CHAUSSÉ ʃåse⁴ äfv. fos- (schåssé DALIN), r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er. [jfr t. chaussee eng. chaussée, af fr. chaussée, sannol. (jfr
MURRAY under causey) af senlat. calciata (näml. via, väg), tilltrampad, af senlat. calciare, tilltrampa (med hälarna), af lat. calx, häl, fot (jfr CHAUSSERA, v.²); enl. ett annat antagande (jfr
DIEZ samt
KÖRTING Lat.-rom. Wb. (1901)) af -vulgärlat. -calciata (näml. via, väg), belagd med (kalk)sten l. murad, af 1at. callj sten, kalksten (se
KALK)]
[CHAUSSÉ 0]
(
i sht om utländska förh.)
stor o. bred (lands)väg försedd med upphöjd körbana (på underlag af sten, makadam o. d.) o. med afloppsdiken vid sidorna; stundom allmännare: (stor o. bred) landsväg. Fischer Resa 246 (
1800).
ATTERBOM Minnen 32 (
1817).
På chausseen till Christianstads söderport. ALMQVIST Am. H 1: 129 (
1840).
Kongl. Maj:t (fann). godt förordna ÖfversteLieutenanten lsrael af ekenstam, att afresa till norra tyskland, för att inhemta upplysningar om dervarande chausséer eller så kallade macadamiserade väg-anläggningar. Propos. t. riksd. 1840–41,
nr 71, s. 22.
SNOILSKY 4: 170 (
1887).
E. G. PALMEN i
Atlas öfv. Finl. 27: 12 (
1899).
Ssgr –
CHAUSSÉ-AFGIFT ⁰³~⁰², äfv. ~²⁰. == -PENNING(AR). J. LEFFLER i Ekon. samh. 1: i (1893).
–
CHAUSSÉ-ANLÄGGNING ~⁰²⁰. Propos. t. riksd. 1840–41,
nr 71, s. 22.
–
CHAUSSÉ-PENNING(AR) ~⁰. jfr -AFGIFT samt VÄG-PENNINGAR. JUNGBERG (
1873).