[jfr d. brand, isl. brandr; sannol. eg. samma ord som BRAND, sbst.¹ (jfr d. o. I 6)]
[BRAND.sbst2 0]
(†) flöjelstång (öfverst på husgafvel); yttersta ändan af en takås.Brandär bruka the nogh i ångermanland på taken.BUREUSSuml.41 (c. 1600). (Väder-)hanan å gyllande brand, springer inte meer om. STIERNHIELMHerc.501 ("511") (1658, 1668)