BRUNELL brɯnäl⁴ äfv. bru-, sbst.¹, r. l. m. (f. DALIN (1850)); best. -en; pl. -er. (prunelle 1694. prunille 1578. brunella 1578. brunell 1792 osv. brunellor, pl. 1745)

[ytterst af fr. brunelle, till brun (se BRUN)]

[BRUNELL.sbst1 0]

ört af släktet Prunella Lin.; jfr BRUNTUPPOR, BRUN-ÖRT 2. BOLAVI 19 a, 185 a (1578). NormFört. 18 (1894). jfr SMÅ-BRUNELL.

Ssgr†:

– BRUNELL-GRÄS. ( brunelle- 1638–1757) brunört (se d. o. 2. FRANCKENIUS Spec. B 3 a (1638). HAARTMAN Sjukd. 198 (1765).

– BRUNELLE-BLOMSTER. brunört (se d. o. 2. BOLAVI 124 a (1578).

– BRUNELLE-GRÄS, se A.

– BRUNELLE-VATTEN. dekokt på brunört (i bet. 2). HT 1900, s. 195 (1555). BOLAVI 2 b (1578).

– BRUNELLE-ÖRT. ( brunellen- RoBERG) MÅNSSON Åderlåt. 109 (1642). ROBERG Beynon 20 (1709).

– BRUNELLEN-ÖRT, se B.