DOM sbst.²,
m.?, numera bl. i ssgr DOM- dωm³~. [fsv. dom- (i ssgr: dom-härra, -kirkia, -provaster), af mnt. dŏm- l. mnl. doem- (ss. första ssgsled), kanikkollegium, kollegiatstift; jfr ä. d. dom, om sv. förh. o. i bet. kollegiatstift begagnadt af HUITFELDT Danm. Rigis Krønicke (kvartuppl.)
4: 446 (
1603), ä. 333t.
thum, äfv.
dum, kanikkollegium, domkapitel; af mlat.
domus, hus, bostad för ett kanikkollegium, hvilken senare bet., anträffad redan hos biskop KRODEGANG ((†) 766) (MANSI
Sacr. conc. coll. 14:
331), sannol. uppkommit ur elliptisk anv. af
domus för
domus ecclesiæ, församlingshus, bostad för en församlings präster, l.
domus episcopalis, biskopshus, bostad för biskop och kaniker. Detta
domus (som med en annan elliptisk anv., näml. för
domus dei, Guds hus, ligger till grund för holl.
dom, eng.
dome, ä. t.
thum, t.
dom, domkyrka, hvaraf DOM
då⁴m, sbst.³) utgår liksom gr. δόμος, sanskr.
dámah, hus, från en ieur. rot
demă-, bygga (jfr
TIMRA samt
DOM sbst.⁴,); delvis annorlunda
P. KRETSCHMER i
Zeitschr. f. vergl. sprachf. 39: 548 (
1906). – Ordet, som i fsv. endast anträffats i ssgr, tyckes också senare nästan bl. hafva förekommit i dylika. Möjl. är dess sporadiska anv. ss. enkelt i ä. sv. att uppfatta ss. beroende på ett mera tillfälligt inflytande från ä. t., i det att kännedomen om ä. t.
thum i dess förh. till
thum-herr, -kirche osv. kan ha gifvit anledning till ordets subtraktion ur ssgr ss.
DOM-HERRE, sbst.², o. -KYRKA]
[DOM.sbst2 0]
((†) utom i ssgr) domkapitel; i ssgr äfv.: stift. Stadskyrkian (i Stockholm) war prydd med half dom (dvs. åtnjöt hedern af att till sig hafva knutet ett slags domkapitel), / thär till mackt hade hon från Rom, / stijcktens (dvs. domkapitlets) erchidieckn then war, / som thär kyrkieherdes kall har. J. MESSENIUS (
1629) i
Hist. bibl. 1: 142. Fors Församling, derest St. Eskill .. först inrättade Dom och Biskops-Stol.
TUNELD Geogr. 1: 132 (
1773). 1:o. I ex. från
TUNELD skulle dom äfv. kunna uppfattas ss.
DOM, sbst.³ ²:o. Ordet har utanför ssgr tidigast anträffats ss. namn på on stadsdel i Reval, liggande omkring domkyrkan på det s. k.
Domberget [t. der Domberg]
. BtFH 3: 465. (1660). Växiö domk. akt. 1685,
nr 36.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i d., mnt., nml. o. t.]
. Anm. I några här upptagna ssgr står dom- i st. för
domkyrko-; jfr sådana bildningar som
domtrappan, trappa upp till domkyrkoplanen i Uppsala (redan i G. I:s reg. 11: 201 (
1536)), o.
dombron, bro öfver Fyrisån i närheten af domkyrkan i Uppsala (redan
J. T. BUREUS (
1603) i
2 Saml. 4: 29). –
DOM-BYGGNAD,
sbst.¹ (mer l. mindre tillfälligt) domkyrkobyggnad. STRINDBERG Gill. 4 (
1880;
i fråga om den under byggnad varande Uppsala domkyrka).
–
DOM-DEKAN l.
-DEKANT [efter t. dom-dekan o. -dechant]
(om t. förh.) == DEKAN 1 a. A. OXENSTIERNA 2: 4 (
1606).
L. KAGG (
1698) i
Hist. handl. 24:
5. WALDE Storhetst. litt. krigsbyt. 1: 231 (1916).
–
DOM-FÖRVALTARE. (
om ä. förh.)
domkyrkoförvaltare. Tvenne domförvaltare, tutores, den ena af prelaterna den andra af kanikerna, borde .. utses för att under tre års tid ombesörja kyrkans och kapitlets ekonomiska angelägenheter. BRUNIUS Metr. 269 1854;
i fråga om Lunds domkyrka på 1500-talet).
–
DOM-HERRE,
sbst.²,
se d. o.
–
DOM-KAPELL,
sbst.¹ till domkyrka hörande kapell. Det lilla (bredvid Lunds domkyrka) ännu kvarstående domkapellet. WEIBULL Fr. Lund o. Lundag. 46 (
1882).
–
DOM-PRÄST.
[efter ä. t. thumpfaff]
(
†)
präst vid domkyrka, domherre. SCHRODERUS Osiander III. 2: 238 (
1635).
–
DOM-SKOLA.
[jfr d. domskole, t. domschule]
(
om ä. förh.)
lärdomsskola upprättad i anslutning till ett domkapitel; domkyrkoskola, katedralskola. LEINBERG Skolv. 1: 46 (
1731).
Man har .. bevis at Upsala Domskola varit år 1299 försedd med två Rectorer. LAGERBRING 1 Hist. 2: 830 (
1773).
SCHÜCK Medelt. kult. hist. 76 (
1907).
–
DOM-SKOLAST l.
-SKOLASTER [efter t. domscholaster]
(om ä. o. utländska förh.) benämning på den af ledamöterna i ett domkapitel som särsk. hade ledningen af domskolan sig anförtrodd. BROOCMAN Ty. underv. 1: 12 (
1807: -Scholast).
STRINNHOLM Hist. 4: 40 (
1852: -skolaster).
–
DOM-STIFT.
[efter t. domstift]
(
†)
om utländska förh.: domkapitel (med därtill hörande prebenden); stift; äfv.: stiftskyrka, domkyrka. Påfwen (begärde) aff hwart Domsticht twänne Prebender. SCHRODERUS Osiander II: 707 (
1635).
Därs. III. 1: 266.