© Svenska Akademien. SAOB spalt: C83; tryckår: 1904
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
CEREBRAL ser¹ebra⁴l l. se¹r-, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en; pl. -er; adv. -T.
[CEREBRAL I]
I)
[jfr t. o. eng. cerebral, fr. cérébral, af nylat. cerebralis, af lat. cerebrum, hjärna (jfr CEREBROSPINAL, CERVELATKORF samt HJÄSSA)]
i sht anat. o. fysiol. adj.: som rör l. hör till l. härleder sig från hjärnan; hjärn-. ALMQVIST Tre fruar 2: 193 (1842). Tvenne fall .. der symptomerna varit cerebrala. HUSS Typhus 9 (1855). cerebrala molekylrörelser. RYDBERG Varia 91 (1894).
[CEREBRAL II]
II)
[efter eng. cerebral (jfr I), i denna bem. först användt af engelsmannen
HALHED (1778?) ss. (en mindre lycklig) öfv. af sanskr.-grammatikernas mūrdhanja, hufvudskålsljud, af mūrdhan, panna, hufvudskål, toppen af ngt (jfr KAKUMINAL)] (mindre br.) språkv.
[CEREBRAL II.1]
1) adj.; om konsonantljud l. artikulation: kakuminal; jfr 2. V. E. LIDFORSS i Tidskr. f philol. 10: 304 (1872). möjligheten att uttala det sanskritska r cerebralt, d. v. s. med mot gomhvalvet riktad tungspets. DENS. Därs. 306. NOREEN Fryksd. ljudl. s (1877). Antagandet, att äldre isl(ändskan) haft både cerebralt l ock cerebralt n. P. ÅSTRÖM i Landsm. XIII. 2: 62 (1893).
[CEREBRAL II.2]
2) sbst.: konsonantljud bildadt med tungspetsen riktad uppåt o. närmad till l. stödd mot tandvallens öfre del l. främre delen af hårda gommen; kakuminal, spetsgomljud; jfr LINGVAL 0. SUPRADENTAL. NOREEN Fryksd. ljudl. 7 (1877). EDGREN Sanskr. forml. 3 (1883). Våra supradentala och kakuminala ljud, ehuru väl skilda, sammanslås af fonetiska författare ofta till en enda grupp under namnet cerebraler, kakuminaler, supradentaler. NF 8: 26 (1864). P. ÅSTRÖM i Landsm. XIII. 2: i (1893).
Ssgr (i allm. till 1):
CEREBRAL-FUNKTION ¹⁰³~⁰². FLORMAN Anat. 2: 435 (1830).
CEREBRAL-GANGLIE l.-GANGLION ~⁰⁰.
[CEREBRAL-GANGLIE.ssg 1]
1) i fråga om lägre djur: det främsta l. ngt af de främsta (med de högre djurens hjärna jämförliga) ganglierna. S. LOVÉN Årsber. t. Veta 1843–44, s. 161
[CEREBRAL-GANGLIE.ssg 2]
2) nervknut i stora hjärnan. NF 5: 873 (1882).
CEREBRAL-HEMISFÄR ~⁰⁰². hjärnhalfva. THORELL Zool. 2: 69 (1861).
(II 2) CEREBRAL-KLASS(EN) ~². V. E. LIDFORSS i Tidskr.f Philol. 10: 309 (1873).
– (11) CEREBRAL-LJUD ~².
CEREBRAL-NERV ~². E. J. BONSDORFF i Acta soc. scient.fenn. 11. 1: 145 (1843). A. RETZIUS i Hygiea 1850, s. 538.
CEREBRAL-ORGAN ~⁰². D. BERGENDAL i Arkiv f zool. 1: 97 (1903; i fråga om "snörmaskar").
CEREBRAL-PROCESS ~⁰². (fysiologisk, patologisk osv.) process som har sitt förlopp i hjärnan. RYDBERG Varia 61 (1890).
CEREBRAL-SYSTEM(ET) ~⁰² (knappast br.) det cerebrospinala systemet. DALIN (1850).
CEREBRAL-TYFUS ~⁰. hjärnfeber. COLLIN Ordl. (1847).