© Svenska Akademien. SAOB spalt: B4547; tryckår: 1924
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
BUFFEL buf⁴el, m. l. r.; best. -n, sällan bufflen (FRIES ÅrsbVetA 1834, s. 23) ((†) -ffelen BRAHE Oec. 31 (1581), ÖDMANN StrSaml. 1: 22 (1785); pl. bufflar buf³lar², stundom, i sht i Skåne, ⁴⁰, (buffel 1538 osv. boffel (båffel) 1581–1749. byffel 1749–1755. böffel 1611–1781)
[fsv. böffel; jfr d. bøffel, mnt. buffel mht. büffel, af mlat. bufalus, af lat. bubalus, af sengr. βούβαλος, buffel, äfv. om ngn gasellart, sannol. anslutet till βούς, oxe (se KO)]
[BUFFEL 1]
1) (individ af) vissa till nötkreaturssläktet Bos hörande arter särsk. Bos bubalus Lin., indisk l. egentlig buffel, o. Bos caffer Sparm., sydafrikansk buffel; äfv., oeg., om den i Nordamerika levande bisonoxen Bos americanus Gmelin; stundom om visenten. VarR 51 (1538). 5 Mos. 14: 5 (Bib. 1541). Det .. kan förutsägas, att med den siste buffeln skall äfven det sista rödskinnet försvinna från jorden. SVENSÉN Jord. 500 (1887). RÖNNHOLM EkonGeogr. 251 (1907). Den sällsynta, i utdöende stadda europeiska buffeln eller visenten. RedNordM 1910, s. 31. jfr KAFFER-, KAP-, TAM-, VILD-BUFFEL.
[BUFFEL 2]
2) elliptiskt: buffelskinn. Stolar, klädda med buffel. ESSÉN Bluff 105 (1908).
[BUFFEL 3]
3)
[jfr motsv. anv. i t.]
(hvard.) bildl., om grof o. ohyfsad l. obelefvad person. Weest tijn boffel ey att mössan afftagha. RONDELETIUS 50 (1614). QUENNERSTEDT C12 2: 167 (1916).
[BUFFEL 4]
4)
[jfr motsv. anv. i t.]
() benämning på viss, förr använd artilleripjäs. GRUNDELL UnderrArtill. 53 (1705).
Ssgr (i allm. till 1):
A
:
BUFFEL-AKTIG. särsk. till 3. LIND 1: 478 (1749).
BUFFEL-DJUR. () buffel. Linc. (1640). FLORINUS Voc. 156 (1695).
BUFFEL-HJORD.
BUFFEL-HORN. ( buflle- 1688–1734) SUFinlH 3: 81 (1610).
BUFFEL-HUD. ( buffels- 1674) KANKEL Hemmersam 5 (1674). KFÅrsb. 1913, s. 408 (c. 1714). bildl.; jfr BUFFEL 3. Mina små epigrammatiska nålstygn bita ej igenom en sådan buffelhud. TEGNÉR (WB) 4: 415 (1824).
BUFFEL-HUFVUD. ( buffels- 1690) SCHLEGEL o. KLINGSPOR Ättart. 77 (1875).
BUFFEL-KALF.
BUFFEL-KO. ( buffle- 1667) KIÖPING Resa 130 (1667). ÖDMANN Strsaml. 4: 21 (1789).
BUFFEL-LACK. (mindre br.) garf. == -LACKS-LÄDER. TLev. 1909, nr 3, s. 3.
BUFFEL-LACKS-LÄDER. (mindre br.) garf. lackeradt läder, eg. om dyl., beredt af buffelhud, numera i allm. om dyl. af oxhud beredt läder. Bouppt Växiö 1879 (i bouppt. efter vagnmakare).
BUFFEL-LÄDER. ( buffels- 1788) af buffelskinn tillverkadt läder. EHRENADLER Tel. 186 (1723).
BUFFEL-LÄDERS-GEHÄNG. KKD l0: 83 (1707).
BUFFEL-OXE.
[BUFFEL-OXE.ssg 1]
1) == BUFFEL 1; särsk. om hannen. EKEBLAD Bref 1: 59 (1650). THORELL Zool. 2: 115 (1861).
[BUFFEL-OXE.ssg 2]
2) (hvard.) == BUFFEL 3. VRP 22/12 1730.
BUFFEL-SKINN.
BUFFEL-TJUR. ( buffels- 1788) VetAH 1779, s. 81.
B
():
BUFFELS-HUD,
BUFFELS-HUFVUD,
BUFFELS-LÄDER,
BUFFELS-TJUR, se A.
C
():
BUFFLE-HORN,
BUFFLE-KO, se A.