DJUPT j⁴pt (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), adv. djupare. ((†) diufft SALÉ Kocken 206 (1664), Rel. cur. 332 (1682). djupst (superl.) DALIN Vitt. I. 1:55 (c. 1745)) adv. till DJUP, adj.; fjr DJUPLIGA. a) eg. användningar. 1) till DJUP, adj. 1. Djupt urringad. Djupt ner. (En man) som bygger it hws, huilken ther grooff diwpt. Luk. 6:48 (NT 1526). The andre små skip, som icke diupt gå. G. I:s reg. 15:165 (1543). Jw längre wedh Hofwet, jw diupare i Hälfwetet. GRUBB 407 (1665) . Starck Leerachtig Jord swijker alldrig nrä den arbetas wäl, och köres diupt. RÅLAMB 13:4 (1690); jfr DJUP-KÖRA. Buga sig djupt. SERENIUS 1741; under djup, adj.). Fartyget är djupt lastadt. WIDEGREN 1788; under djup, adj.). Djupt i hafvet på Demantehällen / Necken hvilar i grönan sal. A. A. AFZELIUS i Iduna 3:87 (1812). En olycksbådande figur / Med värja lång och hatten djupt i pannan. SNOILSKY 2:41 (1881). – särsk. a) i vissa mer l. mindre stående förb.

[DJUPT 1.a.α]

α) (†) komma både bratt (dvs. brant) och djupt (till ngn), komma (till ngng) öfver både branter o. djup, dvs. utan att låta sig hindras af några terrängsvårigheter. BRAHE Kr. 44 (c. 1585). β) (hvard.) se l. titta för (äfv. något o. d.) djupt i glaset, i bägarn o. d., ta sig en tår öfver törsten, ta sig (litet) för mycket till bästa, dricka mer än man tål. (Sergeanten) hade tittat något djupt i stånkan. TOPELIUS Fält. 1:123 (1854). Herr biskopen blickar för djupt i pokalen. FÖRDING N. dikt. 132 (1894). (†) han har nosat för djupt i kanna. LIND (1749;under tief). b) (†) närmande sig bet.: djupt nedifrån. (Malmkorgarna) blifwa uphiszade .. med Hästwindar, sserdeles der malmen diupt opfordras. HIÄRNE Berglychta 442 1687; jämfördt med originalet). 2) till DJUP, adj. 2. Djupt liggande ögon (Det onda) är kiwpt in ätit (i kroppen). 3 Mos. 13: 55 (Bib. 1541). (Arvid Wittenberg hade fått order) att gå diupare i Landet. RARP 4:94 (1647). Djupt in i dalen, i skogen. WESTE 1807; under djup, adj.). Amanda .. drog sig darrande än djupare in i vinkeln. ALMQVIST Drottn. j. 96 (1834). Då liten bländare användes, tecknar.. (detta objektiv) mycket djupt. Priskur. fr. Forsners fotogr. mag. 1912, s. 110; jfr DJUP sbst., 3 b β. 3) till DJUP, adj. 3 a b. Glaffuens vdden (trängde) wähl en span (dvs. ett kvarter) diupt in i sidon på Peder Hanson. SVART G. I 37 (1561). (En person som) 7 Fambnar diufft sunckit neder i Watnet. Rel. cur. 332 (1682). Dånet trängde flera mil djupt in uti Bäjern. FRYXELL Ber. 6:382 (1833). B) utvidgade l. öfverförda anv. Adverbet kvartsåt ofta på bildens område, äfv. där adjektivet i motsv. fall visar mer l. mindre rent öfverförd bet., jfr gräma sig djupt – djup grämelse, det djupast liggande skälet – det djupaste skälet. Sådana gränsfall utan full motsvarighet hos adj. behandlas under 4.

[DJUPT 4]

4) bildl. i åtskilliga anv. som stå på gränsen mellan sinnlig o. öfverförd anv. (jfr 5, särsk. mellan 1, 2 å ena sidan, 11, 12 å den andra. Vara l. gå (o. d.) djupt försjunken i tankar o. d. Christus seer mykit diwpare j titt hierta, än tu sielff. O. PETRI 1 Post. 21 a (1528). Diupt inrootad dåårheet. Lex.Linc. (1640; under stirps). En Konungs hastiga utlåtelser skära ofta djupare än en måttelig onåd. LAGERBRING 1 Hist. 3:680 (1776). (Den från Gud bortkomma människan) sjunker .., allt djupare och djupare, i förderfvets afgrund. HAGBERG Pred. 5:91 (1819). Skåda djupt in i framtiden. DALIN (1850). Månne icke stöld, djupare seddt, är nogonting ganska elastiskt? STURZEN-BECKER 1:94 (1861). Han går och grämer sig djupt i själen. FRÖDING Guit. 57 (1891). Det innersta skälet till schismen låg djupare. DE GEER Minnen 2:247 (1892). (Radziejowski o. Sieniawiski) voro djupt inblandade i Rakoczys planer. HJÄRNE K. XII 202 (1902). – särsk. a) (numera mindre br.) i förb. komma l. gå l. inlåta sig, förr äfv. inkomma l. (in)träda djupt (ut)i ngt, komma osv. långt in i ngt, gå l. ge sig på djuöet (med (l.

[DJUPT 4.i]

i) ngt (jfr DJUP sbst., 1 a slutet), inlåta sig allvarligt på ngt, engagera sig allvarligt i ngt; äfv.: gå till bottnen med ngt, tränga på l. till dkupet af ngt (jfr DJUP sbst., 10 slutet); samt

[delvis med motsvarigheter i d., holl., fris. o. eng.]

sitta l. (mindre br.) ligga, förr äfv. stå, vara djupt i ngt, sitta osv. midt (uppe l. inne) i ngt, vara allvarligt engagerad i ngt, vara fången l. snärjd i ngt (så att man har svårt att komma därur); ligga djupt i ngt förr äfv.

[jfr d. (ikke) stikke dybt]

: vara grundligt förfaren i l. med hänsyn till ngt, vara djuptänkt i fråga om ngt, i sht (jfr DJUP, adj. 13 a δ, b β) med bibet. av beräknande slughet; jfr DJUP-LIGGANDE,p. adj. b. Han sitter djupt i skuld (jfr 11). G. I:s reg.1:253 (1524). (Munkarna) komma (slutligen) ther (dvs. i lögn o. bedrägeri) så diwpt vdi at the ey achta hwad the göra. O. PETRI Clost. e. 2 b (1528). Nu stpr kon(glige) Ma(jestä)t .. szå diupt vdi thenne feyde. G. I:s reg. 10:80 (1535). (Den engelske gesandten) wlle sigh intet diupare i saken inlåta. WIDEKINDI Krigsh. 645 (1671). Vara djupt i skuld. WIDEGREN 1788; under djup, adj.). (ENn man som) gått djupt i förställningskonsten. E. SJÖBERG 407 (1815). Jag ligger nu djupt i polemiken med Hammarsköld. TEGNÉR 5:193 (1820). (J. G. Richert) ligger (icke) djupt i reflexionen. THEO-. RELL Betrakt. o. handl. 1:122 (1846). b) (†) i uttr. gå l. sitta djupt (ut)i tankarna, gå l. sitta fördjupad i tnakar l. i djupa tankar (se DJUP, adj. 12 a med anm.). Jag gick så diupt i tankarne, at jag intet viste ordet af, förän jag .. kom oförtänkt in i et stort hus. DALIN Arg. 1:111 (1733, 1754) Sitta djupt i tankarne. SAHLSTEDT 1773; under djup, adj.). 5) till DJUP, adj. 4.

[DJUPT 5.a]

a) motsv. DJUP, adj. 4 a. Stäna .. (dvs.) pusta, sucka diupt. SPEGEL Gl. 481 (1712). Så djupt, så tungt efter andan hon drog. LING Tirf. 1:38 (1836). G. LINDBERG i Falköping, förr o. nu 314 (1910). b) motsv. DJUP, adj. 4 b. Lätt osz man fritt slösa (säger tjänstfolket), taa diupt ned i Smöret, / Ty Faar uthi Gålen, han skall wäl stå föret. TÖRNEWALL C 1 a (1694). De grepo.. djupt i pungen. ENEMAN Resa 1:92 (1712). Det är ej blott om Poesien, men hvarje kunskap som hälst, som bör sägas med Pope: drick djupt eller smaka ej. KELLGREN 3:193 1787; i bild; eng. drink deep, or taste not the Pierian spring). B.E. MALMSTRÖM 6: 26 (1840). 6) (numera mkndre br.) till DJUP, adj. 7. Djupt in uti natten. Bien avant dans la muit. NORDFORSS (1805). (Järnvapnens anor i Skandinavien) gå djupt ned i den hedniska tiden. NILSSON Ur. I 1: 87 (1843). Vördnaden för sådana (som heliga ansedda) orter går djupt tillbaka. PALMBLAD Fornk. 1:386 (1844). (Vid moderns död var fadern redan) djupt in i sextiotalet. WARBURG Snoilsky 23 (1905). 7) till DJUP, adj. 8. Skuggan far djupt mörk. LJUNGGREN Resa 138 (1871). Den andra stranden skugga djupt förmörkar. SNOILSKY 2:30 (1881). 8) till DJUP, adj. 9. Lika delar zink och koppar .. gifva en djupare gul metallblandning (än den nyss nämnda). BERZELIUS Kemi 2:557 (1822). Hon, rodnande djupt, .. / Nedslog ögat. RUNEBERG 1:84 (1832). (Björnungen) var .. djpt svart på tassar och nos. NYBLOM Hum. 93 (1874). jfr: Si hur djupt och sammetsmjukt .. (orrfjärden) glänser. FORSSLUND Djur 104 (1900). 9) till DJUP, adj. 10. Han kan gå väldigt djupt, ända (ner) till låga c. 10) (†) till DJUP, adj. 11. Wij wete snart icke huru diwpt wij sweria skole. O. PETRI 2 Post. 206 a (1530). jfr: Som med en djupt tagen grof ed bekräftades. MUNTHE Sv. sjöhjältar VII. 3:264 (cit. fr. 1793). 11) till DJUP, adj. 12; i vissa fall äfv. rent förstärkande (ofta äfv. utan motsv. adjektivisk konstr.). En djupt ödmjuk människa. Djupt sörjd och saknad. Jag ber att få framföra migg djupt kända deltagande. Jag moste djupt bekalaga, djupt ogilla hans beteende. Djupt musikalisk. Död låg Naturen för mit öga, / Djupt låg hon för min känsla död. KELLGREN 2:195 (1790). Känna hastigt; och känna djupt: se der hela grunden til Skaldens, Oratotns, Artistens Snille. DENS. 3:204 (1792). Djupt förödmjukad. WESTE (1807). Hvarför smög du (Frithiof) till min boning, djupt förklädd och utan namn? TEGNÉR 1:119 (1820). Den tid var djupt fallen, då en skriftställare kunde såsom lyckligt prisa ett lif, fläckadt af hemliga orgier. CRONHOLM Lig. 2 (1839). Hvila, djupt i drömmar hvila. SÄTHERBERG Dikt. 1:269 (1840, 1862) Vi .. afsky ingenting djupare än godtycket. B. E. MALMSTRÖM 7:412 (1845). (Jesus) skall kunna gifva åt alla, hvad de djupast behöfva. RUDIN 1 Evigh. 1:585 (1873, 1875). Erik XIV var en djupt olycklig menniska. SVEDELIUS i SAH 51:150 (1875). Den afsatte konung Eriks öde blef djupt sorgligt. SCHYBERGSON Finl. hist. 1:301 (1887). En stilla, djupt allvarlig kvinna. FÖRDING N. dikt. 63 (1894). Den .. djupt skuldsatte Creutz. STAVENOW G. III 101 (1901). En människa, .. som var honom djupt olik. SIWERTZ En flanör 161 (1914). (†) (Såsom lärare vore vi) thes diupare fördömde, om wij .. (Till ett mot religionen stridande regeringsbeslut) samtyckio goffue. A. A. ANGERMANNUS Fröspr. t. kyrkost. B 7 a (1587). Iag diupast beder / Att och Din höga Nåd här til sitt witzord geer. SALAN Forsbr. 1 Dedik. (1693); jfr DJUP, adj. 12 h. Korn- och fiskebonden står djupare till boks hos köpmannen än förut. PALMBLAD Norige 400 (1846). 12) diupare begrunna (G. I:s reg. 5:237 (1528))] till DJUP, adj. 13. Thet ær ondt ath döma vidare och diwpare en forståndit tilseger. G. I:s reg. 4:226 (1527). Et så djupt tänkande genie (som Tacitus (1773). Vara djupt bevandrad .. i en vetenskap. DALIN Fr. o. sv. lex. (1843; under profondément). Han var den djupast lömska skälm / Som ännu lefvat. HAGBERG Shaksp. 5:223 (1848). En djupt studerad man. RYDBERG Rom. d. 323 (1892). Den begåfvade, djupt lagde unge studenten (Per Elgström). WRANGEL Tegn. släktm. 223 (1913). – (†) djupsinnigt, klygtigt; jfr DJUP adj. 13 a β. Her Christoffer (har) scriffuit oss till .. så diupt, att wij föge rättelse aff hans scriffuelser haffwa kunne. G. I:s reg. 15:259 1543; ironiskt).