). bogli(j)na
). bogline
).
) osv.
[fsv.
boglina; jfr d.
bovline, bugline, mnt.
bolinen (pl.), holl.
boelijn, t.
bulein(e), boleine, buli(e)n(e), eng.
bowline, fr.
bouline, it., span. o. port.
bolina; jfr äfv. isl.
bóglina, anträffadt bl. i den med främmande ord uppfyllda fjärde afdelningen af Snorreeddans
Nafinaþulur. Ordet antages i allm. vara af germ. ursprung o. sammansatt af de resp. motsvarigheterna till
BOG sbst.¹, o.
LINA samt från holl. l. eng. inlånadt i fr. o. öfriga romanska spr. Men då ordet anträffats i ffr. redan på 1100
-talet (i formen
boelines), o. då de mnt. o. holl. formerna sakna
g, samt då slutligen i eng. uttalet af
bow- i
bowline skiljer sig från uttalet af
bow, bog, synes denna förklaring tvifvelaktig. Ordet har möjl. ss. lånord söderifrån inkommit i de germ. språken, där det sedan anslutits till
BOG sbst.¹, o.
LINA. Formen bolin har inlånats i det sv. sjömansspråket från mnt. l. holl. l. eng. Formen bolina kan hafva uppstått gm bortfall af g i boglina, då tonvikten låg på senare ssgsleden, men torde snarare bero på kontamination mellan bolin o. boglina. Formen boglin torde vara uppkommen af mnt.
bolinen l. holl.
boelijn med anslutning till
boglina]
).
).
).
). – jfr
m. fl. – särsk.
).
).
[jfr motsv. anv. af fsv. pa en löss boglina]
.
).