-DOM ~dωm², suffix för bildande af sbst.

[fsv. -domber, motsv. d. -dom, isl. -dómr, fsax. -dŏm, mnt. -dom, holl. -dom, feng. -dŏm, eng. -dom, fht. -tuom, t. -tum; suffixet saknas däremot i got. Eg. samma ord som DOM, sbst.¹ Detta ord bildade i bet.: värdighet, lefnadsställning, tidigt ssgr med personbeteckningar (jfr fsax. kuningdŏm, feng. bisceopdŏm, fht. meistertuom, isl. konungdómr). Dels efter analogien af dylika ssgr, i hvilka andra ledet småningom fick en mera allmän bet., dels äfv. ur sammanställningar i hvilka ordet hade bet.: tillstånd (jfr feng. on þeŏwum dŏme), bildades afledningar äfv. af andra, framför allt abstr. sbst. o. slutligen äfv. af adj. samt (på nordisk botten) till verbalstammar. Suffixets anv. i sv. beror säkerligen till en stor del på inflytande från västgermanska spr. Jfr

TAMM Avledn.-änd. hos sbst. 8 f., OLSON Appell. subst. 523 ff.]

[-DOM 0]

Den etymologiskt urspr. bet. hos ord som bildats med -dom: (viss) lefnadsställning, (visst) tillstånd, framträder i allm. föga i nysv. l. saknas stundom alldeles. Hithörande ord, af hvilka åtskilliga tillhöra språkets vanligaste, hafva däremot i flera olika riktningar utvecklat specifika betydelser, såväl abstrakta som mer l. mindre (stundom helt) konkreta (jfr nedan anf. ex.). Denna skiftande bet. hos orden är det kanske som (jämte motviljan för att bilda ord som formellt skulle ansluta sig till DOM sbst.¹,) varit anledning till att suffixet -dom, hvilket i y. fsv. förekommer i rätt många od, under nysvensk tid visat ringa lifskraft ss. ordbildande o. länge knappt varit användbart ss. sådant. (Ordet YNKEDOM, hvilket först från senaste tid uppvisats i skriftspr., men vunnit icke ringa spridning, har väl lånats in från ngn dial.). Suffixets funktioner hafva i modern sv. öfvertagits af det ur -DOM bildade -DÖME samt af -HET, -SKAP. Ex.: ARMDOM, BARNDOM, EGENDOM, FATTIGDOM, GUDOM, HEDENDOM, HELGEDOM, HORDOM, JUDENDOM, KRISTENDOM, KÄNNEDOM, LUTHERDOM, LÄKEDOM, MANDOM, MÖDOM, RIKEDOM, SJUKDOM, SPÅDOM, UNGDOM, VISDOM, ÅLDERDOM. 1:o. Några sbst. på -dom hafva motsv. adj. på -DOMLIG: EGENDOMLIG, GUDOMLIG, UNGDOMLIG, ÅLDERDOMLIG. 2:o. Till afl. på -dom föres af språkkänslan äfv. LÖNNDOM (i uttr. i lönndom), som dock etymologiskt är en gammal dat. pl. af fsv. lönd, hemlighet. På öfvergång till afledning står STRAFFDOM, eg. straffande dom. 3:o. Ur afl. HELGEDOM i bet. heligt föremål, relik, hafva i sv. de olika lederna utlösts ss. själfständiga ord i uttr. heliga domar o. d. med samma bet., hvilket förekommer i ä. nysv., liksom i fsv. Jag beder mig så Gudh hielpa till lijff och siel och de helige domar som jag åhåller, att . .. Växiö rådstur. prot. 1651, s. 677

[jfr motsv. formel i fsv., äfvensom isl. heilagr dómr krossins.]