DAVIDSHARPA da³vids~har²paa, r. l. f.; best. -an; pl. -or. 1) i vissa bildliga anv. motsv. förb. Davids harpa i dess ursprungliga bet.: (den) harpa på hvilken konung David spelade.

[DAVIDSHARPA 1.a]

a) symboliskt med tanke på huru David med sitt spel stillade Sauls oro. NICANDER 1: 331 (1825). Och Davidsharpan, som ur Saulsbrösten / Förjagar oron, stämdes af hans (dvs. J. O. Wallins) hand. BÖTTIGER 3: 144 (1837); jfr b α. Det är som hade han inom sig en davidsharpa, med hvilken han ville jaga bort Sauls dystra tankar. ROOS Djup. sag. 158 (1901). b) med tanke på David ss. den andlige sångaren o. psalmdiktaren.

[DAVIDSHARPA 1.b.α]

α) ss. den religiöse skaldens, i sht psalmdiktarens attribut; i sht i poet. omskrifningar för psalmdiktning o. d. Vid hennes (dvs. Trons) knä en Davidsharpa står. ATTERBOM Lyr. 2: 66 (1810). Tempelsångarn med sin Davidsharpa. TEGNÉR 2: 441 1815; om J. O. Wallin); jfr anm. nedan. Döm sjelf, om det ej skulle göra en allt för grotesk figur att sätta en biskopsmössa på en lyra, som ej en gång är en Davidsharpa. DENS. 5: 340 (1823). En Gustaf Adolph uti kungaskrud, / .. Ur Davidsharpan manar englaljud. WIESELGREN Sv:s sk. lit. Tillegn. 6 (1833). (Lyran) måste ställas undan och lämna rum för en sedan ungdomen oförsökt Davidsharpa. ESTLANDER Runebergs skaldskap 315 1902; i fråga om J. L. Runeberg). β) (mera tillfälligt) om orgel. RUNDGREN Minnen 1: 155 (1856, 1870) Vare du välsignad, du Davidsharpa i Herrans tempel. Därs. 2: 191 (1879, 1883; vid invigningen af en ny orgel). γ) (mindre br.) om en samling andlig poesi; jfr anm. nedan. Vår Psalmbok / Är ju en skön, en herrlig Davidsharpa. FRANZÉN Skald. 7: 19 (1840). Hos TEGNÉR 1: 188 (1820) benämnes J. O. WALLIN Davidsharpan i Norden TEGNÉR under α ofvan] , särsk. ss. skapare af den sv. psalmboken af 1819. Ofta upprepad hos senare förf. har denna benämning blifvit fast knuten till Wallins namn (jfr: De erkebiskopar, som efterträdt Wallin, hafva icke varit några Davidsharpor. STURZEN-BECKER 1: 67 (1861)). Samma förb. förekommer också, väl under inflytande af den Tegnérska anv., ss. titel på en 1865 utgifven samling religiösa sånger. 2) benämning på ett hebreiskt stränginstrument (hebr. kinnŏr) samt på ett i senare tider nyttjadt instrument som ansågs likna detta. RUDBECK Bref 245 1685; i förteckning på inköpta instrument). Att man kan exsequera Bellmans musik på en Davidsharpa, är väl sannt. ZEDRITZ Turk. mus. 18 (1835); jfr 1 b α. ALMQVIST A. May 61 (1838). Uppf. b. 2: 485 (1873). 3) (knappast br.) benämning på den ostindiska snäckan Harpa ventricosa Lam.; jfr HARPA, HARP-SNÄCKA. Rebau Naturh. 1: 709 (1879). NF (1879).