© Svenska Akademien. SAOB spalt: B4745; tryckår: 1924
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
BÄFVER BÄVER, sbst.², r.; best. -en.
[vbalsbst. till sv. dial. bevra, bivra (Skåne), bävrä (Gottl.), darra, skälfva (motsv. d. bævre, t. bebern), utvidgning af stammen i BÄFVA; jfr d. bævr, (fross)skakning, d. dial. (Bornholm) bäverin, m. best., kolik, äfvensom dial. bäven (Skåne), bukref, bävelrev (Bohusl.), bukref]
[BÄFVER.sbst2 0]
(†) eg.: skakning(ar), ristning(ar), konvulsioner; kolik; jfr BÄFVA 4 a. Ref hos barn, som här kallas Bäfver, då barnet är hårdt omkring naflen, och skriker så, at det blir blått i synen. OSBECK Laholm 269 (1796). Tog .. bäfveren från Bröstet och baret till ryggen. FoF 5: 192 (i en besvärjelse fr. c. 1850).
Ssgr
[möjl. bildad direkt till sv. dial. bevra, darra (se den etymol. afd. ofvan)]
:
– BÄFVER-SLAG.
[med sfs. på senare ssgsleden jfr BUK-SLAG, kolik]
(†) == BÄFVER sbst.², Peder Simonsons hustru bruker signelse emott styngh, flenen och bäffuerslagh. ÄARäfst. 49 (1596). Att läsa bort bäfverslaget. FoF 5: 191 (c. 1850; öfverskrif till en besvärjelse).