BRÄCKA bräk³a², v.¹ -er, -te, -t, -t ((†) ipf. sg. brack STIERNHIELM Jub. 47 (1644, 1668); ipf. brachte HB 3: 229 (1644). – p. pf. best. brekne LINNÉ Ungd. 2: 193 (1732)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (föga br., Linc. Uuu 3 a (1640)); jfr BRÄCK, BRÄCKA sbst.², BRÄCKANDE. (breka 1531. bräka c. 1600–1703. breckia 1572–1640. bräckia 1624–1734. bräcka 1637 osv. – ipf. o. p. pf. brächt- (brecht-) 1578–1749) jfr AF-, AN-, FÖR-, LÖS-, SÖNDER-, UPPBRÄCKA samt HALS-BRÄCKANDE, p. adj.

[BRÄCKA.v1 I]

I) intr. 1) (†) brista (sönder), gå sönder, knäckas; äfv. bildl. (Isen) bräker och brakar / han brister och siunker i grundh. Visb. 2: 51 (c. 1600). Anten dhet (i fråga om underhandlingarna med Danmark) skall brista eller bräckia. AOXENSTIERNA 2: 690 (1624). Om i fall Haken bräckte eller gick aff. ROSENFELDT Tourville 37 (1698). 2) (†) fattas, fela, brista. (Eftersom) iche ringa bräcker i stadzens Tillfördzell. VRP 1649, s. 450. VDAkt. 1655, nr 212. 3) IHRE DialLex. (1766)) samt motsv. anv. i t.; ssgn DAG-BRÄCKNING är uppvisad redan 1698] om morgon l. dag: frambryta, gry, randas; stundom opers. i uttr. det bräcker för dagen l. till dag; om årstid, tidsskede o. d.: inbryta, inträda, begynna; (i högre stil, i sht i poesi) äfv. om solen l. om gryning l. ljus o. d.: frambryta, framträda, (börja) visa sig; äfv. bildl. För (dvs. före) dagens bräkning var vår Eric .. ur sängen. LIVIN Kyrk. 15 (1781). Si! skuggorna fly och morgonen bräcker. GEIJER I. 3: 297 (1822). När det nu bräckte för dagen. SvFolks. 155 (1844). Slätten .., / hvaröfver morgonsol ur molnen bräckte. GEIJERSTAM Sat. 40 (1892). Inom den fosterländska bildningens område bräcker med 1780-talet en ny period för Vermland. HILDEBRAND i 3SAH 10: 25 (1895). När våren bräcker, fylles världen af sång. LfF 1906, s. 222. Det bräckte till dag med mojnande vind. ALMQVIST Comfort 291 (1913). jfr DAG-, MORGONBRÄCKNING. 4) (hvard., föga br.) om öga: slås upp, öppnas (på morgonen efter nattens sömn). Från det ögat bräckte tills det af trötthet föll ihop. ÖMAN Ungd. 302 (1889). II), tr. 1) komma att brista, knäcka, bryta o. d. a) i eg. bem.: åstadkomma ett brott l. en bristning på (ngt), knäcka, spräcka (i sht ngt skört); pass., ngn gg refl.: få ett brott l. en bristning, brista, spricka, knäckas; äfv. (förr vanl., numera i sht dels hvard., ngt bygdemålsfärgadt, dels i högre stil) allmännare: bryta, bryta sönder, spränga, krossa, splittra o. d.; äfv. mer l. mindre bildl. Bräcka en fönsterruta. Denna stålsort är skör och bräckes lätt. Plankan nästan bräcktes under tyngden. Ångaren hade fått propellern bräckt. Falla och bräcka ett refben. (Skeppet) dreff in opå etth skärr och brechtis udi thu stycker. GR 25: 537 (1555). En samman bunden Knippa, är svår at bräckia. GIRS G1 15 (c. 1630). Emedan .. (emaljen) lätteligen spricker och bräcker sig. Miniatursk. 107 (1784). Andens vingar äro bräckte. STAGNELIUS (SVS) 2: 45 (c. 1820). Vi bräcka muren heldre än vi låta / Inspärra oss. HAGBERG Shaksp. 1: 121 (1847). Gotisk fylking bräcks och spränges. RYDBERG Dikt. 1: 37 (1882). Sjön, som nu bräcker sina isar. HEIDENSTAM Birg. 45 (1901). b) (numera bl. i högre stil) bildl.: bryta (se d. o. 23), nedbryta, krossa, tillintetgöra, "knäcka" (ngn l. ngns hälsa l. krafter, ngns makt l. mod l. vilja l. förhoppningar, ett motstånd o. d.). (En straffpredikan) som skulle all hård, hemdgirugh och oförsonligh hierta breckia. PERICI Musæus 2: 188 a (1582). At man, kan .. (fiendens) macht bräckia. ISOGÆUS Segersk. 1305 a (c. 1700). Min kropp är bräckt, och mina lemmar skälfva. RUNEBERG 2: 120 (1848). Planer för fiendens förföljande, tills det yttersta motståndet bräcktes. HJÄRNE K12 119 (1902). Nu ha mig sorger och lidanden bräckt. LAGERLÖF HomOd. 89 (1908). – jfr O-, ÅLDER(S)-, ÅR-BRÄCKT. c) (numera bl. tillfälligt, i sht i poesi) i utvidgade l. bildl. anv., motsv. BRYTA 4, 5, 7. Dhen wägh .. (Aurora) går och Målnen för sigh brächte. ROSENHANE Ven. 69 (c. 1650, 1680); jfr BRYTA 5. Bortvältad är stenen (ifrån Kristi graf) och inseglet bräckt. Ps. 1819, 102: 1; jfr BRYTA 4 c. Med detta svärd jag dina bojor bräckte. MarkallsN 2: 199 (1821); jfr BRYTA 7. Hinder, som stäckte / Arbetets möda, / Frisinnadt bräckte han. SNOILSKY 5: 166 (1897); jfr BRYTA 5. d) (†) i öfverförda anv., motsv. BRYTA 23, 30, 34. Hans Herres mening var ingalunda, att man skulle bryta eller bräcka stilleståndet medh Polono. RP 7: 105 (1637); jfr BRYTA 34 c. Huru man alltidh måtte kunna dess (dvs. kejsarens) vastos Conatus (dvs. vidlyftiga företag) .. bräckia och förhindra. HSH . At ingen Bräckning eller Interruption måtte skie i Handelen. RISINGH Kiöph. 22 (1669); jfr BRYTA 30. Eho altså Ed sin bräcker. TESSIN Bref 2: 271 (1755); jfr BRYTA 34 a. 2) (starkt hvard.) stuka, "knäcka"; öfvertrumfa; (af)snoppa. TIdr. 1897, s. 136. Jag börjar få in de där två kvaliteterna (svepningar) i rörelsen och ger mig fan på att bräcka (begrafnings-)entreprenörerna på rätt kort tid. ENGSTRÖM 1bok 43 (1905). Han berättade endast för att bräcka föregående berättare. DENS. 2bok 14 (1909). STRÖMBERG Tjuvp. 95 (1916). III) (†) refl.: ha kväljningar; kräkas; jfr BRYTA 17. (De) som .. breckia sigh mykit, och wilia kasta vp. MÅNSSON Ört. 8 (1628). TRANÆUS Medewij 1 (1690).