© Svenska Akademien. SAOB spalt: B4136; tryckår: 1921
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
BRAM- bram³~
[liksom d. bram- efter nt. l. holl. bram-, möjl. samhörigt med BRAM, n.; jfr eng. toppallant, bram-, till gallant, ståtlig, antydande det ståtliga utseende bramsegel gifva ett fartyg; jfr dock att den äldst belagda t. formen är brand-]
[BRAM- 0]
sjöt. i ssgr. Anm. Gm ytterligare sammansättning med FÖR-, STOR- l. KRYSS- betecknas att ngt hör till resp. för-, stor- l. mesanmasten, gm sammansättning med ÖFVER- l. BOFVEN- att det hänför sig till bofvenbramstången (jfr BOFVEN).
Ssgr
BRAM-BARDUN. bardun som stöttar bramstången.
PIHLSTRÖM Skepps aflöpn. 2: 54 (1797).
BRAM-BOLIN. förr äfv. -BOGLINA. bolin som är fäst vid bramseglet. RAJALIN Skiepzb. 218 (1730).
BRAM-BRASS. brass som hör till bramrån. RAJALIN Skieppzb. 217 (1730).
BRAM-DUK.
[jfr t. bramtuch]
fin segelduk för lättare segel (äfv. använd till Sjömansbyxor). SFS 1847, nr 32, s. 7, 8.
BRAM-FALL. tåg hvarmed bramrån hissas l. firas. PIHLSTRÖM Skepps aflöpn. 1: 344 (1796).
BRAM-GAST. sjöman å Örlogsfartyg hvilken har till uppgift att göra loss l. beslå bramseglet. EKELÖF Skeppsm. 58 (1881).
BRAM-GODS. bramstångens fasta tackling. Boström Tackl. 92 (1840).
BRAM-KNOP. afsats på bramstången som skiljer denna från öfverbramstången; äfv. inbegripande det på denna afsats hvilande bramgodset. FRICK o. TROLLE Sjöm. 60 (1872).
BRAM-LEDSEGEL ⁰²⁰ l. -LÄSEGEL ~⁰²⁰. segel som föres vid sidan af ett bramsegel. PIHLSTRÖM Skepps aflöpn. 1: 252 (1796).
BRAM-LEJDARE. På bramstångens akterkant finnes .. en bramlejdare (Jakobs stege). UFlott. 2: 78 (1904).
BRAM-REP. tåg hvarmed bramstången hissas. RÖDING SD 18 (1798).
BRAM-RÅ, r. l. m. rå på bramstången. Store bramråån. RÅLAMB 10: 46 (1691). Bramrå, tredje eller på fartyg med dubbla märsrår fjerde rån öfver däck. UB 7: 355 (1874).
BRAM-SALNING. salning hvarpå bramstången hvilar. CHAPMAN Skeppsb. 115 (1775).
BRAM-SEGEL. segel som föres på en bramrå. Sätt till bramsel och vår blinda. ROSENFELDT Vitt. 183 (1689).
BRAM-SEGEL(S)DUK. bramduk. NEMNICH Waarenlex. 720 (1797). SFS 1848, nr 67, s. 2.
BRAM-SEGELS-KUL. () == -SEGELSKULTJE. KKD 10: 185 (1711).
BRAM-SEGELS-KULTJE. lagom stark vind för ett fartyg att föra bramsegel. TERSMEDEN Mem. 1: 282 (c. 1780). Vinden, som då (på morgonen) var en laber bramsegelskultje, friskade i soluppgången till hård märssegelskultje med krabb .. sjö. Vår flotta 1913, s. 114.
BRAM-SKOT. skot som hör till bramseglet. SERENIUS Hhhh 4 a (1757).
BRAM-STAG. tåg (l. stållina) Som förifrån stöttar bramstången. LANDELL Bligh 17 (1795).
BRAM-STAG-SEGEL. stagsegel som är fäst vid ett bramstag. RAJALIN Skiepzb. 189 (1730).
BRAM-STÅNG. andra stången (förlängningen) å en fartygsmast, sittande ofvanför märsstången. RÅLAMB 10: 46 (1691).
BRAM-TACKLING. jfr -GODS. DALMAN Sjölex. 8 (1765).
BRAM-TOPP. bramstångens öfre del (jämte dårå sittande tackling). l. WALLENBERG 171 (1771).
BRAM-TRATT. kopparhylsa l. fläns på hvilken bramgodset påkränges. FRICK o. TROLLE Sjöm. 174 (1872).
BRAM-VANT. tåg som sidledes stöttar bramstången. RAJALIN Skiepzb. 219 (1730).
BRAM-ÖFVERBRAMSEGEL () segel som på stora fartyg stundom föres ofvanför öfverbramsegel, "skyskrapa". ROSWALL Skeppsm. 1: 44 (1803).