© Svenska Akademien. SAOB spalt: D203; tryckår: 1906
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
DALKAR dal³kar², r. l. m.; best. -en, äfv. -n; äfv. DALKARE dal³kare², r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. == ((†) -ar RINNAN 2: 191 1789; men 1: 412 m. fl. ställen: slaggdalkare)).
[ordets bildning är ej klar, dock bör det säkerligen föras tillsammans med DALK, sbst.², se i sht d. o. 1; möjl. är dalkar eg. en ss. singulart ämnesnamn fattad pl. af DALK, sbst.², hvilken sedan ombildats till dalkare]
[DALKAR 0]
(mindre br.) bergv. slaggklimp, som uti s. k. suluugnar sätter sig i stället l. härden, hårdkuse; äfv. om sörjan hvari sådana klimpar finnas; jfr SLAGG-DALKARE. ROTHOF Hush. Reg. (1762). RINMAN (1788). Förhärdsnas, som äfven får heta Dalkarar, består af skärstensblandade klumpar och järnfärskor, som upbrytas utur för härden. DENS. 2: 191 (1789). N. G. SEFSTRÖM i Jernk. ann. 1823, s. 74.
Ssgr
DALKAR-SÖRJA ²⁰~, äfv. DALKARE- ³⁰⁰~ ~²⁰. ROTHOF Hush. 456 (1762).