BOLMÖRT bol³m~œr²t, r. l. f.; best. -en; pl. -er. ( bolm- FRANCKENIUS Spec. C 4 a (1638) osv. bolme- MÅNSSON Ört. 331 (1628), DENS. Åderl. 67 (1642: Bolmeörtzfröö)) [jfr fsv. bölmeyrt; ssg till BOLMAsbst.]
[BOLMÖRT 0]
växt af släktet Hyoscyamus Lin., i sht Hyoscyamus niger Lin. MÅNSSON Ört. 331 (
1628).
Hyoscyamus albus. Hwijt Bolmört. FRANCKENIUS Spec. C 2 a (
1659).
Bolmörten .. har, ifrån äldre tider, varit både utmärkt och känd för sin försoffande, giftiga och phantastiska (dvs. yrsel föror. sakande) verkan på människans kropp. C. M. BLOM i VetAH 1774,
s. 52.
Bolmört vexer vid vägar och gårdar samt har svarta och hvitgula blommor. BERLIN Lärob. 86 (
1876). jfr
SOMNE-BOLMÖRT. – bildl. Hatets bolmört.
CRUSENSTOLPE Tessin 2: 241 (
1847).
Det har .. (af denne yngling) blifvit en giftig bolmört, ett farligt ogräs. RYDBERG Frib. 109 (
1857).
Ssgr :
A
(
föga br.)
:
B
HAARTMAN Sjukd. 90 (
1759).
Sv. form. 125 (
1901). -
-DROPPAR, pl.
farm. – BOLMÖRTS-EXTRAKT. farm.
–
BOLMÖRTS-FRÖ.
MÅNSSO Åderlåt. 67 (
1642). "Mask" i tänderna rökades med bränt bolmörtsfrö.
E. WIGSTRÖM (
1891) i
Landsm. VIII. 2: 92.
–
BOLMÖRTS-GIFT.
Bolmörtsgiftet eller hyoskyaminet .. är ett narkotiskt gift. LINDMAN Nord. flora 3: 75 (
1902).
–
BOLMÖRTS-OLJA farm. PALMCRON Sund. sp. 324 (
1642).
Sv. farm. 194 (
1901).
–
BOLMÖRTS-ROT.
Man bör agta sig om våren, at ej Bolmörtsrötter uptagas i . . (palsternackornas) ställe. LINNÉ Diet. 2: 170 (
c. 1750).
–
BOLMÖRTS-SKIFLING.
( bolmört- ROMELL Lindblads Svampb. 45 (1901) BÜLOW Svampar 89 (1916)) [namnet sammanhänger med att på ett visst utvecklingsstadium af svampen dess lukt erinrar om bolmörtens]
den giftiga svampen Agaricus (Entoloma) lividus Bull., blek l. lömsk l. försåtlig rödskifling, giftrödling.
–
BOLMÖRTS-SVAMP.
( bolmört- KROK o. ALMQUIST Flora 2: 214 1907)) == -SKIFLING.