BRUNN brun⁴, r. l. m., äfv. (i Norrl.) n. (NorrlS 76 (c. 1770), LÆTADIUS 2Journ. 64 (1833)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. == ((†) -or PPGOTHUS Underv. Z 3 a (1590)). (brund GR 9: 343 (1534), SPEGEL ÖPar. 43 (1705)) [fsv.
brunder, motsv. isl.
brunnr; jfr d.
brønd, got.
brunna, fsax. o. fht.
brunno (t.
brunnen); till en ieur. rot
bhereu, bhreu, bhru, sjuda, koka; jfr
BRINNA BRUN m. fl.]
[BRUNN 1]
1) fördjupning i marken hvari grundvatten kväller fram, källa; numera bl. om dylik fördjupning (i allm. med beklädda väggar) som åstadkommits gm gräfning l. borrning i syfte att skaffa vatten l. om i enahanda syfte i jorden nedsänkt rör; ofta med inbegrepp af tillhörande öfverbyggnad. Artesisk brunn, se ARTESISK. Gräfva, borra (upp) en brunn. Sätta en brunn med sten, lägga en brunn med tegel. Falla i brunnen (jfr a.
Herre, icke haffuer tu thet tu kan ösa medh, och brunnen är diwper. Joh. 4: 11 (
NT 1526).
Vti Vendel .. är en källa som rinner uti vendels å, hon är omäteliga djup, .. och hon kallas Odhens brun. BUREUS Saml. 51 (
c. 1600).
Ondt är bäre watn j brunnen. Sv Ords. B 8 b (1604). Midt i parken der låg en brunn, infattad i marmor. TEGNÉR 3: 53 (c. 1840). jfr
BORR-,
RÖR-,
SCHAKT-,
SPRING-BRUNN. – särsk.
[BRUNN 1.a]
a) (
†)
i uttr. falla i brunnen l. i en brunn, i bildl. anv.: gå om intet. Sedan .. på pådhe (dvs. båda) Sijdhor itt Stillestånd beslutit war på fyra Månaders tijdh, .. föll all Förhopning om then förmodelige Fridhen vthi en Brunn. SCHRODERUS Os. III. 2: 71 (
1635).
SYLVIUS Curtius 584 (
1682).
[BRUNN 1.b]
b) bildl. Gudz .. ord, är wijshetennes brunn. Syr. I: 5 (Bib. 1541).
Saxo öser med fulla händer ur folksagans lefvande brunn. GEIJER II. 2: 4 (
1832).
För lastens brunnar / Gud beskydde Gunnar! RYDBERG Vap. 6 (
1891). – särsk.
[BRUNN 1.b.α]
α) (i bibeln) om afgrunden. Honom (dvs. ängeln) wolt giffuin nykelen till affgrundens brun, och brunsens röök gick vp såsom vthaff en stoor vgn. Upp. 9: 1 (NT 1526).
[BRUNN 1.b.β]
β) (i bibeln) eufemistiskt för: (kvinnlig) blygd. 3Mos. 20: 18 (
Bib. 1541,
1917).
[BRUNN 1.c]
c) (
i fackspr.)
i utvidgad anv. [BRUNN 1.c.α]
α) om gräfd (o. byggd) l. borrad grop (lodrät gång) i marken afsedd för uppsamlande af annat än dricksvatten. Man gräfver (vid Baku) .. brunnar af 30 fots djup, i hvilka naphtan småningom samlas i betydlig mängd och upphämtas. BERZELIUS Kemi 5: 1173 (
1828).
Gödselstaden är omsorgsfullt stensatt med fältsten och omgifven af rännstenar samt med brunn för gödselvattnet. SD(L) 1898,
nr 503, s. 1, jfr
GÖDSEL-,
KLOAK-,
OLJE-,
SAMLINGS-,
URIN-BRUNN m. fl.
[BRUNN 1.c.β]
β) om annan fördjupning som till utseende l. uppgift erinrar om en brunn. RINMAN (
1788).
(Minören) gräfver (för att komma ned till den punkt hvarifrån galleriet skall utgå) .. horizontält uti marken en fyrkantig brunn. TÖRNGREN Artill. 4: 2 (
1794).
[BRUNN 2]
2) källa med (mineralhaltigt l. kolsyrehaltigt) vatten som tillgodogöres för medicinska kurer; etablissemang l. plats med dylik källa; förr ofta i uttr. sur brunn, brunn med kolsyrehaltigt vatten, hälsokälla. MURÆUS Arndt 4: 35 (
1648).
Medevi, den elegantaste af våra brunnar. KULLBERG Mem. I: (
1835).
SANTESSON Nat. 162 (
1880). – jfr
HÄLSO-,
SUR-BRUNN. – o.
DRICKA, v. 1 d α. [BRUNN 3]
3) [specialanv. af 1 c]
(i jägar- o. fiskarspr.) hål i isen, vak. SWEDERUS Jagt 136 (
1832).
Han hade snuddat intill en stor, öppen brunn (i isen) och var nära att dyka ned däri. TurÅ 1914,
s. 180.
[BRUNN 4]
4) [af eng. well påverkade specialanv. af 1 c]
sjöt. [BRUNN 4.a]
a) å vissa fartyg befintlig lodrät gång afsedd för upphissande af propellern l. (å torped. båtar) af förrodret. UB 7: 378 (
1874).
2NF 23: 586 (
1915). jfr
PROPELLER-BRUNN.
[BRUNN 4.b]
b) rum mellan två öfverbyggnader (t. ex. kommandobryggan o. backen) å ett fartyg; äfv. om lägre fördäck. SFS 1904,
nr 32, s. 10.
VFl. 1907, s.
152. [BRUNN 4.c]
c) å segelbåt befintlig fördjupning i däcket invid rorskulten. 2NF (
1905).
[BRUNN 5]
5) [af eng. well påverkade specialanv. af 1 c]
byggn. [BRUNN 5.a]
a) för hiss o. d. afsedd lodrät passage i det inre af en byggnad; äfv. om tomrummet i midten af en vindeltrappa utan spindel; vanl. i ssgr. WoL 1889; under well, sbst.). jfr HISS-, TRAPP-BRUNN. [BRUNN 5.b]
b) genom en byggnad gående lodrät öppen passage, afsedd att bereda byggnadens inre tillträde till dagsljuset; trång, af höga hus kringbyggd gårdsplan; äfv.: ss. ljuspassage afsedd utgräfning framför fönster i källarvåningar; vanl. i ssgr. En svart, stenlagd brunn. SÖDERBERG Hist. 22 (
1898).
jfr DAGER-, LJUS-BRUNN.
Ssgr (i allm. till
2):
A
(numera bl. ngn gg i ssgr till
1):
B
(n:
C
–
BRUNNS-AFGIFT ~⁰² l. ~²⁰, afgift som erlägges för brunnskur.
SP 1780,
s. 400.
–
BRUNNS-BAL.
bal för gästerna vid en brunn. DA 1824,
nr 178, s. 2,
– (
1)
BRUNNS-BORRNING.
LAHT 1881,
s. 260.
–
BRUNNS-DIET.
diet föreskrifven för personer som genomgå en brunnskur. PJBERGIUS PVetA 1763,
s. 82.
SVEDELIUS Lif 465 (
1887).
–
BRUNNS-DIREKTION.
SP 1779,
s. 292.
–
BRUNNS-DRICKNING.
handling(en) att dricka brunn l. att genomgå en mineralvattenkur; sejour under hvilken brunnsdrickning pågår. Brunnsdrickning i hemmet. Vid Medevi Hälsobrunn lager brunsdrickningen sin början d. 1 Junii. SP 1780,
s. 332. Ännu känner jag inga verkningar af min brunnsdrickning.
ATTERBOM (
1820) i
2Saml. 27: 59.
–
BRUNNS-GRÄFVARE.
( brunn- 1556–1873) person som är sysselsatt med l. har till yrke att gräfva brunnar; jfr -MÄSTARE 1. GR 26: 143 (
1556).
PT 1906,
nr 47 B,
s. 4.
–
BRUNNS-GÅRD. (
förr)
(inhägnad) gård omkring ett brunnshus. Talar .. någon inom Brunshuset och uppå Bruns-gården ohöfwiske ord. SthmStadsord. 2: 416 (
1716).
DALIN (
1850) .
–
BRUNNS-GÄST.
(brunn- 1681) person som genomgår en kur l. efter erläggande af en afgift vistas vid en brunn. PlacatMedewijSuurbr. 1681, mom. 5. DE GEER Minn. 2: 172 (
1892).
– (
1)
BRUNNS-HINK.
[BRUNNS-HINK.ssg 1]
1) brunnsämbar. LIND (
1749;
under schöpff-eimer).
[BRUNNS-HINK.ssg 2]
2) (
numera bl. i Finl.;
föga br.)
brunnssvängel. KALM Resa 2: 346 (
1756); möjl. till
1. TOPELIUS Vint. I. 1: 77 (
1863,
1880)
– (
1)
BRUNNS-HJUL. (
i sht förr)
för uppfordring af vatten ur en brunn afsedd inrättning bestående af en mellan ett par stolpar l. dyl. fastsittande trissa med en däröfver löpande järnkedja l. lina i hvars ända är fäst ett ämbar. LIND 1749;
under brunnenrad).
DALIN 1850.
–
BRUNNS-HUS.
[BRUNNS-HUS.ssg 1]
1) till 1: (mindre) byggnad uppförd öfver en brunn. DALIN 1850. Ett ståtligt brunnshus på gården
(till Kalmar slott).
HAHR ArkitH 439 (
1902).
[BRUNNS-HUS.ssg 2]
2) till 2: för den egentliga brunnsdrickningen afsedd byggnad vid en mineralkälla; äfv.: societetshus vid en hälsobrunn. SthmStadsord. 2: 416 1716;
se under -GÅRD). Ett rumrikt Brunnshus öfver källan.
PJBERGIUS PVetA 1763,
s. 69.
Ronneby hälsobrunn med badhus och brunnshus. LAGERLÖF Holg. 1: 108 (
1906).
– (
1)
BRUNNS-HÅL.
1Mos. 29: 3 (
Bib. 1541).
–
BRUNNS-INRÄTTNING ~⁰²⁰.
–
BRUNNS-INTENDENT.
( brunn- 1681) person som har öfveruppseendet vid en hälsolorunn. PlacatMedewij. Suurbr. 1681, mom.
6.
2NF 21: 1394 (
1915).
– (
1)
BRUNNS-KAR.
( brunn- 1658) öfverbyggnad af sten l. trä omkring ett brunnshål. VRP 1658,
s. 1130.
– (
1)
BRUNNS-KRANS.
[BRUNNS-KRANS.ssg 1]
1) i bottnen af en brunn anbragt krans af järn l. trä, afsedd att uppbära o. jämnt fördela tyngden af brunnens invändiga beklädnad. [BRUNNS-KRANS.ssg 2]
2) (föga br.) brunnskar.
DALIN 1850.
– (
1)
BRUNNS-KRASSE.
( brunn- 1578–1745. brunne- 1690–1727) den i åar, bäckar o. källor växande örten Nasturtium officinale R. Br.; förr äfv. om örten Cardamine amara Lin.? BOLAVI 94 b (
1578).
2NF 19: 491 (
1913).
– (
1)
BRUNNS-LINA.
BoupptVäxiö 1778.
KLINT (
1906).
– (
1)
BRUNNS-LOCK.
( brunne- 1640) Linc. 1640;
under puteal).
–
BRUNNS-LÄKARE.
VetAH 1795,
s. 178.
–
BRUNNS-MÄSTARE.
(brunn- c. 1638–1746) [BRUNNS-MÄSTARE.ssg 1]
1) († till 1: person som är erfaren i konsten att afväga vattenytor l. att göra anläggningar för uppfordrande l. ledande af vatten; jfr -GRÄFVARE. SCHRODERUS Dict. 49 (
c,
1638).
CAVALLIN (
1875).
[BRUNNS-MÄSTARE.ssg 2]
2) till 2: vid hälsobrunn anställd underordnad tjänsteman som har närmaste tillsyn öfver brunnsgästernas betjänande. De som åstunda något bad wid Brunnen, skola sig i god tid förut hos Brunsmästaren angifwa. Sthmstadsord. 2: 419 (
1716).
PT 1916,
nr 189 A, s. 3.
–
BRUNNS-ORT.
jfr BADORT. DALIN (
1850).
Sverge är rikligt försett med brunns- och badorter. FLODSTRÖM SvFolk 113 (1918).
–
BRUNNS-PREDIKANT.
( brunn- 1681) Placat. MedewijSuurbr. 1681, mom.
9.
KLINT (
1906).
–
BRUNNS-SALONG.
[BRUNNS-SALONG.ssg 1]
1) för den egentliga brunnsdrickningen afsedt rum i ett brunnshus (i bet. 2). DALIN 1850.
[BRUNNS-SALONG.ssg 2]
2) = -HUS 2. IllSv. 1: 255 (
1873).
–
BRUNNS-SEJOUR.
Jag (är) rätt nöjd med min brunnssejour. TEGNÉR (1822) hos WRANGEL MvSchwerin 128. –
BRUNNS-SKÄNK,
m.||ig. ) (förr) person som vid en hälsobrunn (förutom en mångfald af andra åligganden) skötte serveringen af vattnet. SthmStadsord. 2: 417 (
1716).
KNORRING Axel 2: 88 (
1836).
INGSTAD RonnebyBr. 90 1905;
om förh. 1761).
–
BRUNNS-SOCIETET.
sammanfattning(en) af brunnsgästerna vid en hälsobrunn. HLILJEBJÖRN Hågk. 2: 11 (
1867).
– (
1)
BRUNNS-STÅNG.
( brunn- 1908) [fsv. brwnstangh]
(stång på) brunnssvängel. SPEGEL (
1712).
En brunn med hög brunnstång. Uppl. 2: 338 (
1908).
– (
1)
BRUNNS-SVÄNGEL.
för upphämtande af brunnsvatten afsedd inrättning bestående af en på en grof stolpe fastsittande tvåarmad häfstång i hvars ena (o. lättare) arm är fäst en lång stång som går ned i brunnen o. hvarmed vattenämbaret upphissas. WIKFORSS 1804;
under brunnenschwengel).
2UB 2: 98 (
1901).
–
BRUNNS-SÄLLSKAP ~⁰² l. ~²⁰, (numera mindre br.)
samling af brunnsgäster; vanl. i sg. best.: brunussocieteten. VDAkt. 1780,
nr 297.
SANTESSON Nat. 163 (
1880).
–
BRUNNS-TERMIN.
benämning på hvar särskild af de två perioder hvari brunnstiden vid en hälsobrunn indelas; förr äfv.: brunnstid. PT 1758,
nr 35, s. 4. Årets 2:ne brunnsterminer, hvardera omfattande
4 veckor.
Därs. 1905,
nr 183 A,
s. 1.
–
BRUNNS-TID.
säsong under hvilken verksamheten vid en hälsobrunn hålles i gång. INGSTAD RonnebyBr. 92 (cit. fr.
1761).
IllSv. I:
326 (
1875).
– (
1)
BRUNNS-TIMRA,
r. l. f. (
i Finl.)
brunuskar af trä. JUSLENIUS (
1745).
(Botpredikanten) talade stående på någon brunnstimra eller annan upphöjd plats. ZSCHALIN i Joukahainen 13: 187 (
1906).
–
BRUNNS-VAKTARE. (
†)
jfr -MÄSTARE 2. Om Rum och Sängars betingande corresponderas med Brunsvaktaren. SP 1780,
s. 424.
– (
1,
2)
BRUNNS-VATTEN.
( brunn- 1541–c. 1747. brunne- 1642–1690) vatten från l. i en brunn (i bet. 1 o. 2. 4Mos. 21:
22 (Bib. 1541).
ROOSVAL Schmidt 134 (
1896).
– (
1)
BRUNNS-VIND.
[BRUNNS-VIND.ssg 1]
1) brunussvängel. SCHRODERUS Dict. 36 (
c. 1638).
KINDBLAD (
1868).
[BRUNNS-VIND.ssg 2]
2) (
†)
brunnsämbar. SCHRODERUS Comenius 583 (
1639).
– (
1)
BRUNNS-VIPP.
brunnssvängel. SPEGEL (
1712).
2UB 2: 467 (
1901).
–
BRUNNS-VURST.
en brunn tillhörig vurstvagn, afsedd för befordran af brunnsgäster. BERGMAN SmSkr. 177 (
1845).
NYBLOM Minn. 1: 131 (
1904).
– (
1)
BRUNNS-ÅDER.
källåder hvaraf en brunn får sitt vatten. HELSINGIUS F 5 b (
1587).
KLINT (
1906).