BROMS brom⁴s, sbst.¹, äfv. (i bet. 2 alltid) BRÖMS bröm⁴s, sbst.¹, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -ar (†) -er Jer. 51: 27 (Bib. 1541), DELEEN (1829)). (broms RUDBECKIUS KonReg. 272 (1615) osv. bröms varR 53 (1538), HÖGBERG Utböl. 1: 61 (1912: etterbröms). brums STIERNHIELM Herc. 185 (1648))

[fsv. brims, bryms; i formen broms af mnt. bromese; jfr d. bremse, ä. d. äfv. brimse, isl. brims, t. bremse, äfvensom sanskr. bhramara, bi; besläktadt med BRUMMA]

[BROMS.sbst1 1]

1) insekt tillhörande familjen Tabanidæ, särsk. släktet Tabanus Lin. VarR 53 (1538). Brömsar .. hafva blott två vingar och i munnen en snabel, med hvilken de sticka och suga. BERLIN Lb. 49 (1852). Surra som en broms i en hornlykta. DE GEER Lillie 45 (1880). jfr BLIND-, BOSKAPS-, ETTER-, FÄ-, OX-, REGN-, REN-BROMS m. fl. – särsk.

[BROMS.sbst1 1.a]

a) (numera företrädesvis bygdemålsfärgadt) i totalitetsbemärkelse, i sg. (vanl. best.). Blifwer Boskapen .. om Sommaren plågat af Bröms. I. ERICI Colerus 2: 15 (c. 1645). För den myckna värmen och brömsen gingo .. (de) om nätterna och rastade om dagarne under bar himmel. HÖGBERG Vred. 3: 305 (1906).

[BROMS.sbst1 1.b]

[jfr löpa i bes (se BES, sbst.² 1)]

(†) i uttr. löpa i broms, besa. Om Sommaren i starcka Solskiens dagar, pläga Mygg och Broms mycket oroa Boskapen, så at den löper från det ena stället til det andra,, och kallar Gemene Man det löpa i broms eller biss. DAHLMAN Reddej. 62 (1743).

[BROMS.sbst1 2]

2) i pl. benämning på växten Bidens tripartita Lin,, brunskära. LINNÉ Fl. nr 663 (1745; anfördt fr. Bohusl.). Brunskär, Brömsar, Bidens tripartita, härmed färgas brandgult på ylletyger. ROTHOF Hush. 69 (1762). FRIES Ordb. 17 (c. 1870).

Ssgr (till 1):

– BROMS-BULA. == -KULA 1. EKSTRÖM Mörkö 93 (1828). BOHM Husdj. 189 (1902).

– BROMS-HÅL. särsk. garf. om af broms åstadkommet hål i kreaturshud. TT 1894, K. s. 66. HIRSCH Lb Gatfv. 19 (1898).

– BROMS-KULA. ( bromse- LINNÉ)

[BROMS-KULA.ssg 1]

1) varkula på ryggen å boskap uppkommen af där befintlig bromslarv; äfv. om af bromsstyng föranledd (var)kula; jfr -BULA. LINNÉ Ungd. 2: 352 (1734). Bromskulor på nötkreaturens ryggar böra öppnas med en mindre knif samt larven frampressas och förstöras. Fyris 1894, nr 70, s. 2.

[BROMS-KULA.ssg 2]

2) (†) broms; äfv. om styngfluga, särsk. oxstyng. SAHLSTEDT 1773; om oxstynget). I några landsorter får Styngflugan namn af Brömskula. FICCHERSTRÖM 3: 145 (1783). DALIN 1850; med hänv. till oxbroms).

– BROMS-LARV.

– BROMS-SLÄKTE(T). ( bromse- ,VetAH 1809, s. 233, DAHLBOM Insekt. 305 (1837)) VetAH 1786, s. 133.

– BROMS-STING, se -STYNG.

– BROMS-STUCKEN, p. adj. stucken af broms(ar). DAHLBOM Insekt. 313 (1837).

– BROMS-STUNGEN, p. adj.

[BROMS-STUNGEN.ssg 1]

1) stungen af broms(ar). Vild, som en bromsstungen bäst. BLANCHE Band. 135 (1848).

[BROMS-STUNGEN.ssg 2]

2) bildl.: vild som ett djur som blifvit stunget af en broms. Hugo blir bromsstungen .., så fort han skymtar en krona eller en kåpa. PT 1881, nr 255 A, s. 3.

– BROMS-STYNG l. -STYGN, äfv. -STING. (bromsa- I. ERICI) I. ERICI Colerus 1: 199 (c. 1645). SAOL (1900).

(†):

– BROMSA-STYNG, se A.

(†):

– BROMSE-KULA,

– BROMSE-SLÄKTE(T), se A.