© Svenska Akademien. SAOB spalt: D303; tryckår: 1907
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
DANISM danis⁴m, r. (m. LUNDELL); best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
[jfr t. danismus af lat. danus (se DAN, sbst.) o. afl.-ändelsen -ism; med afs. på bildningssättet jfr GERMANISM LATINISM, NORVAGISM, SVECISM m. fl. – jfr DANICISM o. DANISERA]
[DANISM 1]
1) (numera mindre br.) danskt inflytande l. herravälde (i kulturellt, politiskt o. i sht språkligt hänseende osv.), dansk(a) l. daniserande tendens(er); jfr DANSKERI. Det är bekant, att man i Herr Tegnérs behandling af svenska språket ofta finner en anstrykning af Danism. ATTERBOM i Sv. lit.-tidn. 1820, sp. 799. Kampen mot Danismen på det språkliga området (under reformationstiden) understöddes af en liknande på det politiska. SÖDERWALL Hufvudep. 80 (1870).
[DANISM 2]
2) på inflytande från danskan beroende ordform l. uttryck l. vändning o. d. (i annat språk); vanl. i klandrande bem. RYDQVIST SSL 1: 75 (1850). Orthografiska danismer. Därs. 4: 522 (1868). Under 1400-talet .. upptagas i norskan en mängd danismer. NOREEN De nord. spr. 22 (1887). Under unionstiden (i svenskan) inkomna germanismer och danismer. RUDIN i 3 SAH 15: 135 (1901). NOREEN Vårt spr. 1: 23 (1903).