BÅLD bå⁴ld, äfv. bol⁴d, adj. -are adv. -T. ( båld 1536 osv. bååll c. 1620. båll 1558–1735. bold 1536 osv.) [fsv.
balder (baal, boll, ball m. fl. former); jfr mnt.
balt, bolt, rask, djärf, motsv. isl.
ballr, fruktansvärd, skadlig, feng.
beald, eng.
bold, djärf, fht.
bald, djärf, snabb, t.,
bald, adv., snart; jfr äfv. got.
balþaba, adv., djärft, got.
balþei, snabbhet. Ordets härledning är oviss. – Jfr
BULT 6,
DRUCKENBOLT,
FYLL-BULT]
o Jfr
anm. under
HÅL, adj. 2:o Då ordet länge lefvat bl. i litterärt spr., har den närmare bet. icke alltid uppfattats.
HOF Förkl. 24 (
1765) angifver för flera ställen i
Ps. 1695 riktigt bet.
2; för ändra, vid hvilka het.
2 l. bet.
1 säkerl. får antagas, uppgifer han bet. 3: "skön, vacker, artig", t. ex. Jesus kom hijt til werlden, / Han war Gudz Ord så båld.
Ps. 1695,
148: 3.
[BÅLD 1]
1) (
numera bl. arkaiserande;
ofta i balladstil)
rask, behjärtad, djärf, dristig, hugstor; i"stolt", ädel. Hoo bedragher, han behagher, / [file:B4701] Then som gör wåld, han kallas båld. MESSENIUS Sign. 7 (
1612).
Herr Engelbert var en Riddare båld. BELLMAN 6: 256 (
1786).
Vi (ha) icke väntat att få se .. (Sthms Aftonblad) såsom en konungamaktens "bålde förkämpe". NDA 1: 136 (
1875).
HEIDENSTAM Dikt. 34 (
1895).
[ 2]
2) (
†)
mäktig, väldig, hög, stor. SvFolkv. 1: 189. Vij loffuom Christ en konning bold. Ps. 1536,
s. 50. Vthi floor tå stodh thet Rike
(dvs. Norge) så bold, / När infödde Konger hade thet j wold.
SVART Gensv. E
8 b (
1558).
J fordom tidh war sanningen mäcktig och bååll. Visb. 1: 269 (
c. 1620).
Tvenne bålda monarkier. HAGBERG Shahsp. 4: 3 1848;
eng. orig.: mighty).
[ 3]
3) [jfr sv. dial. bål, båll, skön, vacker]
(
†)
ädel, "stolt"; öfvergående i het.: skön, fager; om kvinna.
En Syster hade du så fager och så bold. SvFolkv. 3: 148. Görer Habor slätt intet wåld, /
Vnner honom then Jungfrw Båld. ESSENIUS Sign. 39 (
1612).
AFZELIUS Sag. XI. 2: 113 (
cit. fr. 1713); möjl. till
1.