© Svenska Akademien. SAOB spalt: D1643; tryckår: 1916
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
DISSIDENS dis¹idän⁴s, r. (f. G. DALIN (1871); best. -en; pl -er.
[jfr t. dissidenz, eng. o. fr. dissidence, af lat. dissidentia, olikhet, brist på öfverensstämmelse, vblasbst. af dissidere, sitta skilda från hwarandra, ej öfverensstämma, vara oense, af dis-, itu isär, åtskils (jfr DI-), o. sedere, sitta (jfr RESIDENS o. SITTA)]
[DISSIDENS 0]
(numera knappast br.) afvikelse, meningsskiljaktighet; split, oenighet; jfr DISSENSUS, DISSIDENT. Så upvechte vij .. en dissidens emellan de Poler. B. SKYTTE (1656) i Hist. tidskr. 1912, s. 123 G. DALIN (1871). Ekbohrn Främ. ord (1904).