BORRA bor³a², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lex.Linc. (1640; under terebratio)), -ERI (se d. o.), -KING; -ARE (se d. o.). (bora 2 Mos. 21: 6 (Bib. 1541), BERZELIUS Blåsr. 109 (1820: genomborar), båra G. I:s reg. 25: 551 (1555), KULLBERG Ariosto 2: 146 (1865: genombåra), bohra HELSINGIUS (1587), SWEDENBORG Opera de reb. nat. 1: 18 (1719). borra (bårra) VERELIUS Ind. 151 (1681) osv.) [fsv.
bora, motsv. d.
bore, isl.
bora, nt. o. holl.
boren, t.
bohren, eng.
bore; afl. af
BORR, sbst.¹ Med afs. på de olika formerna jfr d. o.]
[BORRA.v 1]
1) medelst (kringvridning, under tryck, af) borr l. annat spetsigt verktyg åstadkomma ett rundt hål l. en cylindrisk urholkning l. genomgång; stundom närmande sig l. öfvergående i bet.: trycka, pressa, sticka, stöta. Stå och borra på ngt. Borrning i trä, i järnplåt. Borra med snäckborr. Borra efter vatten i klippan. (Tjufven hade) begyntt båra vnder bodhbotnen. Bidr. t. Åbo hist. I. 2: 73 (1624). (Kon) bårar med nosen efter Hö. J. O. HAGSTRÖM i Sv. Merc. 2: 583 (
1757).
Jag .. fann mig sjelf en half timme efteråt borrande med käppen i sanden. NYBLOM Hum. 129 (
1874). jfr: Vageln kallas på folkspråket stolsteg och anses, enligt en vidskeplig tro; kunna fördrifvas derigenom att man med en stolsfot motsols "borrar" på ögat.
NF 17: 55 (
1892). jfr
BORT-,
FÖR-,
GENOM-,
HAND-,
I-,
IN-,
MASKIN-,
NED-,
OM-,
SLÄT-,
TORR-,
UPP-,
UR-,
UT-BORRA m. fl., äfvensom DIAMANT-,
DUBBEL-,
JÄMN-,
O-,
TRÅNG-BORRAD m. fl.,
KALK-,
VED-BORRANDE, p. adj., m. fl.,
BERG-,
DIAMANT-,
DJUP-,
ENMANS-,
HAND-,
KANON-,
KÄRN-,
LIK-,
STÅNG-,
TORR-BORRNING m. fl. – särsk.
[BORRA.v 1.a]
a) med obj. som betecknar föremålet för borrningen. Tagh en syyl, och bora honom (dvs. trälen) genom hans öra. 5 Mos. 15: 17 (
Bib. 1541; LUTHER: bore jm durch sein Ohr). När Timbermannen har fäst Bielkan .. medh hållhakan, så .. borar
(han) honom medh Nafwaren.
SCHRODERUS Comenius 527 (
1639).
Jag skeppen borrat / förliden natt, / ett lofligt spratt! TEGNÉR 1: 95 (
1825); jfr . – särsk.
[BORRA.v 1.a.α]
α) i uttr. borra guldäpple, se under GULDÄPPLE. [BORRA.v 1.a.β]
β) i förb. borra ett fartyg (l. dyl.) i sank, förr äfv. i grund, borra l. åstadkomma hål i den under vattnet befintliga delen af en fartygssida o. därigm sänka fartyget. Femtio skepp borrades i grund. EMANUELSSON Polyb. 1: 114 (
1833).
Turkarna .. (gåfvo) eld och borrade ångaren i sank. GHT 1897,
nr 89 A,
s. 2. jfr
GRUND-BORRA.
[BORRA.v 1.a.γ]
γ) om urholkniug medelst borrverktyg så att ett rör uppstår. Borra en gevärspipa. Mickehaker (dvs. nickhakar), the som väll smidde och borede vare måtte. G. I:s reg. 25: 191 (
1555).
Borrade stockar, hvarigenom vatten varit .. ledt under jorden. BRUNIUS Sk. konsth. 431 (
1850).
[BORRA.v 1.b]
b) med obj. som betecknar verktyget osv. med hvilket man borrar, borra in; i sht i öfverförd o. bildl. anv.
Borra nafvaren i stocken. Ej skall i ryggen på mig, som en flykting, din glafven du borra. JOHANSSON Hom. II. 22: 283 (
1848).
(Han) borrade i dem sitt ögonpar.
C. V. A. STRANDBERG 4: 208 (
1857).
Hon ställde sig framför honom på bara ett stegs afstånd och borrade blickarne i honom. HEDBERG På ömse sid. om ridån 114 (
1888).
Borra din duniga kind / mot mitt bröst för att höra dess slag. ÖSTERLING Facklor 15 (
1913). – särsk.
[jfr östsv. dial. pora i si, äta l. dricka glupskt, nor. dial. bora i seg med samma bet.]
(
hvard.,
föga br.)
i förb. borra i sig ngt om (glupskt) förtärande af ngt: stoppa l. proppa i sig ngt. JANSON Paradiset 76 (
1900).
(Skepparen) ville nödvändigt steka sin filet, fast han såg att jag med god smak borrade i mig min .., rå och ingniden med salt och peppar. ENGSTRÖM En bok till 145 (
1909).
[BORRA.v 1.c]
c) (
mindre br.)
i sammandragen konstruktion med obj. som betecknar det föremål som drifves l. föres in i det borrade hålet. Högbenor .. (uppresas), deruti pinnar båras för raftstänger. WIJNBLAD Tegelbr. 20 (
1761).
[BORRA.v 1.d]
d) med obj. som uttrycker resultatet. Borra (ett) hål i en plåt. Borra en grop i snön med skidstafven. En kula borrade ett hål genom hans ena rockskört. Per Fredagh boradhe hohl å Jutä skipom. BUREUS Suml. 57 (
c. 1600;
jämfördt med originalet). (Man har) måst borra en tunnel genom .. Shakspeareklippan.
Uppf b. 1: 410 (
1873).
Borrning af artesiska brunnar. SVENSÉN Jorden 63 (
1884). – särsk.
[BORRA.v 1.d.α]
α) i öfverförd anv. i förb. borra sig väg (genom ngt), borra sig fram. (Mörviksån) har borrat sig väg genom de så kallade Humlarne. C. J. HARTMAN i VetAH 1814,
s. 68.
Man (såg pudelns) .. lurfviga svarta hufvud .. borra sig väg genom snögloppet. TOPELIUS Vint. I. 1: 206 (
1880). – bildl. Genom
S. har han sökt båra sig väg till Reuterholm.
CALONIUS Bref t. Porthan 186 (
1796).
[BORRA.v 1.d.β]
β) (
†)
i bildl. anv. i förb. borra hål genom l. på (ngt), göra våld på, underminera, omstörta. Bedrägelige lärare .. som bora hohl genom Scrifftena. P. ERICI Musæus 1: 170 a (
1582).
Collegium fruchtar at han .. torde .. vilia bora hål på Collegii förordning. BARK Bref t. Hermelin 2: 197 (
1707).
[BORRA.v 1.e]
e) med innehållsobj. som angifver måttet på en borrad sträcka. Borra två meter om dagen. RINMAN 1: 173 (
1788).
Beting för borrad meter. JOHANSSON Noraskog 3: 393 1884;
i fråga om malmbrytning).
[BORRA.v 1.f]
f) refl., när det borrande föremålet tänkes ss. mer l. mindre själfverkande; i sht i öfverförd l. bildl. anv. Så djupt i Argants kropp sig Ottos klinga bårar, / Att han den återdrar till fästet full af blod. J. G. OXENSTIERNA 5: 166 (
c. 1817).
Hvart ord en glödhet pil är, som sig bårar / Djupt i mitt innersta. ATTERBOM LÖ 1: 215 (
1824).
Djupt humlan sig borrat i backen. C. F. DAHLGREN 2: 113 (
1840).
EKELUND Syner 23 (
1901).
[BORRA.v 1.g]
g) i p. pr. närmande sig adjektivisk anv.; i sht
[jfr motsv. anv. i dan. o. t.]
om fysisk (o. därifrån öfverfördt om psykisk) smärta. En borrande tandvärk. Den sjuke beskrifver värken (i örat) såsom skarpt borrande eller bultande. LOVÉN Anvisn. 48 (
1838).
En pinande, borrande känsla af förtret, sorg, nedslagenhet och skam. AHRENBERG Landsm. 106 (
1897).
[BORRA.v 2]
2) i fråga om felaktig gångart hos hästar (o. nötkreatur): utföra vissa vridrörelser med benen, i sht de bakre. Borrning med bakhofvarna. BERGMAN Hofbesl. 106 (
1905).
Landtbr. bok V. 2: 164 (1909). [BORRA.v 3]
3) (
†)
refl.: försträcka sig l. vricka sig i kotleden; jfr BORRAD o. BORREN. MÖLLER (
1790).
Då Hästen bårat sig. Är då han förryckt eller förränkt karleden. BURE Häst. 64 (
1801).
EHRENGRANAT Ridsk. Tillägg (
1836). till
3. Möjl. föreligger här ett annat verb, som omedelbart ansluter sig till
BORREN 1.
Särsk. förb. –
BORRA BORT ¹⁰ ⁴. till 1. (Vagel) botas genom att borra bort den. M. JONSSON i Landsm. II. 5: 24 (
1881); jfr språkprofvet fr.
1892 under BORRA, v.
1. -
-jfr BORTBORRA.
–
BORRA FAST ¹⁰ ⁴. till 1. Han borrar sin stålsko i isen fast. TEGNÉR 1: 115 (
1820); jfr
BORRA v. 1 b.
Han borrade fast sina ögon i hennes. JANSON Paradiset 170 (
1900); jfr
BORRA v.
1 b.
(Fästingarna roro ej) sena att borra sig fast i de .. svartas nakna kroppar.
SJÖSTEDT Bl. storvildt 335 (
1911); jfr
BORRA v.,
1 f. – jfr
FASTBORRA –
BORRA FRAM ¹⁰ ⁴. till 1 i sht 1 f. WETTERBERGH Samh. kärna 1: 3 (
1857).
Ångaren tog en ny ansats och borrade sig ånyo några famnar fram (i isen). LUNDEGÅRD Tannh. 1: 135 (
1895).
De båda tunnellagen, som borrade sig fram från var sin sida, nalkades varandra. DIDRING Malm 1: 187 (
1914). – jfr
FRAMBORRA.
–
BORRA FÖR ¹⁰ ⁴ äfv. FÖRE ³², till ¹: borra hål för att därigm underlätta indrifvandet af spikar o. d. Borra före. HOLMBERG 1795; under a m o r c er). AHB 97: 37 (
1879). – jfr
FÖRBORRA –
BORRA IGENOM ¹⁰ ⁰⁴⁰ l. ⁰³² äfv. GENOM ⁴⁰ l. ³². till ¹. – jfr
GENOMBORRA [BORRA IGENOM.fb 3.a]
a) till 1 a. Kant tu .. bora honom (dvs. Leviatan) hans kindbeen igenom medh en syyl. Job 40: 21 ("41") (
Bib. 1541). –
[BORRA IGENOM.fb 3.b]
b) till 1 f. HOORN Välöfv. jordg. 1: 62 (
1697).
Watnet har bohrat sig igenom och skurit sig in och ur en klint. SWEDENBORG Opera de reb. nat. 1: 19 (
1719).
Polisbetjenter bårrade sig igenom trängseln. BLANCHE Våln. 37 (
1847).
Ett hvasst föremål hade bakifrån borrat sig igenom hans ena knäveck. JANSON Lögn. 209 (
1912).
–
BORRA IN ¹⁰ ⁴. till 1. A. föreslog att så snart man såg tekn till mask (på trädet) bora in i hvar hufvudgren med en spikbor (osv.). C. BONDE (
1769) hos
TROLLE-BONDE Hesselby 180. – jfr
INBORRA – särsk.
[BORRA IN.fb 3.a]
a) till 1 b. Borra in borren ända till skaftet. Han borrade in värjan i bröstet på honom. NORDFORSS (
1805). – särsk.
i öfverförd l. bildl. anv.
Det .. var kärlek i hennes stora, svarta ögon när hon borrade in dem i (fästmannen). HEDENSTIERNA Fideik. 167 (
1895).
Den gamle herrn, som hade borrat in näsan i Georges rockuppslag. JANSON Costa Negra 2: 102 (
1910).
[BORRA IN.fb 3.b]
b) till 1 c. Emellan Bjelkarne boras in .. stadiga slåar. BRAUER Tankar om boskop 75 (
1756). Ett förfärligt sår, hvari granatskärfvan hade borrat in ett stycke rödt kläde.
LUNDQUIST Zola I grus 312 (
1892).
(Han) hade narrat pojkarna att borra in krut i några vedträn och plugga till sen. ENGSTRÖM Min 5:te bok 202 (
1910).
[BORRA IN.fb 3.c]
c) till 1 f. NORDFORSS (
1805).
ADLERBETH Ov. 312 (
1818).
Kulan borrade sig in i väggen någonstädes. JANSON Costa Negra 2: 133 (
1910). – särsk.
i öfverförd l. mer l. mindre bildl. anv.
SWEDENBORG Opera de reb. nat. 1: 18 (
1719).
Borra sig med hufvudet in i kudden. ALMQVIST (
1844).
Hur kan ett litet ord så djupt dig bry / Och borra sig i själen in? ÖSTERGREN N. dikt. 70 (
1879).
–
BORRA NED ¹⁰ ⁴. till 1. – jfr NEDBORRA [BORRA NED.fb 3.a]
a) till 1 b; i sht i öfverförd l. bildl. anv. (Han) borrade ned sitt heta ansigte i kudden, så att han var nära att qväfvas. ALMKVIST Turgenjef Nov.
9: 86 (
1887).
Han stod och borrade ned spaden mellan ett par stenar. LAGERLÖF Jesus. 2: 94 (
1902).
Tommy svarade ej. Han borrade blicken ner i sanden. HELLSTRÖM Kuskar 139 (
1910).
[BORRA NED.fb 3.b]
b) till 1 c. Han lät borra ned ett par stadiga järnkrampor i klippan. [BORRA NED.fb 3.c]
c) till 1 f; i sht i öfverförd l. bild. anv. Man har borrat sig ned öfrer 30 m. i berget. BÄCKSTRÖM Sång. o. ber. 136 (
1876).
Männen liksom borrade ned sig i sin vresiga butterhet, de ville hvarken höra eller se. JANSON Paradiset 63 (
1900).
–
BORRA OM ¹⁰ ⁴. till 1. DALIN 1850. – särsk.
till 1 a γ: verkställa ny borrning (af pipa l. eldrör i skjutvapen). Borra om en bösspipa. STRINDBERG Skärk. 207 (
1888).
Borra om kanonerna för att uppnå större skjuthastighet. SD(L) 1898,
nr 151 s. 2. – jfr
OMBORRA –
BORRA SIG FAST ,
FRAM ,
IGENOM ,
IN ,
NED ,
UT , se
BORRA FAST osv.
–
BORRA UPP , äfv.
OPP ¹⁰ ⁴. till ¹. – jfr
UPPBORRA [BORRA UPP.fb 3.a]
a) till 1 a. [BORRA UPP.fb 3.a.α]
α) Borra upp, medelst borr göra öppning på något (t. ex. en tunna). DALIN 1850.
[BORRA UPP.fb 3.a.β]
β) gm borrning rensa upp l. jämna l. utvidga ett borradt hål l. dyl. LINNÉ Ungd. 2: 207 (
1734). De bårade opp fänghålen på kanonerna som svenskarna slogo igen med spikar.
C. E. ALOPÆUS (
1808) i
Ur Finl. hist. 71.
Borra upp lokomotivcylindrar. Tekn. tidskr. 1878,
s. 14.
[BORRA UPP.fb 3.b]
b) till 1 d: gm borrning åstadkomma, borra. NORDFORSS (
1805).
Hans slitna hand har borrat upp den brunn, / hvars vatten läska dessa kvinnors mun. HEIDENSTAM Vallf. 28 (
1888).
G. HALLSTRÖM i
Fataburen 1909,
s. 93.
–
BORRA UR ¹⁰ ⁴, till 1. – jfr URBORRA . jfr: Borra ur. Creuser. Evider. NORDFORSS (
1805).
[BORRA UR.fb 3.b]
b) gm borrning skaffa bort l. aflägsna; jfr BORRA v., 1 c. Vill man upphugga en machinnitad vexel, måste man vanligen borra ur naglarne. FRYKHOLM Ångm. 92 (
1881).
När stjälken är torr, borrar man ur märgen, och (blås)röret är färdigt. KAUDERN På Madagaskar 112 (
1913).
–
BORRA UT ¹⁰ ⁴. till 1. – jfr UTBORRA [BORRA UT.fb 3.a]
a) till 1 a. [BORRA UT.fb 3.a.α]
α) förfärdiga gm borrning. (Ett stycke af en stålstång) borras .. ut till hjulnaf. SD(L) 1897,
nr 228, s.
1. [BORRA UT.fb 3.a.β]
β) utvidga gm borrning, borra upp. WESTE (
1807).
"Borra ut en kanon," öka dess kaliber. ALMQVIST (
1844).
[BORRA UT.fb 3.b]
b) gm borrning skaffa bort l. aflägsna; borra ur; jfr BORRA v. 1 c. Man tager möra Äplen, skalar dem, borrar ut kiärnhusen. Oec. 50 (
1730).
Skulle .. (den afbrutna skrufven) icke kunna fattas med tången, så måste den borras nt. ERICSSON Urmak. 28 (
1897).
[BORRA UT.fb 3.c]
c) till 1 d: åstadkomma gm borrning, borra upp. Det varma vågsvallet fräter isen . .. Portar och tunnelgångar borras nt. HEDIN Fr. pol t. pol 2: 469 (1911). [BORRA UT.fb 3.d]
d) till f. Borrspetsen har redan borrat sig ut på andra sidan. – i öfverförd anv.
(Nötborrarens larv) borrar sig ut ur nöten. NF 14: 1492 (
1890).
Någon sökte borra sig ut ur (folk-)massan med hufvudet under de öfrigas armbågar. HELLSTRÖM Kuskar 162 (
1910).
Ssgr (till1; jfr ssgrna under
BORR, sbst.¹):
A
:
–
(1 e) BORR-ALN. (
i sht förr)
jfr -METER. Beting .. der aflöningen utgår efter borr-aln. Jernk. annal. 1862,
2: 10.
–
BORR-ARBETARE ⁰²⁰⁰. borrare. Jernk. annal. 1863,
s. 67.
–
BORR-BAGGE.
[BORR-BAGGE.ssg 1]
1) (
föga br.)
skalbaggen Ips (Tomicus) typographus Lin., åttatandad barkborre, "boktryckare". DALIN 1850.
[BORR-BAGGE.ssg 2]
2) [jfr t. bohrkäfer]
skalbagge tillhörande familjen Anobiidæ (Ptinidæ), trägnagare; borrbill. Rebau Naturh. 1: 590 (
1879).
[BORR-BAGGE.ssg 2.slutet]
särsk. med anv. inskränkt till undergruppen Ptininæ, tjufbagge.
2 NF 22: 537 (
1915).
–
BORR-BILL.
( borre- DAHLBOM Skand. insekt. 21 (1837)) [jfr d. borebille]
skalbagge af släktet Ptinus Lin., i sht Ptinus fur Lin., tjufbill, tjufbagge, borrbagge.
–
BORR-BORD.
tekn. skifva l. bord i (l. till) borrmaskin hvarpå det föremål som skall borras upplägges. Uppf b. 6: 32 (
1874).
–
BORR-BRUNN.
borrad brunn, rörbrunn. Anlägga en borrbrunn. Geol, föret. förh. 1880–81,
s. 270.-
–
BORR-BÄNK.
(
i sht förr)
bänk l. ställning afsedd att fasthålla föremål som skola borras, JOHANSSON Noraskog 3: 54 (cit. fr.
1650).
GRUNDELL Underr. om artill. 221 (
1705).
–
BORR-DJUP,
sbst. Ett borrdjup af 800-1000 meter. Tekn, tidskr. 1900, K. s. 32.
–
BORR-FEL.
i sht om felaktighet som uppstått vid borrning af loppet hos eldvapen. –
(1 e) BORR-FOT. (
i sht förr)
jfr -METER. –
BORR-FOTSBETING,
n. Borrfotsbeting. Vid detta beting betalas borrarbetarne uteslutande efter den uppslagna längden borrhål. WETTERDAL Grufbr. 360 (1878). -FÖRSÖK.
–
BORR-GIGG.
tekn. jfr -KÄLKE. Hål för bultar, skrufvar och stift borras .. i borrmaskin, der gevärsdelen, fastsatt i "borrgigg", lägges på "maskinbordet". Eldhandv. skjutsk. 2: 54 (1886). –
BORR-GORR. (
numera föga br. o. bl. hvard.)
borrslam. Bårrgår, eller Gur, Bårrlort, kallas det vid bårrningen lösgående bergmjölet, som i anseende til vattnet, hvilket slås i hålet, liknar et gur.
RINMAN (
1788).
STÅL Byggn. 1: 220 (
1834).
–
BORR-GRUS.
Borrhålet rensades från borrgrus.
–
BORR-GÅNG.
[BORR-GÅNG.ssg 2.a]
a) (
†)
borrhål. FERNOW Värmel. 656 (
1779).
[BORR-GÅNG.ssg 2.b]
b) gång l. passage som åstadkommits gm (ur)borrning, i sht af djur. Hygiæa 1867, s. 388.
–
BORR-HUS.
(boreSUFH) [BORR-HUS.ssg 1]
1) (förr) byggnad för borrning af eldvapan (l. pumpstockar). SUFH 5: 241 (
1617).
JOHANSSON Noraskog 3: 54 1884).
[BORR-HUS.ssg 2]
2) byggnad för maskineriet vid djupborrning. Uppf b.
3: 71 (
1873).
ERDMANN Sk. stenkolsf 519 (
1915).
–
BORR-HÅL.
För at utröna, hvad bergart är under sandstenen, nedslogs borrhål med en stenkolsjordbor. S. G. HERMELIN i VetAH 1767,
s. 27.
Grönstensyxor .. försedda med ett rundt borrhål för skaftet tvärs igenom stenen. KLINTBERG Gotland 74 (
1909).
–
BORR-HÅLS-TAPP.
jfr -KÄRNA; i sht arkeol. VittAMB 1874, VIII.
–
BORR-JOURNAL.
journal öfver djupborrning. E. ERDMANN i
Nord. tidskr. 1878,
s. 132.
–
BORR-KARL. (
mindre br.)
borrare. Jernk. annal. 1880,
s. 424.
Därs. 1909,
s. 235.
–
BORR-KARTA.
karta på hvilken iakttagelser vid jordborrning äro inlagda. Tekn. tidskr. 1899,
B. s. 2.
–
BORR-KAX.
borrmjöl. (Kax) Består dels af det söndermalna berget, dels af de stålparticlar som nötas af nafvaren, eller bergbårren, hvarföre det då Bårrkax kallas. RINMAN (
1788).
–
BORR-KNARR.
[jfr t. bohrknarre]
tekn. borrsock. –
BORR-KRATS.
krats för upprensning af borrhål. HOLMBERG 1795;
under curette).
–
BORR-KRÄFTA.
kräftdjuret Limnoria terebrans Leach. (som lefver o, borrar i trä). (STUXBERG o.) FLODERUS Djurv. 3: 443 (
1904).
–
BORR-KVARN.
( båre- G. I:s reg.) (förr)
maskin l. anläggning för borrning af rör, i sht pipor l. eldrör i skjutvapen. G. 1:s reg. 28: 29 (
1558).
Ifrån Smedjan kommer Pipan til Borr-qvarnen. P. WÄSSTRÖM i VetAH 1773,
s. 317.
–
BORR-KÄLKE.
tekn. rörligt ställ i en borrbänk i hvilket man fastsätter det föremål som skall borras; jfr -SLÄDE o. -GIGG samt KANON-SLÄDE. ZIDBÄCK (
1890).
–
BORR-KÄLLA. (
mindre br.)
artesisk brunn; jfr SPRING-KÄLLA. HAMMARGREN Jordkl. utvecklingsh. 130 (
1854).
Uppf b.
3: 78 (
1873).
–
BORR-KÄRNA.
tekn. cylinderformig pelare (l. tapp) som uppkommer i borrhål vid borrning med cylinderborr (o. därvid omslutes af den ihåliga borrstången). Jernk. annal. 1878,
s. 389.
–
BORR-LAG,
n. borrarlag. S, SANDEL i VetAH 1769,
s. 309.
–
BORR-LORT. (
†)
== -GORR. RINMAN 1: 346 1788;
se under -GORR).
–
BORR-LUTA. (
mindre br.)
tekn. om nedersta delen af ett visst slag af borrkratsar, hvilken liknar en luta; äfv. om hela verktyget. RINMAN 1: 1070 (
1788).
Uppf b. 3: 22 (
1873).
–
BORR-MASK.
[BORR-MASK.ssg 1]
1) (
†)
(rörmask af) släktet Terebella Aut. (Lanice Malmgr.). A. MoDEER i
VetAH 1796,
s. 70. jfr: Borrmask-slägtet. DENS.
Därs. 1788,
s. 223.
[BORR-MASK.ssg 2]
2) (mussla af) släktet Teredo Lin., skeppsmask. Ett .. helt litet djur är borrmasken, som borrar sönder skepp. BERLIN Läseb. 147 (
1852).
–
BORR-MEJSEL.
tekn. mejsel som användes som borrverktyg vid maskinborrning medelst stöt. Uppf.b. 3: 65 (
1873).
–
(1 e) BORR-METER.
borrdjup af en meter. Kostnaden per borrmeter.
–
BORR-MJÖL.
det fint sönderdelade ämne (l. stoft) som afskiljes vid borrning, borrkax; jfr -GORR. M. TRIEWALD i
VetAH 1740,
s. 227.
–
BORR-MUSSLA.
[jfr t. bohrmuschel]
mussla med förmåga att åstadkomma borrgångar, i sht dylik mussla af familjen Pholadidæ, särsk. af släktet Pholas Lin. LINDSTRÖM Geol. gr. 65 (
1859). DENS.
Masius 3: 155 1864;
om skeppsmasken Teredo navalis Lin.). 1 Brehm III. 2: 332 1876;
om Pholas Lin.).
NATHORST Jord. hist. 324 1890;
om stendadeln, Lithodomus lithophagus Lin.).
–
BORR-MÄSTARE.
förman l. instruktör för borrare. Tekn. tidskr. 1874, s
227.
–
BORR-PALL. (
mindre br.)
kvarstående stenparti i bottnen af ett borrhål. STÅL Byggn. 1: 223 (
1834).
–
BORR-PATRON.
(dynamit)patron som anbringas i borrhål i o. för sprängning.
–
BORR-PIPA. (
mindre br.)
för stensprängning afsedt borrhål. Dagen 1902,
nr 39, s. 2.
–
BORR-POST,
sbst.² (jfr Sp. 3965) [kanske urspr. samma ord som BORR-POST, sbst.¹]
borrarlag. Jernk. annal. 1824,
s. 183.
–
BORR-PROF.
prof (af visst ämne) som erhålles gm borrning. –
BORR-PROFIL geol. gm borrning(ar) utrönt geologisk profil. –
BORR-RING.
ring (i borrhålets vägg) hvilken uppstått vid slätborrning af pipa l. rör. Borr-ringar, som skämma loppets jemna yta. ALMROTH Karmarsch 643 (
1839).
–
BORR-RÖR.
tekn. rör hvarigm man åstadkommer (l. vidmakthåller) borrhål; ihålig borrstång i djupborrningsmaskin. Tekn. tidskr. 1872,
s. 259. 2 Uppf b. 1: 520 (
1898).
–
BORR-SAX. (
numera knappast br.)
obst. sax för intern (af)klippning. CEDERSCHIÖLD Qv. slägtlif 2: 267 (
1837).
–
BORR-SKENA.
tekn. (efter sprängning) kvarstående del af borrhål. Jernk. annal. 1861,
s. 402.
–
BORR-SLAM.
af borrmjöl uppkommet slam; jfr -GORR. –
BORR-SLÄDE.
[jfr t. bohrschlitten]
tekn. == -KÄLKE. BJÖRKMAN (
1889).
–
BORR-SOCK.
tekn. visst slags borrapparat i hvilken borrens rörelse åstadkommes medelst en enarmad häfstång i förbindelse med spärrtrissa, borrknarr; jfr SNARKA sbst., AB 1845,
nr 221, s. 1.
–
BORR-SPÅN.
spån som afskiljes vid borrning i metall l. trä l. dyl. EKSTRÖM Præs. i VetA 1750,
s. 7.
–
BORR-STOL.
[jfr SVARF-STOL]
(i Sht förr) ställning medelst hvilken borrning kan försiggå med större kraft o. noggrannhet än direkt för hand; borrbänk. ALMROTH Karmasch 294 (
1839).
Jernk. annal. 1868,
s. 46.
–
BORR-SVAMP.
[jfr t. bohrschwamm]
Borrsvampen (Vioa), hvilken borrar sig in i kalkstenen. 1 Brehm III.2: 384 (1876). –
BORR-TAPPNING.
slöjd. Slöjdunderv.-bl. 1888,
nr 6 s. 2.
Borrtappning. Fastsättandet i borradt hål af ett trästycke, formadt efter hålets storlek. A. JOHANSSON hos SALOMON Snick. 144 (
1890).
–
BORR-TORN.
torn för borrstångens upphissande vid djupborrning. Uppf b. 3: 70 (
1873).
Vid anläggningen av en oljebrunn uppbygger man först ett c:a 20 meter högt borrtorn. Rö NNHOLM Ekon. geogr. 97 (
1907).
–
BORR-VAGN. tekn. vagn för aptering af borrmaskin; äfv. inbegripande borrmaskinen.
DALIN (
1850).
WETTERDAL Grufbr. 141 (
1878).
–
BORR-VATTEN.
[BORR-VATTEN.ssg 1]
1) vatten som användes för underlättande af borrning. Jernk. annal. 1873, s. 136. [BORR-VATTEN.ssg 2]
2) vid borrning framkommande l. gm borrning framskaffadt vatten. Tekn. tidskr. 1896, Allm. s. 72. ERDMANN Sk. stenkolsf 408 (
1915).
B
(
†):
–
BORRE-FNAS.
borrspån. Lex.Linc. 1640;
under lanugo).
C
–
BORRNINGS-APPARAT.
borrapparat. –
BORRNINGS-FÖRETAG ~²⁰⁰ l. ~¹⁰².
–
BORRNINGS-FÖRSÖK.
LAHT 1881,
s. 32.
–
BORRNINGS-MASKIN.
(mindre br. i fackspr. utom ss. senare led i ssgr) borrmaskin. Tekn. tidskr. 1874, s.
160 (om korkskärningsmaskin). SAOF (
1916).
jfr BERG-BORRNINGS-, DJUPBORRNINGS-MASKIN m. fl.