DOMEDAG dωm³e~da²g l. DOMSDAG dωm³s~, äfv. ⁴~¹, r. l. m.; best. -en (Anm. I uttr. till l. på domedag (se 2 b)
förekommer best. anv. utan slutartikel); pl. -ar. ( dome- 2 Petr. 2: 9 (NT 1526) osv. doma-
Mat. 12: 36 (
NT 1526),
Visb. 1: 166 (c. 162O: domma-).
doms- BLIBERG Acerra 574 (
1737) osv.
dom- SERENIUS (
1741: Domdagz-morgon),
DALIN Hist. 1: 214 (
1747),
EHRENHEIM Minnen 31 (
1912).
Anm. Formen dome- är den häfdvunna o. stående i bet.
2 b, medan formerna doms- o. dom- helst brukas i bet.
1 o.
2 a o. uppfattas ss. mera tillfälliga bildningar i bet.
2 b)
[fsv. doma dagher, motsv. isl. dómadagr, dómsdagr, d. dom(m)edag, domsdag, eng. doomsday; af DOM. sbst.¹ Formerna domao. dome- kunna äfv. föras till fsv. domi, dom]
[DOMEDAG 1]
1) [jfr motsv. anv. i d.]
(
numera mindre br.)
till DOM sbst.¹, ⁴ a: dag på hvilken domstolsförhandlingar äga rum l. dom afkunnas, rättegångsdag, utslagsdag. Domedagh, Rättedagh. HELSINGIUS (
1587).
I hvarje vecka under Tingstiderne voro besynnerligen (dvs. särskildt) tre dagar til Lag och Rätt upoffrade, Måndag, Torsdag och Lördag, hvilka kallades Domdagar. DALIN Hist. 1: 214 1747;
om fsv. förh.).
De utslag, som vid tingets afslutande, här (dvs. i Hedemora domsaga) kallad "domdagen", skulle meddelas. EHRENHEIM Minnen 31 (
1912).
[DOMEDAG 2]
2) till DOM sbst.¹, ⁴ b. [DOMEDAG 2.a]
a) (mera tillfälligt) med mera allmän innebörd; om dag då Gud l. Kristus uppträder som domare; räkenskapsdag. ARNELL Moore LR 2: 37 (
1830).
Så är vår dödsdag tillika vår domsdsg. FRANZÉN Pred. 5: 134 (
1845)
[jfr ä. d. Vor dødsdag vor domsdag (ordspr.)]
. [DOMEDAG 2.b]
b) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.]
till DOM sbst.¹, 4 b α; om yttersta dagen, då slutdomen öfver lefvande o. döda äger rum. För huart och it fåfengt oordh som menniskionar tala, skola the göra räkenscap på doma dagh Mat. 12: 36 (NT 1526).
På Guds rättwisa Domedag. E. SPARRE (1599) hos WERWING Hist. 2: Bil. 117. (Kristus) wil .. på then ytterste Domedagh opwäckia oss.
Christel. ordn. E
2 a (
1602). – särsk.
[DOMEDAG 2.b.α]
α) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.]
i uttr. till domedag, till domens dag, till tidens l. världens slut; för alltid. Det växte en lind uppå begge deras graf, / Hon ståndar der grön till domedag. Sv. folkv. 1: 84. Siälen lefwer i Gudz behagh; / Kroppen sofwer til domedagh.
Ps. 1695, 400:
5. Om ett sandkorn låge på kraterringens rand, så skulle det bli liggande till domedag.
HEDIN Fr. pol t. pol 2: 583 1911;
om förh. på månen). jfr:
(De upproriska) hade förskrifuid the andre tiufuer sigh till wndtsettning som i Stoor Sau Lax blefue nedlagde, af huilke the hielp bekomme om tilkomendh domedagh
(dvs. aldrig). Fin. urk. I. 2: 93 (
1597).
[DOMEDAG 2.b.β]
β) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng.]
i oeg. o. öfverförd anv.; ofta närmande sig bet.: dom (jfr DOM, sbst.¹ 4. HAGBERG Shaksp. 8: 31 (
1849).
Här stundar en domedag öfver rike och folk. STRINDBERG Folkung. 96 (
1899).
Det här kom som en domedag (dvs. oförmodadt) för dig. JOHANSSON De röd. huv. 2: 249 (
1917). – särsk.
[jfr motsv. anv. av d. holde dommedag over]
i uttr. hålla domedag öfver (ngn l. ngt). SKN 1841,
s. 162 (i öfv. fr. d.).
(SCHÜCK o.) WARBURG Litt.-h. 2: 693 (
1897).
Ssgr (till2
b): –
DOMEDAGS-ARBETE ~⁰²⁰, äfv. ~²⁰⁰. [jfr d. dommedagsarbejde]
[DOMEDAGS-ARBETE.ssg 1]
1) arbete som ser ut att räcka till domedag, dvs. aldrig taga slut. AGRELL Maroco 1: 16 (
1796).
DALIN 2: 764 (
1853).
[DOMEDAGS-ARBETE.ssg 2]
2) (
föga br.)
konkret: arbete som ser ut att kunna äga bestånd i evighet. DALIN 2: 764 (
1853).
Sådana domedagsarbeten som t. ex. rådhuset (i Rothenburg). A. T. GELLERSTEDT i PT 1910, nr
226, A,
s. 3.
–
DOMEDAGS-BASUN. (
i sht i religiöst l. poet. spr.)
domsbasun. BELLMAN 6: 165 (
1780).
–
DOMEDAGS-BOK(EN).
[efter eng. domesday. l. doomsdaybook; se för öfr.
MURRAY Dict.] (
mindre br.)
den stora jordebok öfver England som upprättades på Vilhelm Eröfrarens befallning; ngn gg äfv. i obest. form om annan därmed jämförlig engelsk urkund. NF 3: 1346 (
1880).
–
DOMEDAGS-FART.
(hvard., tillf.) Pilfinkarna sökte snåren med domedagsfart. HOLMSTRÖM Fr. länder 2: 157 (
1919).
–
DOMEDAGS-FISK.
[DOMEDAGS-FISK.ssg 1]
1) i best. form domedagsfisken, om en fisk hvars rester förvaras i Visby domkyrka o. af folktraditionen ansetts kunna bebåda domedagens ankomst; se SMITT Skand. fisk. 1: 473 (
1892).
G. LINDSTRÖM i
Ber. om Gotl. hush.-sällsk. verks. 1866,
s. 42.
[DOMEDAGS-FISK.ssg 2]
2) (
föga br.)
i öfverförd anv.; om fisk med underliga o. besynnerliga egenskaper. E. ÅKERHIELM i
Sv. turistfören. årsskr. 1913,
s. 92.
–
DOMEDAGS-HYMN.
Den mäktiga domedagshymnen Dies iræ, dies illa. SYLWAN (o. Bing) Eur. litt.-h. 1: 35 (
1910).
–
DOMEDAGS-HÅRD. (
tillf.)
Farbror Lennings milda, litet själfkärt släpiga röst – så olik gamle Krampas domedagshårda. ULLMAN Präster 217 (
1907).
–
DOMEDAGS-MORGON,
van] . uttaladt ss. två ord ¹⁰⁰ ³². morgon på domedagen. Anm. Ett numera obr. uttr. till dom(e)dagsmorgon med samma bet. som till domedagsotta antydes af SERENIUS (
1741) gm hans öfv. af Domdagz-morgon med Dooms day in the afternoon,
[jfr eng. wait till Doomsday in the afternoon, vänta till domedag]
.
–
DOMEDAGS-NÖT,
n. (hvard., numera i sht i södra Sv., föga br.) ss. nedsättande benämning l. okvädinsord: ärkenöt. Ditt domedags nöt! HALLMAN Bousar. 19 (1778).
–
DOMEDAGS-OTTA,
van] . uttaladt ss. två ord ¹⁰⁰ ³², (i sht i folkligt spr.; numera mindre br.) eg. om den tidiga morgonstunden på domedagen; i uttr. till domedagsotta, till domedag. Mina (knappar) äro gjutna och ärligt gods som håller till domedagsotta. WETTERBERGH Penning. o. arb. 247 (
1847).
ESSÉEN Hans hustrus förflutna 178 (
1913).
–
DOMEDAGS-PREDIKAN.
[DOMEDAGS-PREDIKAN.ssg 1]
1) predikan om domedagen o. yttersta domen, domspredikan. [DOMEDAGS-PREDIKAN.ssg 2]
2) i öfverförd anv.: predikan l. förkunnelse som innehåller hårda domar l. afser att injaga skräck. (Hålla) Domedagspredikan öfver de förhatade judarna. HENRIKSSON Tyskl. 328 (
1901).
–
DOMEDAGS-PROFET.
förkunnare som profeterar om domedagens snara ankomst. –
DOMEDAGS-PSALM.
Allvarlig och dyster som om en domedagspsalm ständigt tonat för öronen på honom. ALMQVIST Comfort Routledge 193 (
1913).
–
DOMEDAGS-REGEMENTE. (
föga br.)
"upp och nedvända världen", vildt stoj o. larm. BECKMAN 1907;
under lurveleven).
–
DOMEDAGS-RÖST.
om stark o. dånande röst. LOVÉN Folkl. 159 (
1847).
–
DOMEDAGS-SKRÄCK.
Folkfromheten (i Garborgs hembygd) levde i helvetesdrömmar och domedagsskräck. E. LIEDGREN i Vår lösen 1918,
s. 103.
–
DOMEDAGS-TON.
om sträng o. bestraffande ton i rösten; jfr DOMAR-RÖST. "Vad är det för galenskaper, jag hör om dig?" började pastorn i domedagston.
ULLMAN Dan Wolles ungdom 115 (
1917).
–
DOMEDAGS-VERK. (
knappast br.)
domedagsarbete i bet. 1. Allmänheten hyser föga förtroende för .. Comitéer, hvilkas arbeten esomoftast blifva hvad man kallar domedags-verk. Tiden 1848,
nr 149, s. 1.
–
DOMEDAGS-VÄDER. (
mindre br.)
våldsamt oväder. GHT 1895,
nr 28 B, s. 3.