CENTRAL säntra⁴l l. sen-, r. (l. m.);
best. -en, hvard. äfv. (i mellersta o. norra Sv.) -n; pl. -er. [uppkommet gm ellips ur CENTRAL-STATION o. d. (se under följ.)]
[CENTRAL.sbst 0]
centralstation (centralbangård, centraltelefonstation, centraltelegrafstation osv.). Tekn. tidskr. 1891, s. 7s
1om elektriska centralstationer). då samtal begäres
(kommer numera) att från centralen svaras icke "klart" utan "påringd". SDS
1897,
nr 370 s. 2
(om telfonstation). Elektriska centraler.
SD(L) 1899,
nr 71, s. 2.
Därs 1900 nr 211, s. 3
(omi ångkraftscentral). utrymmet å dessa bangårdar liksom å centralen, som visserligen besörjer endast persontrafik, är allt för knappt.
PT 1902,
nr 56 A, s. 2 (om Sthms centralbangård). jfr
KRAFT-,
TELEFON-CENTRAL m. fl.