DELA v.² [motsv. sv. dial. däla i samma bet. (
RIETZ;
under del); säkerligen afl. till sv. dial.
del, däl, spene hos vissa djur, särsk. hos svin, hundar o. kattor, buken på en sugga; jfr d.
dæl(d), fht.
tila, ags.
delu samt gr. ϑηλή), alla hörande till roten
dhĕ(i) suga (se
DIA); jfr
DALMAT Ss. en med
dela parallell afl. till samma sbst. bör sannol. betraktas det under
DELKHORN anförda sv. dial.
dĭla, dia, dägga]
[DELA.v2 0]
(
†)
om dräktig sugga; få svällande jufver l. spenar. Så snart Suggorna börja dela, så måste de tagas ifrån de andra Svinen. BOIJE Landthush. 296 (
1756); jfr
Magia naturalis 66 (
1798,
1842), som aftrycker anf. ställe.