BRILJANT briljaŋ⁴t, äfv. -an¹t, adj. -are; n. o. adv.
== - (förr ofta skrifvet brillant)
[jfr t. brillant, eng. brilliant; af fr. brillant, p. pr. af briller (se BRILJERA)]
[BRILJANT.adj 1]
1) (
numera företrädesvis i fackspr.)
lysande, strålande, glänsande. At förvara Ullen .. på et sätt, at Ullen däraf blir mjukare, samt färgorne brillantare, så at den liknar Silke. BJÖRNSTÅL Resa 1: 165 (
1770).
Vanligen användes en tillsats af kaliumklorat .. för erhållande af briljantare (fotografi-)bilder. ROOSVAL Schmidt 264 (
1896).
[BRILJANT.adj 2]
2) i öfverförd l. bildl. anv.
[BRILJANT.adj 2.a]
a) (
numera mindre br.;
jfr dock slutet)
med nära anslutning till den eg. bet.: glansfull, lysande. HSH 9: 126 (
c. 1750). Om någon lefde, som minnes Gilberga brunn under dess briljanta period.
H. LILLJEBJÖRN Hågk. 2: 8 (
1867). – särsk. (
fullt br.)
mus. om (utförande af) musikstycke: glansfull, glänsande, klar o. kraftfull. Vogler Clavérsch. 42 (1798). Clavicymbeln erfordrade ett hårdare spelsätt och lämpade sig derför bäst för brillanta saker. SDS 1899, nr
123,
s. 2.
[BRILJANT.adj 2.b]
b) ss. allmänt berömmande epitet: glänsande, lysande, förträfflig, ypperlig, utmärkt, utomordentlig. En briljant begåfning, ett briljant hufvud. Han tog en briljant examen. En briljant affär, ett briljant parti. Hur mår du? (Svar:)
Alldeles briljant. Mina utsikter äro nu de brillantaste de någonsin varit. CHORÆUS Bref 127 (
1803).
En briljant lärarinna. Verd. 1891,
s. 195. (Han) skötte sig briljant.
HEDIN Transhim. 1: 83 (
1909).
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i utl. spr.]
(till 1; jfr ssgrna under BRILJANT, sbst.): –
BRILJANT-BLECK.
tekn. bleck med stark spegelglans (förtent järnbleck som genomgått polerade stålvalsar). (
1861).
–
BRILJANT-ELD fyrverk. benämning på (satsen till) ett slags starkt lysande fyrverkeri med strålande stjärnformiga gnistor. KonvLex. (
1857).
–
BRILJANT-GARN.
ullgarn som i en gles o. oregelbunden spiral löst omvirats med platt metalltråd, vanl. guldl. silfverlan, så att garnets lifliga färg alltid skimrar igenom; jfr EFFEKT-GARN. ÖgCorr. 1854,
nr 71, s. 1.
–
BRILJANT-GULT,
n. kadmiumgult. UB 4: 165 (
1873).
–
BRILJANT-PAPPER.
tekn. visst slags glansigt papper. TT 1872,
s. 206.
–
BRILJANT-SATS fyrverk. jfr -ELD. DALIN 1850.
–
BRILJANT-SÖKARE,
r. l. m. fotogr. på fotografikamera: sökare med bilduppfångande lins; motsatt: mattsökare. PriskurFotogrArtikl. 1900,
s. 8.
–
BRILJANT-TYG.
fasoneradt siden med inväfdt effektgarn. Freja 1881,
s. 98.