© Svenska Akademien. SAOB spalt: B3845; tryckår: 1919
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
BONDE bωn³de³, hvard. stundom (i sht i Götal.) bωn³e³ (LUCIDOR Hel. S s 1 a (c. 1670) rimmar bonde med stånde; jfr NOREEN Vårt spr. 3: 95), i bet. 1-3 m., i bet. 4 m. l. r., i bet. 5 o. 6 r. l. m.; best. -en, hvard. o. bygdemålsfärgadt i mellersta o. norra Sv. samt i Finl. bonn bωn⁴ (boon, bo'on, boo'n COLUMBUS Ordesk. 7, 12, 16 m. fl. st. (1678). bon S. LÖFVINGH (1730) i Handl. Finl. öden 1: 419, ROLAND Minnen 35 (c. 1748), BRATE Sv. spr. 72 (1898). bond l. F. CARPELAN (c. 1795) hos LEINBERG Vårt land 3: 69, bon'n STENHAMMAR 139 (1795), bond' HEDBERG S. k. ungdom 120 (1869), STRINDBERG Sv. öden 2: 177 (1883), bonn' JANSON Gastar 62 (1902)); pl. bönder bön⁴der (G. I:s reg. 1: 48 (1523), Därs. 1: 225 (1524: Böndernas, gen. best.) osv.) (() bynder G. I:s reg. 10: 319 (1535: bynderne, best.). böndar SUFH 1: 295 (1602), AXEHIEIM Lex. sueogoth. (c. 1630; under bila: böndarna, best.). bonder G. I:s reg. 7: 161, 203 (1530)); pl. best. bönderna (G. I:s reg. 1: 225 (1524) osv.) (() böndren G. I:s reg. 23: 427, (1552), TEGNÉR 1: 131 (1822), STRINNHOLM Hist. 2: 556 (1836). böndrena O. PETRI Kr. 97 (c. 1540). böndrana (STENBOCK o.) OXENSTIERNA Brefväxl. 1: 250 (1701). bonderna(r) G. I:s reg. 7: 356 (1531), BRAHE Kr. 37 (c. 1585), böndarna AXEHIELM Lex. sueogoth. (c. 1630; under bila). Anm. Formen böndren klandras i Journ. f. sv. litt. 1799, s. 238). ( boondhe Bidr. t. Hfors hist. 1: 17 (c. 1565). boende G. I:s reg. 1: 260 (1524), G. BANÉR (1596) i Hist. bibl. 2: 293, VERELIUS Ind. 24 (1681). bwnde G. I:s reg. 5: 72 (1528). bond BtFH 4: 361 (1568). Skrifningen -oe-, väl i allm. utmärkande långt ω (så t. ex. säkert i citatet från 1596), är hos VERELIUS kanske snarast etymologiserande)
[fsv. bonde, motsv. d. bonde, isl. bóndi, af *bounde (hvilket af
NOREEN Altschw. gram. 332 (1901) anses föreligga i ack. sg. bountaHulterstad-stenen), sidoform (med suffixet i annat afljudsstadium) till boande, p. pr. till boa (se BO, v.¹), alltså eg.: boende, dvs. bofast man]
[BONDE 1]
1)
[jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl.]
allmogeman som brukar egen jord; hemmansägare; äfv. om allmogeman som (för egen räkning) brukar andras jord; landtman; motsatt å ena sidan: herre, herreman, å andra sidan: torpare, arbetare, tjänare o. d.; äfv. allmännare, om landtbo som ägnar sig åt jordbruk o. icke tillhör herrskapsklassen. Jak göstaf ereksson .. helser eder alle friborne frelzesmen köpstadzmen bönder ok menige almogha. G. I:s reg. 1: 48 (1523). Både bönder och bårgare wordo platt vtbarmade (under konung Albrekt). O. PETRI Kr. 141 (c. 1540). Prästerna the skola bidia och lära: / Borgare och Bönder bärga och nära: / Herskapet och Adlen wäria och förswara. RUDBECKIUS Starcke C 6 b (1624). En åthskildnadt bör wara emellan herrer och bönder. Sv. synodalakter 1: 81 (1648). För Borgares och Bönders ögon äro mästadelen de hushållssätt lika ormar och paddor, som icke varit i bruk från hedenhös. DALIN Arg. 1: 88 (1733, 1754) Nu få de i almänhet namn af Bönder, som sjelfve idka landtbruk och syslosätta sig med jordens skötsel, antingen å egen eller annans grund och hemman. FISCHERSTRÖM 2: 307 (1780). Fadren egde en gård i Upland; han hade varit bonde men var nu possessionat. STRINDBERG Fjerd. 52 (1877). Bonde kallades under Sveriges äldre samhällsskick den frie jordinnehafvaren i motsats till den frie man, som ej egde jord, och till trälen. NF 2: 855 (1877). Borgenärerna uti förre Bonden J. N:s .. konkurs. PT 1896, nr 303, s. 4. jfr ADELS-, ARRENDE-, BOLAGS-, BOSTÄLLS-, BRUKS-, DONATIONS-, FINN-, FJÄLL-, FOR-, FRI-, FRÄLSE-, FRÄLSEMANS-, FÄSTE-, FÖRLÄNINGS-, GÅRDS-, HERRGÄRDS-, HÅLL-, HÄRADS-, KNEKT-, KOL-, KRONO-, KRONOSKATTE-, LAND-, LAPP-, LEGO-, LÖNINGS-, ODAL-, RIKSDAGS-, ROTE-, RYTTAR-, SKATTE-, SKJUTS-, SKOGS-, SKÄR-, SLÄTT-, SMÅ-, SOCKEN-, STOM-, STOR-, TIONDE-, TJÄR-, VECKODAGS-BONDE m. fl. – särsk.
[BONDE 1.a]
a)
[jfr motsv. anv. i d.]
i sg. best. i totalitetsbemärkelse. G. I:s reg. 2: 150 (1525). Hvar och enn som far vm landhet .. tvinger så stachars bonndhann (till skjutsning), att skam är ått. Därs. 7: 68 (1530). Hoppes oss thet skulle blifve gått på alle sidor, så väl (för) bonden som för köpmannen. RA I: 540 (1547). Bäst när vij hafve Gudh och sedan Svensche bonden och kneckten med oss i alliance. RP 5: 244 (1635). När klockan (är) 10 (f m., måste) .. hustrurna och leghpigorna .. acta sitt kök, borgaren sin bodh, ty tå kommer bonden in. RUDBECK Bref 8 (1662). Väl bondens minne sänks uti graf, / Men hans verk varar tiden nt. GEIJER I. 3: 188 (1811).
[BONDE 1.b]
b) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt (jfr 2 o. 3 slutet). Så är bonde som by, vthan och iw vthi. Sv. ords. C 2 a (1604); jfr: Dhet är så By, som Bonde. GRUBB 350 (1665); jfr c. Bonden är som suggan, får han een gång wahnan, så släpper han then inthet gärna. RARP 6: 80 (1657). Bonden roosar Kornet när Axet är fullt. GRUBB 53 (1665). Bonden är intet mätt förr än han hickar. Därs. Bondens fiääth giör Åkeren feeth. Därs. ; jfr: Bondens fiäät är bästa giödzlen. DENS. 321. Dhen som wil plåga en Bonde, han tage en Bonde dher til. DENS. 132. Gråå ooh blåå, är Bonden bäst .. (dvs.) Bonden giör, intet länger gott, än honom håls Tummen på Ögat. DENS. 278. Ingen Håårknijff skär så skarpt, som Bonde då Herre wardt. DENS. 389; jfr: The gamlas ordaqwäde: Eij rakoknif så hårdt kringskär, / Som när bond juncker worden är. ISOGÆUS Segerskiöld 939 (c. 1700). Intet många hemma, när Bonden går sielfwer wall. GRUBB 399 (1665); jfr 2. Lijka hwem som går medh Stoon, när bonden käns wedh Föhlet. DENS. 454; jfr 2. Löök, Röök, och ond Qwinna, komma Bondens Ögon til rinna. DENS. 496; jfr 2 o. 3. När Tiufwar träta, så får Bonden sin Koo igen. DENS. 586. Pråla sachta i byn, Bönderna äre druckne ... Dhetta synes wara taget aff Bönder när dhe hålla dheres Samqwämb .. och taget något in öfwer torstedrycken; Då dhe intet pläga wara dhe bästa at fåås wed. DENS. 673. Det kan en bonde på hisingen förstå. RUNIUS Dud. 2: 79 (c. 1710)
[jfr d. det kan en bonde paa Amager göre]
. Then bäste Bonde är en skälm. SCHERPING Cober 2: 295 (1737). Gif bondanom gröt, så vet han, hvad han äter. LIND (1749). En bonde är en bonde, hvar man gjör af honom. RHODIN Ordspr. 48 (1807); jfr: Bonden är bonde, om han också sofver till middag. LANDGREN Ordspr. 12 (1889); jfr g. Bonden bör först ha sin rätt, sedan kungen. Sv. ordspråksb. 7 (1865). Bättre en rik bonde, än en fattig adelsman. Därs. 9; jfr: En bonde är större på sina ben än en herreman på sina knän. Därs. 30. Bönder äro inte gäss för det de äro grå. Därs. 11. Hvad förstår en bonde sig på gurksallat? Därs. 43; jfr: Det var som kaviar för bönder. HAGBERG Shaksp. 1: 336 (1847); jfr g. Ska man kittla bönder ska de' ske med dynggrep. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). "Gör bonden rätt, men aldrig godt," säger man. TOPELIUS Vint. II. 2: 187 (1882). Låt bönder också vara folk. LANDGREN Ordspr. 106 (1889). Bönder ha alltid tur. WENSTRÖM o. LINDGREN 1889; under luck); jfr BOND-TUR. Bonde är bonde lik. J. A. EKLUND i Sv. tidskr. 1894, s. 325. Ur vägen bönder, här kommer bärgsmän! E. H. LIND i Landsm. XI. 2: 39 (1896). – I talrika ordstäf angifves bonden såsom sagesman, t. ex. Hvad gjör icke Tysken för penningar? Sade bonden om markattan. LIND 1749; under mar-katta). "Det gick an det var ingen ko!" sa' bond', miste hustrun. SCHULTZ Ordstäf 5 (c. 1865). "Det går fäll inte för hackor!" – sa' bond', tog till spaden. Därs. "Det låter!" – sa' bond', trampa' i klaveret. Därs. 6. "Ingen rädder här!" – sa' bond', sprang för haren. Därs. 21. "I ra', i ra'!" – sa' bond', körde vall med en ko. Därs. 22. Det är alltid ett sällskap i ensamheten – sa' bond' om handklofvarne. HEDBERG S. k. ungdom 120 (1869). "Det var en annan femma" – sa' bonden skref en sjua. HOLMSTRÖM Sa' han 19 (1876).
[BONDE 1.c]
c) () i den allittererande förb. by och bonde, se under BY.
[BONDE 1.d]
d)
[jfr motsv. anv. af nt. bur o. t. bauer]
(i fråga om ä. förh.)
bonde ss. ägare af o. betalande skatt för ett hemman l. en hemmansdel; äfv. om själfva hemmanet (l. hemmansdelen) vid beräkning af hemmantal. Byn består af 3 Bönder. Men när Gudztienst hålles ther, försambles dijt dhe nästliggiande byar. J. FROSTERUS (1688) i Fin. kyrkoh. samf. prot. 2: 138 (möjl. till hufvudmom.). Nämnde kyrkoby (lär) i fordna tider .. hafva varit 18 hemman eller bönder, som det då kallades. ALLWIN Mo 33 (1857). Ofta räknades .. (torparna) särskildt från Johan III:s tid .. lika med tredjedels bönder, så att 3 torpare motsvarade en helbonde. THULIN Mant. 1: 35 (1890). Några halfva bönder påträffar man ej i Vesterbotten före Johan III:s tid. Därs. 94. jfr FJÄRDINGS-, FULLGÅRDS-, HALF-, HALFGÄRDS-, HALFGÄRDS-, HEL-, HELGÅRDS-, HELGÅRDS-, TREDINGS-, ÅTTINGS-BONDE m. fl.
[BONDE 1.e]
e) (nästan bl. i fråga om ä. förh.) bonde som betalar skatt l. annan afgift för sin gård i förhållande till den till hvilken afgiften erlägges. Effter han öfver 40 bönder som under hans gårdh varitt hafve, mist hafver. Oxenst. brefv. 5: 26 (1624). Rijkz Ammiralen ägher störste deelen af dhe Böndher dher i Giäldet boandess ähre. Växiö domk. akt. 1663, nr 493. Dhe bönder, som Hanss Kongl. Maij:tt till stadzens vpkompst nådigst donerat hafwer. Acta soc. sc. fenn. 18: 478 (i handl. fr. 1671).
[BONDE 1.f]
f) (förr) medlem af bondeståndet vid ståndsriksdagarna. SVART G. I 121 (1561). SCHRÖDERHEIM Ant. 150 (c. 1793). Bönderna ville (vid 1789 års riksdag) .. blott medgifva bevillningen för trenne år. EKELUND 1 Fäd. hist. II. 2: 129 (1831). En stor sekret deputation (vid riksdagen 1723), bestående af sekreta utskottet och 25 bönder. L. STAVENOW i Sv:s hist. 7: 55 (1902).
[BONDE 1.g]
g)
[jfr motsv. anv. i d.]
om bönder ss. rustika, grofva, ohyfsade o. saknande bildning o. folkvett l. ss. ointelligenta o. enfaldiga; äfv. om andra personer som i nämnda afs. anses likna bönder: ohyfsad l. obildad person, tölp; jfr BONDBASSE. Dig (Herkules) och diju-lijka Funkar, / Skrifwen är ingen Lag, .. / Bönder och dylijka pack, man plägar skräckia medh Lagen. STIERNHIELM Herc 254 (1648, 1668) Man må giöra af en bonde hvad man vii, / Så röjer han sig doch och bär sig illa til. KOLMODIN Qv.-sp. 1: 381 (1732). Hvad? sade hela Håfvet, skall detta kreatur ta oss för bönder? Inbillar han sig at liuga för klokt folk? DALIN Arg. 1: 181 (1733, 1754) Thet må tu inbilda bönder. LIND (1749). Lomark är en förbannad bonde och hypokrit! bröt han ut. NORDSTRÖM Herrar 72 (1910). jfr: Landskapsdikterna (på 1700-talet) undvika hälst ordet "bonde", som ej klingar tillräckligt ädelt, och använda i stället "åbo", "åkerman", "odlare" o. s. v. LAMM Oxenstierna 84 (1911). – särsk.
[BONDE 1.g.α]
α) i uttr. lura bönder, draga bönder (l. annat enfaldigt o. obildadt folk) vid näsan. CHRONANDER Surge D s b (1647). Bondens vanliga misstro mot herremsnnen såsom den der endast vill "lura bönder". WIESELGREN Bild. 450 (1878, 1889) NORDSTRÖM Landsortsbohème 372 (1911).
[BONDE 1.g.β]
β) i best. form om den brist på hyfsning som anses utmärkande för bönder. Bonden sitter i honom. Bonden går inte ur förrän i tredje led. Ni skall skrapa bonden af Er. HEDBORN Minne 85 (1835). I anslutning till här angifna bet.-nyans karakteriserar ordet ss. första ssgsled ofta det af ssgn betecknade ss. simpelt, rustikt, klumpigt o. d., utan att dock detta i hvarje fall behöfver vara ngt för ssgs betydelse konstitutivt. Så kan bondvagn beteckna en vagn af sådan typ som är bruklig på bondgårdar, utan att man i ordet inlägger ngt nedsättande, men kan också angifva att vagnen i fråga saknar elegans, är klumpig o. d. Likartadt är förhållandet med BOND-BRÖD, -BY, -FINKEL, -MAT, -MÅLARE, -OST, -SMÖR m. fl.; jfr h o. i.
[BONDE 1.h]
h) ss. första led i ssgr med ord som beteckna husdjur för att angifva att djuret i fråga tillhör en (på resp. trakt hos allmogen vanlig) oförädlad ras, en "bondras" l. "landtras", i motsats till "rasdjur", ofta med en bibet. af ringaktning (jfr g anm.), t. ex. BOND-HUND, -HÄST, -HÖNS, -KATT, -KO, -TUPP.
[BONDE 1.i]
i)
ss. första led i ssgr för att beteckna motsatsen till stad, alltså liktydigt med LANDT-, LANDS-, ofta med en bibet. af ringaktning (jfr g anm.), t. ex. BOND-FÖRSAMLING, -KLOCKARE, -KYRKA, -MÅL, -PRÄST, -SKOMAKARE, -SKRÄDDARE.
[BONDE 1.j]
j)
[liksom motsv. anv. i d. sannol. efter t. bauer]
spelt.
benämning på de lägsta pjäserna i schackspel. KÖNIGSTEDT Schacksp. 15 (1771). TEGNÉR 1: 31 (1825). Bonden, eller den simple soldaten, går rakt fram, blott en ruta eller ett steg åt gången. LINDSKOG Spelb. 262 (1847). Börja nu och dra en bonde! STRINDBERG Kammarspel 1: 33 (1907). – jfr DAM-, DROTTNING-, FRI-, GAMBIT-, KUNGS-, LÖPAR-, TORN-BONDE m. fl.
[BONDE 1.k]
k)
[liksom motsv. anv. i d. sannol. efter t. bauer]
() spelt. knekt i kortspel. En knekt eller bonde i chortleken. LIND 1749; under bauer).
[BONDE 2]
2)
[jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.]
(i; jfr dock slutet) husbonde; husfader. Ondt stiäla dher Bonden är sielfwer tiuff. GRUBB 628 (1665)
[jfr t. es ist bös stehlen, wo der wirt ein dieb ist]
. Snyltegiäst och gammal fisk, giör snart trögan Bondans disk .. (dvs.) Wed frijgiäster .. och swran fisk, blijr en Wärd snart ledze. DENS. 746. – (numera bl. i bygdemålsfärgadt spr.) i utvidgad anv., om husfaderns ställföreträdare vid gästabud bland allmogen i vissa trakter; värd. Sade han sigh blefuit kallat aff Enkian, att wara bonde j gården, och see till att richtigt kunne gå till i huset, och pläga the (dvs. förpläga dem) som komme till att beledsaga Enkianss aflidne man till Jorden. Växiö domk. prot. 1652, s. 75. Anbelangande Bröllopet vthi Flärrwijk .. wittnar jag .. som der war Bondhe i gården .. nom wij säije. Växiö domk. akt. 1670, nr 225. Värden (vid bröllop i Härjedalen) kallas "bonde". Under sig har han ett par källaresvänner ock tre eller flera redkäringar. Bonden, en bror eller annan nära släkting till hrudgummen, har uppsikt över det hela S. ÖBERG i Landsm. XIX. 3: 16 (1901).
[BONDE 3]
3)
[jfr motsv. anv. i fsv., ä dan. o. isl.]
() äkta man, make. Mester Gjerdz hustru maa .. fara .. til Stettin til syn bonda. O. PETRI (1524) i Sthms tänkeb. 1: 19. Iach N. tagher tich N. nw til min echta bonda, til ath elska tich j nödh och lost. O. PETRI Handb. B 4 b 1529; Handb. 1541: til min echta man). Emellan Bondens och Hustrones Förwanter är ingen Skylskap. SCHRODERUS Osiander 1: 114 (1635). Dee hafna hafft Lägerssmåhl tilhopa som hustru och bonde. Växiö domk. akt. 1671, nr 171. LÖNNBERG Sigtr. 21 1892; i fråga om forntida förh. – särsk. i ordspr. Dhet blijr fulle ännu en gång så gott, at Hustrwn gieer Bonden maath. GRUBB 104 (1665). Första Dagen dhen bästa, sade Bonden om onda Hustrwn. DENS. 236. Hustrun äther när hon wil, och hwad hon wil: Men Bonden hwad han får, och när han får. DENS. 339.
[BONDE 4]
4)
[utveckladt ur 3]
om ankhanne, ngn gg äfv. om dufhanne, förr äfv. om tjur; nästan bl. ss. senare led i ssgr. Två (ank-)honor och en "bonde". P. DAHLLÖF i Fauna o. flora 1912, s. 47. jfr ANK-, DUF-, KO-BONDE.
[BONDE 5]
5)
[jfr BISKOP o. KARDINAL ss. benämning på drycker]
(i) viss, numera obekant dryck (förmodligen af enklare slag). Dubbelt öl och enkelt öl och bränvin, mjöd och bonde. BELLMAN Skr. Ny saml. 1: 66 (c. 1770).
[BONDE 6]
6)
[ellips af BOND-KNOP]
sjöt. bondknop. Bonde .. samt Ters och stropp .. användas vid ändars påslagning på taljehakar. Underv. f mansk. v. fl 2: 59 (1881). En "bonde", äfven kallad dubbelt taljerepsstek. ÖHRVALL Knutar 60 (1908).
Ssgr (till1). Den vanliga ssgsformen var i den ä. nysv. bonde-, men är numera bond-. Den förra formen kvarstår dock fortfarande ss. den enda l. hufvudsakl. brukliga i en del ssgr, särsk. i sådana, i hvilka det är fråga om bönderna ss. stånd l. ss. bärare af en viss kultur, t. ex. BONDE-DIKTNING, -FRED, -FRIHET, -HÄR, -HÖFDING, -NOVELL, -STÅND, o. användes i andra i högre stil l. med ädlare bet. vid sidan af bond-, t. ex. BONDo. BONDE-ADEL, -ARISTOKRATI, -DOTTER, -HOP, -SON. I förklenande bet., i sbt med anslutning till 1 g, brukas numera uteslutande formen bond-, t. ex. BOND-AKTIG, -BASSE, -FÖRSÖK, -LOLLA, -SLUG, -SNÅL.
A
BOND-ADEL. adel som nedsjunkit till bönders nivå. jfr C
(1 g) BOND-ADVOKAT. (juridiskt) obildad person, i sht af allmogestånd, som uppträder som advokat, stundom med bibegrepp af att han gör sig skyldig till bondadvokatyr. En prestvigd bondadvokat, lydande under mitt domcapitel. TEGNÉR Bref t. Wingård 19 (1831). Mången bondadvokat tror sig dräpande i sak blott genom användande af orden alldenstund och förty. DE GEER V. skr. I: 205 (1853, 1892) Försigtig som en bondadvokat. BENEDICTSSON Pengar 54 (1885).
(1 g) BOND-ADVOKATYR. på bondslugt sätt vrängd framställning, bondslug o. klumpig (o. därför för intelligent folk lätt genomskådlig) vrängning, bondslug spetsfundighet. TEGNÉR 6: 151 (1831). Rudbeck och hans vänner .. undanhöllo (isl. handskrifter), ej sällan med användning af hvad man i våra dagar skulle kalla bondadvokatyr. ANNERSTEDT Rudbeck Bref CXXXX (1905).
BOND-AGITATOR. agitator bland bönderna- Sydsv. dagbl. 1870, nr 1, s. 3.
BOND-AKTIG. ( bonde- RÅLAMB Constantin. resa 17 (1658, 1679)) utmärkande för en bonde, bondsk; i sht till 1 g: ohyfsad, klumpig, tölpaktig, grof. Var. rer. 58 (1538). Mädh hatten eller klädherne at snyta sigh, står swåra bondachtigt. HAMBRÆUS Erasmus A 5 b (1620). (Thorilds) bondaktiga högfärd. TEGNÉR 5: 299 (1823); jfr -HÖGFÄRD. Det är någonting så innerligt bondaktigt, det der, att man och hustru skola hålla ihop om både rätt och orätt BENEDICTSSON Fru M. 391 (1887), (Björnen) med sin .. bondaktiga sävlighet. FRÖDING E. skr. 2: 215 (1895).
BOND-AKTIGHET ~⁰⁰~² l. ~²⁰⁰. HELSINGIUS F 2 a (1587). Att i hederligit sällskap – snyta sig med bara handen, hicka med öpen mun, gespa utan hålla handen för munnen, och mer dylikt, äro .. bondaktigheter och grofheter. HOF Underr. f. en ung stud. 34 (1766).
BOND-ALLMOGE, se C.
(1 g anm ) BOND-ARBETE ~⁰²⁰, äfv. ~²⁰⁰. (bond- VERELIUS Ind. 13 (1681) osv. bonda- Saml. af instr. f. landtreg., Växiö domk. akt. 1731, nr 716. bonde- SCHRODERUS Osiander 2: 496 (1635), Stadg. ang. landtmil. 1: 35 (1680))9
[BOND-ARBETE.ssg 1]
1) sådant arbete som brukar utföras af bönder. Them som lyster å Landett sittia, att han sigh föder medh åkerbruuk Boskap och fää, Så och Fiskerij, wedhugge, Kohlbrännande och annat bonda arbete. Saml. af instr. f landtreg. 202 (1635).
[BOND-ARBETE.ssg 2]
2) konkret: groft o. klumpigt utfördt arbete. DALIN (1850).
BOND-ARISTOKRAT,
BOND-ARISTOKRATI, se C.
BOND-BALETT. balett i hvilken de dansande agera bondfolk, landtlig balett. TERSMEDEN Mem. 1: 238 (c. 1780).
BOND-BARN. ( bond- G. ADLERSPARRE i LBÄ 2931: 126 (1799) osv. bonda- E. O. RUNEBERG i VetAH 1759, s. 197. bonde- L. PETRI Kr. 19 (1559), HILDEBRAND Donaumonarkien 34 (1915))
[fsv. bonda barn]
.
(1 g) BOND-BASSE. (starkt hvard.) skymford om l. till bonde l. bondes vederlike; jfr -DRUL, -DRUMMEL, -GAFFEL, -HUND, -HYFVEL, -KADAVER, -KAMEL, -KANALJE, -KANIN, -KNÖL, -KRABBA, -LEJON, -LUNS, -LURK, -LYMMEL, -OXE, -PLUMPER, -RACKARE, -SKÄLM, -SLOK, -SLYNGEL, -TAMP, -TJUF, -TUPP, -TÖLP samt BONDE-LUR, -SIK, -TOK. ALMQVIST (1844). Som jag säger, era bondbassar! .. ni skjöten er jord, så att hin håle kunde gråta deråt! BLANCHE Våln. 266 (1847). De här djefla bondbassarne. STRINDBERG Hems. 150 (1887).
BOND-BEFOLKNING. ( bonde- BOËTHIUS Hist. läsn. 2: 59(1898)).
BOND-BEGREPP. ( bonda- Törngrenska målet. bonde- WAHLFISK Katek. underv. 142 (cit. fr. c. 1770)) bondförstånd. Efter mit enfaldiga Bonda-begrepp. Törngrenska målet 336 (1802).
BOND-BEVÄRING, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 m. motsatt: herr-, student-beväring.
[BOND-BEVÄRING.ssg 1]
1) beväringsmanskap af allmogeklass.
Tiden 1848, nr 144, s. 4.
[BOND-BEVÄRING.ssg 2]
2) beväringsman af allmogeklass. Ner. alleh. 1886, nr 84, s. 2.
BOND-BLOD. ( bonde- SÄTHERBERG Dikt. 1: 30 (1862)) Det är dock skillnad på bondblod och kungablod. MELLIN Nov. 1: 112 (1833, 1865)
(1 g) BOND-BLYG. ( bond- U. HIÄRNE osv. bonde- GYLLENBORG Vill. 58 (1721), KOLMODIN Qv.-sp. 1: 125 (1732)) tafatt blyg (som bondfolk). Han (var) så bondbblygh, att då han sågh .. (de båda flickorna) gåå öffver ett smaalt dijke på lösa och bräckliga spångar, tordes han icke taga sigh den dristigheten på och hielpa dem. U. HIÄRNE Vitt. 30 (1668). Bondblyger ger til svars allenast nej ell' ja. TRIEWALD Lärespån 18 (c. 1710). I början stodo de bondblyga och försagda. HEIDENSTAM Folkung. 2: 34 (1907).
BOND-BLYGHET ~⁰~² l. ~²⁰. ( bonda- LIND 1749; under zucht)).
(1 g) BOND-BLYGSEL. () bondblyghet. C. A. EHRENSVÄRD 13 (1782).
BOND-BLÄDA. bläda på gammalt, planlöst sätt. En ordnad blädning, som .. ej .. må sammanblandas med den gamla planlösa .. s. k. bondblädningen. SDS 1897, nr 261, s. 2. Skogsv-fören. tidskr. 1909, s. 485.
BOND-BROSCH. allmogebrosch. Tekn. tidskr. 1902, Ark. s. 51.
BOND-BRUD. ( bond- CELSIUS Præs. i VetA 1768, s. 45, osv. bonde- RHYZELIUS, C. G. BREMER i Hembygden 1913, s. 122) Grann såsom en bondebrud. RHYZELIUS Ant. 50 (c. 1750). Se ut som en bondbrud, vara brokigt, pråligt, smaklöst utstyrd. DALIN (1850). En bondbrud utstyrdes med all den grannlåt som kunde samlas i trakten. H. LILLJEBJÖRN Hågk. 1: 36 (1865).
BOND-BRUK. ( bond- A. ADLERSPARRE i LBÄ 2728: 124 (1799) osv. bonde- GRUBB, PT 1915, nr 291, s. 3)
[BOND-BRUK.ssg 1]
1) bland bönder rådande bruk l. sed. BRUNKMAN Sv. gram. 54 (1767).
[BOND-BRUK.ssg 2]
2) åkerbruk sådant det bedrifves af bönder. Bondebrwk, är ingen Barnaleek .. (dvs.) Dher will meer til Plogen än hwiszla. GRUBB 53 (1665). Bondebruk giör mången liufft. DENS. 54
[jfr lat. tempus in agrorum cultu consumere dulce est (OVIDIUS)]
. Det stora jordbruket .. har goda förutsättningar för att bestå i konkurrensen med bondebruket. LAHT 1905, s. 57
[BOND-BRUK.ssg 3]
3) af bonde brukad gård. WETTERBERGH Penning. o. arb. 502 (1847). Genom sitt större jordutrymme skilde sig bondebruken från (småbruken o. arbetarbruken). PT 1915, nr 291, s. 3.
[BOND-BRUK.ssg 4]
4) af bönder drivet (järn)bruk. Det gamla s. k. bondbruket Leufsta, hvilket 1687 fått privilegium af generalbergsämbetet. H. ROSMAN i Uppland 2: 230 (1906).
(1 g anm ) BOND-BRÖD. ( bonda LIND 1749; under bauer-brodt)) på landet (ej i bageri) bakadt bröd. Hufvudstadsbl. 1911, nr 76 s. 12.
BOND-BRÖLLOP. ( bond- G. J. EHRENSVÄRD Dagb. 1: 212 (1777) osv. bonda- LIND 1749; under züchten). bonde- CARL XII Bref 41 (1701)).
BOND-BRÖLLOPSMARSCH. ATTERBOM Siare VI. 1: 58 (1852).
(1 g) BOND-BUMSA. () grof, ohyfsad bondkvinna, bondrulta; jfr -LOLLA. DALIN Arg. 2: 76 (1734, 1754).
(1 g anm ) BOND-BY. ( bond- C. POLHEM (1716) hos SWEDENBORG Opera de reb. nat. 1: 261, SERENIUS (1734; under village) osv. bonda- Var. rer. 13 (1538), Lex. Linc. 1640; under pagus). bonde- FH 1: 274 (1545), HELSINGIUS F 2 a (1587), STRINNHOLM Vas. 1: 119 (1819), AFZELIUS Sagoh. 5: 219 (1843))
[fsv. bonda byr]
by med jordbrukande befolkning af allmogeklass. Åhus .. beröfvades sina privilegier och .. förvandlades till en bondby. HÖJER Sv. 2: 528 (1877). I Skellefteå församling .. finnes det icke så få bondbyar på 1, 000 invånare och därutöfver. V. SÖDERGREN i Läsn. f. sv. folket 1909, s. 277. oeg. Jag är född på landet och har tillbragt min bästa tid i en akademisk bondby. TEGNÉR 6: 8 1826; om Lund).
BOND-BYGD. ( bond- LINNÉ osv. bonde- Lex.Linc. 1640; under bygd), NELSON) huvudsakl. af jordbrukande allmoge bebodd bygd. Ingen tvifvel är, med mindre mesta Lappmarken med tiden blifver bondbygd. LINNE Ungd. 2: 46 (1732). Motsättning mellan bondebygd och industribygd. H. NELSON i Ymer 1913, s. 330.
BOND-BYGGMÄSTARE ~⁰²⁰⁰. byggmästare af allmogeklass med ringa teoretisk underbyggnd. Jernk. annal. 1817, 1: 109.
BOND-BÖNA. (frukt af) den odlade växten Vicia Faba Lin. GADD Landtsk. 2: 360 (1776). Ordinära Wälska Bönor, dem man vanligen kallar Bond-Bönor. LUNDSTRÖM Trädg. 1: 87 (1831). Spritbönorna odlas i två hufvudslag, de s. k. bondbönorna och bruna bönor. ABELIN M. trädg. 78 (1902).
BOND-BÖNS-PURÉ. EKBERG Hvad skola vi äta? 234 (1899).
BOND-BÖNSSOPPA. (-bön-) LAHT 1911, s. 200.
BOND-DAGSVERKE ~⁰²⁰. ( bonde- C. BONDE (1769) hos TROLLEBONDE Hesselby 181) (i sht förr) dagsverke som af arrendatorn vid en underlydande gård utgöres vid hufvudgården. G. ADLERSPARRE i LBÄ 4450: 107 (1801).
BOND-DANS. ( bonde- NORLIND) allmogedans, folkdans.
[BOND-DANS.ssg 4.a]
a) om själva dansen; äfv. om de dansande. SERENIUS 1734; under country-dances). Kring buken å de prydligare krusen (från trakten söder om Aachen) .. löper oftast en figurframställning, hvars vanligaste motiv är den s. k. bonddansen, ett tåg af dansande par med pastorn i spetsen och följda af musikanter. G. UPMARK i 1 Minnen fr. Nord. mus. III. 2: 8 (1881). Källor från 1600-talet tala om polskan såsom en bondedans. NORLIND Sv. folkloro 368 (1911).
[BOND-DANS.ssg 4.b]
b) musik till dylik dans. (A. Bondeson) spelade på sin fela sina bonddanser. J. VISING (1907) i Minnestal i Gbgs VS 1904-07, s. 80.
BOND-DIALEKT. dialekt, bygdemål (vanl. med föraktlig bibet.). AB 1897, nr 105 A, s. 3. Provensalskan nedsjönk till en föraktad bonddialekt. SCHÜCK Medelt. kult. hist. 172 (1907).
BOND-DOTTER. ( bond- Consist. eccl. Abo. prot. 77 (1657) osv. bonde- LINNÉ Ungd. 2: 80 (1732), PT 1913, nr 9 B, s. 3) Min moder var bondedotter. LÆSTADIUS 1 Journ. 15 (1831).
BOND-DRAGARE. (i Finl., mindre br.) person som kommer stadsbesökande bönder till mötes för att göra affärer med dem. Ortens sinsemellan konkurrerande affärsmän .. höllo (ännu i midten på 1800-talet) brokikare och bonddragare vid tullarna. NORDMANN Borgå barn 141 (1906).
(1 g) BOND-DRUL. (hvard.) jfr -BASSE. DALIN (1850). FRÖDING Kusinbref 36 (1889).
(1 g) BOND-DRUMMEL. (hvard.) jfr -BASSE. AUERBACH (1907). Ser du inte när din förman kommer in, du bonddrummel? KOCH Timmerdalen 284 (1913).
(1 g) BOND-DRYG. dryg l. högfärdig som en bonde. WIKFORSS 1804; under bauernstolz). Den där bonddryga kaxen. NORDSTRÖM Herrar 49 (1910).
BOND-DRYGHET ~⁰~² l. ~²⁰.
BOND-DRÄKT. ( bond- MÖLLER (1790) osv. bonde- CELSIUS G. I 1: 62 (1746), STRINNHOLM Vas. 3: 460 (1823)).
BOND-DRÄNG. ( bond- DALIN Arg. 2: 320 (1734, 1754) osv. bonda- G. I:s reg 2: 6 (1525), SVART G. I 140 (1561). bonde- G. I:s reg. 28: 599 (1558), DYBECK Runa 1849, s. 26)
[fsv. bonda dränger]
[BOND-DRÄNG.ssg 4.a]
a) dräng hos en bonde. SAHLSTEDT (1773). DALIN 1850.
[BOND-DRÄNG.ssg 4.b]
b) (numera mindre br.) ung man bland den jordbruksidkande befolkningen som icke tillhör herreklassen. En bondeby, derest en hoop bonde drängiär sig nedsättia. Bidr. t. Åbo hist. I. 10: 206 (1693). Bonddreng, Juvenis rusticus. SCHENBERG (1739). En del af (den skånska) Adelen .. slog sitt läger vid Lumma å (1182), hvarifrån de sedermera anföllo Harald (Skräng) med sina bondedrängar utan för Lund. LAGERBRING 1 Hist. 2: 200 (1773). Bonddräng .. Jeune paysan el(ler) villageois. WESTE (1807). Bonddräng.. Bondson. DALIN (1850). Anm. Huruvida den ena l. andra bet föreligger är ofta, i sht i ä. språkprof, omöjligt att afgöra.
(1 g) BOND-ENVISHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. seg envishet sådan den anses utmärkande för bönder. Ner. alleh. 1896, nr 20, s. 3. (Målaren) behärskade hela kotteriet .. genom sin fenomenala bondenvishet. AHRENBERG Män. 5: 103 (1910).
BOND-FAMILJ. ( bonde- LAGERBRING 1 Hist. 2: 276 (1773), C. SÄVE hos DYBECK Runa 1845, s. 91).
BOND-FAR. ( bonde- TIGERSCHIÖLD Dikt. 1: 76 (1888), ROOS Fr. norrskenets land 22 (1897)) husfader(n) i en bondfamilj. BÖRJESSON C. XII 38 (1858).
(1 g) BOND-FASONER, pl. bondskt sätt att skicka sig. WETTERBERGH Penning. o. arb. 204 (1847).
BOND-FEST. LAMM Oxenstierna 211 (1911).
(1 g) BOND-FILUR. ( bonde- K. WARBURG i GHT 1895, nr 289 B, s. 2).
(1 g anm ) BOND-FINKEL. bland bondfolk bruklig finkel, simpel finkel. AHNFELT Stud.-m. 1: 273 (1857). ZILLIACUS Utvandrarehist. 121 (1892).
(1 g anm ) BOND-FIOL. WIKFORSS 1804; under bauernfiedel). HEIDENSTAM N. dikt. 124 (1893, 1915).
(1 g) BOND-FLAX. (starkt hvard.) bondtur. NORDENSVAN Hvad Figge blef 81 (1890). ENGSTRÖM Guldbåg. glasög. 29 (1911).
BOND-FLICKA. ( bond- WARNMARK Epigr. H 4 a (1688) osv. bonda- SWEDBERG Dödst. 332 (1711), LIND 1749; under bauer-dirne). bonde- SPEGEL Guds verk 121 (1685), LIVIN Kyrk. 130 (1781)).
BOND-FLICK-DRÄKT. ( -flick- Freja 1885, s. 24. -flicke- ATTERBOM Minnen 358 (1818)).
BOND-FLOCK. ( bond- REUTERDAHL Sv. kyrk. hist. II. 1: 11 (1843). bonde- MELLIN Nov. 1: 104 (1833, 1865), CEDERSCHIÖLD Sverre 156 1901; jfr -HOP)).
BOND-FLÅARE. (numera knappast br.) jfr -PLÅGARE. ALMQVIST (1844). Bondflåare .. Bondplågare i högsta grad. DALIN 1850; betecknadt ss. vulgärt o. hvard.).
BOND-FOLK. ( bond- NORDBERG C. XII 1: 274 (1740) osv. bonda- RÄÄF Ydre 1: 300 (i handl. fr. 1551), O. J. BROMAN (1740) hos LINNÉ Bref I. 3: 322. bonde- Oxenst. brefv. 5: 251 (1623), H. SCHÜCK i Sv. folk. hist. I. 1: 166 (1914))
[BOND-FOLK.ssg 1]
1) personer af bondestånd; personer som ägna sig åt jordbruk o. icke tillhöra herreklassen. HAMBRÆUS Erasmus C 8 a (1620). Det var ett bondfolk af det äkta, rena, / Som med en Svensk allmoge man bör mena. FRANZEN Skald. 3: 320 (1829). Den lilla dalen .., där herrefolk och bondefolk trifvas så godt ihop. C. R. NYBLOM i PT 1908, nr 157 A, s. 3.
[BOND-FOLK.ssg 2]
2) (numera mindre br.) man o. hustru af bondestånd. Ett ungt bondfolk. Olff pederson .. Som aldrigh war ffrihoren, hwasken tiil moder eller ffader, vthen fföd aff slätt bonna folk. RÄÄF Ydre 1: 300 (i handl. fr. 1551); jfr 1. Heimer hade .. blifvit ihiälslagen .. af det bondefolket på Spangarhed, som nu utgifvit sig för .. (Aslögs) Föräldrar. DALIN Hist. 1: 489 (1747). DALIN (1850) .
[BOND-FOLK.ssg 3]
3) folk l. nation af bondfolk i bet. 1, jordbruksidkande folk. (Saxarna) voro ett rått bondefolk. H. SCHÜCK i Sv. folk. hist. I. 1: 166 (1914).
BOND-FOLOR, pl.
[BOND-FOLOR.ssg 1]
1) (föga br.) till 1 g: bondfolks sätt att skicka sig.
[BOND-FOLOR.ssg 2]
2) ()
bondfolks lefnadsomständigheter. G. I:s reg. 15: 341 (1543).
BOND-FOT. ( bonde- GRUBB, RHODIN) Bonde Foot och Junckare Skoo tiähna intet wäl ihoop. GRUBB 53 (1665); jfr: Bondefot och Herresko passa icke ihop. RHODIN Ordspr. 7 (1807).
BOND-FRANSOSER, pl. (förr) benämning på elakartade yttre sårbildningar hvilka förekommo hufvudsakl. hos allmogen på (väst)kusten o. i (västra) skärgården, äfvensom i Norge, o. antogos vara en urartad venerisk sjukdom, men torde ha varit af olika art, ss. tertiär syflilis, svårartadt eksem med stark flytning (saltfluss), lupus, spetälska m. m. Den arten Spetälska, som hos oss förekommer under namn af Radesyge, Bondfransoser, Saltfluss, Sjelffrätsår, Urartad Venerisk sjukdom, Syphilis insontium o. s. v. CEDERSCHIÖLD Urart. vener. sjukd. 8 (1814). SVALIN Ordl. (c. 1847).
BOND-FRÖ.
[jfr BUS-FRÖ]
(tillf.) föraktligt om bondgosse. BLANCHE Våln. 176 (1847).
(1 g) BOND-FUKTER, pl. (föga br.) BONDESON Marknadsg. 23 (1881).
(1 g) BOND-FULL. (hvard.)
[BOND-FULL.ssg 1]
1) bräddfull (så som bondfolk, men icke herrskap, byar häll koppar o. glas). Slå inte glasen så bondfulla; man kan ju inte ta dem utan att spilla.
[BOND-FULL.ssg 2]
2) (föga br.) starkt berusad, stupfull.
AHNFELT Stud.-m. 2: 53 (1857).
BOND-FÅNGARE.
[efter t. bauernfänger]
(hvard.) person som lockar oerfarna landtbor (l. andra, enfaldiga l. lättrogna personer) i ngn snara, t. ex. berusar dem l. spelar falskt med dem o. utplundrar dem. DN 1893, nr 8792 A, s. 3. jfr YRKES-BONDFÅNGARE.
BOND-FÅNGAR(E)LIGA. För "bondfångeri" anhöllos i går af detektiva polisen i Helsingborg två kända medlemmar af den skånska kortspelare- och bondfångareligan. SDS 1900, nr 502, s. 3
BOND-FÅNGERI ¹⁰⁰⁴, stundom ⁰¹⁰⁴, sällan ³~⁰⁰². jfr -FÅNGARE. SDS 1900, nr 502, s. 3 (se under -FÅNGAR-LIGA). Han (hade) vid de tider, dåhan varit på fri fot, .. försörjt sig genom bondfångeri, bedrägeri och stölder. 1 NJA 1909, s. 326.
BOND-FÄ. ( bonde- TRIEWALD) De stura, som torparekalfven på bondfä. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). som skymford. Pigan är et as, och drängen bonde-fä. TRIEWALD Lärespån 18 (c. 1710).
BOND-FÖDA. (tillf.) bondmat. DALIN 1850.
BOND-FÖRNUFT. bondförstånd. Sundt bondförnuft. WRANGEL Handb. f. hästv. 514 (1885). V. EKELUND i Ord o. bild 1917, s. 585.
(1 i) BOND-FÖRSAMLING. ( bond- THORILD 3: 14 (1791) osv. bonda- Växiö domk. akt. 1661, nr 341. bonde- LINNÉ Ungd. 2: 382 (1735), GT 1788, nr 99, a. 2) landtförsamling (med få l. inga herrskap).
BOND-FÖRSIKTIG. (tillf.) De först existerande bondförsiktiga Spar- och Riksbankerna. BLOMBERG Övergångstider 12 (1915).
BOND-FÖRSTÅND. ( bonde- LEINBERO Skolv. 2: 204 (1802), AFZELIUS) oförvilladt naturligt förstånd (sådant man påträffar det hos okonstlade, praktiska bönder). (Vanligt) sundt bondförstånd. THORILD Bref 141 (1787). Med sitt goda bondeförstånd upphjelpte .. (K. XI) landets hushållning. AFZELIUS Sagoh. X. 1: 5 (1864). Den boklärda bildningen .. är .. icke alltid .. säkrare i sitt omdöme .., än det olärda bondförståndet kan vara. SVEDELIUS Repr. 211 (1889). Det sunda bondförståndet kan komma underfund med en naturföreteelse långt före vetenskapen. T. VESTERGREN i SvD 1917, nr 100 B, s. 1.
BOND-FÖRSTÅNDIG. jfr -FÖRSTÅND. Jag var idealisk i mina syftemål, men jag ville, att idealerna skulle verkliggöras på praktiskt, bondförståndigt sätt. SVEDELIUS Förfl. lif 160 (1887). STRINDBERG G. Vasa 80 (1899).
(1 g) BOND-FÖRSÖK. (hvard.) om klumpig tilltagsenhet vittnande försök som har ringa utsikt att lyckas. LUNDELL (1893). DAHLBÄCK Åbergson 301 (1914).
BOND-FÖRTRYCKARE,
BOND-FÖRÄLDRAR, se C.
(1 g) BOND-GAFFEL. (starkt hvard.) skymford om l. till bonde l. bondes vederlike; jfr -BASSE. Tidn. f idr. 1896, s. 164. Dom där dumma bondgafflarna begriper sej ju hvarken på latin eller blommor. JANSON Ön 50 (1908).
BOND-GILLE. ( bond- DALIN Arg. 2: nr 10, s. 2 (1734) osv. bonde- RYDELIUS Vitt. 10 (1710), DALIN Arg. 2: 75 (1754)) bondkalas.
BOND-GODS. ( bonde- Växiö domk. akt. 1725, nr 80, LAGERBRING 2 Hist. 1: 132 (1784))
[fsv. bonda gods]
(numera knappast br.) (större) bondgård. LAT 1869, s. 134.
BOND-GOSSE. ( bond- TIDSTRÖM Resa 1 (1756) osv. bonda- Växiö domk. akt. 1679, nr 109. bonde- SPEGEL Guds verk 232, (1685), KNÖPPEL Den ädelmod. bondeg. Titeln (1788).
(1 g) BOND-GRANN med bjärta, pråliga färger i sammanställning som vittnar l. anses vittna om oodlad smak. Lysande, varma och mättade färger, dessa, som vi med ett stickord brukat kalla "bondgranna". Uppf b. 5: 556 (1874).
BOND-GRANNLÅT ~²⁰ l. ~⁰². (bonde- SWAB, Bouppteckn. fr. Växiö) prålig grannlåt. En oformlig, med allehanda bondgrannlåt utsirad helgonbild. TOPELIUS Vint. III. 1: 102 (1862, 1896) särsk. (förr) om vissa slags för bondfolk afsedda smycken, sannol. de smycken, olika i olika trakter, hvilka ingingo i den "begåfning" fästmannen skänkte den blifvande bruden. Den så kallade Bondegranlåten (befrias) ifrån Controll-stämpling och afgift. SWAB Præs. i VetA 1761, s. 22. Bouppteckn. fr. Växiö 1798 (efter en guldsmed).
BOND-GRIN. (hvard.) bredt, förnöjdt grin; ofta (jfr 1 g) med bibetydelsen att grinet vittnar om enfald l. dumhet. BLANCHE Bild. 3: 119 (1864). (Bondgubben) blir .. med ens ett enda bondgrin, ty på gångstigen (komma barnbarnen). C. LARSSON i Idun 1901, s. 120.
BOND-GROF. (tillf.) Han satt inne med ohyggliga krafter i sin bondgrova kropp. KOCH Arbetare 92 (1912).
BOND-GUBBE. ( bonde- C. SÄVE (1854) i Brevv. m. Petersen o. Säve 73) LIVIJN 2: 133 (1831).
BOND-GUMMA. ( bonde- M. N. NORDENSTRÖM (c. 1770) i Norrl. saml. 39)
BOND-GÅRD. ( bond- C. BONDE (1658) i HSH 6: 160, osv. bonda- RA 1: 639 (1559). bonde- G. I:s reg. 10: 166 (1535), WIRSÉN Sång. o. bild. 83 (1884)) ofta motsatt: herrgård. (Smålänningarna) röfwede och skinnede härremänss gårder, Preste och rijke bonde gårder. G. I:s reg. 14: 359 (1542). Den skånska bondgården i början af detta århundrade utgjordes af flera bygnader, uppförda kring en fyrkantig gård med körportar dels åt bygatan, dela åt toften, den närmast intill gården liggande jorden. Uppf. b. 1: 356 (1873). förr stundom: hemman. Gamla Upsala, Wakxsala och Danmark .. innehålla wid pass 263. hela och halfwa Bondegårdar. PERINGSKIÖLD Mon. upl. 122 (1710).
BOND-GÅRDSSTUGA. RETZIUS Fin. kran. 111 (1878).
(1 i) BOND-GÄLL. ( bonda- O. PETRI Kr. 81 (c. 1540). bonde- P. WIESELGREN i Biogr. lex. 6: 379 (1840)) (hvard., föga br.) pastorat på landet, landtförsamling.
BOND-GÄSTABUD ~⁰⁰², äfv. ~²⁰⁰. (bond- DALIN Arg. 1: 119 (1733, 1754), LIVIN Kyrk. 117 (1781). bonda- LIND 1749; under bauer-kirch-weihe). bonde- DALIN Arg. 1: nr 51, s. 7 1733; uppl. 1754: Bond-), LAGERBRING 1 Hist. 2: 721 (1773)) (numera knappast br.) bondkalas.
BOND-HANDEL. (bonde- Underr. f executoren 2: 202 (1771)) handel med bönder (ss. köpare l. säljare). SCHULTZE Ordb. 1739 (c. 1755). Bond- och mångelskehandel (på malmtorgen i Sthm). LUNDIN (o. STRINDBERG) G. Sthm 406 (1881). Det är endast för bondhandelns skull, .. (bokhållaren) behöfver vara så tidigt på benen. .. (Jordbrukarna) skulle stämpla den köpman såsom en ohjelplig drönare, hvilken icke .. klockan half sju (på morgonen) vore redo att betjena sina kunder. BENEDICTSSON Efter-skörd 109) (c. 1855).
BOND-HATT. ( bonde- BtFH 4: 209 (1563), Ordn. ö. sjötullen 1667, s. D 3 a) Den Skånska bondhatten. (FORSSELL o.) GRAFSTRÖM Ett år i Sv. 131 (1835). Den gamla misstänksamheten (hos allmogen) mot alla, som ej bära bondhatt. L. N. FALKMAN i Biogr. lex. 16: 197 (1848).
BOND-HEM, se C.
BOND-HEMMAN. ( bond- E. O. RUNEBERG i VetAH 1759, s. 195, osv. bonda- Var rer. 41 (1538), LIND 1749; under bauer-hof). bonde G. H. TAUBENFELT (1658) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 200, SÖDERGREN) Ågerups gård .. med .. 38 underliggande bondehemman. CORYLANDER Lunds domk. 74 (c. 1769). Herrgårdar och bondhemman. Ped. tidsr. 1902, s. 437. De gamla bondehemmanen skiftades i regel åter och åter mellan sönerna. V. SÖDERGREN i Läsn. f. sv. folket 1909, s. 281.
BOND-HISTORIA. berättelse ur allmogens lif. August Bondeson .., berättaren af friska och innehållsrika bondhistorier. LUNDIN N. Sthm 467 (1889).
BOND-HOP. ( bond- BOTIN Hist. 1: 278 (1789) osv. bonde- Växiö domk. akt. 1683, nr 160, CEDERSCHIÖLD Sverre 156 (1901). Anm. I bet. bondehär, bondetrupp användes vanl. formen bonde-) En bondehop af 800 man (kom) .. tågande inför Calmar. STRINNHOLM Vas. 3: 486 (1823). Vid framkomsten körde kronofogden midt in i bondhopen. C. F. DAHLGREN 5: 30 (1832).
BOND-HUMOR. ( bonde- GHT 1898, nr 47 A, s. 3, HOLMQUIST) för allmogen utmärkande naturlig, saftig humor. V. BENEDICTSSON (1885) hos LUNDEGÅRD Benedictsson 192. Den från fadern ärvda saftiga bondehumorn (hos Luther). HOLMQUIST Luther 8 (1916).
BOND-HUMORISTISK. ( bonde- WARBURG) Denna bondehumoristiska och folkloristiska litteratur (af A. Bondeson). (SCHÜCK o.) WARBURG 2 Litt.-h. IV. 2: 561 (1918).
BOND-HUND. (bond- KALM Resa 3: 404 (1761) osv. bonda- LIND 1749; under bauer-hund). bonde- EKEBLAD Weise Narrar 1: 216 (1769))
[BOND-HUND.ssg 1]
1) till 1 h. EKEBLAD Bref 1: 249 (1653). Hushunden eller bondhunden brukas att vakta hemmet eller att valla boskap, i synnerhet får, hvilket han gör med mycken klokhet. BERLIN Läseb. 55 (1852). Bondhundar reda sig i allmänhet bättre bland kreatur än stadshundar. BERGSTRÖM Handb. f jagtv. 25 (1872).
[BOND-HUND.ssg 2]
2) (föga br.) till 1 g: skymford om l. till bonde; jfr -BASSE. ALMQVIST (1844). WENSTRÖM o. JEURLING (1891).
BOND-HUS. ( bond- C. A. EHRENSVÄRD 97 (1783) osv. bonda- Lex.Linc. 1640; under sylvester), LIND 1749; under bauerhaus). bonde- RARP 4: 599 (1651), BERGMAN Gotl. skildr. 241 (1882))
[BOND-HUS.ssg 1]
1) hus, i sht boningshus, af sådant slag som brukar förekomma på bondgårdar. Icke allena Mangårds-Byggningarne, utan ock Ladugårdshusen (vid officersboställen) böra wara ansenligen bättre och större, än Bondehus. Stadg. ang. landtmil. 4: 938 (1696). Långt förr än någon typ för ett boning(s)hus i staden hunnit utveckla sig, hade bondhuset på landet antagit vinna bestämda, af tradition och ekonomisk hänsyn framkallade former. Uppf b. 1: 352 (1873).
[BOND-HUS.ssg 2]
2) (ngt ålderdomligt) bondehem, bondfamilj. Växiö domk. akt. 1652, nr 40. Af samma Bondehus härstamma Adeliga Famillier. SP 1779, n. 239. När bruden tillhör ett rikt bondehus. BERGMAN Gotl. skildr. 241 (1882).
BOND-HUSHÅLL ~⁰² l. ~²⁰. ( bonde- Lagerbrings Hist. 1: 15 (1796)).
BOND-HUSTRU. ( bond- S. LÖFVINGH (1730) i Handl. Fint. öden 1: 400, osv. bond- SWEDBERG Sabb.-ro 1367 (1887, 1712), DENS. Schibb. 141 (1716). bonde- LÆLIUS Jungf. O 7 a (1591), HAGFORS Folksk. spr. 1: 11 (1898)) En bondehustru bryr sig ej om det aldravärsta, men en grefvinna, som är slapp och svag i sina fibrer, tål ingen ting. LINNÉ Diet. 2: 235 (c. 1750).
BOND-HYDDA, se C.
BOND-HYFVEL.
[jfr GRÖT-, SNOR-HYFVEL]
(starkt hvard.) skymford om l. till bonde; jfr -BASSE. Förhärdade bondhyflar! NORDSTRÖM Herrar 38 (1910). LIDMAN Tvedr. barn 34 (1913).
(1 g) BOND-HÅLA. (hvard.) samhälle med bondsk miljö. LUNDSTRÖM Jörgenb. 208 (c. 1900; om Alingsås). ENGSTRÖM Guldbåg. glasög. 119 1911; om London i motsats till Paris).
BOND-HÄR, se C.
(1 h) BOND-HÄST. ( bond- NORDBERG C. XII 1: 430 (1740) osv. bonde- WIDEKINDI Krigsh. 814 (1671), NORDBERG C. XII 2: 355 (1740)).
(1 g) BOND-HÖGFÄRD ~⁰² l. ~²⁰. ( bond- SÄFSTRÖM Banquer. Z z 4 a (1754) osv. bondeBROMAN, Växiö domk. akt. 1781, nr 588) högfärd hos bönder, (för bönder karakteristisk) dumdryg högfärd. Ingen högfärd är större än Bonde-högfärd. O. BROMAN (c. 1705) hos BARR Broman 79. Man ler ofta åt Bonde-högfärd, men sannerligen Borgare-Högfärden är intet bättre. DALIN Arg. 1:74 (1733, 1754)
(1 g) BOND-HÖGFÄRDIG ~⁰²⁰. ( bond- E. BENZELIUS D. Y. (1737) i Benz. brefv. 263, osv. bonde- RÅLAMB Constantin. resa 17 (1658, 1679)) dumdrygt högfärdig.
– (1 g) BOND-HÖGMOD ~⁰² l. ~²⁰. (mindre br.) bondhögfärd. WIKFORSS 1804; under bauernstolz). Snällp. 1848, nr 62 s. 4.
(1 h) BOND-HÖNA. SANTESSON I Sv. 223 (1887).
(1 h) BOND-HÖNS. ( bond- NILSSON Fauna II. 2: 46 (1828) osv. bonde- DÜBEN Boileau Sat. 45 (1722)) En flock bondhöns kunna uppodlas till rashöns. Landtm.-bl. 1904, nr 12 s. 2.
BOND-JACKA. LANNÉR Str. arb. 109 (1774, 1788) En rundskuren bondjacka. LUNDIN N. Sthm 318 (1888).
BOND-JORD, se C.
BOND-JÄGARE. jägare af bondestånd. BERGSTRÖM Handb. f. jagtv. 124 (1872).
BOND-JÄNTA.
(1 g) BOND-KADAVER. (starkt hvard.) skymford om l. till bonde; jfr -BASSE. WENNERBERG 2: 143 (1850, 1882). -. -KADRILJ. sådan kadrilj som dansas af allmoge. GHT 1896, nr 129 A, n. 2.
BOND-KALAS. kalas bland bondfolk. ROSENFELDT Vitt. 188 (1686).
BOND-KAMEL. (starkt hvard.)
[BOND-KAMEL.ssg 1]
1) till 1 g: skymford om l. till bonde; jfr -HASSE.
BLANCHE Bild. 1: 226 (1863).
[BOND-KAMEL.ssg 2]
2) (tillf.) till 1 h: usel bondhäst. Han rider en riktig bondkamel. BLANCHE Tafl. 1: 115 (1867).
(1 h) BOND-KAMP. skämtsamt l. ringaktande om bondhäst. BLANCHE Tafl. 3: 35 (1857).
(1 g) BOND-KANALJE. (hvard.) jfr -BASSE. DALIN 1850.
(1 g) BOND-KANIN. (starkt hvard.) skymford om l. till bonde; jfr -BASSE. CRAMÆR Skämt. 112 (1845).
(1 i) BOND-KAPLAN. (hvard.) ringaktande benämning för landtpräst. BELLMAN 4: 147 (1791). Till sitt yttre ser han ut som en bondkaplan eller klockare. TEGNÉR 6: 231 (1833).
BOND-KAPTEN, se C.
(1 g) BOND-KARET. skämtsam l. ringaktande benämning för bondvagn. ZEDRITZ 2: 13 (1857). SDS 1896, nr 429, n. 2.
BOND-KARL. ( bond- Frey 1848, s. 456. bonde- G. I:s reg. 15: 168 (1543)) (föga br.) allmogeman.
BOND-KAROLIN. () (ringa) slant. Pistole de vielleur .. ringa mynt, .. bondcarolin. HOLMBERG 1795; under vielleur). WESTE 1807.
(1 h) BOND-KATT. TOPELIUS Sommarsjö 1: 40 (1897).
BOND-KAVALLERI. (bond- BRUNIUS Gotl. konsth. 1: 75 (1864). bondeBERGMAN Gotl. geogr. o. hist. 79 (1870)) (förr) år 1710 på Gottland uppställd beriden landtmilis.
(1 h) BOND-KLIPPARE.sbst1, sbst.¹ ( bond- ALMQVIST (1844) osv. bonde- Växiö rådstur. prot. 1700, s. 489, LOENBOM M. Stenbock 2: 64 (1758)) (numera knappast br.) liflig bondhäst.
BOND-KLIPPARE.sbst2, sbst.² (numera knappast br.) klipsk bonde. ALMQVIST (1844). DALIN (1850) .
BOND-KLIPPARE.sbst3, sbst.³
[eg.: en nom "klipper" (dvs. skinnar) sin af bondfolk bestående "fårahjord"]
() skämtsam l. ringaktande benämning på landtpräst. ENVALLSSON Så blefvo alla nögda 27 (1782). WESTE (1807) .
BOND-KLIPSK BÖTTIGER 5: 263 (1871, 1874)
(1 i) BOND-KLOCKARE. (bonda- LIND 1749; under dorff-küster)) klockare i en landtförsamling. LUNDSTRÖM Jörgenb. 55 (1889).
BOND-KLUBB. (äfv. bonde-) (i sht förr) klubb af riksdagsbönder. G. J. EHRENSVÄRD Dagb. 1: 219 (1777). ODHNER G. III 2: 465 (1896).
BOND-KLÄDD, p. adj. ( bonda- Ärkeb. Abrahams räfst 112 (1596)) CAVALLIN Herdam. 3: 330 (1856).
BOND-KLÄDER, Pl. ( bond- Biogr. lex. 5: 264 (1839) 05V. bonda- O. PETRI Kr. 303 (c. 1540), SWEDBERG Dav. § 51 (1713). bonde- G. I:s reg. 14: 91 (1542), BREMER Strid 153 (1840))
[fsv. bonda klädhe]
(Gustaf Vasa) ladhe .. (på sin flykt till Dalarna) aff sine Junckerlighe Klädher .. och klädde sigh .. i Bondaklädher, medh Byxor, Jacka och Trinthat (dvs. rund hatt), och en Yxe vppå Axlerne. TEGEL G. I 1: 10 (1622).
(1 g) BOND-KNEP. (hvard.) klumpigt, lätt genomskådadt knep.
BOND-KNOP. sjöt. EKBOHRN Naut. ordb. (1840). Den enklaste formen (af knopar) är bondknop, den samma som skräddaren begagnar på tråden när han syr. Tidn. f. idr. 1882, s. 199. S. k. dubbel bondknop .. göres på det sätt att sladden lindas två gånger om sin egen part innan den åtdrages i stället för endast en gång som i den enkla. Därs. Öfverhandsknopen .. äfven kallad bondknop. ÖHRVALL Knutar 20 (1908).
(1 g) BOND-KNÖL. (starkt hvard.) skymford om l. till bonde; jfr -BASSE. JANSON Ön 24 (1908).
BOND-KNÖS. (starkt hvard.) föraktlig benämning på rik bonde. HAGBERG Shaksp. 3: 125 (1848).
(1 h) BOND-KO. NILSSON Fauna 1: 557 (1820, 1847)
BOND-KOJA. ( bond- MÖLLER (1790) osv. bonda- Växiö domk. akt. 1703, nr 97. bonde- MÖLLER (1745; under cabane), TOPELIUS Vint. II. 1: 259 (1879, 1881)).
BOND-KOMIKER. framställare af komiska scener l. berättelser ur allmogelifvet.
(1 g anm ) BOND-KONJAK. (hvard.) simpel konjak (som användes företrädesvis af allmoge). S. k. bondkonjak, som ej ens varit i beröring med en droppe (verklig) konjak. Å. G. EKSTRAND i Sv. kem. tidskr. 1905, s. 134.
BOND-KOST.
[fsv. bonda koster (UplL Kp. 10)]
SCHULTZE Ordb. 2198 (c. 1755).
BOND-KOSTYM. ( bond- DA 1825, nr 45, s. 4, osv. bonde- HAMMARSKÖLD) särsk. () folkdräkt. HAMMARSKÖLD Sv. vitt. 1: 387 (1818). Portf. 1852, s. 320.
BOND-KRABBA. (hvard., föga br.) speord om l. till bonde; jfr -BASSE. Bondkrabbor och sjöhajar! MELLIN Nov. 1: 298 (1846, 1865; yttradt af en sjöman). BLANCHE Älsk. 416 (1848).
(1 h) BOND-KRAKE. (hvard.) (skral) bondhäst. BLANCHE Tafl. 3: 33 (1857). En bondkrake, van vid landsvägen och tagelhurran. DENS. Bild. 3: 125 (1864).
(1 h) BOND-KRATTA. (hvard., föga br.) skral bondhäst. BLANCHE Banditen 200 (1848).
(1 h) BOND-KREATUR. ( bond- FRÖDING E. skr. 2: 231 (1895) osv. bonde- J. WALLENBERG 246 (1771)).
BOND-KRIG, se C.
(1 g anm ) BOND-KROG. ( bond- MÖLLER (1790) osv. bonde- Weise Narrar 1: 203 (1789)).
BOND-KULTUR, se C.
BOND-KUR. ( bonde- RYDELIUS Förn. 284 (1721, 1737), HÖPPENER Bondecur for den sjuka rikskroppen Titelbl. (1774)) (numera föga br.) bland landtfolk bruklig kur; särsk. om dylik kur till hvilken mycket kraftigt verkande medel användas (o. hvilken därigenom blir riskabel för andra än dem som hafva bondfolks kraftiga natur); hästkur. Dessa bondkurer, ofta vådligare än sjelfva sjukdomen. SUNDBLAD Sed. o. br. 291 (1888).
BOND-KURTIS.
[BOND-KURTIS.ssg 1]
1) kurtis sådan den är bruklig bland bondfolk.
[BOND-KURTIS.ssg 2]
2)
kurtis som bönder äro föremål för. LUNDSTRÖM Jörgenb. 216 (c. 1900).
BOND-KVARTER ~⁰². gård l. härbärge l. näringsställe i stad där bondfolk vid sina stadsbesök bruka hålla till med sina skjutsar. Vägv. gm Sthm 1807, s. 6. Södermalms gamla gästgifvaregård .. ett af Stockholms gamla bondkvarter. VL 1906, nr 239, s. 3. En gammal väl upparbetad Speceriaffär, med s. k. bondkvarter, plats för 75 à 80 hästar, i större landsortsstad till salu. SVD(L) 1908, nr 199. s. 11.
(1 g) BOND-KVICK. kvick på ett naivt burleskt l. groft sätt. DALIN (1850). FRÖDING Efterskörd 2: 81 (1897, 1910)
BOND-KVICKHET ~⁰~² l. ~²⁰.
[BOND-KVICKHET.ssg 2.a]
a) abstr. DALIN (1850). Han .. sade sina gäster oupphörliga artigheter, .. kryddade med stor bondqvickhet. KNORRING Torp. 2: 18 (1843).
[BOND-KVICKHET.ssg 2.b]
b) bondkvickt infall l. yttrande. DALIN (1850). Under spelet förbrukade (han) alla de vanliga bondkvickheterna. H. ANDERSSON i Världslitt. i urval 1: 502 (1902).
BOND-KVINNA. (bond- SCHULTZE Ordb. 2466 (c. 1755) osv. bonde- SCHRODERUS Osiander 1: 555 (1635), C. D. AF WIRSÉN i PT 1881, nr 190, s. 3).
BOND-KVINNFOLK ~⁰² l. ~²⁰. (bond- C. P. HAGSTRÖM (1775) hos LEINBERG Vårt land 1: 73, osv. bonda- LIND (1749; under bäuerin). bonde- LINNÉ Västg. 69 (1747)) (numera knappast br.) bondkvinna. (1 i) -KYRKA. (bond- LAGERBRING 1 Hist. 2: 158 (1773) osv. bonda- G. I:s reg. 7: 20 (1530), O. PETRI Kr. 14 (c. 1540). bonde- G. I:s reg. 7: 12 (1530), FRYXELL) (hvard.) kyrka i landtförsamling; landtkyrka. Bondekyrckierne på Landet. G. I:s reg. 7: 12 (1530). Bondekyrkan uti Upsala. FRYXELL Ber. 2: 25 (1826).
BOND-KÄRING. (bond- LINNÉ Diet. 1: 107 (c. 1750) osv. bonde- HORN Lefv. 136 (c. 1657), DYBECK Runa 1849, s. 23) (hvard.).
– (1 g anm.) BOND-KÄRRA. Den obeqväma bondkärran skakade mig alldeles trött. CEDERBORGH OT 2: 5 (1810).
(1 i) BOND-LAND(ET). (den hufvudsakligen af bondfolk bebodda) landsbygden i motsats till städerna; i sht i uttr. (resp. från) (rama) bondlandet. At någon vill préferera det här Bondlandet för Stockholm. ENVALLSSON blefvo alla nögda 11 (1782). Nu får ni hålla till godo med hvad bondlandet har att bjuda på. BLANCHE Tafl. 284 (1845). (J. A.) Malmström var född .. i Vestra Ny socken i Östergötland, på rama bondlandet. PT 1901, nr 243 A, s. 3.
(1 i) BOND-LASS. ( bond- BLANCHE Bild. 1: 25 (1863) osv. bonde- Stadg. ang. landtmil., GT) bondes lass. GT 1788, nr 13 s. 4. särsk. ss. hömått. Stadg. ang. landtmil. 1: 44 (1680). Man räknar här et stads lass (hö) äfvenså godt, som 4 stackar eller Bondelass. Götheb. mag. 1759, s. 272.
(1 g) BOND-LATER, pl. ( bond- DALIN (1850) osv. bonde- RYDELIUS Vitt. 114 (1717), SCHÜCK (o. WARBURG) Litt.-h. 1: 359 (1896)) (numera föga br.) bondfasoner.
BOND-LEDARE,
BOND-LEFNAD,
BOND-LEFVERNE, se C.
(1 g) BOND-LEJON. ( bond- ENVALLSSON, KNORRING. bonda- LIND) () klumpig l. plump bonde l. bondkvinna, bonddrummel, bondrulta; jfr -BASSE, -LOLLA. Bauren-Trolle, et bonda-lejon. LIND (1749; under trolle). ENVALLSSON Friarne 9 1795; om en mansperson). Det bondlejon, som Tante alltid talade om, hvar gång jag icke med kam och en skog af hårnålar toppat upp min stackars lockiga peruque. KNORRING Illus. 28 (1836).
BOND-LIF, se C.
(1 g) BOND-LOLLA ( bonde- LINNÉ Diet. 2: 233 (c. 1750)) (hvard.) jfr -BUMSA, -LEJON, -LUNSA, -LÅPA, -RULTA o. BONDETOK. SERENIUS (1741). En bondlålla, den der alldeles icke har begrepp om att lefva (dvs. savoir vivre). CARLÉN Skjutsg. 80 (1841).
BOND-LUGN, n. ( bonde- NORDSTRÖM Landsortsbohème 81 (1911)) Det gamla godmodiga bondlugnet. G. DJURKLOU i Landsm. 1: 7 (1879). På stridsdagens morgon gick med äkta finskt bondlugn en dräng (i Lappo) och körde plog, under det att en och annan kula susade om öronen på honom. J. TERNSTEDT i Läsa. f. sv. folket 1904, s. 307.
BOND-LUGN.adj, adj. I harmoni med hans bondlungna väsende stod .. hans starkt byggda undersätsiga kropp. ÖDMAN Våro. sommard. 2: 218 (1888).
BOND-LUNK. sakta o. maklig hink. Hästen föll snart in i den vanliga bondlunken.
(1 g) BOND-LUNS. (hvard.) jfr -BASSE. BJÖKMAN (1889). HEDENSTIERNA Fru W. 36 (1890). CEDERSCHIÖLD Den siste Kergoël 63 (1917).
(1 g) BOND-LUNSA. (hvard., föga br.) klumpig bondkvinna; jfr -LOLLA. Posten 1768, s. 356. AUERBACH (1907).
(1 g) BOND-LURK, förr äfv. -LURKER. ( bonde- MODÉE Dår. 7 (1741)) (hvard.) jfr -BASSE. En ohyfsad och grof bondlurk. LUNDBERG Erasmus Dårsk. 46 (1728). Han .. går sjelf som en bondlurk efter plogen. PALMBLAD Nov. 4: 14 (1851). (1 g) -LYMMEL. (bond- SERENIUS (1741) osv. bonde- Ågerups arkiv Bref 10 febr. 1735, KNÖPPEL Den ädelmod. bondeg. 13 (1788)) (hvard.) jfr -BASSE. En ohyfsad bondlymmel. WRANGEL Handb. f. hästv. 477 (1885).
BOND-LYNNE, se C.
(1 g) BOND-LÅPA. (hvard., bygdemålsfärgadt, föga br.) bondlolla. SERENIUS 1734; under b u m k i n).
(1 g) BOND-LÖGN. (hvard., mindre br.) grof, klumpig lögn. BJÖRKMAN (1889).
BOND-MANER ~⁰². ( bonde- HÖJER Sv. 2: 1164 (1879)) bland bondfolk brukligt sätt; i sht i uttr. på bondmaner. DALIN (1850). Det svarta håret föll på bondmaner ända ut på axlarna. LAGERLÖF Stenen 3 (1914).
BOND-MARKNAD. marknad som besökes hufvudsakl. af bönder. HAGBERG Shaksp. 8: 335 (1849).
(1 g anm ) BOND-MAT. ( bonde- HEIDENSTAM Svenskarna 2: 250 (1910)) MÖLLER (1790).
BOND-MENIGHET, se C.
BOND-MOR. bondhustru. STOLT Minn. 39 (1879).
BOND-MÅL. ( bonda- LIND 1749; under b a u e r - s p r a e b e)) (hvard., mindre br.) bygdemål, folkmål, dialekt. LAGERLÖF Theokritos VII (1884). NOREEN Vårt spr. 1: 167 (1903).
BOND-MÅLARE. ( bond- STIERNSTOLPE osv. bonde- NORNENSVAN, A. CAUFFIN hos ROMDAHL o. ROOSVAL Sv. konsth. 420 (1913))
[BOND-MÅLARE.ssg 1]
1) (konst)målare af allmogeklass. Det lilla trädeapellet var .. brokigt beprydt på flera ställen af en bondmålare. STIERNSTOLPE Arndt 3: 156 (1808). Bondmålaren Per HÖrberg. LAURIN Konsth. 541 (1900).
[BOND-MÅLARE.ssg 2]
2) målare som framställer scener ur bondelifvet. (N. Andersson) blef alls ej uteslutande bondemålare och kreatursmålare. NORDENSVAN Sv. k. 460 (1892). LAURIN Konsth. 339 (1900). PAULI Konstnärslif 141 1913; om Millet).
BOND-MÅLERI ¹⁰⁰⁴, stundom ⁰¹⁰⁴, sällan ³~⁰⁰². (bond- LAURIN osv. bonde- NORDENSVA)
[BOND-MÅLERI.ssg 1]
1) af allmogemän utöfvad målarkonst.
[BOND-MÅLERI.ssg 2]
2) gren af målarkonsten som framställer scener ur bondelifvet. NORDENSVAN Konst. hist. 319 (1900). LAURIN Konsth. 153 (1900).
BOND-MÅLNING. ( bond- RYDBERG osv. bonde- NORDENSVAN)
[BOND-MÅLNING.ssg 1]
1) af allmogeman utförd målning. RYDBERG Rom. d. 72 (1876, 1877). De genuina bondmålningarnas bjärta färger. K. WÅHLIN i Ny sv. tidskr. 1890, s. 314.
[BOND-MÅLNING.ssg 2]
2) målning som framställer en scen ur bondelifvet. NORDENSVAN Sv. k. 367 (1892).
(1 h) BOND-MÄRR. ( bonde- KOLMODIN) (starkt hvard.) Så snart en bondemär får kyrckioselan på, ʃ vet bon ei huru bon viI krumma sig och gå. KOLMODIN Qv.-sp. 1: 599 (1732). SP 1780, s. 938.
BOND-MÖSSA. ( bonde- Ordn. o. taxa vppå lille tullen 1658, s. D 1 b, Därs. 1687, s. F 4 a) så slog han hatten i väggen, fick bondmössan på. LUNDH Ljungh. 23 (1905).
BOND-NATUR. ( bonde- 2 NF 4: 1188 (1905)) bondes natur i andligt l. kroppsligt afs. l. båda delarna. WIEFORSS (1804; under b a u e r a r t). Hans enkla och sunda bondnatur. QUENNERSTEDT Ind. sold. 33 (1887).
(1 g anm ) BOND-NEJLIKA. (bonde- BROMELIUS Chloris 74 (1694)) () växten Agrostemlna githago Lin. af nejlikväxternas familj, rödklint, åkerklätt. FRANCKENIUS Spec. C 3 a (1659).
BOND-NEKA. (hvard.) neka helt o. fräckt. SD 1893, nr 261, s. 3. De tilltalade rannsakndes till en början hvar för sig. De "bondnekade" därvid alla tre. Därs. 1905, nr 259, s. 9.
BOND-NÄSSLA.
[förvrängning af BO-NÄSSLA (se d. o. sp. 3650)]
växten Leonurus cardiaca Lin., hjärtstilla. PALMBERG Ört. 269 (1684). WAHLENBERG Flora sv. 375 (1824).
BOND-ORD. (föga br.) allmogeord, dialektord. SERENIUS 1734; under s q u e l c h). CLAËSON 2: 278 (1857).
BOND-OROLIGHET(ER), se G.
(1 g anm ) BOND-OST. i bondhem tillverkad ost i motsats till mejeriost o. herrgårdsost. Växiö lärov. bibl. 1792, fol. . Den finska bondosten .. beredes genom att skumeller kärnmjölken får surna och löpna på egen hand vid vanlig rumvärme. GROTENFELT Landtbr. i Finl. 170 (1896).
BOND-OXE. särsk. (hvard., föga br.) till 1 g: skymford om l. till bonde; jfr -BASSE. STRINDBERG Sv. öden 2: 186 (1883).
BOND-PALTOR, pl. ( bonde- l. DE LA CARDIE (1625) i Oxenst. brefv. 5: 351) (numera bl. tillf.) usla bondkläder.
BOND-PARTI, se C.
(1 g anm ) BOND-PATRON. bonde som närmar sig herrskapsklassen; bonde som uppträvler med anspråk o. myndighet; äfv. med en bismak af ringaktning om större landtbrukare i allm., oberoende af social ställning. Han ämnade sannerligen tillvälla sig ett slags förmynderskap, denne bondpatron. BENEDICTSSON Fru M 181 (1887).
BOND-PERMISSION. (hvard.) själftagen (tjänst)ledighet. Taga (sig) bondpermission, taga sig ledigt utan att inhämta vederbörligt tillstånd. BLANCHE Bild. 5: 42 (c. 1867). VL 1896, nr 179 s. 3.
BOND-PIGA. ( bond- WARNMARE Epigr. L 3 a (1688) osv. bonde- BRASK, DALIN Hist. III. 2: 318 (1762))
[BOND-PIGA.ssg 1]
1) () bondflicka, bonddotter. BRASK Pufedort Inl. t. hist. 202 1680; om Jeanne d'Arc). De, som (i Egypten uppträda som offentliga danserskor) .. äro unga bonde-pigor ifrån landet och stundom gifta qvinnor. HASSELQUIST Resa 65 (1750). ALMQVIST (1844).
[BOND-PIGA.ssg 2]
2) tjänarinna i ett bondehem; afv.:tjänarinna af bondestånd. En Bonde Pijga måste spinna om Weckan 2 Marck BIår eller Ull, och giöra sine Ladugårdz och andra Syslor. RÅLAMB 13: 53 1690; i en fvamställning af tjänares sysslor). DALIN (1850). Man behandlar inte en ämbetsmans dotter som en bondpiga! NORDSTRÖM Landsortsbohème 135 (1911).
BOND-PILT. ( bonde- SPEGEL) (numera knappast br.) SPEGEL Guds verk 244 (1685). THOMANDER 2: 378 (1853).
BOND-PINARE. ( bonde- FERNOW Värmel. 271 (1773), STRINDBERG Sv. öden 2: 132 (1883)) jfr -PLÅGARE. ALMQVIST (1844). Bondpinaren JÖsse Eriksson. BLANCHE Engelbr. 6 (1846).
(1 g anm ) BOND-PION. växten Pæonia officinalis Lin., vanlig pion. SVENSSON Sv:s kulturv. 221 (1893).
BOND-PJÄS. ( bonde- HALLSTRÖM Lev. dikt 256 (1914)) teaterpjäs med ämne ur bondelifvet.
(1 g) BOND-PLUMPER. () bonddrul; jfr -BASSE. FERNANDER Theatr. trag. ebrios. 321 (1695).
BOND-PLÅGARE. ( bond- LAGERBRING 1 Hist. 4: 525 (1783) osv. bonda- Växiö domk. akt. 1686, nr 101. bonde- ISOGÆUS Segerskiöld 939 (c. 1700), ÖSTERGREN 1917; jämte bond-)) person som plågar bönder; jfr -FLÅARE, -PINARE, -PREJARE, -SKINNARE o. BONDEPLÅGEMÄSTARE. (General Pechlin var) känd som en den värste bondplågare. A. RYDFORS i Läsn. f sv. folket 1908, s. 13.
BOND-PLÅGERI ¹⁰⁰⁴, Stundom ⁰¹⁰⁴, sällan ³~⁰⁰². (bonde- G. GRANFELT i Fin. biogr. handb. 1308 (1899)) Finland var bondplågeriets förlofvade land. SCHYBERGSON Finl. hist. 1: 330 (1887).
BOND-POJKE. LINNÉ Diet. 1: 89 (c. 1750). Ej skilnad till personer / Jag såg i nöjets dar; / Bondpojkar och baroner, / Allt för mig lika var. LENNGREN 15 (1797).
BOND-POLSKA. ( bonde- LINNÉ) (i sht förr) liflig, i sht bland allmogen dansad, på många sätt varierad dans i 3/4 takt; äfv. om musiken l. sångmelodien till en dylik dans; polska. Dansa, serdeles menuette, kan tjena för en veklig menniska; men bondepolskan är en stark motion, som kan tjena för det folket. LINNÉ Diet. 2: 51 (c. 1750). NORLIND Sv. folklore 395 (1911).
BOND-PRAKTIKA, se C.
(1 g) BOND-PRAT. prat af (omdömeslösa) bönder (som man icke bör fästa sig vid); jfr -SNACK, BONDE-RALLER. C. E. ALOPÆUS (1808) i Ur Finl. hist. 101.
(1 i) BOND-PREDIKANT. ( bonda- A. l. GOTHUS)
[BOND-PREDIKANT.ssg 1]
1) () präst i landtförsamling. A. J. GOTHUS Thes. ep. 2: 16 (1619).
[BOND-PREDIKANT.ssg 2]
2) predikant som har ett efter allmogens fattningsförmåga o. smak lämpadt framställningssätt. Den bekante bondpredikanten Nyman. C. F. DAHLGREN (1826) hos THOMANDER Tank. o. löj. 149. SCHÜCK Sv. Iit.-h. 1: 320 1887; om S. l. Phrygius). 3 lekmannapredikant af allmogestånd. SD 1896, nr 163, s. 5 (om norrmannen H. N. Hauge).
BOND-PREJARE. (numera knappast br.) person som prejar bönder; jfr -PLÅGARE. WIKFORSS 1804; under b a u e r n p l a c k e r). DALIN 1850.
(1 g) BOND-PRÅL. ( bond- LAGERBRING osv. bonde- RIDDERMARCK
[BOND-PRÅL.ssg 1]
1) sammanställning af bjärta färger på sätt som bevisar en oodlad smak; bondgrannlåt. En .. gäststuga .. den W. låtit .. måla med allehanda rosor och kroklinier (bondprål). C. W. SKARSTEDT i Biogr. lex. 10: 259 (1852). RYDBERG Det skäna 173 (1889). bildl. Hans vältalighet .. (bestod) mäst .. i Bondprål. LAGERBRING Hist. lit. 354 (1748).
[BOND-PRÅL.ssg 2]
2) () bondskryt. Wara klook i oträng Måhl, Är ett toket Bonde Pråhl. RIDDERMARCK Alm. 1699, s. 18.
(1 g) BOND-PRÅLIG. bondgrann. Bondpråligt, tok-grant. SERENIUS 1794; under g a u d y). Granna, bondpråliga målningar. F. A. SÄVE i Ant. tidskr. 1: 103 (1864).
(1 i) BOND-PRÄST. ( bond- LINNÉ Ungd. 2: 344 (1734) osv. bonde- SVART G. I 101 (1561), Växiö domk. akt. 1692, nr 90) (hvard.) landtpräst. Enfalliga bondeprester på bygdenne. P. ERICI Musæus 2: 283 b (1582). Kyrkoherden är en liten fet och rund bondprest, röker sin pipa, dricker sitt öl, räknar öfver sina inkomster. KELLGREN (1789) hos LJUNGGREN SVH 1: 404.
(1 g) BOND-RACKARE. (Starkt hvard.) jfr -BASSE. Du skall komma i arrest .., din Bondrackare. QUENNERSTEDT I Torneå o. Umeå 2: 284 (cit. fr. 1809).
BOND-RAS. ( bonde- Samtiden, SNOILSKY)
[BOND-RAS.ssg 1]
1) (föga br.) bondestam, bönder; bondesläkt. Den svenska bonderacen har af urminnes tid varit ett hårdt slägte. Samtiden 1871, s. 100. H. . ., hvars fader var af gammal bondras. MELANDER I frack 69 (1888).
[BOND-RAS.ssg 2]
2) oförädlad husdjursras som är l. varit den hos allmogen (på resp. trakt) vanliga, landtras; jfr BONDE 1 h. Tag Blacken – han är blott af bonderas, ʃ Men står sig båd' längst och bäst. SNOILSKY 2: 71 (1881).
BOND-REDSKAP ~²⁰ l. ~⁰² (bond- WIKFORSS 1804; under b a u e r g e r ä t h e) osv. bonda- Lex. Linc. 1640; under a r m a). bonde- VERELIUS Ind. 63 (1681), Stadg. ang. landtmil. 1: 246 (1683)) hos bondfolk bruk. lig(t) redskap.
BOND-REGEMENTE,
BOND-REGERING,
BOND-RIKSDAGSMAN, Se C.
BOND-ROCK. ( bond- BJÖRNSTÅHL Resa 2: 135 (1773) osv. bonde- SPEGEL, GHT 1898, nr 47 A, s. 3) rock af det slag som bäres af allmogemän. (Den) Som vnder Bonderock ett ädelt hierta bär. SPEGEL Tilsl. par. 77 (1705).
(1 g anm ) BOND-ROS. ( bond- RUDBECK Hort. bot. 72 (1685) osv. bondeFRANCKENIUS, FUDBECK Hort. bot. 70 (1685))
[BOND-ROS.ssg 1]
1)
[jfr d. bonderose]
växten Althæa rosea Cav., stockros. FRANCKENIUS Spec. D 1 b (1638). RUDBECK Hort. bot. 70, 72 (1685).
[BOND-ROS.ssg 2]
2) pion. G. LÖWEGREN hos LINDGREN Trädg. 6: 176 (1876).
(1 g) BOND-RULTA. jfr -LOLLA.
BOND-RÄNTA. ( bond- G. ADLERSPARRE i LBÄ 4450: 107 (1801), SCHULTHESS 1885. bonde- Stadg. ang. landtmil. 4: 1035 (1697), C. GYLLENBORG Vitt. 161 (1737)) (i fråga om ä. förh.) arrende (l. annan afgift) som erlägges af bonde för den jord han brukar.
BOND-SAGA, se C.
BOND-SCEN. scen (i dramatiskt arbete) i hvilken bondfolk uppträder. LJUNGGREN Sv. dram. 359 (1864). Två på prosa affattade bondscener uti .. Prytz' .. drama Olof Skottkonung. NOREEN Vårt spr. 1: 170 (1903).
BOND-SED. (äfv. bonde-) SCHULTZE Ordb. 4064 (c. 1755). Kantiga bondseder. Frey 1850, s. 447.
BOND-SEKRETERARE, se C.
(1 g anm ) BOND-SENAP. ( bond- ARTEDI. bonde- FRANCKENIUS, SERENIUS) ()
[BOND-SENAP.ssg 1]
1)
[jfr ä. d. bondesennep, t. bauernsenf]
växten Thlaspi arvense Lin., penninggräs. FRANCKENIUS Spec. E 4 a (1638). SERENIUS Kkkk 1 b (1757).
[BOND-SENAP.ssg 2]
2) växten Sinapis arvensis Lin., åkersenap. F. ARTEDI (1729) hos LÖNNBERG Artedi 47.
BOND-SINNE,
BOND-SKARA, se C.
BOND-SKEPPARE. ( bonde- Bidr. t. Hfors hist.) skeppare af allmogeklass. Landzköpmenn och boondhe skeppare före alle handa köpmans varur tiil Tysklandh och Räfflee likee som andre köpstadzmen. Bidr. t. Hfors hist. 1: 17 (c. 1565). särsk. som skymford till skeppare o. sjökaptener. HÖGBERG Late Jim 12 (1909). Förbannade bondskeppare! Vet du inte lefvande hut. NORDSTRÖM Söndagarna 101 (1910).
BOND-SKINNARE.
[jfr t. bauernschinder]
jfr -PLÅGARE. WIKFORSS (1804;under b a u e r n p l a ck e r). DALIN (1880).
BOND-SKJUTS. SCHULTZE Ordb. 4294 (c. 1755). De gamla "rapphönorna", bondskjutsen, önskar jag. . ej åter. LUNDSTRÖM Jörgenb. 190 (1903).
BOND-SKO. ( bonde- o. SWARTS i Alm. (sthm) 1796, s. 38) I. HOLMSTRÖM (c. 1700) i 2 Saml 2: 105. DALIN (1850).
(1 i) BOND-SKOMAKARE ~⁰²⁰⁰. landtskomakare; skomakare som gör grofva, simpla skodon. ALMQVIST (1844).
(1 g anm ) BOND-SKRINDA. G. J. EHRENSVÄRD Dagb. 2: 55 (1780). Bondskrindor äro, som hvar och en vet, ena riktiga otyg att skaka. H. KJELLIN i Sv. turistfören. årsskr. 1910, s. 225.
BOND-SKROCK. bland allmogen förekommande skrock. HARTMAN Husläk. 8 (1828).
(1 g) BOND-SKRYT. STRINDBERG G. Vasa 36 (1899).
(1 i) BOND-SKRÄDDARE. ( bonde- Meddel. fr. Ner. fornm.-fören. 1: 142 (cit. fr. 1553), MÖLLER 1745; under c o u t u r i e r)) landtskräddare. LOVÉN Folkl. 83 (1847).
BOND-SKUTA. ( bond- M. ANKARSVÄRD i GT 1788, nr 152, s. 3, P. J. BLADH i VetAH 1803, s. 10. bonde- FH 1: 275 (1545)) (föga br.) bonde tillhörig skuta; med landtmannaproduter lastad skuta.
BOND-SKYTT. skytt af allmogeklass. EKSTRÖM Mörkö 17 (1828).
(1 g) BOND-SKÄLM. ( bonde- SCHERPING Cober 2: 291 (1737), Fataburen 1911, s. 204 (i folkvisa)) jfr -BASSE. STRINDBERG Sv. öden 2: 196 (1883).
(1 g) BOND-SLOK. ( bond- LIND 1749; under flegel) osv. bonde- CASTRÉN Stormaktst. diktn. 95 (cit. fr c. 1658), KNÖPPEL Den ädelmod. bondeg. 7 (1788)) (hvard., föga br.) jfr -BASSE.
BOND-SLUG. småslugt beräknande, knipslug. WENSTRÖM o. JEURLING (1891). (Prästen) var .. bondslugare än bönderna sjelfva. M. WEIBULL i 3 Skån. saml. III. 2: 11 (1896).
BOND-SLUGHET ~⁰~² l. ~²⁰
(1 g) BOND-SLYNGEL. ( bonde- ANAGRIUS Holberg 60 (1756)) jfr -BASSE. DALIN 1850.
(1 g anm ) BOND-SLÄDE. Handl. Finl. öden 1: 327 (c. 1730).
BOND-SLÄKT, se C.
(1 g anm ) BOND-SMAK. för bondfolk utmärkande (burlesk, obildad) smak. TOPELIUS Vint. I. 2: 117 (1867, 1880).
(1 i) BOND-SMED. ( bonde- LINNÉ Ungd. 2: 206 (1733)) landtsmed i motsats till brukssmed l. finare smed i stad.
(1 i) BOND-SMIDE. jfr -SMED. RINMAN Jernförädl. 39 (1772).
(1 g anm ) BOND-SMÖR. i bondhem tillverkadt smör i motsats till mejerismör o. herrgårdssmör. Smål. alleh. 1883, nr 149, s. 3.
(1 g) BOND-SNACK. ( bonda- o. PETRI) jfr -PRAT. särsk. () bland bondfolk brukligt uttryck. Thet enfollige bonda snack, göre Wij gott såå fåå wij goodh löön. O. PETRI P. Eliæ e 2 a (1527).
(1 g) BOND-SNÅL. (hvard.) snål på ett synnerligen småaktigt o. kortsynt sätt. DALIN (1850). De bondsnåle. De gömde på paltor och gnedo med pängar / och sparade in på hvar post. FRÖDING Efterskörd 1: 121 (1891, 1910)
BOND-SNÅLHET -⁰~² l. ~²⁰.
(1 i) BOND-SOCKEN. jfr -FÖRSAMLING. Munkevad var .. en bondsocken utan en enda herreman. LUNDQUIST Vid aftonl. 3 (1891).
BOND-SOLDAT, se C.
BOND-SON.
[fsv. bonda sun]
( bond- BJÖRN Fanfan 52 (1786) osv. bondaO. PETRI Kr. 61 (c. 1540), AFZELIUS Sagoh. 3: 76 (1841; arkaiserande). bonde- G. I:s reg. 9: 272 (1534), PT 1913, nr 9 B, s. 3) Han är dog icke lickuell vtan en bonde szon, och wij haffue giort honom tiil en herre mann. G. I:s reg. 9: 272 (1534).
BOND-SPELMAN ~⁰² l. ~²⁰. spelman af allmogeklass. SP 1780, s. 251.
BOND-SPRÅK. ( bond- BENZELSTIERNA Cens.-jonrn. 52 (1739) osv. bonde- Sv. Merc., AFZELIUS Sagoh. X. 1: 125 (1864)) allmogemål, bygdemål. Det gängse Bendespråket i vår Skiärgård. Sv. Merc. V. 1: 130 ("129") (1759). jfr C.
(1 i) BOND-STATION. mindre (järnvägs- l. post-) station på landet. De större stationerna. . skola få det bättre, bondstationerna få det sämre. SvD 1913, nr 226, s. 6.
BOND-STIL. allmogestil. Kyrkan var en åkta svensk landtkyrka, bygd både utan och innan i svensk bondstil. BECKMAN Amer. stud. 1: 49 (1883).
(1 h) BOND-STO. ( bonde- G. I:s reg. 16: 174 (1544)).
BOND-STOL. ( bond- MURENIUS Acta visit. 498 (1661) osv. bonde- MURENIUS Acta visit. 60 (1640), Prostb. fr. Allbo h:d 1725, s. 3)
[BOND-STOL.ssg 1]
1) stol af sådan form som är bruklig bland allmogen. ALMQVIST Det går an 88 (1839). En under barocktiden vanlig stolform, en s. k. bondstol med hjärtformigt ryggstöd. WRANGEL Konststil. 34 (1897).
[BOND-STOL.ssg 2]
2) (numera knappast br.) för bondfolk afsedd kyrkbänk. MURENIUS Acta visit. 60 (1640).
BOND-STOLT. ( bonde- SVEDELIUS Norge 125 (1866)).
BOND-STOLTHET ~⁰~² l. ~²⁰. (äfv. bonde-) FAHLCRANTZ Kyrkoherden 54 (1907).
BOND-STUDENT. ( bonde- NORDENSVAN Garborg Bondestudenter 1886; boktitel, motsv. nor. Bondestudentar)) student ur allmogefamilj. LUNDQUIST Profil. 3: 126 (1888).
BOND-STUGA. ( bond- NORDBERG C. XII 1: 506 (1740) osv. bonde- A. HUMMERHIELM (1707) i Karol. krig. dagb. 10: 57, DYBECK Runa 1847, s. 28) Den äkta, gamla, stilfulla svenska bondstugan, som liksom vuxit till ett med den svenska naturen. E. ODHNER i Läsn. f. sv. folket 1912, s. 252. Den vanliga svenska bondstugan med en förstuga i mitten och en dagligstuga vid den ena samt en gäststuga vid andra sidan om denna. N. LITHBERG i Sv. turistfören. årsskr. 1919, s. 61.
BOND-STÅND, se C.
BOND-STÄLLE. (mindre) bondgård. R. BERGSTRÖM i Fr. skogar 34 (1892).
BOND-SYSSLA, r. l. f. SCHULTZE Ordb. 5292 (c. 1755).
BOND-TALMAN, se C.
(1 g) BOND-TAMP. (starkt hvard.) skymford om l. till bonde; jfr -BASSE. DÄHNERT (1784). Är du alldeles tokig, din bondtamp . .! HEIDENSTAM Svenskarna 2: 94 (1910).
BOND-TJUF. ( bonde- SCHERPING Cober 2: 291 (1737)) skymford om l. till bonde; jfr -BASSE. NORDSTRÖM Landsortsbohème 277 (1911).
(1 g anm ) BOND-TOBAK.
[jfr t. bauerntabak]
simpel tobak. särsk.: växten Nicotiana rustica Lin. N. G. SCHULTÉN i Econ. annal. 1807, mars s. 72. Utom den Allmänna Tobaken (N(icotiana) Tabacum L.) odlas Bondtobaken, skild genom rundadt trubbiga blomflikar: N. rustica L. FRIES Ordb. 130 (c. 1870). Den simpla s. k. bondtobaken. H. JUHLIN-DANNFELT i Uppland 2: 85 (1903). Af tobak odlas i allmänhet trenne arter: virginisk tobak .., bondtobak .. och marylandtobak. JÖNSSON Gagnv. 219 (1910).
BOND-TOLFVA. ett slags kortspel med 36 kort som i allm. spelas af 2 par, hvarvid det par som först får 12 poäng vinner spelet; mariage, tolfva. "O! hvad ändå lifvet är skönt" – sa' krögarn, fick spela bondtolfva. HOLMSTRÖM Sa' han 65 (1876). Han var en baddare på alla slags kortspel från Durak och Sala Hybika till Bondtolfva och Tjuguett. ENGSTRÖM Kryss 170 (1912).
BOND-TORP. ( bonde- SCHRODERUS, Biogr. lex.)
[BOND-TORP.ssg 1]
1) till en bondgård hörande torp.
[BOND-TORP.ssg 2]
2) ()
ringa bondgård. SCHRODERUS Osiander 2: 645 (1635). Biogr. lex. 12: 275 (1846).
(1 g anm ) BOND-TRILLA. lätt fyrhjulig resvagn af typ som användes af bondfolk. Stora herrskapsvagnar och små bondtrillor .. på väg till kyrkan. LAGERLÖF Holg. 2: 41 (1907).
BOND-TRO. ( bonde- TIGERSCHIÖLD Dikt. 1: 69 1888; i bet. 3 b)) l) bland allmoge gängse (van)tro l. (van)föreställning. Denna mening om (hvetets förvandling till råg) .. är en error popularis, eller bondtro, som allmänt är antagen öfver hela Sverige. LINNÉ Västg. 30 (1747). Midsommarsafton hade .. i bondtron något underbart med sig. LOVÉN Folkl. 138 (1847).
[BOND-TRO.ssg 2]
2) tro l. mening l. åsikt som har sin grund i "vanligt sundt bondförstånd". Denna min enfaldlga bondtro tadlas af högt upplysta dagbladsskrifvare. JÄRTA V skr. 2: 294 (1834). LUNDGREN Mål. ant. 1: 13 (1839, 1873)
[BOND-TRO.ssg 3]
3) om religiös tro.
[BOND-TRO.ssg 3.a]
a) tro l. religion som finnes hos (obildadt) bondfolk. Hedendomen nedsjönk till en föraktlig "bondtron". H. HJÄRNE i Ny sv. tidskr. 1880, s. 87.
[BOND-TRO.ssg 3.b]
b) tro l. religion som finnes hos enkelt, oförvilladt (bond)folk. TIGERSCHIÖLD Dikt. 1: 69 (1888). Den stora olärda menigheten, inom vilken lutherdomen i sin levande form av "bondtro" har sitt starkaste stöd. V. T. ROSENQVIST i Z. Topelius' hundraårsminne 72 (1918).
BOND-TROSS. repslag. Af smäckrare tågvirke förekommer en mängd olika sorter, såsom bond-trossar, .. telnar, buntgarn, sjömansgarn o. s. v. 2 NF 22: 1439 (1915).
BOND-TRYGG. (äfv. bonde-) HEIDENSTAM Folkung. 1: 26 (1905).
BOND-TRYGGHET -⁰~² l. ~²⁰. (äfv. bonde-) KOCH Emigr. land 370 (1910).
BOND-TRÖJA. (äfv. bonde-) WIKFORSS (1804; under b a u e r k i t t e l). Pigorna på gården .. (hade) kommit att få se en silkeskrage sticka fram under bondtröjan (hos G. Vasa). III. Sv. 2: 90 (1882).
BOND-TUPP.
[BOND-TUPP.ssg 1]
1) till 1 h: tupp af bondras. NILSSON Fauna II. 2: 47 (1828).
[BOND-TUPP.ssg 2]
2) (hvard.) skymford om l. till bonde; jfr -BASSE. CRUSENSTOLPE Tessin 3: 57 (1847). De syns att du å från lande, djävla bonntupp! KOCH Arbetare 217 (1912).
BOND-TUPPA. (i Dalarna)
[BOND-TUPPA.ssg 1]
1) i uttr. blå bondtuppor, växten Centaurea cyanus Lin., blåklint.
KRÖNINGSSVÄRD Flora dal. 61 (1843).
[BOND-TUPPA.ssg 2]
2) i uttr. röda bondtuppor, växten Agrostemma githago Lin., rödklint, åkerklätt. C. G. KRÖNINGSSVÄRD i Afbandl. rör. naturvet. 2: 99 (1831).
(1 g) BOND-TUR. (hvard.) oväntad o. oförtjänt framgång, "flax". l. BJÖRKÉN i Med. archiv IV. 1: 36 (1868). Några älgar hade stupat för de öfriga jägarna, som .. hade en förbaskadt blixtrande bondtur. KNÖPPEL Sv. ridd. 111 (1912).
BOND-TYP. ( bonde- BLANCK Nord. renäss. 416 (1911)) Den andre(mannen) var en civiliserad bondtyp. STRINDBERG Röda r. 30 (1879). (Albert Engströms) bondtyper (äro) mästerliga. 2 NF 7: 630 (1907).
BOND-TYRANN. (äfv. bonde-) tyrann mot allmoge. CAVALLIN Herdam. 2: 210 (1855).
BOND-TYRANNI. (bonde- CARL IX (1597) hos CHESNECOPHERUS Fulkom. skäl Yy 2 b) tyranni mot allmoge.
BOND-TÄPPA, r. l. f. LINNE Ungd. 2: 352 (1734).
(1 g) BOND-TÖLP, förr äfv. -TÖLPER. ( bonde- Rel. cur. 102 (1682)) jfr -BASSE. BJÖRKMAN Chaucer 104 (1906).
BOND-TÖS. (hvard.) LUCIDOR Hel. C 1 b (1671).
BOND-UNGE. (hvard.) DALIN Arg. 1: 284 (1733, 1754)
BOND-UPPROR, Se C.
(1 g anm ) BOND-VAGN. ( bond- KELLGREN Bref t. Clewberg XX (1783) osv. bonda- LIND 1749; under f r o nw a g e n). bonde- C. GYLDENHIELM (c. 1640) i Hist. handl. 20: 288, Törngrenska målet 421 (1802)) särsk. (skämts., †) i uttr. lugn som en bondvagn. DALIN (1850).
– (1 ganm.) BOND-VALS. (föga br.) ett slags vals med nigningar, "gammalvals". BÖTTIGER 3: 96 (1843, 1858) EICHHORN Stud. 3: 26) (1881).
(1 g) BOND-VATTEN. (hvard., skämts.) vanligt vatten i motsats till kolsyradt vatten o. d. LUNDQUIST Zola I grus 137 (1892).
BOND-VERKTYG ~²⁰ l. ~⁰² (knappast br.) bondredskap. WIKFORSS 1804; under b a u e r g e r ä t h e). DALIN 1850.
BOND-VETT. (hvard.) naturligt vett, medfödt vett; jfr -FÖRSTÅND. PALMBLAD Norige Bih. 54 (1847).
BOND-VIOLIN. ( bonda- LIND 1749; under b a u e r f i e d e l)) Den surrande bondviolin. KARLFELDT Frid. vis. 46 (1898).
BOND-VIS, n. ( bond- WESTE (1807) osv. bonda- Lex.Linc. (1640; under r u s t i c e), LIND (1749; under b a u e r a r t). bonde- ARVIDI 15 (1651), ÖSTERGREN i uttr. på bondvis, på bondfolks sätt. GEIJER I. 3: 188 (1811). På vanligt bondvis sades der hvarken ja eller nej vid första (frieri-)besöket. HEDENSTIERNA Komm. 227 (1891). På ärligt gammalt bondevis. ÖSTERGREN (1917).
BOND-VISA. ( bond- SERENIUS 1734; under c o u n t r y) osv. bonda- Lex.Linc. 1640; under i n d o c t u s), LIND 1749; under b a u e r g e s a n g). bondeG. DJURKLOU (1865) i Ant. tidskr. 2: 55, BLANCK Nord. renäss. 419 (1911)).
(1 i) BOND-VISCHAN, best. (starkt hvard.) bondlandet, landsbygden. Ute på bondvischan. ENGSTRÖM En bok 7 (1905). THESLEFF Sthms förbrytarspr. 23 (1912).
(1 g) BOND-VULEN. (numera knappast br.) bondaktig, bondsk. DÜBEN Boileau Sat. 57 (1722). SERENIUS 1734; under d o l t i s h).
BOND-VÄLDE, se C.
BOND-VÄLLING. särsk.
[jfr utti. lugn som en filbunke]
(skämts., föga br.) i uttr. lugn som en bontvällning. HUMBLE Hemmet på Holmen 133 (1903).
BOND-VÄN, se C.
BOND-VÄRDINNA. (i Finl.) bondhustru. o. ANDERSSON i Förh. o. upps. 18: 164 (1905). RAMSAY Fr. barnaår 4: 35 (1905).
BOND-VÄSEN, se C.
(1 g anm ) BOND-ÅKA, r. l. f. (föga br.) bondåkdon. ALMQVIST 1844; om släde). jfr: Inga af edra godtköps bondåkor för mig. .. Jag vill ha den styfvaste karet, som fins. NYBLOM M. Twain 2: 91 (1874).
(1 g anm ) BOND-ÅKDON ~⁰² l. ~²⁰. v. F. PALMBLAD i Biogr. lex. 17: 136 (1849).
BOND-ÅNGER. (hvard.) med ånger förbunden skamkänsla som åtföljer bakrus. Bondånger och siälfförakt. Morgonen derpå, då han led af kopparslagare och bondånger. Östg. corresp. 1854, nr 76, s. 5. Bakrusets och bondångerns töckniga, gråa måndagsvärld. SIWERTZ Ämbetsmän 12 (1912). stundom allmännare, om (lätt) ånger förbunden med skamkänsla. Dessa öfverilningar efterföljas alltid af "bondånger". SVEDELIUS Förfl. lif 156 (1887). Man ångrar sig, men det är bara "bondånger". .. Man skäms öfver sig själf. BESKOW Pred. 597 (1901). Anm. I studentjargong o. dyl. språk användes stundom kortformen bondis. TEGNÉR Ellipt. ord 22 (1882). NOREEN Vårt spr. 1: 33 (1903).
BOND-ÄTT, se C.
B
[jfr motsv. ssgsform i vissa sv. dial.]
() :
BONDA-ARBETE,
BONDA-BARN,
BONDA-BEGREPP,
BONDA-BLYGHET,
BONDA-BRÖD
BONDA-BRÖLLOP,
BONDA-BY,
BONDA-DRÄNG,
BONDA-FLICKA,
BONDA-FOLK, se A.
BONDA-FRED, se C.
BONDA-FÖRSAMLING,
BONDA-GOSSE,
BONDA-GÅRD,
BONDA-GÄLL,
BONDA-GÄSTABUD,
BONDA-HEMMAN,
BONDA-HUND,
BONDA-HUS,
BONDA-HUSTRU,
Se Å.
BONDA-HYDDA,
Se C.
BONDA-KLOCKARE,
BONDA-KLÄDD,
BONDA-KLÄDER,
BONDA-KOJA,
Se A.
BONDA-KRIG,
Se C.
BONDA-KVINNFOLK, se A.
(1 g) BONDA-KYN. djärf på klumpigt l. tölpaktigt sätt, dumdristig.
Åsnan wardt .. en gångh Bonda kyn, och gick fram åt wäghen, tå mötte honom itt Leyon, that han spotzligen hälsadhe. BALCK Esop. 76 (1603).
BONDA-KYRKA, se A.
BONDA-LAG,
BONDA-LANDBO, se C.
BONDA-LEJON, se A.
BONDA-LÄRA. Sten Biörnsons Jordmärg, Eller Trogna Bonda-Läro, Huru Åker och Äng bättre böra skiötas. BENNET (1745; boktitel.
BONDA-MÅL,
BONDA-PLÅGARE,
BONDA-PREDIKANT,
BONDA-REDSKAP, se A.
BONDA-REGEL, se C.
(1 g) BONDA-SKAM. bondblyghat. HANBRÆUS Erasmus B 13 a (1620).
BONDA-SNACK,
BONDA-SON, se A.
BONDA-STÅND,
BONDA-TAL, se C.
BONDA-TRIAKELSE. hvitlök. LIND 1749; under b a u e r - t h e r i a k). jfr: (Hvitlök) blifwer .. BondeTiriach aff Galeno kallat. PALMCRON Sund. sp. 47 (1642).
BONDA-TROLOFNING. ( bonde- Växiö domk. prot. 1632, s. 599) trolofning utan prästerligt biträda. Huarken prästa eller bonda troolofning är dher emillan kommen. Växiö domk. akt. 1683, nr 7.
BONDA-TROLOFVAD, p. adj. jfr -TROLOFNING. Växiö domk. prot. 1641, s. 125.
BONDA-TROLOFVAN. == -TROLOFNING. Thenne förre drengen .., som hon war trolofuat wid doch uthi bonnatrolofwan uthan någon prest. Växiö domk. prot. 1637, s. 91. - -VAGN, sa A.
BONDA-VAPEN,
BONDA-VARA, se C.
BONDA-VIOLIN,
BONDA-VIS,
BONDA-VISA, se A.
C
BONDE-ADEL.
[BONDE-ADEL.ssg 1]
1) == -ARISTOKRATI 2.
[BONDE-ADEL.ssg 2]
2) (förr)
bönder som åtnjuta adliga förmåner. D. STARK (1761) hos LEINBERG Vårt land 1: 51. jfr A
BONDE-AKTIG, sa A.
BONDE-ALLMOGE ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰. ( bond- RYDÉN Pontoppidan Colleg. past. 308 (1766)) (numera knappast br.) BOTIN Hem. 2: 141 (1756).
BONDE-ARBETE, sa A.
BONDE-ARISTOKRAT. ( bond- H. LILLJEBJÖRN Hågk. 1: 11 (1865)) aristokratisk bonde, förnäm bonde. -ARISTOKRATI. (bond- PALMBLAD, P. G. WISTRAND i Fataburen 1911, s. 196)
[BONDE-ARISTOKRAT.ssg 1]
1) styrelseform enl. hvilken bönderna bilda en styrande klass. Den (norska konstitutionen) innehåller .. en blandning af ultrademokrati och bondaristokrati. PALMBLAD Norige 409 (1846).
[BONDE-ARISTOKRAT.ssg 2]
2) konkret: grupp l. klass af bondfolk som intager on framskjuten ställning, bondeadel. Hemmadöttrarne i det förmögna bondehemmet (i Östergötl) .. gifta sig helst inom bondearistokratien. J. SUNDBLAD i VLS 140 (1887).
BONDE-BANK. hufvudsakl. för bönder l. jordbrukare afsedd bank. 2 NF 22: 230 (1915).
BONDE-BARN,
BONDE-BEFOLKNING,
BONDE-BEGREPP,
BONDE-BLOD,
BONDE-BLYG, se Å.
(1 g) BONDE-BLYGD. () bondblyghet. LUCIDOR Hel. B b 2 a (1672). Ofta skulle wäl hoos mången Lysa fram mång täcklig dygd, Ther hon icke hölles fången / Af en rädder Bonde-blygd. RUNIUS Dud. 2: 196 (1706).
BONDE-BRODERI. allmogebroderi. L. LOOSTRÖM i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1888, s. 103.
BONDE-BRUD,
BONDE-BRUK,
BONDE-BRÖLLOP,
BONDE-BY,
BONDE-BYGD, se A.
BONDE-BÖRD. Onkeln, som är af bondebörd. P. A. GÖDECKE i Nord. tidskr. 1883, s. 399. HEIDENSTAM Folkung. 1: 302 (1905).
BONDE-DAGSVERKE,
BONDE-DANS, se A.
BONDE-DEMOKRAT. SVEDELIUS Repr. 443 (1889).
BONDE-DEMOKRATI. Adam af Bremen (intygar), att det samhälle man fann i Sverige var ett mägtigt folkvälde, en bondedemokrati. V. RYDBERG i GHT 1873, nr 81 s. 1.
BONDE-DIKT. dikt (framställd ss.) diktad af bönder. FRÖDING Efterskörd 2: 52 (1897, 1930)
BONDE-DIKTNING. På kontinenten förlorade man, i följd af kristendomens införande, intresset för dessa gamla (episka) sånger, och där sjönko de därför ned till en bondediktning. SCHÜCK Medelt. kult. frist. 53 (1907).
BONDE-DOTTER,
BONDE-DRÄKT
BONDE-DRÄNG, se A.
BONDE-EMANCIPATION. bönders frigörelse (ur undertryckt ställning, särsk. ur lifegenskap). Bondeemancipationen i Ungern 1848. NF 4: 915 (1881). ALMKVIST Turgenjef Nov. 9: 10 (1887).
BONDE-ETIKETT. Bosegger .. berättar oss, att "bondeetiketten är den strängaste och omständligaste samt gifver ej efter för det spanska hofceremonielet". C. D. AF WIRSÉN i PT 1892, nr 36, s.3.
BONDE-FAMILJ, se A.
BONDE-FANA. (i fråga om ä. förh.)
[BONDE-FANA.ssg 1]
1) fana som bäres af bönder; häradsfana. ALMBERG (1711) hos LOENBOM M. Stenbock 2: 150.
[BONDE-FANA.ssg 2]
2) (förr) ryttartrupp, ungefär skvadron, af allmogemän. BUREUS Suml. 57 (c. 1600).
BONDE-FAR,
BONDE-FILUR, se A.
BONDE-FJÄRDING. bergslagsdistrikt där (af allmogen idkadt) åkerbruk är hufvudnäringen. (De) som bo uti Bonde-fierdingen af Lindesbergs Bergslag och intet bruka Bergsbruk. Stadg. ang. landtmil. 1: 588 (1685). Lindes sockns södra fjerding, eller den så kallade Bondefjerdingen. Berg. 3: (1762). Bondefjärdingarna af Nora och Linde bergslager. H. NELSON i Ymer 1913, s. 306.
BONDE-FLICKA,
BONDE-FLOCK, se A.
BONDE-FOGDE. (förr) The Bondefogter, som .. öffver altt wärendtz landh, tilskickede ware skole, att hwar feet sin flerdingh, ther han skall haffwe achtt och tilsyn med. G. I:s reg. 17: 414 (1545).
BONDE-FOLK,
BONDE-FOT, se A.
BONDE-FRED. ( bonda- Växiö rådstur. prot. 1657, s. 1097, NEHRMAN Jur. cr. 153 (1756)) särsk. (förr): mellan gränsallmogen i två med hvarandra krigförande länder ingången öfverenskommelse att sinsemellan upprätthålla fred o. grannsämja samt bistå hvarandra. N. Av. 11 sept. 1657, s. 5. Bättre Bonde frijd, än Borgerlig krijg .. (dvs.) Dhet är bättre at lefwa fredligh bland dhe spaaka, ån i strijdh medh dhe orooliga. GRUBB 72 (1665). Emellan Göingarne och ärendsboarne var "bondefred" (under nordiska sjuårskriget). AFZELIUS Sagoh. 7: 159 (1853).
BONDE-FRIHET ~²⁰ l. ~⁰². böndernas ställning ss. fria, öfver sig o. sitt bestämmande medborgare; motsatt: feodalism, lifegenskap. JÄRTA V. skr. 1: 225 (1832). Då .. en mäktig godsherreklass uppstod, förnämligast ur tjänsteadeln, gick i de flesta germanrikena den gamla bondefriheten under. 2 NF 9: 1045 (1908). I Norge blev bonden snart och obestritt nationens typiske företrädare, bondefriheten var landets mest karaktäristiska politiska särmärke. BLANCK Nord. renäss. 419 (1911).
BONDE-FULLMÄKTIG ~⁰²⁰. (föga br.) om riksdagsman i bondeståndet. TEGNÉR Farf. 200 (1900).
BONDE-FÄ, se A.
BONDE-FÄLT. () bondetåg. Växiö domk. akt. 1678, nr 224. 1677 wart (jag) uthfordrat med bondefältet till Skåne. Bärs. 1706, nr 244.
BONDE-FÄNIKA. (förr) infanteritrupp, ungefär kompani, af allmogemän. Helsinglands bondefänika. HALLENBERG Hist. 1: 367 (1790).
BONDE-FÄRG. () I Stället för dhen naturliga Rödheeten, (dhen dhe kalla Bonde-Färgan) sökia (många fruntimmer) til at förskaffa sigh, dhen så kallade Furstl. Skiönheeten som skall beståå i ett hwjitbleekt Ansichte. Rel. var. 202 (1682).
BONDE-FÖDD, p. adj. född af bondfolk. Then Gudh sitt Fosterland ok Honung tiäna kan, / Mäd Troo, fast Bondefödd är sanskyld Adelsman. LUCIDOR Hel. T 2 b (1672). En man, som väl var bondefödd, men som mest hela sin tid bott i stad och varit ibland herskapsfolk. WIGSTRÖM Folkdiktn. 1: 222 (1880).
BONDE-FÖRARE. särsk. om ledare för ett politiskt allmogeparti. V. RYDBERG (1871) hos WARBURG Rydberg 2: 119.
BONDE-FÖRBUND. sammanslutning af jordbrukare, företrädesvis af allmogeklass, för bevakande af gemensamma intressen. Svenska bondeförbundet. Skånska bondeförbundet. De politiska bondeförbunden. Allm. valmansförb. månadsbl. 1916, nr 7, s. 6 (om Bondeförb o. Jordbrukarnas riksförbund). särsk. i sg. best. Bondeförbundet, politiskrekonomiskt förbund af jordbrukare, företrädesvis af allmogeklass, med öfvervågande högeråskådning, hvilket stiftades 1911 o. uppträdde som politiskt parti för första gången vid riksdagsmannavalet 1914. Landsbygden 1911, nr 39 s. 2. Allm. valmansförb. månadsbl. 1916, nr 6 s. 1.
BONDE-FÖRBUNDARE. (ngt hvard.) medlem af Bondeförbundet. Allm. valmansförb. månadsbl. 1916, nr 6, s. 4. AB(N) 1918, nr 306 A, s. 8.
BONDE-FÖRSAMLING,
BONDE-FÖRSTÅND, se A.
BONDE-FÖRTRYCK. mot allmoge öfvadt förtryck. FRYXELL Ber. 14: 178 (1846).
BONDE-FÖRTRYCKARE. ( bond- G. M. ARMFELT (1812) i Ur Finl. hist. 194) jfr -FÖRTRYCK.
BONDE-FÖRÄLDRAR, pl. ( bond- GT 1788, nr 51, s. 3, P. A. SONDÉN i Biogr. lex. 1: 222 (1835). bonde- Växiö domk. akt. 1784, nr 324, osv.) Denne .. högt förtjente Man var född af Bondeföräldrar. Sv. lit.-tidn. 1816, Bih. sp. 3. Sjelf af bondeföräldrar, fann han sin trefnad i kretsen af en god, förnuftig och flitig allmoge. ALMQVIST Kap. 71 (1838).
BONDE-GILLE,
BONDE-GODS,
BONDE-GOSSE,
BONDE-GRANNLÅT,
BONDE-GUBBE, se A.
BONDE-GUD. (Tor) är den nordiske bondeguden, ty det välgörande åskregnet gifver jorden närande safter. WISÉN Oden 25 (1873). SCHÜCK (o. WARBURG) 2 Litt.-h. 1: 92 (1911).
BONDE-GUMMA,
BONDE-GÅRD. se A.
BONDE-GÅTA. Scholastiske grill-syllogismi .. stödja sig (merendels) på ordens bemerckelser, lika som våra bonde-gåtor. RYDELIUS Förn. 48 (1719, 1737).
BONDE-GÄLL,
BONDE-GÄSTABUD, se A.
BONDE-GÄSTNING. () (Slotts- o. gårds-)fogtenn .. (skall) förbiuda krögarenn, ath hann inge bonndegestningh skall hålla, som krögarenn på lanndzbygdenn pleger giöre, utann alenest seliie them vägfarenndhe theris måtthelig nödtårffth. G. I:s reg. 26: 26 (1556).
BONDE-HAND. i förb. af bondehand, tillverkad af l. härrörande från en bonde l. bönder, i bondehand l. i bondehänder, i bondes l. bönders ägo. Skriften var .. troligen .. icke af bondehand. FRYXELL Ber. 7: 16 (1838). Det omålade .. bohaget är af bondehand. BERGSTRÖM Litt. o. nat. 210 (1889). Skogssköfling .. å hemman i bondehand. PT 1908, nr 259 A, s. 2. Egendomen .. är nu i bondehänder. 2 NF 15: 244 (1911).
BONDE-HANDEL, se A.
BONDE-HANDTERING. () landtbruk, landtliga sysslor. Drijfwa Åkerbruk, bruka Bondehandtering. Lex.Linc. (1640; under v i l l i c o). Växiö domk. akt. 1725, nr 269.
BONDE-HATT, se A.
BONDE-HEM. (äfv. bond-) H FORSSELL i VittAH XXIX. I: 11 (1880, 1884). Hvita herrgårdar och rödmålade bondehem. A. SEGERSTEDT i VLS 123 (1886). Från bondehem utgångna män. PT 1900, nr 40 s. 3.
BONDE-HEMMAN,
BONDE-HOP,
BONDE-HUMOR,
BONDE-HUMORISTISK,
BONDE-HUND,
BONDE-HUS,
BONDE-HUSHÅLL,
BONDE-HUSTRU, se A.
BONDE-HYDDA. ( bond- MÖLLER 1745; under b o u r d e l a g e), STRINNHOLM Hist. 1: 59 (1834). bondaA. J. GOTHUS Likpr. ö. Anna Coyet C 1 a (1618), Lex. Linc. 1640; under t u g u r i u m ). bonde- SCHRODERUS Hoflefv. 250 (1629) osv.) (numera bl. i högre stil).
BONDE-HÄR. ( bond- MÖLLER (1790), NILSSON Ur. I. 4: 22 (1839). bonde- BOTIN Utk. 682 (1764) osv.)
[fsv. bonda här]
här af allmogemän; särsk. om den här som den sv. allmogen under medeltiden uppställde på grund af allmän värnplikt. På Stiklarstad afvaktade Konung Olof den .. församlade bondehären. LAGERBRING 1 Hist. 1: 264 (1769). Krigare var (hos germanerna) .. hvarje fri man, och folket sjelft ett krigsförbund .. hvarföre det äfven hos oss kallades i fordna dagar Bondehären, Landshären. GEIJER I. 1: 16 (1818). Gustaf Eriksson började befrielsekriget med den väpnade bondehären under biträde af de frälsemän eller "hofmän", som efter hand slöto sig till honom. E. HILDEBRAND i Sv:s hist. 3: 262 (1903).
BONDE-HÄRKOMST ~²⁰, äfv. ~⁰². Benzelius, sjelf af bondehärkomst. TOPELIUS Fält. 3: 239 (1858).
BONDE-HÄST, se A.
BONDE-HÖFDING. ledare för bönder(na). ODHNER G. III 1: 314 (1885). I kampen för frihet förenar .. (biskop Tomas) sig med den djärfve bondehöfdingen (dvs. Engelbrekt). HAGSTRÖM Herdam. 1: 27 (1897). (Riksdagsmannen i bondeståndet Anders Danielsson) var en myndig bondehövding, som krusade för ingen. GRIMBERG Sv:s hist. 496 (1909).
BONDE-HÖGFÄRD,
BONDE-HÖGFÄRDIG, se A.
BONDE-HÖGSKOLA. () folkhögskola. Om Bonde-Högskolor. 1868; boktitel). Samtiden 1872, s. 331.
BONDE-HÖNS, se A.
BONDE-JORD. ( bond- LAHT 1900, s. 23. bonde- Stadg. ang. landtmil. 3: 494 (1694) osv.) jord som äges af bönder.
BONDE-JORDBRUK ~²⁰, äfv. ~⁰². af bönder idkadt jordbruk. LAHT 1893, s. 60.
BONDE-KAPTEN. ( bond- NORDBERG C. XII 2: 670 (1740). bonde- RP, VERELIUS Ind. 263 (1681)) (förr) jfr -LÖJTNANT. Om the hem-capitener, som skole exercera thett follkett hemma bliffver, kan icke vara orådh; ther till kunna tagas gamble karlar, som haffva varitt brukadhe, och the må och kallas bonde-capitener; thesse kunna fåå capitens löön. RP 7: 326 (1638).
BONDE-KARL,
BONDE-KAVALLERI, se A.
BONDE-KJORTEL. () sådan lifrock som bäres af allmogemän. Oxenst. brefv. 1: 274 (1625). Taxa f. Villmanstrands tullk. 1732, s. 1 b.
BONDE-KLASS(EN). PALMBLAD Norige 315 (1846). Skolundervisningen öfverflyttar i bondens tanka lärjungen ur bondeklassen in i herrekasten. C. F. BERGSTEDT i Frey 1850, s. 102.
BONDE-KLIPPARE,
BONDE-KLUBB,
BONDE-KLÄDER, se A.
BONDE-KNAPE. (förr) En öfvergångslänk från bönder till egentlige krigare utgjorde under sextonde seklet bondeknaparne. De utrustade häst och karl eller deltogo på annat sätt i krigen och fingo derför sina små lägenheter fria från skatt. J. M. SALENIUS i Hist. arkisto 6: 155 (1878).
BONDE-KNEKT. (förr) till krigstjänst uttagen allmogeman. G. I:s reg. 26: 789 (1556). WIDMARK Helsingl. 1: 230 (1860).
BONDE-KOJA, se A.
BONDE-KOMEDI. komedi som behandlar ämne ur allmogelifvet. NF 19: 287 (1895). Geijerstams bondekomedier. GHT 1897, nr 41, s. 2.
BONDE-KONUNG l. -KUNG.
[fsv. bonda k(on)unger]
[BONDE-KONUNG.ssg 1]
1) om konung som gynnar o. företrädesvis stöder sig på allmogen; i sht om Karl IX. Kung Eric (XIV) kallades en bonde Konung, sedan han börjadt .. att smickra den lägre klassen medborgare. HSH 3: 34 (c. 1750). Adeln kallade Karl den nionde .. en Bondekonung. FRYXELL Ber. 5: 61 (1831). GRIMBERG Sv:s hist. 190 (1906).
[BONDE-KONUNG.ssg 2]
2)
[jfr motsv. anv. i fsv.]
om inflytelserik bonde, bondeledare. Enstaka bönder (i Österbotten på 1500-talet) hade .. förvärfvat en stor förmögenhet och uppträdde som väldiga kaxar. En dylik bondekung hade Hans Hansson Fordell i Pedersöre varit. E. HILDEBRAND i Sv:s hist. 4: 229 (1904).
BONDE-KOSTYM,
BONDE-KREATUR, se A.
BONDE-KRIG. ( bond- MÖLLER (1790), REUTERDAHL Sv. kyrk. hist. 1: 441 (1838), KINDBLAD (1868). bonda- G. I:s reg. 9: 361 (1534). bonde- G. I:s reg. 15: 157 (1543) osv.) af allmoge fördt krig l. uppror. G. I:s reg. 15: 157 1543; om Dackefejden). Dette ochristelige Bondekrigh. Fin. urk. I. 2: 136 1597; om klubbekriget). I samband härmed (dvs. med svenska landstigningen vid Vasa i juni 1808) tändes bondekrigets låga i socknarna längs Österbottens södra kust. SCHYBERGSON Finl. hist. 2: 348 (1889).
BONDE-KROG, se A.
BONDE-KULTUR. (bond- LAURIN Konsth. 493 (1900). bonde- SD 1899, nr 551, s. 8, osv.) Den förening af historia och nutid och den burgenhet, ordning och prydlighet som besjälar Dalarnas folklif låter oss blicka in i en egendomligt fyllig och utvecklad bondekultur. HEIDENSTAM Tankar o. teckn. 217 (1899). Öfverklasskulturen (har) mera öfvervunnit bondekulturen i Sverige än i Norge. 2 NF 27: 1039 (1918).
BONDE-KUR,
BONDE-KVINNA,
BONDE-KVINNFOLK,
BONDE-KYRKA,
BONDE-KÄRING, se A.
BONDE-LAG.sbst1, sbst.¹, r. l. m. ( bonda- LAGERBRING) (i fråga om medeltida förh.) allmän lag, hela folkets lag. LAGERBRING 1 Hist. I: 366 (1769). Lagen (i det forntida Sv. var) .. de fries lag, och att vara i "bondelagen" innefattade hela omfånget af medborgerliga rättigheter. GEIJER I. 6: 380 (1844). Klagomål (i en påflig skrifvelse 1274) .. häntyda på ännu fortfarande strider mellan andlig och verldslig rätt, mellan bondelagen och den kanoniska. STRINNHOLM Hist. 4: 607 (1852). SVEDELIUS i SAH 41: 186 (1866).
BONDE-LAG.sbst2, sbst.², n. lag l. skara af bönder. NORDBERG C. XII 2: 665 (1740). Då går ett sorl kring bondelag. TEGNÉR 1: 130 (1822). DYBECK Runa 1849, s. 32.
BONDE-LANDBO ~²⁰ l. ~⁰². ( bonda- Hist. handl. XI. 1: 65 (1530), THULIN Mant. 1: 46 (cit. fr. c. 1530). bondeRA 1: 485 (1546) osv.)
[fsv. bonda landboe]
(i fråga om ä. förh.) landbo som innebar skattebondes jord.
BONDE-LASS,
BONDE-LATER, se A.
BONDE-LEDARE. ( bond- Sydsv. dagbl. 1870, nr 1, s. 3. bonde- NF osv.) Ilkka .., bondeledare i Finland under klubbekriget. NF 7: 456 (1883).
BONDE-LEFNAD. ( bond- G. J. EHRENSVÄRD Dagb. 1: 316 (1779), Sv. o. t. handlex. (1851). bondeSPEGEL, DALIN Hist. 1: 28 (1747) () bondelif. Then (är) wist it Wååp som Bonde-Lefnat ratar, / Som Åkerbruket skyyr, och Iordens Fägring hatar. SPEGEL Guds verk 142 (1685).
BONDE-LEFVERNE. ( bond- SCHULTZE Ordb. 2746 (c. 1755). bonde- SCHRODERUS Hoflefv. 298 (1629), SYLVIUS De Mornay Rel. vissh. 494 (1671, 1674)) () bondelif. Borgerskapett ähre vane föda sigh medh sitt bondeleffverne. Haffva gålar på bygden. RP 7: 476 (1639).
BONDE-LIF. ( bond- DALIN (1850), RAMSAY Fr. barnaår 8: 187 (1907). bonde- RYDBERG Rom. d. 158 (1875, 1877) osv.) bondes l. bondfolks lif o. verksamhet. Nordenberg ville måla bondelif. NORDENSVAN Sv. k. 357 (1892). Fredrek på Ransätt stod på ett visst afstånd från det bondelif han skildrade. FRÖDING Efterskörd 2: 82 (1897, 1910).
BONDE-LOKA. () af bondfolk bestående sällskap l. omgifning. Himmelen vare lofvad, som då ändteligen en gång hulpit både Er och mig ur den gemena Bonde-Lokan, hvaruti vi härtils varit. MODÉE Fru R. 9 (1738).
BONDE-LOLLA,
BONDE-LUGN, se A.
BONDE-LUR. () skälm till bonde; jfr BONDBASSE. Iag må icke omtala huru Vpbördsmännerne .. oss tribulera. Tå heter thet: Tu Bondeskälm, tu Bonde-tiuf, tu Bonde-lur. SCHERPING Cober 2: 291 (1737).
BONDE-LURK,
BONDE-LYMMEL, se A.
BONDE-LYNNE. ( bond- G. AF GEIJERSTAM hos MOLIN Ådalens poesi 9 (1897) Det svenska bondelynnet. Samtiden 1871, s. 347.
BONDE-LÖJTNANT. (förr) person med löjtnants rang som det ålåg att i hembygden vapenöfva landtfolk; jfr -KAPTEN. SCHYBERGSON Finl. hist. 1: 480 (1887).
BONDE-MAKT.
[BONDE-MAKT.ssg 1]
1) bönders makt. Att emot Riksdagsordningen med dess bondemakt ställa Regeringsformen med dess konungamakt. NDA 32 (1875).
[BONDE-MAKT.ssg 2]
2) () af bönder uppställd l. af bönder bestående truppstyrka. GUSTAF II ADOLF 86 (c. 1620).
BONDE-MAN. (numera bl. i högre stil) bonde. Växiö domk. akt. 1702, nr 238. Ett fotfolk af bondemän. RYDBERG Vap. 283 (1891).
BONDE-MANER,
BONDE-MAT, se A.
BONDE-MENIGHET ~²⁰⁰ l. ~¹⁰². ( bond- O. ALIN i Ill. Sv:s hist. 3: 17 3 (1877) De serskilda bondemenigheterna, härader och landskap. FORSSELL Hist. 1: 23 (1869).
BONDE-MÅLARE,
BONDE-MÅLERI,
BONDE-MÅLNING,
BONDE-MÄRR,
BONDE-MÖSSA, se A.
BONDE-NAMN.
[BONDE-NAMN.ssg 1]
1) i sg. best.:benämningen "bonde". Bonde-namnet är tillagt menige Allmogen. DALIN Hist. 1: 61 (1747). Håll bondenamnet i ära! SDS 1910, nr 35 s. 8.
[BONDE-NAMN.ssg 2]
2) namn som bäres af bonde l. bönder. Håkansson bär ett frejdstort bonde-namn. CRUSENSTOLPE Mor. 4: 111 (1841).
BONDE-NATUR,
BONDE-NEJLIKA, se A.
BONDE-NOVELL. novell i hvilken de uppträdande hufvudpersonerna tillhöra allmogen. A. AHLSTRÖM i Landsm. XI. 1: 15 (1895). Bondenoveller, en .. diktart, som kan betraktas som en moderniserad form av herdeidyllen. MJÖBERG Läseb. 459 (1910).
BONDE-OROLIGHET(ER) ~⁰²⁰⁰ l. ~⁰¹⁰². (bond- E. C. TEGNÉR hos TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 1: 266 (1889)) af allmoge förorsakad(e) orolighet(er), bondeuppror. ODHNER G. III 1: 237 (1885).
(1 g) BONDE-OVETT. () (för bönder utmärkande) brist på fint vett. DÜBEN Boileau Sat. 74 (1722).
BONDE-NÄRING. näring som idkas af bondfolk, landtbruk. Saml. af instr. f. landtreg. 242 (1648). WIDMARK Helsingl. 1: 277 (1860).
BONDE-PALTOR, se A.
BONDE-PARTI. ( bond- PALMBLAD Norige 344, 362 (1846), REUTERDAHL Sv. kyrk. hist. II. 2: 650 (1850). bonde- PALMBLAD Norige 362 (1846) osv.) Bondpartiet på Storthinget. PALMBLAD Norige 344 (1846).
BONDE-PIGA,
BONDE-PILT,
BONDE-PINARE, se A.
BONDE-PJÄLTOR, pl. () == BOND-PALTOR. HUND E. XIV 434 (1605).
BONDE-PJÄS,
BONDE-PLÄGARE, se A.
BONDE-PLÄGEMÄSTARE. () bondplågare. Jösse Erichson war en bonde plåghemestare, så worde och bönder hans plågemestare. O. PETRI Kr. 194 (c. 1540).
BONDE-PLÄGERI, se A.
BONDE-PLÄGNING. (förr) bondes (l. bönders) förplägning hos köpman till hvilken han (de) kommit i o. för affärer; jfr -TRAKTERING. Saml. af Finl. förf. 1: 581 (1771).
BONDE-POLSKA, se A.
BONDE-PRAKTIKA. ( bond- DALIN Vitt. II. 6: 111 (1740), K. BOHLIN i Ped. tidskr. 1905, s. 293. bonde- I. ERICI Colerus 1: 379 (c. 1645) osv.)
[efter t. bauernpraktik]
samling af gamla regler o. erfarenhetsrön betr. väderlek, jordbruk, sjukdomars botande m. m. Een lijten Book, Som kallas Bonde-Practica, Eller Wädher-Book, Innehållandes någhra sköna Reglor, huruledes man skal känna, och lära heela Åhrsens Lopp. Bondepract. 1662; boktitel). I vissa bondepraktikor och äldre hushållningsböcker .. (uppgifves) viss dag för de serskilda sädesslagens och andra växters sådd. ARRHENIUS Jordbr. 2: 13 (1860). Bäfvergällen .. hade .. en ganska mångsidig användning i bondepraktikan. EKMAN Norrl. jakt 221 (1910).
BONDE-PRÅL,
BONDE-PRÄST, se A.
(1 g) BONDE-RALLER. () bondprat. Hwadh gälla wåra träthor och disputationer, om thet som i werlden hafwer ett stoort anseende, hoos Gudh mera, än som ett bonderaller hoos een Keyser. SYLVIUS De Mornay Rel. vissh. 196 (1671, 1674)
BONDE-RAS,
BONDE-REDSKAP, se A.
BONDE-REGEL. ( bonda- I. ERICI. bonde- Bondepract. osv.)
[BONDE-REGEL.ssg 1]
1) (numera knappast br.) hos allmogen gällande erfarenhetsrön betr. landtbruk o. hvad därtill hör. Gemena Bondaregla är, at tå månge Haslenötter finnas thet Åhret blifwa och myckin Ållon. I. ERICI Colerus 1: 300 (c. 1645). Bondepract. C 1 b (1662).
[BONDE-REGEL.ssg 2]
2) (tillf.) (på erfarenhet grundad) bland allmogen gällande regel för landtbruk o. d.
BONDE-REGEMENTE. ( bond- MELLIN Nov. 1: 162 (1865), LUNDSTRÖM Jörgenb. 211 (c. 1900). bonde- AB 1845, nr 262, s. 1, osv.) förhållande(t) att bönder äro de styrande.
BONDE-REGERING. ( bond- PALMBLAD Norige 345 (1846). bonde- NF 1: 101 (1875) osv.) regering ledd af bönder l. deras vederlikar; konkret: regering (hufvudsakl.) bestående af bönder l. deras vederlikar.
BONDE-REPRESENTANT. af (l. för) bönder utsedd representant, i sht riksdagsman. SCHYBERGSON Finl. hist. 2: 262 (1889).
BONDE-REPUBLIK. hufvudsakl. af bönder bestående l. ledd republik. SVEDELIUS Statsk. 4: 270 (1869). Sydafrikas bonderepubliker. SVENSÉN Jorden 61 (1884).
BONDE-RESNING. bondeuppror. GRIMBERG Sv:s hist. 104 (1906).
BONDE-RIKSDAGSMAN ~¹⁰², äfv. ~²⁰⁰. (bond- LUNDSTRÖM Jörgenb. 123 (1895), ENGSTRÖM Min 5:te bok 70 (1910)) medlem af riksdagens bondestånd; riksdagsman af allmogestånd. HAMMARSKÖLD Sv. vitt. 1: 130 (1818). GHT 1897, nr 294 A, s. 3 (om A. P. Danielsson).
BONDE-ROCK.sbst1, sbst.¹, se A.
BONDE-ROCK.sbst2, sbst.² () spinnrock af det slag som begagnas af allmogen. Sthms stadsord. 1: 120 (1654).
BONDE-ROMAN. P. HALLSTRÖM i PT 1914, nr 37 A, s. 3.
BONDE-ROS, se A.
BONDE-RYKTE. () jfr BOND-PRAT. LAGERBRING 1 Hist. 2: 19, 105, 106 (1773).
BONDE-RÄNTA, se A.
BONDE-RÄTT. (i fråga om ä. förh.) bönder tillkommande rätt(ighet). Stadg. ang. landtmil. 1: 90 (1681). REUTERDAHL Sv. kyrk. hist. II. 2: 374 (1850).
BONDE-RÖRELSE. af allmoge förorsakad (politisk) rörelse; bondeuppror. De .. våldsamma bonderörelserna i Sverige (under G. I). SCHYBERGSON Finl. hist. 1: 250 (1887).
BONDE-SAGA. ( bond- HOF) () bland allmogen gängse saga. Tok-historier, bond-sagor och ordspråk. HOF Underv. f. en ung stud. 5 (1766). LAGERBRING 1 Hist. 2: 257 (1773).
BONDE-SED, se A. -SEGLATION. (i fråga om ä. förh.) af bondfolk idkad seglation. GADD Landtsk. 1: 171 (1773). M. G. SCHYBERGSON i Fin. biogr. handb. 367 (1896).
BONDE-SEGLATS. () bondeseglation. Att wij sådane bonde Seglatzie och Landzköp gärne afskaffet hafwe wele. G. I:s reg. 17: 533 (1545). Därs. 25: 145 (1555).
BONDE-SEJ handel. bästa sorts lufttorkad gråsej, motsats till de lägre sorteringarna: storsej, medelsej o. småsej, liksom dessa använd till lutfisk. Bondesej noteras i 29 kr., prima storsej i 28 kr. och medelsej i 24 kr. pr 100 kg. GHT 1895, nr 201 A, s. 2.
(1 f) BONDE-SEKRETERARE. ( bond- TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 1: 199, 205, 220 (1809)) (förr) sekreterare i bondeståndet vid ståndsriksdagarna. OELREICH 62 (1755). S. CLASON i Sv:s hist. IX. 1: 74 (1908).
BONDE-SENAP, se A.
(1 g) BONDE-SIKER. () snål o. illmarig bonde; jfr BOND-BASSE. MORÆUS Schonæus Vit. 29 (c. 1685).
BONDE-SINNE. ( bond- SCHOLANDER 3: 214 (1878)) Ett enkelt och barnsligt bondesinne. ROMDAHL (o. ROOSVAL) Sv. konsth. 563 (1913).
BONDE-SKALD.
[BONDE-SKALD.ssg 1]
1) skald af allmogeklass. 2 NF 8: 798 (1907).
[BONDE-SKALD.ssg 2]
2) skald som behandlar ämnen ur allmogelifvet. SD 1893, nr 9, s. 3 (om Björnstjerne Björnson).
BONDE-SKARA. ( bond- PALMBLAD Norige Bih. 57 (1847)) STRINNHOLM Hist. 2: 87 (1836).
BONDE-SKATT.
[fsv. bonda skatter]
(förr) skatt som erlägges af skattebonde. JOHANSSON Noraskog 2: 240 (i handl. fr. 1550). H. NELSON i Ymer 1913, s. 298.
BONDE-SKEPPARE,
BONDE-SKO,
BONDE-SKRÄDDARE,
BONDE-SKUTA, se A.
BONDE-SKÅDESPEL ~¹⁰², äfv. ~²⁰⁰. skådespel med ämne ur allmogelifvet. Geijerstams bondeskådespel ("Per Olson o. hans käring"). AB(L) 1895, nr 286 s. 3.
BONDE-SKÄLM,
BONDE-SLOK,
BONDE-SLYNGEL, se A.
BONDE-SLÄKT. ( bond- KINDBLAD (1868), AUERBACH (1907). bonde- SP osv.) Hon .. var (icke) af famille, uten af en ärlig Bondeslägt. SP 1779, s. 168. Fadern .. tillhörde en gammal bondesläkt. B. O. AURELIUS i Läsn. f. sv. folket 1906, s. 162.
BONDE-SMED, se A.
BONDE-SOLDAT. ( bond- BLANCHE Älsk. 414 1848; föraktl.)) soldat af bondestånd. Samtiden 1874, s. 453.
BONDE-SON, se A.
BONDE-SPRÅK.
[BONDE-SPRÅK.ssg 1]
1) se A.
[BONDE-SPRÅK.ssg 2]
2) ()
bland allmogen gängse ordspråk l. talesätt. Vårt grofva bondespråk: Then feta suggan vet intet, hvad them svultna likar. RYDELIUS Förn. 133 (1720, 1737) Jorden är alltid frusen för lata svin. Ett gammalt Svenskt bondespråk. FRYXELL Ber. 6: 113 (1833).
BONDE-STAM. bondesläkt, bondeätt; bondbefolkning. Esaias Tegnér ledde sina anor, både på fädernet och mödernet, av svensk bondestam. BÖTTIGER 6: 301 (1847). Skogsbygdens sunda bondestam. V. SÖDERGREN i Läsn. f. sv. folket 1909, s. 281.
BONDE-STO,
BONDE-STOL,
BONDE-STOLT,
BONDE-STOLTHET,
BONDE-STUDENT,
BONDE-STUGA, se A.
BONDE-STÅND. ( bond- SCHULTZE Ordb. 4897 (c. 1755), DALIN 1850; jämte bondestånd). bonda- SWEDBERG Schibb. 163 (1716), J. J. TENGSTRÖM (1844) i Förh. o. upps. 20: 155. bonde- RARP 2: 21 (1633) osv.)
[BONDE-STÅND.ssg 1]
1) af bondfolk bestående samhällsklass, bondeklass, bönder, allmoge. Stadg. ang. landtmil. 3: 65 (1692). Ofrälseståndet fördelas .. i Präste- Borgare och Bondestånden. E. F. RUNEBERG i VetAH 1767, s. 210. Hvad intet annat land eger, har Sverige, nämligen et sjelfständigt Bondestånd. JÄRTA Kopparb. 87 (1823). Bondeståndet lefver i ett slags organiskt samband med naturen, som håller dess blod friskt. PT 1904, nr 276 A, s. 3.
[BONDE-STÅND.ssg 2]
2) (förr) af (i sht skatte- o. krono)bönder bestående stånd vid ståndsriksdagarna, fjärde ståndet; jfr BONDE 1 f. RARP 2: 21 (1633). Det Ärbara och Hedervärda Bondeståndet. DALIN Arg. 2: 446 (1734, 1754)
BONDE-STÅNDS-REPRESENTANT. (förr) riksdagsman i bondeståndet. WIESELGREN Vår samt. 77 (1872, 1880)
BONDE-SÄGEN. bland allmoge gängse sägen. LAGERBRING 1 Hist. 2: 258 (1773).
BONDE-TAL. ( bonda- BERGFALK Sv. jord. beskattn. 63 (1832), THULIN Mant. 1: 40 (1890))
[fsv. bonde tal]
(i fråga om ä. förh.) antal bönder (i en kommun) ss. grund för beskattning; mantal. Allmogens skattskyldighet till kronan var (på 1400- o. 1500-talen) bestämd efter bondetal, d. v. s. efter antalet "fullsuttna" bönder, icke efter jordatal eller antalet hemman. Lagberedn. försl. t. jordabalk 1: 339 (1905).
(1 f) BONDE-TALMAN. ( bond- G. J. EHRENSVÄRD Dagb. 2: 330 (1778), GEIJER II. 5: 88 (1838)) (förr) talman i bondeståndet.
BONDE-TJUF, se A.
BONDE-TJÄLL. (numera bl. i högre stil) . TIÄLLMANN Gram. 244 (1696). BELLMAN Gellert 61 (1793).
BONDE-TOK. () klumpig, ohyfsad person af bondestånd; jfr BOND-BASSE, -LOLLA. ARVIDI 145 (1651). Hon är i seder plump rätt som ett bondetok. CASTRÉN Stormaktst. diktn. 95 (cit. fr. c. 1658). Den som nu för Tijden ey kan nätt och artigt dantsa, dhen blifwer förachtat, och hållen för en Groffplump, och kallad ett bonde Took. FERNANDER Theatr. trag. ebrios. 336 (1695). KOLMODIN Qv.-sp. 2: 247 (1750).
BONDE-TORP, se A.
BONDE-TRAKTERING. särsk. (förr) == -PLÄGNIN Underr. f. executoren 2: 202 (1771). SPF 17: 594 (1859).
BONDE-TRO, se A.
BONDE-TROLOFNING, se B.
BONDE-TROPP. särsk. () == -TRUPP. LAGERBRING 1 Hist. 5: 7 (1786).
BONDE-TRUPP. Hvarför skulle icke svenska bondetrupper varda lika goda som de schweiziska, hvilka öfvervunnit Europas stoltaste riddarehärar? RYDBERG Vap. 283 (1891).
BONDE-TRYGG,
BONDE-TRYGGHET,
BONDE-TRÖJA, se A.
BONDE-TULL. (förr) accis som bönder hade att erlägga för salubjudna varor. Skal åthskillias Bonde- eller LandtmansTullen, som är aff förste Handen då Oxar, Koor, .. eller annor Boskap sällies, ifrån Oxehandlares Tull, som gåår aff andre Handen. Ordn. o. taxa vppå lille tullen 1666, s. I 2 a. Resol. ö. städ. besvär 1719, s. E 3 a.
BONDE-TYP,
BONDE-TYRANN,
BONDE-TYRANNI, se A.
BONDE-TÅG. af bönder i visst, i sht krigiskt, syfte företaget tåg. Han var ingen soldat .. vthan bonde, och gick med vthi bonde toget. Växiö domk. akt. 1679, nr 10 (om bondeuppbådet i Smål. mot snapphanarna 1676). särsk. om det demonstrationståg till borggården i Sthms slott d. 6 febr. 1914, hvari bönder från hela landet deltogo, hvilka till konungen o. statsministern framförde kraf på upprättandet af ett starkare försvarsväsen. F. O. TRÄFF i Bondetåget 1914 28 (1914). Bondetågets väldiga massor satte sin prägel på huvudstadslivet i så gott som alla dess olika skiftningar. Å. SUNDBORG Därs. 39. Det i valrörelserna 1914 lifligt deltagande Bondetågets försvarsförbund. 2 NF 22: 984 (1915).
BONDE-TÅGSMAN. deltagare i bondetåg. AB 1914, nr 63 s. 1.
BONDE-TÖLP, se A.
BONDE-UPPBÅD ~²⁰ l. ~⁰². GRIMBERG Sv:s hist. 159 (1906).
BONDE-UPPROR ~²⁰ l. ~⁰². ( bond- LAGUS, ÖSTERGREN 1917; jämte bonde-). bonde- BOLIN Statsl. 1: 146 (1868) osv.) Sedan .. (Klas Fleming hade) dämpat bondupproret i Österbotten. W. G. LAGUS i Acta soc. sc. fenn. 2: 287 (1842, 1847) Bondupproren mot Carl Knutsson. REUTERDAHL Sv. kyrk. hist. III. 1: 140 (1863).
BONDE-VAGN, se A.
BONDE-VAKT. af allmoge bestående vakt. Bonde-vackten (vid Torneå) .. dref .. (ryssarna) til rygga. NORDBERG C. XII 2: 597 (1740).
BONDE-VAPEN. ( bonda- HAMBRÆUS) (Yxan) räknades (i forntiden) .. ibland Bonde-vapn, eller et Hedersmärke i fredliga tider, äfven som Värjan i våra. Stadg. ang. landtmil. 2: Föret. 5 a (1764). skämts. At man medh try finger griper vthi saltfatet, warder effter gement skiämt kallat bondawåpn: medh kniffwen skal man tagha så myket salt, som man behöffwer. HAMBRRÆUS Erasmus B 12 a (1620).
BONDE-VARA. ( bonda- ABRAHAMSSON) (numera mindre br.) af bondfolk tillverkad l. salubjuden vara. Stådthållaren (skall) hålle handh öfuer, at alle bondewahror komma på Tårgedh, och der sällies och icke tinges opp på wägerne eller sällies i huusen. Saml. af instr. f. landtreg. 137 (1620). Så må ey heller någon å Landet för Kiöpmans-vahrur tilbyta sig Bondavarur, och dem sedan til Kiöpstads föra. ABRAHAMSSON 545 (1726). A. V. LJUNGMAN i Ekon. samh. 2: 221 (1895).
BONDE-VETERAN. AB(L) 1895, nr 280, s. 7 (om riksdagsman af bondeklass).
BONDE-VIS,
BONDE-VISA, se A.
BONDE-VÄLDE. ( bond- PALMBLAD Norige 366 (1846)) GEIJER Svar t. Fryxell 51 (1846).
BONDE-VÄN. ( bond- Den lilla bondvännen Titeln (1839), LUNDELL (1893; jämte bonde-))
[fsv. bonda vin]
vän o. gynnare af allmogen. THORILD 1: 179 (1805). Både Järta och Geijer voro bondevänner. WIRSÉN i 3 SAH 14: 140 (1899).
BONDE-VÄNLIG.
BONDE-VÄSEN l. -VÄSENDE. ( bond- WESTE (1807), KINDBLAD (1868). bonde- EKBLAD (1764) osv.) Dessa mänskor, som inte mäktade förena .. överklasskulturen med bondeliv och bondeväsen. MÖRNE Strandbyggaröden 1: 146 (1915).
BONDE-ÄTT. ( bond- WIGSTRÖM Folkdikts. 1: 81 (1880)) STRINNHOLM Hist. 1: 614 (1834). Det blef vanligt att de rike och mägtige bondeätterna (under den senare medeltiden) begagnade rättigheten att göra sig till frälse. SVEDELIUS Statsk. 1: 50 (1868). Den nedärfda föreställningen (hos bönderna) om bondeättens samhörighet med jorden. PT 1910, nr 21 A, s. 3.
BONDE-ÖRLIG. (numera bl. i högre stil) bondekrig. G. I:s reg. 15: 157 1543; om Dackefejden).