DALK dal⁴k, sbst.²,
r. l. m.; best. -en; pl. -ar. [jfr sv. dial., nor. dalk, seg, sammanhängande vätska, slem, klimp o. d., t. dalk, degig mjölrätt, eng. dauk, seg, kompakt lera etc. (se
MURRAY). Etymologi oviss; emellertid torde
k vara sekundärt (jfr
DALT samt
FALK o. TORP Etym. ordl. under dolk II). Jfr
DALK, sbst.¹]
[DALK.sbst2 1]
1) bergv. stelnad slaggmassa; jfr SLAGG-DALK. Jernk. ann. 1826,
1: 190.
BREDBERG Metallurg. ant. 3: 19 (
1864).
[DALK.sbst2 2]
2) (
numera knappast br.)
klump. MÖLLER (
1790).
HEINRICH (
1814).