© Svenska Akademien. SAOB spalt: B4659; tryckår: 1924
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
BYLING by³liŋ², m.; best. -en; pl. -ar.
[uppkommet i förbrytarspråket; möjl. till BYGEL 2]
(vulgärt) poliskonstapel, polis; i best. sg. stundom kollektivt: polisen. DJOS (c. 1848) hos Sundt Fantefolket 1: 373. RIDDERSTAD Samv. 1: 4 (1851). Socialdem. 1892, nr 212 s. 4. Sjöblom blef full förstås, å bylingen tog honom, men ja tog'en ifrån dom. ENGSTRÖM Glasög. 94 (1911).