BROTTAS brot³as², v. dep. -ades, l. (numera bl. i förb. brotta sig fram, se nedan) BROTTA brot³a², v. -ade. vbalsbst. -AN ((†), VarR 33 (1538)), -ANDE (numera mindre br., RUDBECKIUS JMatthiæ 32 (1670), CEDERSCHIÖLD Verbalabstr. 21 (1908)), -NING; -ARE (se under afledn.). ( brot- O. PETRI 1Post. 55 b (1528), RUDBECK Atl. 3: 456 (1698). brott- 1Mos. 32: 24 (Bib. 1541) osv. bråt- HELSINGIUS F 6 a (1587), JUSLENIUS 368 (1746). brått- P. P. GOTHUS Underv. T 2 b (1590), ADLERBETH HorSat. 97 (1814). brottjas DÄHNERT (1746), BRUNIUS SkK 564 (1850: brottjande). – -as VarR 33 (1538) osv. -a RelCur. 364 (1682), LINDQVIST Herr. 247 (1917: brotta sig fram))

[fsv. brotas, brutas, i afljudsförh. till BRYTA; jfr d. brydes]

utkämpa tvekamp af sådant slag att kämparna söka gm fattning med händerna o. användande af muskelstyrka (o. tyngd) bryta ned l. kasta omkull hvarandra; "ta liftag"; särsk. i fråga om dyl. tvekamp efter bestämda regler o. bedrifven ss. sport; jfr BRYTAS Brottas med ngn. (Modern) grekisk-romersk brottning. Japansk brottning, jiujitsu. VarR 33 (1538). Tå brottadhes en man medh .. (Jakob) til tess morghonrodhen vpgick. 1 Mos. 32: 24 (Bib. 1541). När i yster brottning / De togo nappatag. BÅÅTH Gr-Stig. 112 (1889). – jfr MÄSTERSKAPS-BROTTNING m. fl. – särsk. bildl.

[BROTTAS .a]

a) kämpa. Brotas medh dödhenom, och offueruinna honom. O. PETRI 1 Post. 55 b (1528). Han (har) haft at brottas med många hinder. E. LENNQVIST (1764) hos LEINBERG VLand 5: 199. Han hade att brottas, både emot en omogen smak och ett fördärfvadt tankesätt. FRANZÉN Minnest. 1: 43 (1811). Brottas med problemen. LEVERTIN Diktare 256 (1898). (†) Ett folk, som .. bråttades efter sin egen olycka. 2 Saml. 1: 51 (cit. fr. 1715).

[BROTTAS .b]

b) (†) täfla. Fennia XVI. 3: 35 i handl. fr. 1761). (O. v. Dalin lämnade) efter sig ett namn, som under ett halft sekel brottas i berömvärdighet med de lyckligaste efterföljare. LEOPOLD 5: 460 (1799).

Särsk. förb.

– BROTTAS EMOT . (†) sätta sig till motvärn, streta emot. Linc. (1640). Han ropade och brottades emot (då bödeln lade snöret om hans hals). RÅLAMB Resa 46 (1658, 1679) bildl. RYDELIUS Förn. 172 (1722, 1737)

– BROTTA SIG FRAM ¹⁰ 0 ⁴, vanl. (med motsatsbetoning) ³² ⁰ ⁴ till a: kämpa sig fram (gm svårigheter). RETZIUS BlSkr. 195 (1835). Här finnes ingen konkurrens, ingen har haft att brotta sig fram. LINDQVIST Herr. 247 (1917).

Ssgr

: (†):

– BROTT-KONST. ( brotte- Linc.) brottningskonst. Linc. 1640; under athletica). (Han) fattade honom i strupen, och viste honom et och annat tempo ur brott-konsten. Weise 2: 143 (1771).

– BROTT-KÄMPE. DALIN 1850; angifvet ss. föga br.).

(†):

– BROTTE-KONST, se A.

– BROTTNINGS-KAMP.

– BROTTNINGS-KONST. jfr BROTT-KONST.

– BROTTNINGS-TÄFLAN.

– BROTTNINGS-TÄFLING.

Avledn.

– BROTTARE , m.||ll(ig.) person som brottas; särsk. om person som särskildt utbildat sig för brottning l. som bedrifver brottning ss. sport (l. yrke). Linc. (1640;under luctator). (Efter täflingen [file:B4301] i höjdsprång) framträdde 8 groflemmade brottare, som stäldes par om par, fattade tag och på giftet tecken började den hårdhändta kampen. Tldr. 1882, s. 10. jfr AMATÖR-, MÄSTERSKAPS-, YRKES-BROTTARE m. fl.

Ssgr:

– brottar-täflan.

– brottar-täfling.