BÖSSA bö³a², förr äfv. BYSSA, r. l. f.; best. -an: pl. -or ((†) -ar BALCK Ridd. B 7 a (1599), KKD 4: 184 (1712); -er GR 1: 115 (1523) VRP 1644, s. 7 (: Gydingz bösser)). (bössa GR 1: 94. (1523) osv. byssa GR 1: 115 (1523: bysser,pl.), 2NF 5: 686 (efter handl. fr. 1655: konterfejbyssor), BoupptVäxiö 1846. bessza GR 3: 205 (1526). byss HUND E14 33 (1605: sadellbyss; i vers). byx- SP 1779, s. 842 (: Byxmästerie))

[fsv. byssa, bössa, dosa, eldvapen; liksom d. bøsse, dosa, eldvapen, fnor. byssa, dosa, af mnt. busse; jfr fht. buhsa, t. büchse; af mlat. buxis, dosa, af gr. πύξις, dosa, eg. af buxbomsträ, af πύξος, buxbom (se BUX)]

[BÖSSA 1]

1) (numera nästan blott i fråga om ä. förh., särsk. ss. senare led i ssgr; jfr dock nedan un- der d) förvaringskärl (af trä l. metall; ofta af cylindrisk form); jfr ASK sbst.², DOSA. SCHENBERG (1739). SUNDÉN (1885). jfr JÄRN-, KONTERFEJ-, NÅL-, SAND-, SEGLATS-, SILFVER-, SOCKER-, STRÖ-, TRÄ-BÖSSA m. fl. -– särsk.

[BÖSSA 1.a]

a) dosa till förvaring af välluktande äm- nen l. Iäkemedel. VarR 25 (1538). Een Bösza medh kosteligh och liufligh Salva. SCHRODERUS Albert. 4: 127 (1638). MÜNCHENBERG Scriver Får. 284 (1725). – jfr BALSAM-, KRYDD-, SMÖRJELSE-BÖSSA m. fl.

[BÖSSA 1.b]

b) (†) i uttr. Pandoras bössa, Pandoras ask. HIÄRNE Orth, 133 (1717)

[BÖSSA 1.c]

c) (i sht förr) litet cylindriskt träkärl till förvaring af kimrök; äfv. ss. måttsbestämning. Kimbrök 1 bössa. VDAkt, 1696, nr 203. SFS 1902, nr 107 s. 6. – jfr KIMRÖKS-BÖSSA.

[BÖSSA 1.d]

d) (fullt br.) sluten, med sprickformig öpp- ning i öfre delen försedd behållare för insam- ling af penningar; urspr. bestående af en ihålig stock. L. PAULINUS GOTHUS Arch, 89 (1630). PT 1914, nr 181 A, s. 2 – jfr ARM-, FATTIG-, KOLLEKT-, OFFER-, SPAR-, TIGG-BÖSSA m. fl.

[BÖSSA 1.e]

e) (†) i uttr. blåsa i bössan o. d., se BLÅSA, v 2 3 f jfr: Uphofsmännerna lära få smörja braf i byssan til majoren om han skal nedtystat. DAHLBERG Lefn. 46 (c, 1755; uppl. 1911).

[BÖSSA 1.f]

f) om ask l. skrin till förvaring af penningar l. värdesaker. OPETRI (1526) i SthmTb 1: 96. (För vissa brott mot skråsatadgan) böthe hwar een dalder till byssan till embetet. BtÅboH I. 2: 159 (1621). KARLIN KultM 18 (1888; i fråga om ä. förh.).

[BÖSSA 1.g]

g) († ) om portativ låda för post l. hand- lingar; jfr DOSA 1 c. GR 12: 184 (1539).– jfr PAPPERS-, POST-BÖSSA.

[BÖSSA 2]

2) eldvapen hvars hufvudsakliga del är ett (.smalt) rör.

[BÖSSA 2.a]

a) (numera bl. i fråga om ä. förh.) större eldvapen, kanon. Skal Stokholms stad ok sloth oss vpantwardas meth bössor stora ok smaa. GR 1: 94 (1523). Bössor och slangor, / giorde gatornar trånga. Visb. 2: 148 (c. 1550). Canoner, eller som de den tiden (dvs. slutet af 1500-talet) kallades, Skytt eller Bössor blefvo vid pass samme tid eller ej mycket senare än Mörsarne upfundne. TÖRNGREN Artill. 1: 38 (1794). BRUNIUS GotlK 3: 78 (1866). – jfr BOCK-, DUNDER-, KÄRRE-, STEN-BÖSSA.

[BÖSSA 2.b]

b) större handeldvapen, gevär; numera i sht om för jakt afsedt gevär, särsk. hagelgevär; hvard. äfv. om för krigsbruk användt vapen. BRAHE Oec. 10 (1581). När the satte stenen (dvs. magneten) åt röreth som hëngde på väggen, ta rördes bössan. BUREUS Saml. 20 (c. 1600). Han såg upp till fars bössna, som hängde på väggen. LAGERLÖF Holg. 1: 13 (1906).– jfr DUBBEL-, FLINT-, GAFFEL-, HAGEL-, HAND-, HJORT-, HJULLÅS-, JAKT-, LOD-, ORGEL-, RÄFFEL-, SÄL-BÖSSA m. fl. – särsk.

[BÖSSA 2.b.α]

α) (†) i uttr. resa bössa, hota med bössa. Förarb- SvLag 2: 259 (1706).

[BÖSSA 2.b.β]

β) (mindre br.) bergv. bildl.: misslyckadt sprängskott, vid hvilket endast för- laddningen utkastas. WETTERDAL Grufbr. 133 (1878).

[BÖSSA 2.c]

c) i öfverförd anv., om (större l. mindre) skjutvapen (ofta användt ss. leksak) som är inrättadt för annan drifkraft än ett explode- rande sprängämne; i ssgrna BÅG-, FLÄDER-, KORK-, LUFT-, VATTEN-, VÄDER-, ÄRT-BÖSSA m. fl. samt elliptiskt för dessa ssgr.

[BÖSSA 3]

3) == BUSSNING 1. Bössan bak i nafwet. GRUNDELL UnderrArtill. 110 (1705). LB 4: 48 (1903).– jfr AXEL-, HJUL-, LAGER-BÖSSA m. fl.

Ssgr(i allm. till 2 b):

– BÖSS-FLINTA ( bösse- 1740–1815)

[BÖSS-FLINTA.ssg 1]

1) (förr) tillpassadt stycke af flinta (l. annan lämplig stenart) som användes i flint- låsgevär för att åstadkomma krutets antänd- ning. Agat . . brukas til . . bössflintor. LINNÉ Stenr. 23 (c. 1747).

[BÖSS-FLINTA.ssg 2]

2) (numera knappast br.) till böss- flintor användbar varietet af flinta. LINNÉ Syst- Nat, 2 (1740). HAMMARGREN Jordkl, 17 (1854).

– BÖSS-FODER. ( bösse- 1743) (numera knappast br.) böss- fodral. BoupptÅgerup (1743). BoupptRasbo 1754. HAHNS- SON (1888).

– BÖSS-FODRAL. fodral (af skinn l. dyl.) för bössa; jfr -FODER, -HÖLSTER. DALIN (1851).

– (2 a) BÖSS-GJUTARE. ( bössa- 1523. bösse- 1525–1878. -giuter 1554)

[fsv. byssogiutare]

(i fråga om ä. förh.) kanon- gjutare, kanontillverkare. GR 1: 119 (1523).

– (2 a) BÖSS-GJUTAR(E)-GÅRD. ( bösse-) (i fråga om ä. förh.) RF 1634, § 19. Vid Byssegjutare-gården i Stockholm götos anoner af alla slag. VittAH 17: 280 (1839, 1846).

– (2 a) BÖSS-GJUTNING ( bösse- 1564–1793)

[BÖSS-GJUTNING.ssg 1]

1) (i fråga om ä. förh.) gjutning af kanoner. BtFinlH 4: 269 (1564). VittAH 3: 239 (1788, 1793).

[BÖSS-GJUTNING.ssg 2]

2) (†) kon- kret: anläggning för gjutning af kanoner. VittAH 3: 262 (1788, 1739)

– BÖSS-HÅLL. (bÖsse- 1707–1732) om det afstånd på hvilket man kan träffa med bössa. Allenast 2:de Bösse håld ifrån kyrkian. VDAkt, 1707, nr 845. MÖLLER (1790).

– BÖSS-HÖLSTER, förr äfv. -HYLSTER. ( bösse- 1749) (numera knappast br.) =-FODRAL. NORDHOLM Djurf. 22 (1749). SCHULTZE Ordb. 1936 (c. 1755).

– (2 a) BÖSS-KAMMARE. (bÖsse- 1523) (förr) till kanon af tidig typ hörande lös hylsa i hvilken krutladdningen inlades. GR 1:176 (1523). HILDEBRAND Medelt. 2: 848 (1898).

– BÖSS-KRATS. (bÖsse- 1784). redskap för uttagande af laddningen ur bösspipor SCHULTZE Ordb. 2430 (c. 1755). KINDBLAD (1870).

– (2) BÖSS-KRUT. (bÖsse- 1682) krut; numera bl. med anslutning till BÖSSA sbst., 2 b. RelCur. 147 (1682). LIND 1: 476 (1749). jfr: De finaste (krut-)kornen kallas bösskrut. BERLIN Lsb. 315 (1852).

– BÖSS-KULA. (bÖsse- 1794) LIND 1: 476 (1749).

– BÖSS-KUNNIG. (tillf.) skicklig att handtera en bössa. RUNEBERG 1: 29 (1832).

– BÖSS-LOD. (bÖsse- 1555–1848)

[BÖSS-LOD.ssg 1]

1) (i fråga om ä. förh.) till 2 a: kanon- kula. GR 25: 191 (1555). BL 16: 166 (1848).

[BÖSS-LOD.ssg 2]

2) (i fråga om ä. förh.) till 2 b: gevärskula. SCHULTZE Ordb. 2805 (c. 1755).

– BÖSS-LÅDA. ( bösse- 1555)

[BÖSS-LÅDA.ssg 1]

1) (†) till 2 a: kanonlavett s. k. lådlavett). GR 25: 564 (1555.

[BÖSS-LÅDA.ssg 2]

2) till 2 b: låda till förvaring af bössor. Jäg 1897, 2: 133.

– BÖSS-LÅS. ( bösse- 1666–1764) affy- ringsmekanism på bössa. OrdnLilleTull. 1666, s. D 4 b. SERENIUS (1741).

– BÖSS-MAKARE. ( bösse- 1622–1795)

[BÖSS-MAKARE.ssg 1]

1) (†) till 2 a. Vitt.AH 4: 329 (1795).

[BÖSS-MAKARE.ssg 2]

2) (numera föga br.) till 2 b. STIERNMAN Com. 1: 796 (1622). HALLENBERG Hist. 5: 224 (1795).

– BÖSS-MAN, m. (†) = -SMED? RARP 3: 127 (1640).

– BÖSS-MYNNING. (bösse- 1749) NORDHOL M Djurf. 50 (1749). SWEDERUS Jagt 52 (1832).

– (2 a) BÖSS-MÄSTARE. ( bösse- 1755–1904)

[fsv. bysso nasare; jfr mnt. bussenmeister]

(numera bl. i fråga om ä. förh.) artillerist. JRÖDING i 1VittAH 1: 171 (1755). LINDFORS (1815). FRYXELL Ber. 2: 168 (1826).

– (2 a) BÖSS-MÄSTERI. (bÖsse- 1798–1805) (†) SP 1779, s. 842. Bössmästeriet är en Vetenskap om Skjutning samt om alt hvad därtill hörer. TÖRNGREN Artill. 1: 8 (1794). MEURMAN (1846).

– BÖSS-PIPA, r. l. f. ( bösse- 1648–1789)

[BÖSS-PIPA.ssg 1]

1) (†) till 2 a: eldrÖr. Jag var .. glad, at intet få höra tadelskott ur desse Politiska Böss-Pipor. DALIN Arg. 1: nr 34, s. 2 (1733; i bild; uppl. 1754: mur-bräckor)

[BÖSS-PIPA.ssg 2]

2) till 2 b. ÅngermDomb. 1648, s.120.

– BÖSS-PLIT. ( bösse- 1554–1557)

[BÖSS-PLIT.ssg 1]

1) (†) till 2 a: plåt afsedd till beslag å kanon- lavetter? GR 24: 344 (1554)

[BÖSS-PLIT.ssg 2]

2) (förr) till 2 b: plåt afsedd att förarbetas till bössor. JOHANSSON ora- skog 2: 328 (i handl. fr. 1557). GREIFF .Jagt 60 (1828).

– BÖSS-REM. rem (af läder l. dyl.) för bärande af bössa. MÖLLER (1790). HAHR HbJäg. 118 (1886).

– BÖSS-SKOTT. ( bösse- 1626–1896)

[fsv. bysso skott]

[BÖSS-SKOTT.ssg 1]

1) skott af bössa. OxBr. 1: 310 (1626).

[BÖSS-SKOTT.ssg 2]

2) (knappast br.) om så stor mängd krut som åtgår till ett bösskott (i bet. 1). Kurt 2. eller 3. Bösse-skott. BLOCK Ludwig 31 (1717).

[BÖSS-SKOTT.ssg 3]

3) (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgadt) == -HÅLL. (Komministern) haar allenast tuu el. tree bysseskott, till huar kiörkan. VDAkt. 1694 nr 183. Det är bara ett bösskott dit. ÖSTERGREN (1917).

– BÖSS-SKYTT förr äfv. -SKYTTE. ( bösse- 1524–1905. by- skytt 1544. bysskytte 1628)

[fsv. byssoskytta; jfr mnt. bussenschutte]

[BÖSS-SKYTT.ssg 1]

1) (numera bl. i fråga om ä. förh.) till 2 a: artillerist. OPETRI (1524) i SthmTb. 1: 29. RP 6: 234 (1636). AFZELIUS Sag. 6: 35 (1851).

[BÖSS-SKYTT.ssg 1.slutet]

särsk. om dem af flottans manskap som tjänstgjorde vid fartygskanonerna. NF (1878).

[BÖSS-SKYTT.ssg 2]

2) till 2 b. LIND 1:1325 (1749).

– BÖSS-SKYTTARE, se C.

– BÖSS-SMED. ( bösse- 1546–1881) (numera mindre br.) smed som tillver- kar (l. reparerar) bössor. GR 18: 13 (1546). LIND (1749). Nedflyttade till reparationshandtverk (äro nu- mera) urmakare och bössmeder. EkonS 2: 300 (1897).

– BÖSS-SPÄNNARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. ( bösse- 1745–1866) (förr)

[BÖSS-SPÄNNARE.ssg 1]

1) eg.: person som har till upp- gift att spänna hanen på bössor; kunglig l. furst- lig lifjägare. LIND 1: 476 (1749). BÖTTIGER 6: 39 (c. 1875).

[BÖSS-SPÄNNARE.ssg 2]

2) nyckel hvarmed fjädern på hjullås- gevär spännes. MÖLLER 1: 319 (1745). DALIN (1851).

– BÖSS-STOCK. ( bösse- 1690–1796) gevärsstock. RÅLAMB 13: 111 (1690)

– BÖSS-STÅL, (förr) om den del af låset på ett flintlåsgevär hvaremot flintan verkar. NORDFORSS (1805). HAHNSSON (1888).

(†:

– BÖSSA-BORG, se C.

– BÖSSA-GJUTARE, se .A.

numera bl. arkaiserande, i sht i ssgr till 2 a, l. bygdemålsfärgadt):

– (2 a) BÖSSE-BORG, ( byssa- 1755)

[fsv. byssa l. bysso borgh]

(i fråga om ä. förh.) samling af artilleripjäser. JRÖDING i 1VittAH 1: 165 (1755). Carl Knutson (hade) . . med sig en bysseborg af 20 kärrebyssor med pulver och stenar. DENS. Därs. 168.

– BÖSSE-FLINTA,

– BÖSSE-FODER,

– BÖSSE-GJUTARE,

– BÖSSE-GJUTARE-GÅRD,

– BÖSSE-GJUTNING, se A.

– (2 a) BÖSSE-GODS. (†) kanonmalm. CADLERSPARRE i VittAH 3: 263 (efter handl. fr. 1573).

– BÖSSE-HAUBITS. (†) benämning på ett eldvapen med kort eldrör o. stor kaliber, musköthaubits. JOCHNICK Handgev. 126 (1854).

– (2 a) BÖSSE-HUS

[ jfr mnt. bussenhüs]

(i fråga om ä. förh.) byggnad för förvarande af artilleri- pjäser, arsenal, tyghus. GR 26: 669 (1556). Ern- hoffer Ench. 51 b (1591). BRUNIUS SkK 350 (1850).

– BÖSSE-HÅLL,

– BÖSSE-HÖLSTER,

– BÖSSE-KAMMARE, se A.

– (2 a) BÖSSE-KLOT. (†) kanonkula. GR 8: 317 (1533).

– BÖSSE-KRATS,

– BÖSSE-KRUT,

– BÖSSE-KULA

– BÖSSE-LOD,

– BÖSSE-LÅDA,

– BÖSSE-LÅS

– BÖSSE-MAKARE, se A.

– BÖSSE-MUN ( bösso- 1704) (†) bössmynning. VDAkt. 1669, nr 129. VDP 1719 20/3, s. 1164

– BÖSSE-MYNNING,

– BÖSSE-MÄSTARE,

– BÖSSE-MÄSTERI,

– BÖSSE-PIPA,

– BÖSSE-PLÅT, se A.

– (2) BÖSSE-PULVER.

[jfr mnt. bussenpulver]

(†) krut. GR 25: 635 (1555). BOLAVI Läk. 139 a (1578).

– BÖSSE-RÖR (†) bösspipa. SFS 1833, s. 36.

– BÖSSE-SKOTT,

– BÖSSE-SKYTT, se A.

– (2 a) BÖSSE-SKYTTARE. (byskyttere 1568. bijskijttare (1569). Se för öfr. BE SKYTTARE)]

[fsv. byssoskyttare; jfr mnt. bussenschutter]

(numera bl. i fråga om ä. förh.) == BÖSS-SKYTT 1; jfr BESKYTTARE. GR 11: 7 (1536). PETREIUS Beskr. 4: 7 (1615). (Svenska flottans "gemenskap" på 1650-talet) bestod af "bysseskyttare" och "båtsmän". IllMil- Revy 1899 s. 105.

– (2 a) BÖSSE-SLÄDE. (†) släde för ka- nontransport. FörtHertJohLösegend. 1563, s.. 116.

– BÖSSE-SMED

– BÖSSE-SPÄNNARE, se A.

– BÖSSE-STEN. ( bösso- 1532– c. 1540) 1)

[fsv. bysso sten]

(i fråga om ä. förh.) till 2 a: kanonkula af sten. GR 8: 66 (1532). BRUNIUS GotlK 3: 78 (1866).

[BÖSSE-STEN.ssg 2]

2) (†) till 2 b, = BÖSS- FLINTA 1. MÜNCHENBERG Scriver Får. 188 (1725).

– BÖSSE-STOCK se A.

(†):

– BÖSSO-MUN,

– BÖSSO-STEN, se C.

Avledn.

– (3)BÖSSA , v. (mindre br.) fÖrse (hjul o.d.) med bössa. DALIN (1851).

– BÖSSNING , r. l. f. (mindre br.) vbalsbst. till BÖSSA v., DALIN (1850).

särsk. konkret: bussning (se, d. o. 1). Brand- ordnGbg 1748 ,s. 29. TT 1874, s. 208.