DILL dil⁴, sbst.¹, r. l. f. (m. AURIVILLIUS Gram. 28 (1684), LIND (1749), SAHLSTEDT, WESTE, DALIN (1850), KINDBLAD (1870) m. fl.; f. MÅNSSON Ört. 138 (1628, 1642), I. ERICI Colerus 1: 150 (c. 1645), PALMBERG Ört. 179 (1684), LUNDBERG Träg. 30 (1754, 1780), WARG 654 (1755), RYDQVIST SSL 2: 306 (1857), SUNDÉN (1885), LUNDELL, SAOL 1900; jämte r.) m. fl.) ((†) n.
WALLENIUS Project E 8 a
1682;
med uppgift att genus vacklar)) Ngt otvetydigt ex. på mask. genus har ej anträffats i litteraturen. Ett osäkert vittnesbörd om detta genus är ack,: Blåttan Dill,
ARVIDI 126 1651;
se under 1; best.
-en, hvard. i Sveal. o. Norrl. äfv. -n.
(dil- B. OLAVI Läk. 84 b (1578: Dile olio). dille RÅLAMB 14: 14 (1690)) [fsv. dil, f.; jfr d. dild, fsax. dilli, mnl., holl. dille, fht. tilli(-e), dilli(e), dil m. fl. former, mht. tille, m. o. f., t. dill, m o dille f., eng. dill. Ordets etymologi är oviss (jfr
FALK o.
TORP Etym. ordb. (
1902),
HOOPS Reallex. d. germ. altertumsk. (1912))] [DILL.sbst1 1]
1) den till fam. Umbelliferæ hörande, i södra Europa inhemska, i norra Europa sedan gammalt odlade växten Anethum graveolens Lin., numera väsentligen använd ss. krydda, förr äfv. ss. läke- o. hälsomedel; i sht koll. o. ss. ämnesnamn. Här luktar dill. J gören tijende aff mynto, dill, och kwmin, och läten bestå (dvs. sätten åsido) thet som swårare är j laghen. Mat. 23: 29 (
NT 1526).
Heemkrydder, som hoos osz wäxa: Såsom Dill, Anis, wil Jngefähr. SCHRODERUS Comenius 132 (
1639). Hoo Gurker rätt insylta will, / Behöfver meer än blåttan Dill.
ARVIDI 126 (
1651).
Saar (dvs. kyndel) och Dill, Lavendel och Persillia / Är bättre i it Kiök än Tulipan och Lillia. SPEGEL Guds verk 121 (1685). Apot.-taxa 1739,
s. 34.
Dill är ettårig .. och sår sig ymnigt sjelf. LUNDSTRÖM Trädg. 102 (
1831, 1852). Dill . ., hvars välkända, findelade blad och örttoppar användas som krydda.
ELFVING Kulturv. 205 (
1895).
En pigosvärm far af och till i (värdshusets) löfsal och kök / och sprider doft af vårlig dill, spenat och purjolök. KARLFELDT Flora 18 (
1906). jfr
FIN-,
MAT-,
TRÄDGÅRDS-DILL.
[DILL.sbst1 2]
2) i sggr; om vissa andra växter som i ngt afs. likna den under
1 nämnda; se
BJÖRN-,
GÅS-,
HUND-,
VATTEN-DILL.
Ssgr (till
1):
A
–
DILL-BRÄNNVIN ³~²⁰. (förr)
brännvin kryddadt med dill. ARNELL Smith Tor Hill 2: 48 (
1829).
–
DILL-FRÖ ~², ( dilla- O. MARTINI Läk. 36 (c. 1600). dille- B. OLAVI,
I. ERICI Colerus 1: 159 (c. 1645) m. fl.)
[fsv. dillfrö, dillafrö, dillefrö, di(i)l(s)zfrö(ö); jfr d. dildfrø, t. dillkorn, dillsame(n), lat. semen anethi]
i sht med. o. apot. särsk. ss. koll. B. OLAVI Läk. 8 b (
1578).
För bukreef .. tagh dillefrö, siudh them i wijn eller ööl, och drick. O. MARTINI Läk. 32 (c.
1600). Tag .. stött
Dill-frÖ 2. händer fulla
(osv.).
ROBERG Beynon 174 (
1709,
1727)
HAGDAHL Det bästa 69 (
1885).
Frukten (på dillen) . . kallas dillfrö . .. Förr nyttjades den såsom väderfördelande, mjölkökande och underlättande matsmältningen. 2 NF 6: 424 (
1906).
–
DILL-KLASE ~²⁰. (föga br.)
jfr -KRONA. WARG 417 (
1755).
–
DILL-KRANS.
( dille-) [jfr i samma anv. (ä.) sv. dial. dillkringla (Smål.;
E. FRIES i
Bot. notiser 1841, s.
120)] (
†)
== -KRONA. Landsm. 2: XLVI (
i handl. fr. 1722).
–
DILL-KRONA ~²⁰. benämning på dillens blom- l. fröflock; jfr KLASE -KRANS. (Saltgurkorna) nedläggas .. hvarftals i en bytta med mellanlagda körsbärs- och svarta vinbärsblad, dillkronor och litet sönderskuren pepparrot. BJÖRKLUND Kokb. 280 (
1847,
1860)
Hemmets kokb. 365 (
1903,
1906)
–
DILL-KVIST ~². oftast om de sammansatta findelade bladen hos dill. WARG 150 (
1755).
Laxskifvorna uppläggas vackert på fat, och garneras med friska dillqvistar. HAGDAHL Kok. 343 (
1879).
EKBERG Hvad skola vi äta?. 277 (
1899).
–
DILL-KÖTT ~². kött af kalf, får l. i sht lamm kokadt med dill (o. serveradt med dillsås). WARG 150 (
1755).
Pastorskans anrättning hon täcktes beprisa; / Fann dillköttet läckert och ungt. LENNGREN 65 (
1800).
Dillkött på får. Hemmets kokb. 88 (
1903,
1906)
–
DILL-OLJA ~²⁰. (dile- B. OLAVI Läk. 84 b 1578; men s. 122 a: Dill olia). dillen- CHESNECOPHERUS Reg. iter ag. B 4 b (1613)) [jfr d. ditdolie, t. dillöl, nylat. oleum anethi]
af dillfrö (förr äfv. ur andra delar af växten) erhållen flyktig olja, förr i sht använd ss. läkemedel, i senare tid väsentligen till parfymering af vissa tvålar o. inom likörfabrikationen. Hist. tidskr, 1900, s. 195 (i handl. från 1555). MÅNSSON Åderlåt. 119 (
1642).
HIORTER Alm. 30 (
1738).
BERZELIUS Kemi 4: 404 (
1827).
EKENBERG (o. LANDIN) (
1889).
–
DILL-POTATIS ~⁰²⁰. kok. med dill kokad o. serverad potatis. EKBERG Hvad skola vi äta? 179 (
1899).
–
DILL-SENAP ~²⁰ bot. föreslaget namn för den till familjen Cruciferæ hörande, med mycket smalflikiga blad försedda växten Sisymbrium sophia Lin.; jfr -RYM samt HUND-DILL, HUND-SENAP äfvensom STILL-FRÖ. KROK o. ALMQUIST Flora 1: 106 (
1903,
1910;
i tidigare uppl.: Finbladig Vägsenap).
–
DILL-SÅS ~². ett slags sås som får sin karakteristiska smak af hackad dill. (Dillköttet) ätes med dillsås. NYLANDER Matlagn 58 (
1822).
Hemmets kokb. 215 (
1903, 1906).
–
DILL-VATTEN ~²⁰. ( dille- B. OLAVI, CHESNECOPHERUS Reg. iter ag. D 3 a (1613)) [jfr t. dillwasser, nylat. aqua anethi]
(
förr)
gm kokning af vatten tillsammans med dill (särsk. gm destillering) beredt vatten, användt ss. läkemedel l. (i senare tid) ss. toalettmedel; lösning af dillolja i vatten. B. OLAVI Läk. 46 a (
1578).
Då någon i feber intet får ro at sofva, plägar man stänkja dillvatn på hufvudgjärden. LINNÉ Diet. 2: 47 (c. 1750).
Många damer begagna en blandning af dillvatten och rosenvatten såsom skönhetsmedel för att erhålla en vacker ansigtshy. KJELLGREN Hirzel Toalettkemi 56 (
1870).
HAGDAHL Det bästa 69 (
1885).
–
DILL-ÄTTIKA ~²⁰⁰. (förr)
med dill kryddad ättika. WARG 654 (
1766).
B
(
†):
C
(
†):
–
DILLE-VATTEN,
se A. D [t. ssgsform]
(†):