BÖFVEL BÖVEL bø³vel², äfv. ⁴⁰, m.; best. -n ((†) -eien 1597–1880) ; pl. böflar bø³vlar², äfv. böv³lar². (bödwälen, sg. best. ÅngermDomb. 31/10 1636, fol. . böfuill Asterterapherus 52 (1609). bofvel (bow-) MORÆUS Schonæus 392 ( c. 1685: bofwelzmather))

[sidoform till BÖDEL, kanske närmast utvecklad ni formen böel (jfr nt. bö'el holl. beunl); jfr sv. dial. glöver af glöder, sover af sådor (se

EWIGFORSS i Landsm. Bih. 13: 453). Numera uppfattar språkkänslan böfvel ss. en eufemistisk ombildning af DJÄFVUL (-vel)]

[BÖFVEL 1]

1) (†) == BÖDEL 1. UrkFinlO I. 1: 113 (1597). (Ivan den förskräcklige) war .. sielf tilstädes (vid afrättningen), och vnderwijste Böflaina huru the göra skole. PETREIUS Berkr. 2: 60 (1614). BROMANN Stavs. 38 (1748).

[BÖFVEL 2]

2) (hvard., nästan vulg.; mera litterärt än folkligt) eufemistiskt för djäfvul; jfr BÖDEL 3; nästan bl. i svordomar o. andia kraftuttryck. Huar böfuelen tro den krogen ähr? ASTEROPHERUS 38 (1609). Genista Spinosa .. stickes som Böfeln. RÅLAMB 14: 69 (1690). Tusan böflar. JENSEN Mickiewicz 260 (1898). (†) En böfwel bonde lengre wara will (dvs. ingen vill längre vara bonde). CHRONANDER Surge A 5 a (1647). Att han åth böfwelen (dvs. åt fanders) lupit hade. ConsAcAboP J: 372 (1670).

[BÖFVEL 3]

3) (numera knappast br.) == BÖDEL 4. Trå din böfuill för wysa, du quad! ASTEROPHERUS 52 (1609). A, si sån en ärans böfvel (dvs. ärkerackare), bar han inte hållit på Elgholmen! ENGSTRÖM 1bok 14 (1905).

Ssgr

– (1) BÖFVEL-MÄSTARE. (tillf., †) öfverste bödel. (Turk.) Saurbachi, det är en BöfwelMästare. DRYSELIUS Måne 204 (1694).

– BÖFVEL-STUGA.

[y. fsv. bowelsstuffua (

WRANGEL TessPal. 6)] (†) == BÖDEL-STUGA. RUDBECKIUS Luther Cat. 9 (1667).

– BÖFVELS-DRÄNG. (†) bödelsdräng? Lijnwäfwaren sadhe, henne kallat honom .. till (dvs. för) böfwels dräng och trollkarl. ConsAcAboP 1: 86 (1672).

– BÖFVELS-KNEKT. (†) bödelsknekt. DRYSELIUS Monarchsp. 253 (1691). ISOGÆUS Segersk. 1022 (c. 1700).

– BÖFVELS-LIK, adj. (†) djäfvulslik. HUMBLA Landcr. 115 (1740).

– BÖFVELS-MAT. (mater) (†) == BÖDELS-MAT. EkenäsDomb. 1: 34 (1636). MORÆUS Schonæus 392 (c. 1685).

– BÖFVELS-SVÄRD. (†) bödelssvärd. BULLERNÆSIUS Lögn. 398 (1619).

– BÖFVELS-TYG. (hvard., föga br.) eufemistiskt för djäfvulstyg; otyg. Att .. (ni) vill läsa något sådant böfvelstyg, som (Mollbergs epistlar). CFDAHLGREN 3: 123 1820; i ett fruntimmersbref).

Avledn.

– BÖFLA bø3vla2, afv. böv3-, , adj. oböjl. o. adv.

[efter mönster af DJÄFVUL: DJÄFLA]

(vulg.; föga br.) till 2; ss. kraftord, eufemistiskt för djäfla; sabla, djäkla. Dä va en böfla hederlig harre .. BRAUN Carol. 117 1844; lagdt i munnen på en skjutsbonde). Böfla tyg! CALLERHOLM Stowe 103 (1852).