BRUDGUM brɯ³d~gum² (i vers ⏑[metrisk_makron] Visb. 1: 310 (c. 1620)), äfv. BRUDGUMME brɯ³d~gum²e, m.; best. -gummen; pl. -gummar ((†) -er BRAHE Kr. 58 (c. 1585)). (bru- Visb. 1: 310 (c. 1620). brude- Ps. 1695, 389: 7. -gum Visb. 1: 310 (c. 1620) osv. -gum(m)e VarR 11 (1538), SAOL 1900; jämte -gum). -gummen (sg. best.) Mat. 25: 6 (NT 1526) osv. -gom(m)e Psalt. 19: 6 (Bib. 1541), P. P. GOTHUS Underv. L 6 b (1590: Brwdgome Sängh). bruggomen (sg. best.) MURENIUS AV 386 (1658))

[fsv. bruþgumi, motsv. d. brudgom, isl. brüðgumi, fsax. brŭdgumo, fht. brŭtigomo, t. bräutigam, feng. brȳdguma, eng. bridegroom (gm anslutning till groom, ung man); af BRUD, sbst.¹, o. y. fsv. gumme, (gammal) man, isl. gumi, man, got. o. feng. guma, fht. gomo, motsv. ä. lat. hemo, lat. homo (se HUMAN)]

[BRUDGUM 1]

1) manlig person vid det tillfälle då han ingår äktenskap; manlig person på sin bröllopsdag. Stå brudgum (jfr stå brud, se under BRUD, sbst.¹ 1. Joh. 3: 29 (NT 1526). Såsom en brudhgumme glädher sigh offuer brudhena, så skal ock tin Gudh fröghda sigh offuer tigh. Jes. 62: 5 (Bib. 1541). När. . ("valsen för allmänheten") är dansad spelas den s. k. brudgummens dans som alltid bestod av en kadrilj. Hembygden 1910, s. 157. (†) (Han) skulle stå brudgum mäd en wiss Jomfru. COLUMBUS Ordesk. 12 (1678). jfr DIAMANT-, GULD-, SILFVERBRUDGUM m. fl. – särsk.

[BRUDGUM 1.a]

a) i bildl. anv. Mullen är din säng, din brudgum Döden. TEGNÉR (WB) 1: 133 (1804). För sin brudgums (dvs. solens) lågande kyssar / Glänste och rodnade jorden. STAGNELIUS (SVS) 3: 97 (1817). – särsk. relig. om Kristus i förh. till den kristna församlingen l. den enskilde kristne; jfr BRUD sbst.¹ 1 c α (Kristus) är heela Christenheetennes Brudgumme. P. J. GOTHUS Savonarola SyndSp. C 7 a (1593). jfr: (Aflatskrämaren Tetzel) kallade .. then Romerska Påfwen Församblingenes Brudhgumme. SCHRODERUS Os. III. 1: 36 (1635).

[BRUDGUM 1.b]

b) i utvidgad ann. Om den manliga hufvudpersonen i vissa folkliga festtåg; jfr BRUD sbst.¹ 1 d; särsk. ss. senare led i ssgr; jfr BLOMSTER-, MAJ-, PINGST-BRUDGUM.

[BRUDGUM 1.c]

c) i uttr. brud och brudgum, se BRUD sbst.¹, 1 g.

[BRUDGUM 2]

2) (numera knappast br.) trolofvad man, fästman; jfr BRUD sbst.¹ ³. En Brudgumme och hans Troolofwade äre för Gudhi ächte Folck, oansedt Echtenskapet icke wore fullbordat medh thet kötzlige Bandet. SCHRODERUS Os. III. 2: 134 (1635). FRANZEN Skald. 4: 308 (1832).

Ssgr (till 1):

– BRUDGUM-KNAPPAR, se C.

– BRUDGUM-MAN, m.

[sv. dial. brudgumman; möjl. urspr. uppkommet gm misstolkning af den best. oblika formen brudgumman af BRUDGUMME]

(†) brudgum. Ner nu afftonen kom och brudsättan .. wille haffwa .. (bruden) till sin brudgumman. ManhaftLöjtn. 26 (1666). När desse unga folck voro, .. först brudgummannen och seedan bruden, inledda i stugan. VDAkt. 1679, nr 356.

– BRUDGUM-PORS, se C.

– BRUDGUMME-KNAPPAR, se C.

– BRUDGUMME-LINNTYG. (†) brudgumsskjorta. Fatab. 1911, s. 92 (1784).

– BRUDGUMME-NATTMÖSSA,

– BRUDGUMME-SÄNG, se C.

– BRUDGUMS-DRÄKT. brudgums bröllopsdräkt. AFZELIUS Sag. X. 2: 37 (1866).

– BRUDGUMS-FRACK.

– BRUDGUMS-GÅFVA. brudgums gåfva till bruden; jfr BRUDE-BEGÅFNING. RUNEBERG 1: 78 (1832).

– BRUDGUMS-KLÄDER, pl.

– BRUDGUMS-KLÄNNING. (†) == -DRÄKT. GUSTAF III 2: 116 (1783). SCHULTHESS (1885).

– BRUDGUMS-KNAPPAR, pl. (-gum- FRIES BotUtfl. 3: 226 (1864). -gumme- DYBECK) örten Scabiosa arvensis Lin., åkervädd. DYBECK Runa 1845, s. 52. FRIES Ordb. (c. 1870).

– BRUDGUMS-NATTMÖSSA ~⁰²⁰. (-gummeBoupptVäxiö) (förr) nattmössa som brudgummen hade på under bröllopsnatten. BoupptVäxiö 1745. Broderier på .. Brudgums Nattmössor. SP 1779, s. 240.

– BRUDGUMS-PORS. ( -gum- ASPEGREN, FRIES Ordb. (c. 1870)) örten Pulicaria vulgaris Gærtn., loppört. ASPEGREN Fl. 62 (1823).

– BRUDGUMS-SKJORTA. (i sht i fråga om ä. förh.) (finare, stundom broderad) skjorta som brudgummen bär på bröllopsdagen. DALIN 1850. ER rikt broderad brudgumsskjorta med årtalet 1838. RedNordM 1907, s. 8.

– BRUDGUMS-SPORRE.

[sv. dial. (Smål.) brudgumssporre (

RIETZ 659)] (föga br.) brudsporre. E. H. TEGNÉR i Täppan 1921, s. 22.

– BRUDGUMS-SVEN. (jfr anm. sp. 4305) om hvar o. en af brudgummens marskalkar; jfr BRUD-SVEN. Brudpigor och Brudgums svenner, som .. betjena brudgummen och bruden. TidnÅbo 1778, s. 91.

– BRUDGUMS-SÄNG. (-gumme- P. P. GOTHUS, A. OXENSTIERNA 1: 615 (1620)) (föga br.) == BRUD-SÄNG. P. P. GOTHUS Underv. L 6 b (1590).

– BRUDGUMS-SÄRK. (bygdemålsfärgadt) == -SKJORTA. Brudgumssärk försedd med fina spetsar. NORLIND AllmogLif 288 (1912).

– BRUDGUMS-VÄST. (i sht i fråga om ä. förh.) RedNordM 1910, s. 20.

Avledn.

– BRUDGUMLIG , adj. (tillf.) brudgums-. Kungens brudgumliga fröjd. FRANZÉN Skald. 3: 151 (1829).