CISTUS sis⁴tus, r. (l. m.); best. -en, i best. anv. äfv. utan slutartikel; 11. -ar, äfv. =; numera sällan CIST sis⁴t, r. (m. WESTE, DALIN (1850)); best. -en; pl. -er. ( cistus NEMNICH Naturg. 1: 1050 (1793; i ssgn -ROS), ALMQVIST, KRUHS. cist FISCHERSTRÖM m. fl.) [jfr t. cistus, cisten, ciste, fr. ciste, it. cisto, cistio, af lat. cistus, cistos, af gr. κίστος, benämning på växten
Cistus creticus Lin.]
[CISTUS 0]
bot. (individ l. art af) det till naturliga familjen cistaceæ DC. hörande växtsläktet cistus lin. l. det från cistus utbrutna släktet helianthemum Gærtn.; särsk. om de i Sv. inhemska arterna H. vulgare gærtn. (Cistus Helianthemum Lin.), solblomma, s olvända, solcistus, el. oelandicum DC. (Cistus oelandicus lin.), ölandssolvända, o. H. procumbens Dun. (cistus fumana lin.), gottlalidssolvända. FISCHERSTRÖM 4: 410 (
1792).
Cisterne utgöra en egen naturlig familj. O. SWARTZ i Sv. bot. 311 (
1809).
ALMQVIST Törnr. b. 1: i (
1839).
KRUHS Jordkl. 2: 596 (
1882). jfr
GOTTLANDS-,
SOL-,
ÖLANDS-CISTUS.
Ssgr –
CISTUS-ART ³⁰~, numera sällan CIST ³~, ~². ( cistus- KRUHS) I alla verldsdelar finnas cist-arter. FISCHERSTRÖM 4: 410 (1792). KRUHS Jordkl. 2: 596 (1882).
–
CISTUS-BUSKE ~⁰. (cistus-) ladangummi.. är den välluktande, hartziga saften af åtskilliga i södra europa, mindre asien och nori a afrika vexande cistusbuskar. ASTRAND 2: 5 (1855). NYMAN Bot. 244 (1864).