© Svenska Akademien. SAOB spalt: B4833; tryckår: 1925
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
BÄRNSTEN bæ³rn~ste²n l. bä³rn~, l. ⁴~¹ (be'rnsten, bä'rnsten WESTE), r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. (i bet. stycken af bärnsten) -av. (äfv., förr vanl., skrifvet bernsten. bärne(berne-) 1675-1705. bren- 1679. beren- c. 1678. bär- 1649)
[jfr d. bernsten, af mnt. bernsten (t. bernstein), till bernen (jfr BRINNA, BRÄNNA); eg.: lysande sten; jfr GLAS]
sammanfattande benämning på vissa vanl. mer l. mindre genomskinliga fossila hartser af skiftande (i allm. gul l. gulbrun) färg, hvilka förekomma rikligast vid kusterna kring södra Östersjön; äfv.: stycke l. klump af dyl. harts; jfr AGD(STEN), GLYS, RAF. Broscher, pärlor, halsband, bägare, cigarrmunstycken af bärnsten. Terpentijn, Gränkåda, och Beck, äre Kådor aff wisse slagz trää, så och Agdsten (Bernsten) såsom thet säyes. SCHRODERUS Comenius 124 (1639). Hvijt bernsteen. OxBr. 11: 755 (1640). Bärnstenar uti hvilka varit flugor och andra insecter inneslutne, LINNÉ Steur. 11 (c. 1747). Mer än 3/4 af all bärnsten kommer från Preussen. LfF 1902, s. 6.
Ssgr
– BÄRNSTENS-ARBETE ~⁰²⁰, äfv. ~²⁰⁰. särsk. konkret: af bärnsten förfärdigadt föremål.
– BÄRNSTENS-ARMBAND ~²⁰ l. ~⁰², NJournD 1854, s. 91.
– BÄRNSTENS-DOSA. DA 1824, nr 214, s. 3.
– BÄRNSTENS-DROPPAR, pl. farm. jfr -TINKTUR. PH 11: 311 (1777). SvFarm. 331 (1901).
– BÄRNSTENS-FERNISSA. tekn. af bärnsten framställd fernissa. RINMAN 1: 555 (1788).
– BÄRNSTENS-FISKARE. Bernstensfiskaren plockar upp sin fåugst på hafsstranden. UB 3: 255 (1873).
– BÄRNSTENS-FISKE. RINMAN 1: 192 (1788).
– BÄRNSTENS-FÄRG. (ljusgul) färg sådan som på bärnsten. RINMAN 2: 1050 (1789).
– BÄRNSTENS-FÄRGAD, p. adj. jfr -FÄRG. RINMAN 1: 822 (1788).
– BÄRNSTENS-GUL. BERZELIUS Kemi 6: 82 (1830).
– BÄRNSTENS-HALSBAND ~²⁰ l. ~⁰², DA 1824, nr 14, s. 10.
– BÄRNSTENS-IMITATION. Man träffar i handeln talrika bernstensimitationer. AHB 123: 105 (1885).
– BÄRNSTENS-KNAPP, r. l. m. En Rosig tygs väst med Bärnstens knappar. BoupptVäxiö 1778.
– BÄRNSTENS-KOLOFONIUM. tekn. Retortåterstoden efter bernstenens distillering, s. k. bernstenskolofonium, användes till fernissor. UB 5: 403 (1874).
– BÄRNSTENS-KUST. om kuststräcka vid hvilken bärnsten förekommer i riklig mängd; i sht i sg. best. STAGNELIUS (SVS) 3: 13 (1814). Med den gamla bernstenskusten vid Östersjön stod Donaudalen i förbindelse genom floden Marchs dalgång och vidare utefter Oder och Weichsel. SVENÉN Jord. 228 (1886).
– BÄRNSTENS-MUNSTYCKE ~⁰²⁰, äfv. ²⁰⁰. VFPALMBLAD i PoetK 1820, 1: 27. Röka en cigarr genom ett bernstensmunstycke. BACKMAN Dickens Pickw. 2: 130 (1871).
– BÄRNSTENS-OLJA. tekn. o. farm. brun, oljaktig (förr officinell) vätska framställd gm torr destillation af bärnsten. OxBr. 11: 754 (1640). För Froszan tager man . . in 9 droppar Bernsteeens Ollia i Brännewijn. UTTERMAN Ertmann D 2 b (1672). SvFarm. 14 (1901).
– BÄRNSTENS-PÄRLA. Ett Örhänge af Guld med tvenne Bärnstens-Perlor. DA 1824, nr 95 s. 12.
– BÄRNSTENS-SALT, n. (†) == -SYRA. WALLERIUS Minn. 180 (1747). CollMedKungör. 26/6 1806, s. 3.
– BÄRNSTENS-SKED. WRANGEL TessPall. 34 (i handl. fr. 1735).
– BÄRNSTENS-SMYCKE. Iduna 9: 314 (1822).
– BÄRNSTENS-SYRA. kem. viss organisk syra som särskildt rikligt förekommer i bärnsten. VetAH 1782, s. 44. 2UB 5: 280 (1902).
– BÄRNSTENS-SYRAD, p. adj. kem. jfr -SYRA. Bernstenssyrade neutralsalter. VetAH 1802, s. 65.
– BÄRNSTENS-TINKTUR farm. tinktur beredd af bärnsten (o. vissa flyktiga oljor); jfr -DROPPAR. NYBLÆUS Pharm. 283 (1846).