BRINGA briŋ³a², v. -ar, bragte brak³te², bragt brak⁴t, bragt brak⁴t; äfv. -ade, -at, -ad ( pr. ind. sg. bringar GYLDENHIELM Psalt. 439 (1605, 1650: tilbringar) osv. bringer GR 16: 65 (1544), BOTIN SvSpr. 93 (1777: förebringer). – ipf. ind. bringade -ede) GR 10: 78 (1535) osv. bringde A. WOLLIMHAUS Vitt. 44 (1667). bragte (bra(c)kte) GR 8: 282 (1533) osv. brachte SVART GI 29 (1561), E. BRANDER (1754) hos LINNÉ Bref I. 3: 300 (: tilbrachte). – sup. bringat GR 5: 166 (1528) osv. bragt (bra(c)kt) HFinlH 2: 281 (1549) osv. bracht HH XIII. 1: 157 (1564: inbracht), LINNÉ Bref I. 1: 35 (c. 1762); jfr HOF Skrifs. 106 (1753). – p. pf. bringad VgFmT II. 8– 9: 188 (1651) osv. bragt (bra(c)kt) GR 10: 147 (1535: forbragte) osv. bracht GR 26: 428 (1556: umbracht), LINNÉ Bref I. 1: 183 (1762: inbracht). bräckt HFinlH 2: 293 (1550). bragd CYGNÆUS 9: 242 (1868)). vbalsbst. -AN ((†, ss. senare ssgsled: ANBRINGAN, TILLBRINGAN m. fl.), -ANDE, -NING (anträffadt bl. ss. senare ssgsled); -ARE (se under afledn.); -ERSKA (se under afledn). 1) (numera i sht i skriftspr. o. högre stil) föra (ngn l. ngt från l. till ett ställe); föra med sig o. öfverlämna (ngt åt ngn); komma med (ngt); lämna fram; bära l. sätta fram (ngt åt ngn). GR 10: 52 (1535). När Bonden intet har / .. Som han til marknad bringa kan, och torgs. STIERNHIELM Fred. 9 (1649). Bringa mig vatn. SERENIUS (1741). När Valhalls mör kring bordet bringa / de mjödhorn med sitt skum af gull. TEGNÉR (WB) 5: 44 (1825). Var och en, som har bragt en aldrig så liten sticka till bålet, är närvarande. LAGERLÖF Holg. 2: 152 (1907). (†) (Om öfverenskommelse med danskarna kommer till stånd) maa .. noget bæetre tilfælle wara at bringa siich (dvs. skaffa sig det som behöfs) then ena aff then andra. GR 1: 185 (1524). – särsk. a) i vissa uttr. (med hufvudtonen på den adverbiella bestämningen): bringa i boet, i sht om äkta maka l. make: föra med sig i boet (vid äktenskapets ingående). WALLIN Vitt. 2: 242 (1806). – bringa i dagen l. i ljuset l. dyl., föra fram l. upp i dagen l. ljuset. RUDBECKIUS Luther Cat. 137 (1667). En gräfning, som bragte i dagen en stor mängd föremål. KLINTBERG Gotl. 70 (1909). – bringa i säkerhet, i säkert förvar, föra till en säker (förvarings)plats. HUMBLA Landcr. 116 (1740). (†) bringa till handa, (an)skaffa. (De) bragte Her Götstaff tilhånde mycken krigxröstning. SVARTG1 60 (1561). EKBLAD 114 (1764). bildl. (jfr d). Dhe (hafva) mycket idkesampt sökt nögachtige skiähl till handa bringa. VDAkt. 1679, nr 56. b) (numera föga br.) med tanken fäst hufvudsakligen vid den plats hvarifrån ngt föres: hämta (ngt från ett ställe). En art Aloe-träd, som bringes ifrån Indien. MÖLLER 1755; under agallochum). C. F. DAHLGREN 1: 64 (1834). c) allmännare: åstadkomma l. laga l. förorsaka att (ngn l. ngt) kommer (till l. från ett ställe). (Leyonhufvud) hafwer .. bracht Fienden vthur en sin Skantz. NAv. 18/9 1656, nr 2, s. 9. Adam brackte os ur paradiset. SPEGEL Pass. 10 (c. 1680). En kamel kan icke ens genom Guds allmakt bringas igenom ett nålsöga. WIKNER Tank. 85 (1872). – särsk. sjöt. i åtskilliga uttr. som beteckna att ett fartyg manövreras så att ett utanför detsamma beläget föremål kommer i ett visst läge i förh. till fartyget. MONTAN Segl. 33 (1787). KONOW (1887). Två fyrar "bringas" överens, någon punkt på land "bringas" i nord. EKELÖF Ordl. (1898). Bringa ett föremål tvärs, styra så, att ett föremål är i rät vinkel mot fartygets långskeppsplan. STENFELT (1920). d) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a). (De nya utgräfningarna i Pompeji) bringa (icke) något synnerligt nytt till det redan kända. LJUNGGREN Resa 129 (1871). Bringa hjälp. IllMilRevy 1898, s. 132. Bringa till offentligheten, till allmänhetens kännedom. AUERBACH (1907). jfr FRUKT-, HÄLSO-, KRAFT-, LYCKO-, OLYCKS-, VÄLSIGNELSE-BRINGANDE, p. adj., m. fl. – särsk. α) med afs. på hälsning, hyllning, budskap l. dyl.: framföra, frambära; dels med afs. på hälsning osv. som afsändes (l. tänkes afsänd) från en till en annan gm en tredje: (medföra o.) frambära; dels med afs. på hälsning osv. som icke kommer från ngn annan än den som framför den: ägna (ngn sin hyllning, sitt tack, en skål, ett offer o. d.). (De) brachte honom godh tijdende. SVARTG1 29 (1561). De offer du bragte, de faror du lopp, / de stiga som stjernor ur Lethe opp. TEGNÉR (WB) 2: 26 (1810). En helsning vi dig bringe från våra fäders land. B. E. MALMSTRÖM 6: 43 (1845). (Vi) bjödo .. kaptenen på middag och bringade honom en tacksamhetsskål. DE GEER Minn. 1: 261 (1892). β) i vissa uttr. med hufvudtonen på den adverbiella best.: bringa (ngt) på det klara, se KLAR. – bringa (ngt) på tal, se TAL. – bringa (ngt) på tapeten, se TAPET. – (numera föga br.) bringa (ngt) till väga, åvägabringa, åstadkomma; förr äfv.: anskaffa; förr äfv. bringa ngn ngt till väga, skaffa l. ådraga ngn ngt. GR 17: 204 (1545). Kunde i man tilwäga bringa, / Att iagh Pyrami Samtycke finge. ASTEROPHERUS 23 (1609). (Hon har genom att äta krita) bracht sigh til wäga een otijdigh och bittigh Dödh. Relcur. 202 (1682). STRINNHOLM Hist. 4: 29 (1852). – bringa (ngn l. ngt) till världen, skaffa till världen; föda, framföda. Grefvinnan .. har brakt till verden ett dödfödt barn. J. G. OXENSTIERNA Dagb. 176 (1771). jfr: (Elefanterna) bringa .. hijt till Werldenne mächta små Foster. KIÖPING Resa 94 (1667). – bringa (ngn l. ngt) ur (förr äfv. af) vägen, ur världen l. dyl., undanröja, göra slut på. MURÆUS Arndt 1: 80 (1647). Magnus .. anlade .. nya stämplingar til at bringa ur vägen .. Konung Inge. DALIN Hist. 2: 66 (1750). För att .. få .. den österländska frågan bragt ur världen. GHT 1895, nr 268 A, s. 2. – bringa å bane, se BANA sbst.¹, ⁴ c. – (numera knappast br.) bringa (det l. ngt) öfver sitt hjärta, förr äfv. öfver sitt samvete l. sinne, hafva hjärta resp. samvete till ngt; stå ut med ngt; förmå sig till att göra ngt; jfr BRINGA ÖFVER 2. (Han) Sade sig inthet kunne thet öfver sitt hierta bringa, att sådant skulle förtijas. RP 8: 376 (1640). HORN Lefv. 89 (c. 1657). Skulle jag kunna bringa öfver mit samvete, at förråda och bedraga eder? EHRENADLER Tel. 453 (1723). Han .. hade ej kunnat .. bringa öfver sitt hjerta, att resa utan att säga henne farväl. ATTERBOM FB I 96 (1818). A. QUENNERSTEDT i KKD 5: XXVII (1909). γ) i uttr. bringa klarhet l. ljus i öfver ngt, skaffa klarhet i ngt. Polisundersökning torde bringa ljus i saken. SDS 1897, nr 349, s. 3. PT 1904, nr 143 A, s. 3. δ) i uttr. bringa fördärf, olycka, välsignelse l. dyl. öfver ngn, draga fördärf osv. öfver ngn. Adam .. brachte öfwer alla sina effterkommande synden och syndastraffet. SWEDBERG Ungd. 511 (1709). 1817 års ProcentareStänder, som bringat värre olycka öfver landet än krig och pest. TEGNÉR (WB) 4: 275 (1823). FLENSBURG KyrklTal 351 (c. 1875). ε) (†) i uttr. bringa ngn en stöt, tillfoga ngn en stöt. HUMBLA Landcr. 57 (1740). ζ) öfvergående i bet.: medföra (ss. en gifven följd); förorsaka (ngn ngt). Hans besök bragte mig mycken glädje. Måtte detta företag bringa Er lycka! DALIN Hist. 2: 260 (1750). Gudsfruktan bringar Guds välsignelse. TESSIN Bref 2: 175 (1754). Endast vasallskapet bragte fördelar och ära. STRINNHOLM Hist. 3: 569 (1848). η) (†) öfvergående i bet.: frambringa, åstadkomma. (Plantan) blomstras, bringer Frukt, och sprijder Frö. STIERNHIELM Arch. B 1 a (1644). Man kunde .. wäl .. en merckeligh mellra profijt aff sitt Land och fasta Ägor bringa. RISINGH Landb. 33 (1671). 2) i uttr. med bet.: åstadkomma att ngn l. ngt kommer i l. ur ett tillstånd l. läge l. att ngn gör ngt, försätta i l. ur ett tillstånd, komma l. föranleda ngn att göra ngt l. att tänka l. känna på visst sätt. Bringa ngn i fara, i träldom, i olycka, i elände, i ngns händer l. våld. Bringa ngt i rörelse, i omlopp, i (o)lag, i (o)ordning. Bringa ngn på fall, på obestånd, på fötter, på benen, på bättre tankar. Bringa ngn till ro, till besinning, till förtviflan, till tårar, till tiggarstafven. Bringa ngt till ett lyckligt slut, till öfverensstämmelse med ngt annat. Bringa ngn under oket, under sitt välde. Bringa en fråga under debatt. Bringa ngn urfattningen, ur koncepterna, ur jämvikten, ur träldomen, ur eländet. Bringa en fråga ur världen. The vela .. bringa jder alla i .. träldom. GR 9: 341 (1534). Han bragte sigh sielff vppå obestond och förderff. SVARTG1 72 (1561). Dett är thett endeste medell .. våre påbegynte saker att befordra och till een önschande ände bringe. OxBr. 5: 8 (1612). Danmark .. bragtes nära sin undergång. ODHNER Lb. 255 (1869). Blodet .. rusade till hennes ansigte och bragte hennes tinningar att hetta. HERTZBERG Canth 2: 54 (1886). – särsk. a) i uttr. där bestämningen utgöres af ett adv. Bringa ngt l. det långt. Bringa ngn l. ngt l. det så långt att, därhän att; förr äfv. bringa så vidt med ngt att. (Han) brackte oss szå fierre, att wij droge till Gutlandt. GR 8: 282 (1533). Han .. hafver .. och ther medh så vidt brackt, att (osv.). RA 2: 293 (1569). Hinner jag til bli Chapten innan jag dör, så har jag bracht det högt nog. 2Saml. 10: 105 (i handl. fr. 1685). De brakte .. saken så långt, at Ragnar förlofvade sig med Prinsessan. LAGERBRING 1Hist. 1: 153 (1769). Därest han skall bringa det någonvart. NOREEN SprStud. 1: 6 (1895). Sedan Franklin bragt det därhän, att han ej vidare behöfde lefva i bekymmer för sin egen utkomst. LfF 1910, s. 136. b) (†) i uttr. bringa (ngt) större l. mindre o. d., göra (ngt) större osv. Ju kortare man kan ringa talet, ju bättre. COLUMBUS Ordesk. 18 (1678). (Flottan) kunde bringas ännu större. GUSTAF III 4: 286 (1790). c) (numera knappast br.) i uttr. med bet.: gifva ngt en viss form l. dyl. Operan Christina .. är sammanfattad af konungen sielf, men bragt vers af Kgl. Biblioth. Kiellgren. C. G. NORDIN (c. 1785) hos KELLGREN BrefClewb. XXIII. Kyrkan (är) .. bragt till den form, som åsyftades af dem, hvilka utförde hennes kor i fransk form. C. R. NYBLOM hos SCHÜCK o. LUNDAHL Lb. 1: 112 (1901). d) (†) öfvergående i bet.: förvandla l. göra (ngt till ngt). HIÄRNE Förb. 18 (1706). (Örterna) bringas till Sallvor, medelst kokande i osalltat smör. ARTEDI (1729) hos LÖNNBERG Artedi 53. Hon (dvs. Semiramis) sig och Babylon til verldens under brackt. NORDENFLYCHT Fruent. 47 (1761). GENBERG VSkr. 2: 30 (1872). e) öfvergående i bet.: förmå l. tvinga l. få (ngn till ngt l. till att göra ngt). Bringa ngn till lydnad, till tystnad, till undergifvenhet. Bringa ngn att l. till att göra ngt. Han .. (har) dhe rebelliske böndher .. omsidher till hörsamheet bracht. OxBr. 5: 16 (1612). Nekar .. (förföraren) til Löftet (om äktenskap), och icke kan bringas til Förening, tå förwijses han til werldzlig Rätt. Kyrkol. 15: 14 (1686). Han nekade och bragtes att med ed bekräfta sitt nekande. MALMSTRÖM Hist. 3: 238 (1870). 3) i uttr. bringa ngn om ngt, beröfva ngn ngt; numera bl. i uttr. bringa ngn om lifvet l. (numera bl. ngn gg i historisk stil) om halsen, taga lifvet af ngn, döda ngn; jfr BRINGA OM. 1 Haffuen .. bringatt them om Halszen. GR 5: 166 (1528). The ogudhachtighe bringa sigh sielfue om lijffuet. Tob. 12: 10 (Bib. 1541). Påfwens .. högsta Ijdh är, at bringa Folcket om theras Penningar. SCHRODERUS Os. 2: 121 (1635). Flicka, du bringar mig om förståndet! CARLÉN Köpm. 2: 147 (1860). SNOILSKY 4: 48 (1887). 4) (†) tillbringa. KUMBLÆUS AHult E 1 b (1664). Under så mycken ombytlighet brakte han 4 år på utrikes bottn. SvMerc. V. 3: 35 (i handl. fr. 1759). G. F. GYLLENBORG Vitt. 2: 138 (1795).