DEBLOCKERA deb¹loke⁴ra l. de¹-, i Sveal. äfv. -e³ra², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. [liksom t. deblockieren efter fr. débloquer, af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. bloquer (se BLOCKERA)]
motsatt BLOCKERA. [DEBLOCKERA 1]
1) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.]
(numera föga br.) mil. o. sjöt. upphäfva blockad(en) af l. vid (en ort), befria från blockad, undsätta (en blockerad ort). Sedan den (dvs. flottan) deblokerat de 7 öarna samt provianterat Cozfu, återkom den oskadad till Toulon. Sv. lit.-tidn. 1813, sp. 530. NF (
1879).
[DEBLOCKERA 2]
2) järnv. upphäfva afspärrningen vid en viss (inom en s. k. blocksträcka belägen o. gm blockapparaternas ställning afspärrad) punkt af järnvägslinje, utlösa l. frigöra (afspärradt led i en blockinrättning). (Brovakten) frigör eller deblockerar signalvefven . ., så att signalen .. kan ställas till varsamhet. Tekn. tidskr. 1899, B. s. 119. [DEBLOCKERA 3]
3) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.]
(
mindre br.)
boktr. borttaga en ss. ersättning för felande typ insatt omvänd typ o. insätta den riktiga. NF (
1879).
2 NF (
1906).