BUFFEL buf⁴el, m. l. r.; best. -n, sällan bufflen (FRIES ÅrsbVetA 1834, s. 23) ((†) -ffelen BRAHE Oec. 31 (1581), ÖDMANN StrSaml. 1: 22 (1785); pl. bufflar buf³lar², stundom, i sht i Skåne, ⁴⁰, (buffel 1538 osv. boffel (båffel) 1581–1749. byffel 1749–1755. böffel 1611–1781) [fsv. böffel; jfr d. bøffel, mnt. buffel mht. büffel, af mlat. bufalus, af lat. bubalus, af sengr. βούβαλος, buffel, äfv. om ngn gasellart, sannol. anslutet till βούς, oxe (se KO)]
[BUFFEL 1]
1) (individ af) vissa till nötkreaturssläktet Bos hörande arter särsk. Bos bubalus Lin., indisk l. egentlig buffel, o. Bos caffer Sparm., sydafrikansk buffel; äfv., oeg., om den i Nordamerika levande bisonoxen Bos americanus Gmelin; stundom om visenten. VarR 51 (
1538).
5 Mos. 14: 5 (Bib. 1541).
Det .. kan förutsägas, att med den siste buffeln skall äfven det sista rödskinnet försvinna från jorden. SVENSÉN Jord. 500 (
1887).
RÖNNHOLM EkonGeogr. 251 (
1907).
Den sällsynta, i utdöende stadda europeiska buffeln eller visenten. RedNordM 1910,
s. 31. jfr
KAFFER-,
KAP-,
TAM-,
VILD-BUFFEL.
[BUFFEL 2]
2) elliptiskt: buffelskinn. Stolar, klädda med buffel. ESSÉN Bluff 105 (
1908).
[BUFFEL 3]
3) [jfr motsv. anv. i t.]
(
hvard.)
bildl., om grof o. ohyfsad l. obelefvad person. Weest tijn boffel ey att mössan afftagha. RONDELETIUS 50 (
1614).
QUENNERSTEDT C12 2: 167 (
1916).
[BUFFEL 4]
4) [jfr motsv. anv. i t.]
(
†)
benämning på viss, förr använd artilleripjäs. GRUNDELL UnderrArtill. 53 (1705).
Ssgr (i allm. till
1):
A
:
–
BUFFEL-AKTIG. särsk.
till 3. LIND 1: 478 (
1749).
–
BUFFEL-HORN.
( buflle- 1688–1734) SUFinlH 3: 81 (
1610).
–
BUFFEL-HUD.
( buffels- 1674) KANKEL Hemmersam 5 (
1674).
KFÅrsb. 1913,
s. 408 (
c. 1714). bildl.; jfr
BUFFEL 3. Mina små epigrammatiska nålstygn bita ej igenom en sådan buffelhud.
TEGNÉR (WB) 4: 415 (
1824).
–
BUFFEL-LACKS-LÄDER. (
mindre br.)
garf. lackeradt läder, eg. om dyl., beredt af buffelhud, numera i allm. om dyl. af oxhud beredt läder. Bouppt Växiö 1879 (i bouppt. efter vagnmakare).
–
BUFFEL-LÄDER.
( buffels- 1788) af buffelskinn tillverkadt läder. EHRENADLER Tel. 186 (
1723).
–
BUFFEL-OXE.
[BUFFEL-OXE.ssg 1]
1) == BUFFEL 1; särsk. om hannen. EKEBLAD Bref 1: 59 (
1650).
THORELL Zool. 2: 115 (
1861).
[BUFFEL-OXE.ssg 2]
2) (
hvard.)
== BUFFEL 3. VRP 22/12 1730.
–
BUFFEL-TJUR.
( buffels- 1788) VetAH 1779,
s. 81.
B
(
†):
C
(
†):