BREDA bre³da², r. l. f. best. -an; pl. -or. 1) (numera mindre br.) landt. rad af sammanräfsadt o. till torkning utbredt hö l. dyl.; hösträng. Hopräfsa det afslagne gräset i flyter, stränger eller bredor. LINNÉ Västg. 98 (1747). Ängshö .. får vanligen fullständigt torka på slag eller utbredt i "bredor", hvarefter det sammanföres i vålmar. LB 2: 67 (1899). jfr HÖ-BREDA. 2) metall. lager af i sht silfver- o. blymalmer, sliger o. tillsatser för olika beskickningar hvilka utbredts i tunna lager öfver hvarandra i för nedsmältningen lämpliga proportioner. RINMAN (1788). Af malmen, som var upplagd i breda, vägdes sättningen blott en gång för hvarje beskicknings breda. JernkA 1828, 1: 471. jfr SMÅ-, STOR-BREDA.