DON- dω³n~ ( dan- POLHEM Mec. invent. 19, 40 (1729: danläger), G. BRANDT i VetAH 1745, s. 32 (:danlägige)) [af t.
don- (dan-); jfr nt.
donen, sjunka, blifva lägre. Jfr
DON, sbst.³]
[DON- 0]
bergv. (förr ngn gg i allmännare anv.) i ssgr.
Ssgr –
DON-LÄG.
[af ä- t. donleg]
(
†)
donlägig. Malmgångar .. (kunna vara) antingen strykande, stående, donläge, sväfvande eller flötsgångar. BERCH Hush. 207 (
1747).
–
DON-LÄGE.
[af t. donläge]
en grufvas, ett schakts, en sänknings, en malm- l. bergartsfyndighets sido- l. fältstupning från 75–45, bestämd af den vinkel fyndigheten l. grufrummet gör med våglinjen. En gång, .. eller klyft, säges ligga i donläge, då den på djupet faller, eller stupar emellan 45 och 75 grader ifrån horizontallineen. RINMAN (
1788).
Malmens stupning kallas äfven dess donläge, hvilket uttryck dock ofta äfven användes om fallandet i fält. T. NORDSTRÖM i Läsn. f. folket 1875,
s. 85.
–
DON-LÄGER (
föga br.)
donläge. Grufvan låg så i danläger at folck och hästar kunde gå up och ned. POLHEM Mec. invent. 40 (
1729).
Stången AB går horizontalt men Bc går i donläger. KÖNIG Mec. 63 1752;
i fråga om stånggång).
HÜLPHERS Dal. 610 (
1762).
–
DON-LÄGERSVIS.
adv. (
föga br.)
i donläge. LINNÉ Västg. 53 (
1747).
–
DON-LÄGES,
adv. [med afs. på formen jfr AFLÄGES]
(
föga br.)
i donläge. En liten trumma gående donläges eller sluttande utföre från nedersta ståcken utanpå väggen inuti källarsvalen. Sthms mag. 1780, s. 52.
–
DON-LÄGIG.
[aaf t. donlägig]
varande i donläge, stupande, lutande; eg. om stupning af 75–45 från vågrätt; jfr -LÄG. -LÄGRIG. Donlägig malm l. malmgång. Ett donlägigt schakt. G. VALLERIUS Præs i VetA 1744, s. 14. Vid nya Åkertäkters uptagande, är .. (att märka) at donlägig mark, eller långsluttande högder, som vetta emot söder, .. helst utväljas til åkermark. GADD Landtsk. 3: 3 (
1777).
Donlägigt heter .. det Schacht, eller Sänkning, som ej går lodrätt ned, utan har hängande och liggande. RINNMAN (
1788).
(Malmen) nedfraktas .. på trenne 50 á 60 donlägiga rälbanor.
Jernk. annal. 1903,
Bih. s. 2.
–
DON-LÄGRIG. (
†)
donlägig. HOF Skrifs. 252 (
1753).
Mullfjällets (i Jämtland) mot öster branta väggar visa hälleartens skick att klyfva sig i donlägriga hvarf. C. J. HARTMAN i VetAH 1814,
s. 86.