BRANSCH braŋ⁴ʃ l. bran⁴ʃ, r. (l. m.); best. -en; pl. -er. (ofta skrifvet branche) gren; i öfverförd o. bildl. anv. – särsk. a) (numera i sht handel.) del l. afdelning af en verksamhet l. dyl., verksamhetsgren, yrkesgren, affärsgren, fack. Herr Archiatern (Linné), som i alla Brancher af natural historien äger den diupaste insicht. E. BRANDER (1755) hos LINNÉ Bref I. 3: 303. Plats i diversehandel sökes af en 15 års yngling med 1 1/2 års vana i samma bransch. Ner. alleh. 1896, nr 35, s. 4. (†) Ifrån .. (G. II A:s tid) kan man räkna Järnvärkens upkomst här i Riket; en branche af välmåga, som ger vår enda påräknade Balance på handels vågen. HSH 9: 96 (c. 1740). jfr HANDELS-, HVITVARU-, KLÄDES-, LIFFÖRSÄKRINGS-, TRÄVARU-BRANSCH m. fl. b) (†) släktgren. Yngre grenen af en familj, hvars äldre branche tagit snarsagt alla egodelarne. ALMQVIST Herm. 94 (1833). c) (föga br.) om mindre bergskedja som utgår från en större; jfr BERG-GREN. Kammen (på Kebnekalse) .. gjorde en vinkel mot norr. Å denna bransch syntes högsta toppen ligga. Tur Å 1907, s. 302. De speciella branschintressena skulle bli fullständigare tillgodosedda (inom minuthandlarnas riksförbund). 2 NF 27: 1268 (1918).