handskrifna urkunder använd språko. skrifform i motsats till den i runinskrifter använda; stundom närmande sig bet.: skrifven litteratur. Äfven i den äldsta Svenska bokskrift är h uteslutet framför l, n, r. RYDQVIST Hist. språkf. 7 (1849). Ofantligt är .., inom ljudlärans krets, svalget mellan runskriften och den vanliga bokskriften. Det förmedlande skulle ligga i landskapsmålen. DENS. SSL 4: 5 (1868). C är i all Nordisk bokskrift jemnbördigt med k. Därs. 279 (1870). SCHLYTER Jur. afh. 2: 132 (1879).
[BOK-SKRIFT.ssg 3]
3) (föga hr.) skriftspråk i motsats till talspråk o. munart. Bokskriften utgjorde väl fordom, liksom nu, en förädling af hufvudstadens munurt. RYDQVIST SSL 1: 19 (1850).
[BOK-SKRIFT.ssg 4]
4) (föga br.) Handskrift och tryckskrift kallas med ett gemensamt namn för bokskrift. NOREEN Rättskr. gr. 6 (1892). (Man) skiljer .. mellan inskrift på ett relativt "varaktigt" material (såsom sten, metall eller lera) och bokskrift på ett relativt "ovaraktigt" material (såsom vax, pergament, papyrus eller papper). DENS. Vårt spr. 1: 39 (1903).
BOK-SKRIFVANDE, n. Therföre hafwer jag .. icke warit bråfiken med bokskrifwande och tryckiande. SWEDBERG Sabb.-ro Förmäle § 2 (1710). Ingen ände är på det myckna bokskrivandet. Pred. 12: 12 (Bib. 1917).
BOK-SKRIFVANDE.p.adj, p. adj. De bokskrifvande klostren. 2 Uppf. b. 10: 160 (1906).
BOK-SKRIFVARE. ( bok- HELSINGIUS osv. boka- PERINGSKIÖLD. boke- Lex.Linc. (1640; under scriba))
[BOK-SKRIFVARE.ssg 1]
1) person som (af)skrifver böckei; i sht i fråga om medeltida o. forntida förh. HELSINGIUS (1587). De flesta handskrifterna voro präntade af påfvens egna bokskrifvare. SCHÜCK Rom 2: 38 (1914).
[BOK-SKRIFVARE.ssg 2]
2) författare (af böcker), skriftställare. Wår Boka Skrifware har welat begynna thenna Sagan med desz händelser efter Keisarens Constantini Magni dödh. PERINGSKIÖLD Vilk. Föret. 3 (1715). Under Medeltidens första period voro munkarne både de första bokskrifvare och afskrifvare. GEIJER I. 1: 252 (1845). numera nästan bl. ngt föraktligt, närmande sig -MAKARE. Bokskrifvare. Faiseur de livres. NORDFORS5 (1805). DALIN (1850). (Fästmannen) var af den misstänkta egenskapen "bokskrifvare", som i allmänhet icke stod i hög kurs i Skåne. DE GEER Minnen 1: 108 (1892).
BOK-SKRIFVERI ¹⁰⁰⁴, stundom ⁰¹⁰⁴, sällan ³~⁰⁰².
[BOK-SKRIFVERI.ssg 1]
1) == -SKRIFNING 1. Med medeltidens början öfvertogs allt skrifarbete, särskildt bokskrifveriet, af de andlige.
2 Uppf b. 10: 158 (1906).
[BOK-SKRIFVERI.ssg 2]
2) == -SKRIFNING 2. AGARDH Theol. skr. 1: 32 (1842, 1855) vanl. förklenande: bokmakeri. Sv. mag. 1766, s. 207. DALIN (1850).
BOK-SKRIN.
[jfr t. bücherschrein]
skrin l. kista med böcker i. EKEBLAD Bref 2: 68 (1658). KELLGREN Bref t. Clewberg 53 (1776).
BOK-SKULD.
[BOK-SKULD.ssg 1]
1) till 1 a: skuld för köpta böcker.
[BOK-SKULD.ssg 2]
2) handel.
till 1 b: bokförd skuld för hvilken ingen säkerhet lämnats. Bouppteckn. fr. Växiö 1763. SMEDMAN Kont. 7 (1874).
BOK-SKÅP. ( bok- HELSINGIUS (1587) osv. boka- Växiö domkyrk. räk. 1700, Verif. 623. boke- PHRYGIUS Föret. 11 (1620)) skåp för förvaring af böcker.
BOK-SLUKARE.
[jfr t. bücherfresser]
person som "slukar" böcker. A. BRUNIUS i SvD(N) 1918, nr 2, s. 9. jfr: Bok-sluker, eller en som håller sig för så spränglärd, som hade han allena ätet op alt vett. LIND 1749; under bücher-fresser).
– (jfr1 bδ BOK-SLUT.
[jfr t. bücherabschluss]
handel. jfr HUFVUD-, MÅNADS-, STATS-BOKSLUT m. fl.
[BOK-SLUT.ssg 1]
1)
abstr.: sammanställning o. hopsummering af slutsummorna i en affärs olika konton till en öfversikt öfver affärens vinster o. förluster under den tilländalupna räkenskapsperioden samt öfver dess tillgångar o. skulder vid periodens slut. Kan håller på med bokslutet. Göra bokslut; jfr 2. CammarRevision .., hwarest .. räkningarne, sedan de under deras rätta bokslut ordenteligen blifwit dragne, komma at revideras. Civ. instr. 196 (1720). Underhåld (må utgå) för vederbörande .., så at bokslutet ey må komma at stanna. 2 RARP 3: 243 (1723). Bokföringar, bokslut och revisioner utföras af van och erfaren bokförare. SDS 1900, nr 11, s. 4.
[BOK-SLUT.ssg 2]
2) konkret: öfversikt l. tablå som är resultatet af den under 1 omnämnda operationen. Uppgöra l. upprätta bokslut. Bokslutet visar en behållning på en million kronor. (Länsbokhållarens) förnämsta plikt .. skall deruti bestå, att alla till Landsboken hörande Räkningar .. revidera och i Bokslut författa. Saml af instr. f. landtreg. 476 (1780). Jag .. begärde få del af bokslutet. BERZELIUS Själfbiogr. ant. 42 (c. 1845). Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa sparbankens ställning. SFS 1892, nr 59, s. 6.
[BOK-SLUT.ssg 3]
3) mer l. mindre bildl. Snart skall detta sekel tillhöra det förflutnas historia och menskligheten skall kunna öfverskåda det stora bokslutet, där vinster vägas mot förluster, förkofran mot tillbakagång. SNOILSKY i 3 SAH 8: 4 (1893). Jag gör opp mitt bokslut med lif och människor. STRINDBERG Kammarspel 1: 11 (1907).
BOK-SLUTS-FEL.
BOK-SLUTS-KAMRER(ARE). kamrer i bokslutskontor. PT 1911, nr 128, s. 2.
BOK-SLUTS-KONTOR. Låne-Banquens Boksluts-Contoir. Sthms stads cal. 1777, s. 86. Kamrerarebefattningen å Kongl. Arméförvaltningens bokslutskontor. PT 1882, nr 3, s. 1.
– (jfr 1 b δ BOK-SLUTA, anträffadt bl i nominala former. (numera knappast br.) göra bokslut. Uti .. bokslutande .. förfaren. Saml af instr. f. landtreg. 388. Ingen annan förvaltning kan komma under granskning, än den som är bokslutad. Obj. gästen 1829, nr 21, s. 3.
BOK-SLÖJD. (numera bl. ss. tillf. skämts. bildning) författarskap, skriftställeri. Den nyttigaste Bokslögd är den: som är lämpelig til et samhälles behof; så at man derigenom får riktiga grunder til näringar, rörelser och hushåldning. SP 1778, s. 73.
BOK-SLÖJDSMAN. (tillf. skämts. bildning) bokskrifvare (se d. o. 2, i sht slutet). WIESELGREN Bild. 407 (1875, 1889).
BOK-SMED.
[efter isl. bóksmið; jfr RYKTESSMED]
(enst.) författare. Gudlösa skrifter, som en gång med sina boksmeder skola uppbrännas i den eviga elden. RYDBERG Frib. 60 1877; uppl. 1857 o. 1866: författare).
BOK-SNITT. gm en boks beskärning uppkomna ytor. Boksnitten lemnas vanligen ej hvita, utan man färgar, spränger eller marmorerar dem. Uppf. b. 6: 519 (1874).
BOK-SNURRA. (föga br.) roterande bokhylla. Finare ekmöbler, såsom skrifbord med stol, 1 boksnurra, 1 bokskåp .. m. m. LD 1912, nr 220 A, s. 1 (i annons).
BOK-SPEDITÖR. LUNDIN N. Sthm 152 (1888).
BOK-SPRIDARE. H. L. RYDIN i Ny sv. tidksr. 1887, s. 225. (Lutherska evangeliiföreningen i Finland) hade 1910 i sin tjänst .. 21 bokspridare. 2 NF 16: 1500 (1912).
BOK-SPRIDNING.
BOK-SPRÅK. i böcker användt språk, skriftspråk; motsatt: talspråk. H. G. PORTHAN (1783) hos LEINBERG Skolv. 3: 414. Svenskan .. (lider) af en ofta orimlig skillnad emellan bokspråket och hvardagstalet. FRANZÉN i SAH 6: 69 (1811). Bokspråket var .. ännu (under kalmarunionen), isynnerhet i början af tidehvarfvet, blott latin. REUTERDAHL Sv. kyrk. hist. III. 2: 267 (1863). Vid (pronominet) denne står bestämd form i samtalsspråk .., men obest. i bokspråk. BECKMAN Sv. spr. 23 (1904).
BOK-SPRÅKS-FORM. ordform som tillhör skriftspråket.
BOK-SPRÄNGD, p. adj.
[jfr BIBELSPRÄNGD]
(enst.) i hög grad boksynt. UNGE Minnen 73 (1835).
BOK-SPÅN, sbst.² (förr) LIND 1749; under buchbinder-späne). Bokspånor, bokbindarespånor, .. fanerlika tunna blad från 4 till 15 tums bredd, 3 till 4 fots längd, som klyfvas af färsk rödbok (eller gran), och brukas nu mer sällan till bokpermar. ENEBERG Karmarsch 1: 68 (1858).
BOK-SPÄNNE. bokknäppe. Växiö rådstur. prot. 13 mars 1732.
BOK-STAF, se BOKSTAF, sbst.²
BOK-STAPEL. bokhög.
BOK-STICKA. () peksticka, pekpinne. Thet wil nu fast hwar öfwerdådigh och illaker Staldreng .. Presterna .. mästra och sättia them bookstickan i handen, huru the skola lära. A. LAURENTII Fischer Huust. 90 (1618).
BOK-STIL.
[BOK-STIL.ssg 1]
1) (knappast br.) för bokspråk utmärkande stil; bokspråk. WULF Köppen 2: 76 (1799). Jag finner vid genomläsningen .., att jag fallit ur brefstilen i bokstilen. TÖRNEROS Bref 1: 399 (1834).
[BOK-STIL.ssg 2]
2) i böcker använd bokstafsform, tryckstil. HAGSTEDT Vexelunderv. 20 (1821). Det är .. fast otroligt, hvilken mängd af skiftningar, allt efter den skrifvandes infall eller boktryckarnas godtycke, tid efter annan göra sig gällande så väl i boksom skriftstilen. Uppf. b. 1: 508 (1873).
[BOK-STIL.ssg 3]
3) == -SKRIFT 1. Mycket vanliga och bekväma bokstilar voro uncialen och halfuncialen, båda ett slags rundskrift och därför lätta att forma. K. HULT i Läsn. f. sv. folket 1906, s. 93. SCHÜCK Medelt. kult. hist. 59 (1907).
BOK-STOL. ( bok- BUREUS Suml. 26 (c. 1600) osv. boka- Växiö domk. akt. 1670, nr 38, LUNDEGÅRD Dr. Marg. 2: 167 (1906). boke- Lex.Linc. 1640; under pulpeet), Prostb. fr. Östra h:d 1727, s.
[BOK-STOL.ssg 2]
2)
[fsv. boka stol, bokstol, motsv. d. bogstol, isl. bókastóll]
(i fråga om ä. förh.) läspulpet, i sht i kyrka; ofta förenad mad säte(n): kyrkstol med bokbräde. Kyrckiones bibel .. skall .. i bookstolen liggia. MURENIUS Visit.-prot. 30 (1640). The många bondedrengiar, som i bookstolen sigh inträngia, bleffuo vnderwijste om rätta ordningen. Därs. 34. Den studerande Personen .. läser Böckerna, hwilka han hoos sigh vppå Bookstoolen vplägger. Orb. pict. 200 (1683). (Vid collatio) satte sig (birgittinersystern,) .. som skulle läsa, vid bokstolen. HILDEBRAND Medelt. 3: 1058 (1903).
BOK-STUDIER, pl. bokliga studier. RÄÄF Ydre 4: 25 (1865).
BOK-STUGA. ( boka- PHRYGIUS Äkt.-pr. A 3 b (1615)) () bokrum (i privat hem). Säng Cammaren, matsahlen och bookstugun. J. CEDERHIELM (1708) i Karol. krig. dagb. 6: 69. SCHULTZE Ordb. 5160 (c. 1755).
BOK-STÅND. (i sht förr) salustånd där böcker utbjudas. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 529 (1772). DA 1824, nr 1 s. 6.
BOK-STÄLL. ställning att ställa l. lägga böcker på. SALOMON Slöjdsk. 1: 53 (1876).
BOK-STÄLLNING. (mindre br.) bokställ. (Altaret med) sin hvita duk, sin bokställning och dyna. WACKLIN Minnen 1: 7 (1844). VL 1890. nr 42, s. 2.
BOK-STÄMPEL, sbst.¹
[BOK-STÄMPEL.ssg 1]
1) () bokbindarstämpel. WESTE (1807). DALIN (1850) .
[BOK-STÄMPEL.ssg 2]
2) på en bok anbragt stämpel.
BOK-STÖD.
[BOK-STÖD.ssg 1]
1) bokbräde, bokställ. Är bokstödet (på predikstolen) rikt skulpteradt, bör endast skifvan täckas (med ett täcke). A. BRANTING i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1893, s. 44.
[BOK-STÖD.ssg 2]
2) bokdyna. Altaret pryddes .. af en altarduk i hvitt och guld .. ett rikt broderadt bokstöd af rödt kläde. SD(L) 1898, nr 554, s. 3.
[BOK-STÖD.ssg 3]
3) stöd för böcker på ett hyllbräde.
BOK-SVENSKA. svenskt bokspråk. V. RYDBERG i Sv. tidskr. 1873, s. 514. I hvad mån ett naturligt talspråk eller en tung, onaturlig boksvenska användes .. under lektionerna. GHT 1904, nr 279 A, s. 4.
BOK-SVÄRTA. () trycksvärta. Publ. handl. 12: 345 (1782). DALIN 1850; med hänv. till boktryckarsvärta).
BOK-SYNOG. () boksynt. RUNIUS Dud. 3: 12 (c. 1698).
BOK-SYNT, p. adj.
[BOK-SYNT.ssg 1]
1) (numera knappast br.) som är i besittning af boklig bildning; litterärt l. vetenskapligt bildad. Tidfördrijf C 3 a (c. 1695). Eric (XIV) var .. vältalande, kvicker, belefvad, och mycket boksynt. HSH 3: 17 (c. 1750). Ebraiskan förstods allenast af de boksynta ibland Judarna. BÆLTER Jesu hist. 1: 8 (1755). (Karl den store) var .. ej mycket boksynt, men han arbetade oaflåtligt att öka sina insigter. PALLIN Medelt. hist. 13 (1875). i Finl. äfv. om en mycket ringa grad af boklig bildning; läskunnig. J. BROWALLIUS (1750) i Hist. arkisto 8: 412. (Lapparna i Enare) äro mycket boksynta och väl bevandrade i sin Christendom. CASTRÉN Res. 1: 118 (1842). G. NIKANDER i Hist. upps. t. Schybergson 42 1911; efter ä. källa).
[BOK-SYNT.ssg 2]
2) (gm läsning) bevandrad l. hemmastadd i litteraturen; beläst. LIND 1749; under belesen). Boksynt .. der sehr in Büchern bewandert ist, sich auf die Studien gelegt hat, gelehrt. MÖLLER (1790); jfr 1. Visst är du boksynt, Hammarspik, / den äran jag dig unnar. / En telegraf syns du mig lik, / vet ej hvad han förkunnar. TEGNÉR 2: 402 (1814). En recensionsanstalt, helt lärd och boksynt, / Germanien är. DENS. 3: 75 (1841). GÖTHE Sergel 97 (1898).
[BOK-SYNT.ssg 3]
3) (föga br.) som har bokkännedom; substantiveradt: bokkännare, bibliognost. "Historia öfver förbudna böcker i Sverige", som, utgifven i Disputationsform och derigenom för allmänheten mindre tillgänglig, likväl för ingen boksynt kan vara okänd. P. A. SONDÉN i Biogr. lex. 1: 141 (1835).
BOK-SYNTHET ~⁰~², äfv. ~²⁰.
[BOK-SYNTHET.ssg 1]
1) (numera knappast br.)
till -SYNT 1. TORPSON Eur. 1: 115 (1895).
[BOK-SYNTHET.ssg 2]
2) till -SYNT 2. LIND 1749; under belesenheit). Vetenskap förvexlas med boksynthet. PT 1900, nr 185 s. 3.
[BOK-SYNTHET.ssg 3]
3) (föga br.) till -SYNT 3; bokkännedom. Bibliognosien, eller som man vanligen kallar det, boksyntheten. AB 1831, nr 4, sp. 8.
BOK-SÄLJARE. (i sht i fråga om ä förh.) BJÖRNSTÅHL Resa 2: 227 (1776). RYDBERG Vap. 112 (1891).
BOK-SÄNDNING.
BOK-TAFLA. () bokdyna. 1 lijten booktafla på altaret af samma slags tygh (dvs. gyllenduk). G. GYLLENSTIERNA (1700) hos TROLLE-BONDE Hesselby 114.
BOK-TALS, adv.
[BOK-TALS.ssg 1]
1) () till 1 a: i sådan mängd att de(t) kunde fylla böcker. Boktals kvikka Tal vi dig som offer giva. O. STRAND (1763) hos BERGKLINT Vitt. 22. (Martialis) sålde .. boktals sina epigrammer åt bokhandlare. PALMBLAD Fornk. 1: 100 (1843).
[BOK-TALS.ssg 2]
2) (numera föga br.) till 3 a: bokvis. Till salu finnes: .. I Deleens .. Bokhandel: Stort Planchepapper, Boktals. DA 1825, nr 82, s. 3.
BOK-TEGEL. tekn. håltegel som till sin form liknar en bunden bok. PT 1912, nr 180, s. 2.
BOK-TEKNISK. För den senare litteraturen har de alexandriska filologernas boktekniska program verkat bestämmande; det blef bruk, att författarna begränsade sina verk inom den ram normalrullen föreskref. 2 NF 21: 9 (1914).
BOK-TITEL. titel l. benämning på en bok. LEOPOLD 3: 458 (1794, 1816) En .. (biblioteks)katalog, inrättad på lösa .. lappar, hvar och en upptagande endast en boktitel. Stockholm 1: 458 (1867).
BOK-TJUF.
[BOK-TJUF.ssg 1]
1) person som stjäl böcker.
[BOK-TJUF.ssg 2]
2) ()
plagiator. LIND 1749; under bücher-dieb). DALIN 1850.
BOK-TORR. (tillf.) Boktorr banal lärdom. SÖDERHJELM Levertin 1: 285 (1914).
BOK-TRYCK,
BOK-TRYCKARE,
BOK-TRYCKERI, se d. o.
BOK-TRYCKT, p. adj. tryckt (med lösa typer) i tryckpress, motsatt: koppar-, stentryckt m. m. De boktryckta 1-, 2- och 4-öres(fri-)märkena. VL 1908, nr 248, s. 5.
BOK-TRYCKNING, == BOKTRYCK 1. Chinesernes Boktryckning är mycket obeqvämligare .., än den Europeiska. Täubel Boktr. 1: 4 (1823). Svenska boktryckningens historia. P. WIESELGREN i Biogr. lex. 23: 337 (1858).
BOK-UNGE. (skämts.) liten bok. En lijten book-unge i duodes. COLUMBUS Ordesk. 40 (1678). ATTERBOM (1855) hos DAHLGREN 2 Ransäter 183.
BOK-UTLÅNING ~⁰²⁰. MENTZER Ant. ö. fäng. 27 (1872).
BOK-UTSTYRSEL ~⁰²⁰. NORDENSVAN Konst. hist. 346 (1900).
BOK-VAGN bibliot. hylla på hjul för transport af böcker inom ett bibliotek. Lunds univ. årsber. 1907 - 08, s. 34.
BOK-VERK, sbst.¹
[BOK-VERK.ssg 1]
1) () studerande, studier. The .. hafva öfvat sig i bokverket. RYDELIUS Förn. Föret. § 16 (1718, 1737)
[BOK-VERK.ssg 2]
2) i bokform utgifvet vetenskapligt l. litterärt l. konstnärligt arbete. PALMBLAD Nov. 3: 8 (1841). "Fänrik Ståls sägner" – utan tvifvel Finlands allra mest betydande bokverk ur konstnärlig synpunkt. H. LAGERSTRÖM i Nord. boktr.-konst 1905, s. 321.
BOK-VETANDE. ur böcker hämtadt vetande. J. J. SEDERHOLM i Fennia XXXII. 11: 13 (1912).
BOK-VETENSKAP ~⁰⁰².
[BOK-VETENSKAP.ssg 1]
1) () bokligt vetande, vetenskap som man kan tillägna sig gm bokliga studier. Huru en begynnare i bokvetenskaperna med frukt må anföras (dvs. handledas) till 15 år- HOLLANDER Sv. underv. hist. 1: 438 (cit. fr c. 1720). HAGDAHL Kok. 6 (1879).
[BOK-VETENSKAP.ssg 2]
2) bokkännedom.
BOK-VETT.
[fsv. bokvit, motsv. d. bogvid, isl. bókvit]
(ngt ålderdoml.) bokligt vetande, bokliga kunskaper. LUCIDOR Hel. T 2 b (1672). Alt bok-vet indelas, vid Hög-Scholarna, uti fyra hufvud-delar, hvilka kallas Faculteter. MOLANDER Förespel 61 (1753). Folkvett är mycket bättre än mycket obrukbart bokvett. BERGKLINT M. sam. 1: 23 (1781). C. A. HAGBERG i SKN 1841, s. 15.
BOK-VETTIG. (enst.) som äger (endast) bokvett. O! hade jag en man invid min sida, / .. Nu har jag fega trälar blott, .. / .. bokvettiga pedanter. HEDBERG Dagen gryr 36 (1863).
BOK-VINJETT. Uppf. b. 1: 607 (1873).
BOK-VIS.adj, adj.
[fsv. bokvis, motsv. d. bogvis, isl. bókviss]
() boklärd. SPEGEL Guds verk 61 (1685). Största delen (af bokens innehåll) – bör jämväl vara them bekant, som ev anses för så synnerligen Bokvise. NEHRMAN Inl. t. jur. civ. Föret. (1729).
BOK-VIS.adv, adv.
[BOK-VIS.adv.ssg 1]
1) (numera knappast br.) till 1 a: i mängder som lämpl. kunna bilda en bok. Såsom åthskillige Topographiske och Geometriske afrijtninger pläga förkomma .. derföre skall Inspectoren alt sådant emoottaget arbete bookwijs, vthi större bookformer inbinda låta. Civ. instr. 261 (1642).
[BOK-VIS.adv.ssg 2]
2)
till 3. Man köper .. (bladguldet) bokvis. AHB 13: 42 (1854, 1865)
BOK-VISDOM ~⁰² l. ~²⁰. gm bokliga studier förvärfvad visdom, vanl. i motsats till den visdom o. bildning som det lefvande lifvet kan skänka. När den allmänna bok- och katheder-visdomen .. tappat ur sigte det Väsendtliga, det Hela, det Enda som lönar philososopherandets möda. ATTERBOM Philos. hist. 236 (1835). Samtiden 1872, s. 274.
BOK-VISHET ~⁰² l ~²⁰. == -VISDOM. Aldrig voro bokvisheten och lefnadsfilosofien mer åtskilda (än nu). Polyfem IV. 21 - 22: 8 (1811). V. E. ÖMAN i Framtiden 1877, s. 14.
BOK-VURM, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.
[BOK-VURM.ssg 1]
1)
[jfr d. bogorm, holl. boekwurm, t. bücherwurm, eng. book-worm]
person som på ett öfverdrifvet sätt intresserar sig för, samlar o. fördjupar sig i böcker; bokmal, biblioman. Det öfvermåttan ledsamma umgänget af spränglärde Bokvurmar.
GYLLENBORG Vill. 1 (1721). Du läser för mycket, Augustin; du drar hem alldeles för mycket böcker. Du blir en riktig bokvurm. .. Det duger ej för det praktiska lifvet. BREMER Sysk. 1: 225 (1848).
[BOK-VURM.ssg 2]
2) (föga br.) bokvurmeri. NORDFORSS (1805). DALIN (1850) .
BOK-VURMERI ¹⁰⁰⁴, stundom ⁰¹⁰⁴ sällan ³~⁰⁰². öfverdrifvet intresse för böcker o. begär att samla dylika; bibliomani. WIKFORSS 1804; under büchersucht). J. GRÅBERG (1836) i Biogr. lex. 5: 237.
BOK-VURMIG. (knappast br.) adj. till -VURM o. -VURMERI. WIKFORSS 1804; under büchersüchtig).
BOK-VÅNING. våning i ett bokmagasin. Tekn. tidskr. 1896, B. s. 55.
BOK-VÅRDARE. (arkaiserande) bibliotekarie; i sht i fråga om ä. förh. l. förh. i ålderdoml. institutioner ss. kloster. FRYXELL Ber. 10: 49 (1842). Broder Martin bokvårdare. STRINDBERG Sv. öden 1: 371 (1883). LINDQVIST Dagsl. 3: 136 (1904; om bibliotekarien i ett nutida spanskt kloster).
BOK-VÅRDERSKA. fem. till -VÅRDARE. TOPELIUS Planet. 2: 96 (1889).
BOK-VÄN. person som mycket intresserar sig för (samt gärna samlar o. väl vårdar) böcker, bokälskare, bibliofil. Tidskr. f. lär. 184748, s. 258. Bokvännens fasa är "luntan", .. och just deri skiljer han sig helt väsentligt från boksamlaren, som ofta sjelf ej rädes att göra böcker till luntor genom oaktsamt bruk. EICHHORN Stud. 3: 91 (1881).
(1 b) BOK-VÄRDE.
[jfr t. buchwert]
handel. bokfördt värde. LAHT 1882, s. 13.
BOK-VÄRLD.
[jfr d. bogverden, t. bücherwelt]
[BOK-VÄRLD.ssg 1]
1) (i skriftspr.) litteratur. DALIN Vitt. II. 6: 23 (1736). En hel bokverld har .. uppstått, att förklara denne underbare man (dvs. Svedenborg). BESKOW Minnesb. 2: 156 (1866). (C. V. A. Strandberg) riktade och smyckade vår bokverld med klassiska mästerverk i omdiktningskonst. RYDBERG i SAH 53: 162 (1877).
[BOK-VÄRLD.ssg 2]
2) == -VÄSEN 2. Det (område) hvaråt denna tidskrift vill ägna sitt arbete: den svenska bokvärlden. F. VULT v. STEYERN i Nord. tidskr. f. bok- o. bibl.-väsen 1914, s. 77.
BOK-VÄSEN l. -VÄSENDE.
[BOK-VÄSEN.ssg 1]
1) litteratur (o. hvad därmed sammanhänger). SAHLSTEDT (1773). RYDQVIST SSL 4: 522 (1870). Uppf. b. 1: 524 (1873).
[BOK-VÄSEN.ssg 2]
2) om böcker o. allt hvad med dem sammanhänger. Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen. 1914; titel).
BOK-VÄSKA. väska att bära böcker i. WENSTRÖM o. JEURLING (1891). PT 1911, nr 11 A, s. 1.
(i b) BOK-ÅR. (i fackspr.) period af ett år ss. tidsenhet för bokföringen; räkenskapsår. (Kon) Daisy, som under sista bokåret mjölkat 3086 liter. SD(L) 1895, nr 322 B, s. 1. LAHT 1896, s. 61.
BOK-ÄGARE. DA 1824, nr 242, s. 3.
BOK-ÄGAR(E)-MÄRKE. Det gifves tre olika slag af bokegarmärken: 1. pärmstämplar, .. 2. ex-libris, .. 3. färgstämplar. C. M. CARLANDER i Meddel. fr. Nord. mus. 1898, s. 94.
BOK-ÄLSKARE. bokvän, bibliofil. En för alla Bokälskare angenäm efterrättelse, om den rara, men hos oss föga hittils kända, Satyriska Skriften: Biblioth. Gallo-Svecica. J. H. LIDÉN i Sv. Merc. 1765, s. 160. I rika franska bokälskares .. hem har i 16:de årh. konstbokbinderiet utvecklats. A. RAPHAEL i Ekon. samh. 2: 267 (1897).
B
(numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgadt):
BOKA-BINDARE, se BOKBINDARE.
BOKA-BLAD,
BOKA-BÄNK,
BOKA-DYNA,
BOKA-FÖRARE,
BOKA-HUS,
BOKA-HYLLA,
BOKA-KAMMARE
BOKA-KISTA,
BOKA-KLÄDE,
BOKA-LIST,
BOKA-LÅDA,
BOKA-MAL,
BOKA-PRÄNTARE,
BOKA-SKRIFVARE,
BOKA-SKÅP,
BOKA-STOL
BOKA-STUGA se A.
BOKA-TRYCKARE, se BOKTRYCKARE.
BOKA-TRYCKERI, se BOKTRYCKERI.
C
():
BOKE-BINDARE, se BOKBINDARE.
BOKE-BLAD,
BOKE-FÖRARE, se A.
BOKE-GÖMME.
[jfr d. boggemme]
() kista l. dyl. hvari böcker förvaras. Bookegömme, bookekista, Archivum, chartophylacium. Lex.Linc. (1840).
BOKE-HÅLLARE, se BOKHÅLLARE.
BOKE-KAMMARE,
BOKE-KISTA,
BOKE-KONST,
BOKE-KÖP,
BOKE-LÅDA,
BOKE-MASK,
BOKE-PRÄNTARE,
BOKE-SAL,
BOKE-SKRIFVARE,
BOKE-SKÅP, se A.
BOKE-STAF, se BOKSTAF, sbst.²
BOKE-STOL, se A.
BOKE-TRYCK, se BOKTRYCK.
BOKE-TRYCKARE, se BOKTRYCKARE.
D
():
BÖCKER-FÖRLÄGGARE, se A.