CENTIFOLIA sän¹tifωlia, äfv. ¹⁰³⁰² r. l. f.; best. -an; pl. -or (TAMM Prydnadsträdg. 45, 48 (1892)) l. -er (WENNSTRÖM Blomsterkult. 157, 158 (1831), 1Handb. f. blomsterv. 117 (1846), E. KEY i SvD 1903, nr 343 B, s. 6). (centifolien (best. sg.) Müller Anv. att anlägga trädg. 149 (1848))

[jfr t. centifolie af. lat. centifolia (PLINIUS D. Ä.), upptaget ss. artnamn på törnrosarten rosa centifolia på grund af blombladens stora mängd, f. af centifolius, hundrabladig, af centi-, ssgsform till centum (se CENT, sbst.¹) med bet.: som äger l. innehåller hundra (l. öfverhufvud en stor mängd) sådana föremål osv. som det hvilket uttryckes gm senare ssgsleden, o. folium, blad (jfr FOLIE, FOLIERA, FOLIANT m. fl.). Det lat. ordet motsvarar gr. (ϱ῾όδον) ἑκατοντάφυλλον (TEOFRASTUS, † 286 f. Kr.)]

[CENTIFOLIA 0]

trädg. benämning på den i talrika underarter o. varieteter förekommande törnrosarten rosa centifolia Lin., vanlig(a) trädgårdsros(en). WENNSTRÖM Blomsterkult. 158 (1831). Våra vanliga från gammalt odlade .. s. k. kalljordsrosor: centifolior, provinsrosor, pimpineller m. fl. TAMM Prydnadsträdg. 45 (1892).

Ssgr:

– CENTIFOLIA-ROS l. CENTIFOLIE-ROS ¹⁰³⁰⁰~. (centifolie- SUNDIUS Müller Trädg. 2: 19 (1888), ABELIN Villaträdg. 9o (1903)) centifoliarosen .. utm ärker sig framför andra genom sin rika blomstring och härliga doft. TAMM Prydnadsträdg. 45 (1892).