© Svenska Akademien. SAOB spalt: B4547; tryckår: 1924
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
BUFFERT buf⁴ert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ³⁰², stundom, i sht i Skåne, ⁴⁰⁰. äfv. (numera bl. ngn gg ss. första ssgsled i ssgr till 1) BUFFER buf⁴er, best. -n; pl. buffrar. Anm. Förr användes den eng. pl. buffers. TByggn. 1860, s. 37. PrHb. 1: 1102 (1885). ( buffert TT 1871, s. 60, osv. buffer TByggn. 1860, s. 37, TjReglSJ 1873, 1: 63, ORRE o. SNÄLL HbLokF 242 (1902: bufferfjädern). puffert 1895–1904)
[jfr t. buffer; af eng. buffer, afledn. af (ä.) eng. buff stöta, slå (jfr BUFFA v.,). Formen puffert är lånad från t. puffer (se PUFFERT). Med afs. på det slutande -ert jfr DAGGERT PUFFERT m. fl.]
[BUFFERT 1]
1) i sht tekn. fjädrande inrättning som tjänar till att upptaga stötar o. borttaga de skadliga verkningarna af sådana; särsk. om i hvardera ändan af järnvägsfordon anbragt(a) dylik(a) inrättning(ar). TByggn. 1860, s. 37. TT 1871, s. 60. jfr FJÄDER-, GUMMI-, LUFT-, VÄTSKE-BUFFERT m. fl.
[BUFFERT 2]
2) bildl., om person l. sak som får "taga stöten" i ett l. annat afseende. Han tjänstgjorde som buffert mellan mammas vrede och tjänstfolket. CAVALLIN Kipling Emir. 50 (1898). (Österrike står) som en buffert för Europa, ett värn för dess fred och kultur. KJELLÉN Storm. 1: 63 (1905). Stora reservfonder .. äro förträffliga buffertar mot tillfälliga förluster. LAHT 1908, s. 136.
Ssgr (i allm. till 1):
A
BUFFERT-BALK. (buffers- 1883–1899) tekn. i järnvägsfordons gafvel befintlig balk i hvilken bufferten (buffertarna) är(o) anbragt(a); jfr -PLANKA. TT 1881, s. 10.
– (jfr 2) BUFFERT-BATTERI. elektrotekn. i elektrisk anläggning med starkt växlande belastning förekommande ackumulatorbatteri, afsedt att träda i verksamhet vid plötsligt inträdande ökningar i belastningen inom ledningsnätet. TT 1899, M. s. 114.
BUFFERT-FJÄDER. tekn. särsk. å järnvägsfordon. BJÖRKMAN (1889). TT 1899, B. s. 138.
BUFFERT-HUFVUD. ( buffers- 1883) tekn. å buffert på järnvägsfordon: yttre skifformig del som omedelbart upptager stöten, då två fordon stöta ihop. NF 2: 1298 (1878).
BUFFERT-PLANKA. ( buffers- 1883–1885) tekn. == -BALK. HWASSER HbLokF 31 (1865).
– (2) BUFFERT-STAT. mellan två (stor)makter med skilda intressen liggande (mindre) stat som gm sitt läge förhindrar att dessa komma i omedelbar konflikt med hvarandra. PT 1895, nr 72 A, s. 3.
B
(numera föga br.):
BUFFERS-BALK,
BUFFERS-HUFVUD,
BUFFERS-PLANKA, se A.